| Halkkå föörä |
| Skrivet av Uno Högnäs | |||
| 2006-03-06 19:44 | |||
|
Halkkå föörä Hä hulld äin vinter råssk halkkå föörä. Folttji ha så stoor dragningskraft mot joolä, så de sässt neer bara vann så helst. Om vart an skåda, såå an tjärnga å gubba så lovera fram å tibaaka, jyså tå an blåser ti pappersdockona. Å va kvinnfolttje andjick, så fick an sii oliika färgå å styylä på hätee pladdji, så de annos in vill viis. Hä var äin sorts "levande bilder". Ja, ritti ljudfilm. Omväxland å naturli mä tyydli språåtji.
Hä var äin löörda. Gatona i staan var jyså an sku ha talga döm. Äin fäitan herr mä knallä på hövå kom försiktit gaand ätt Storgatå å bar äin korg i handä. Veer appteitji öukka an na liite på faarttä. Hä sku int an ha borda djära. För veer trappå var klingiisä. Först halkka an åt äina siidå. Tär svara bå korge å knallä mot väddje. Han too farttä, men bäina hans foor åkors, jyså tå de bakar ankarstocka. Just tå an stoo å väiva mä korge för ti få balansä, kom äin liika fäitan tjärng mä håål faarttä om höörnä. Hä vaalt för mytji. "Nöff-öff!" leet gubbä å läggst ågruv övi korge. "Höh!" leet ä i tjärndji, tå on läggst onå på ryddji. Hä flaiska i gatå, jyså an sku ha kasta äin kuddjuur. Naa läng låå int de tär. Tjärndji steig hasståt opp, skååda på rååstugåklockå å sa': "Jasså klockå ä 10 räj!" Han tee fäit herrä morra först: "Va' innerst in i glödheta !" Men tå an såå, ätt ä var äin daam, så ha knåra onå, så sku an lyft på knallä. Men hä låå på gatå, å tjärndji ha trampa åpåå ä, så ä liikna äin flögåsmättå. Å korge ha' an själv krysta ihop, så ä var flaat jyså äin hermlinsfällå. Tå an too opp ä, så synst äin stooran, guulan fläck, tär ä ha stäije. I korge ha viri ägga. Nö var tii ägg-röörå.
Biila fäälast siidåföri hä löördaan. Å hä lärt vara skada bå åt hjuula å öurandäilä. Hä lärt å vara värr ti styyr mä siidå föri, påstoo äin chaufföör, så fööra Åx-Ford siin ti verkstaan. Ja märkt, ätt an tala sant, för biilä hans såå ut, jyså tå an torkar äin vååtan fårstjinnslaukkå i uunä. Å chaufföörä ha näsa jyså rööbäta å båå öörona ituu, jyså Salo-booa bruuka märk fååra siin. Sii, tå an kom tjöörand siidåföri, så skrapa an i Linnusperä bort åv väji äin mejerislass + kusstji å hästä. Visserligen flöuv kusstji å 7 hink opp neer på ååkrä, men Foordä mååd nästan sämber. Biilmontöörä klööst sä i hövå, spotta å sa': "Om hä-te Foordä diin fäälas siidåföri, så kanstje ä tjöörs! Söis pa ju kuddona å fäälas hä tiidä. Jaagu! Hä är noo bäst, ätt du betäcker hä-te Foordä mä äin Chewrolet. så kanstji du får äin Fiat-kalv. Na' annan rååd väit int ja". Äin annan personbiil var lasta mä margarin å fäälast siidåföri. Veer Linnus bättji kasta ä sä å rygg, jyså tå an klööser sviinä undi maga. Men tömte biila har ju två hål i bakända. Djinå äina lägger de ju in bensin ellder maatä häas. Ur hä anna hålä, så kallas avlåpä, komber röitji ut. Tå biilä läggst å rygg, så kom röikhålä undi bensinhålä. Några gang gryntta ä å krysta bensin ur sä, jyså tå iistädå hästa pa dje "rakanvattnä". Tå var a i juusan låga. Chaufföörä hända ut, förrän ä explodera. Men allt ti Högsvädi låfta ä, jyså tå an kookar lardkringlona.
Hä sama löördan ha gubba kommunalstämmå. Hä är ju viktian da för te, så hör ti nämnda. Somt ny medlemma lär pa smöri stöula fleira da på förhand. Söis djoor Hindrik å. Men hä vaalt äin syndstraff för honå. Han fick dans äin sorts "kaula-polkka" häila väji. "Tokan té vinter!" sa' Hindrik, tå ä smörjd onå å siid första gangå. Han tjänd i fickå. Glasöögona var sånder å skalma åv. Tå an stjälft anna gangå, så lässt an räj äin langan remså, så varken finns i kattjis- ellder psalmbootji, å tjänd i fickå. Guttaperka-piipskaftä var åv. Tredi gangå sprack äin bålld, så an ha haft i ljuuska saan Kaljok markna. Å Hindrik tyckt, ätt ur bålldä rann ritti räina raama korvstäitji. Tå an kom ti "Brandtbacka", så var ä stopp. Opp kom int an, fast an arbeita jyså äin sparklokomotiv. Just tå an pyrssa å fysstjist som värst, så roopa ä opp på backa: "Untan ur väji, så a komper niin kun sälkka!" Hindrik kröup åt siidå å skåda oppåt. På backa stoo äin kvinnhjoon mä äin korg i handä. Hon släft sä å siti å kom nerför backa mä väl 70 knops faarftä (prööva Hindrik så ha viri sjöman). Han hända int si i na anna än backdäilä åv äin par vammalsböxona. Tå var allt övistäiji. "Hä vara pra ti ha' vammalspöxona, kun hä är halkkå föörä i packona", sa' piigå. "Hm. Men int draar böxona mä opp för backa äntå, fast de är åv vammalä", sa' Hindrik å spotta. "Så tö tar mä pakii sooslä, niin ja trar tä opp!" sa' piigå. Hindrik skåda åpåå ännar. Hon var rööbruuså, ha bräid ronkkona å var vipass 40 års gambel. Föörä var halkkå, stöula var hala, å Hindrik var änkling, så han fundera int na läng. Så fort an kraama i kjooslä hennas så var ä jyså ä sku ha telefonera djinå häila kroppä hans. Han glöömd, ätt glasöögona var sånder, ätt piipskaftä var åv, å bålldä värkt int täss. Han känd bara äin sorts svindel. Hä var säkert bloodtryck. Opp kom de, å ätt några mååna var de - djift.-------
Men varin gang Hindrik skådar på han minder Hindrik, så minns an te hala stöula siin, vammalsböxona å halkkå föörä.
Uno Högnäs
|
|||
| Senast uppdaterad 2016-04-17 10:53 |
