Några ool om förr å nu

(På nedervetildialekt)

Ja vi läver ju nu uti lyxens å högfär­dens tidevarv tå all gambel go seda å bruk val ersatt me ny åöva se­da. Allt ska ju vara ny å he gambel ä förgånget. Om vi t.ex. tar i betraktand, hur e var me bånaoppfostran förr å nu, så sir vi strax stor stsillna. Förrivärdens mammona ha int ti säti gumitutta i munne på båna sin, tå di byrja skrik som hisstids mammona, ana ti let sokerbeta i en horsträtå, å tärifrån fik båna suv så mytse di vila. Och tå båne valt na lite stör så tugga mamma åt e smöre å brö ååppa e me fingra i munne. Nu för tide ansir de he för ohälsosamt å svinsåt, å förbjuder me sträng straffe mödra ti tugg åt båna sin. Men nu för tide sku int all mödra vara i stånd ti tugg åt bana sin hellder för ti byri vara så utan tändrä. Int dåger ti tändrä meir, så vår Herre ha dsivi döm ana he ska vara löständrä, å ti kund ju föli me tugga å fluv båne i halsä. 

Förrivärden ha de int hellder så fin bånvagna, så nu, ana ti ha tukåte träskurrona, så de sjölv laga. I trä vagga fick bana såva, tå modrå sjungd bau, bau, bau, å he såvd, så e snarka. Å bånä ha vartsin hövåvärtsi, tannvärtsi hellder beinvärtsi. Om bånä nagang måådd ill, så gav de åt e na lite tsärååljå, elder som pildre bekbolla. Nuförtide stoppar de i båna allsårs midisin, så finns på apteika. Ja — ti vil båna nu­förtide så väl, så de dsär döm skada. Förr ha bana rö ansikta, som smultrona, nu sir de ut som de sku ha lega fleira år i grave, så bleik e de.

Men å me snuusase ha e vali aleis. Snuustsärnga bigagna int förr så fin snussårtta, så nu bigagnas. Int finsa tå na, som kallas för mäntålin, ana var å ein snuustsärng laga snuus sin sjölv åv magårcka, å he dro de in i näsa, se e damba bakät. He kund ju no händ, ätt na droppa snusåljå nangang full i gryta, nåå råd ti lägg i mate all sors krydre, så mate smaka bäter bara åv e. Int dsik ju te he tide hellder i Kronbe folkhögskola å hus­hållsskola, tär de kokar så fin mate, så e smälter förren an hindar få en inanföre läppona. Ja - kronbooas nationalrääättä, så förr valt kalla mjölgröjte, heiter nu mjölpudding, å he lär ha byrja smaka mytse bäter nu, san e fick anna namne.

Allt ska ju som sakt ändras. Te ha ju byrja änder namna sin å i stor ska­la. He ska ju vara ny å modern nam­na, å te bryr sä strunt i, om te ny passar helldär int. Han kan ju lätt missta sä mangang, tå an hör enn namn nämnas, så klingar juså enn barons, å tå kan e vara enn bondlurk helder enn backstugusitar, som bjär e. He tycks järätt vara namne å int kar, så ska dsäll.

He prädikas nu ätt e är ti skada ti röjk, å drick kaffe, å ti förtär starkvarå, å an får int hellder ha buken till sin gud, å allt osunt levane ä ti skada för häte synda kroppe vår. Endast sportase ansiis för hälsosamt. Nu för tide samblas ju ungdome i massona i stor å ljus å dambå ungdomslokala sin för å hör på nöje å spektakel, å allt bitraktas som åppbygglit å bildat.

Danse, förrivärdens nationalnöje, får int meir pågaa anan ein timas tid.

Ja - foltse har meir int lust för na anna enn nöje, int åtminstone arbeite som förr. Vi har ju åttatiimsdaga nu all ader utom böndrä, för ti får no arbeit, så läng de ork. Böndrä ska ju arbeti lös födå åt ti, som ha havi lycka ti val föödd ti herrskape. - Ja he är bakvänt me allting nu för tide.

Karl Hansén