Småbönders – tre perioder

Så har vi, efter alla våta be­drövelser, fått en nätt liten sommar. Och bonden får nu pusta ut innan tröskningen påbörjas, något som inte dröjer så värst länge. Korn­åkrarna skiftar redan i smäktande gult. — Skulle vi nu leva i skärans och hem­hushållningens tidevarv så stod säkert redan många kornskylar på åkrarna. Man var då mycket mån om att i tid försäkra sig utsäde till nästa sådd. Och vanligtvis var sädlårarna tomma den här tiden på året. — Ja, nog skulle det smaka med ett "varmbrö åv nyåkers".

Loffe har fått extra be­kymmer, mera bördor att bära. Så brukar det bli här i världen. Är man flitigt med i närsamhällets verksamhet, världslig eller religiös, så kommer alltid nedrivande kritik, medstadels i efter­hand. Något man måste räk­na med om man har åsikter och framför dem. Det finns så många slag av människor och tro, så många som vill säga var skåpet skall stå. Själv blir jag också skottavla i bland, ger svar på tal om så anses nödvändigt, annars in­te.

Periodrösten från Nedervetil verkar inte vara en kvin­nas. Förstås kan även feminister ibland vara logiska och sakliga, men i långt flera fall är de mera impulsiva och de­korerade på ett annat sätt. Förstås kan det vara ML som står bakom signaturen, men lika bra kan det vara en karl som håller i pennskaftet. Men den saken är mindre vik­tig i sammanhanget, huvud­saken är att jämlikheten fun­gerar. Men det är inte på alla områden som vi behöver jämlikhet. På senaste stads­resa gjordes förstås det obli­gatoriska besöket på Åströms och därefter en längre promenad runt sundet och flanerande på trottoarer­na. Då kom jag att fundera över varför damerna alltid hade mycket mera bråttom än herrarna. Och att de med sina bestämda steg samt ibland vickande stjärtar, gav stadsbilden mera liv.

Skogspörtet i Larsmo utskogar är nu så gott som fär­digt, endast mindre arbeten återstår. Även eldstaden av natursten, likt riugnarna, är avprovad och ger bra med värme. Men under uppeld­ningen måste man var utomhus, där inne är röken herre. Efter slutad eldning försvinner röken småningom och då är det skönt där inne. — Pörtet är öppet året runt för allmänheten. Men var försiktig med elden och håll snyggt och rent. Vill någon övernatta där går det bra. Och trevnaden förhöjs avse­värt om man tar en varm filt och en god vän med sig. Mor­gontvätten kan ske i Höbäcken drygt hundra meter där­ifrån. — Den sedvanliga vandrarträffen på natur­stigen blir antagligen första söndagen i oktober. Mera därom senare.

Det är glest mellan hjortronen här i Terjärv. Många säger att de inte kommer alls. Jag har dock lyckats skrapa ihop tiotalet litrar, har i åra­tal haft några säkra ställen. Har säkert gått över hundra kilometer för dessa litrar, men även utan bär är ströv­tåg i skog och mark något av det bästa här i livet. Dess­utom råkar man alltid på nya guldgruvor bara man är ihär­dig och även använder hjär­nan. Dessutom säger in­stinkten var "haren har sin gång."

Även hallon och blåbär kommer. Plockarna har re­dan varit ute i över en veckas tid. Beträffande hallonen är de mycket smakliga nu. Från­varon av regn de senaste da­garna och rikligt med solsken har gett en mycket tilltalande arom. Även lingon kommer rikligt i höst, likaså svampar. Jag har redan gjort bekant­skap med kantareller och Karljohan, de är tidigt uppe i år.

När detta läses har under­tecknat lämnat fosterlandet för ett par veckors tid, kiltens och säckpipornas Skottland skall upplevas. Ressällskapet består av nio karlar och 21 kvinnor, största delen societetsdamer från huvudstaden. Så det kan bli tungt, man borde egentligen ha drängen med. Annars har tidigare ut­landsresor visat att merpar­ten av H-forsdamerna är rik­tigt trevliga och även vet ett och annat. Även om man rå­kar på undantag, sådana som smittats av "Donnermentaliteten" och låter förstå att allt som ligger utanför ringväg tre hör till Antarktis eller nordpolens sfärer.

Heimer

Öb 07.08.1990