Om  båånoppfödasä å oppfostran

För 70 år tibaaka visst de stjyne liite på landä åv tutta å int täss åv "analrör för spädbarn" å vitamintabletter. Men bååna lärt vara ovanli fäit å rööbruuså, fast de fick suv äin lärtsuddå, så var fyllt mä tugga bröö å sockrä. Tå int båånes mamma ha tiidä ti tugg, så fick farsmor, morsmor ellder roottjärndii djära ä, så bra de kund mä tannlös tjäfta siin. Hä-te suddå låå ståndå i katthoova, råskvatåämbarä ellder i lag mä rosackona på spiishällå. Enligt nöförtids vetenskapä sku på hä-te suddå ha finnsa tusentals bå aeroba å anaeroba bakterier. Men hurr ska vi förstaa hä tå, ätt 3 års gambel bååna kund väga 2 lispund å 3 skålpund = 18 kg 275 gr. (Enligt farsmor, så ha fåe 10 pojk å 3 flickå, å all ha läva ti gambel). Hä siir nästan ut, jyså förra tjärndji sku ha haft räät, tå on sa: "Om dyndjå sku vara fördjift, sku int hälften folttji läva." —

Nöförtiidä suvär bååna ringtutta å bolltutta, å om de har magaspänninga, så använder mammona åt döm analröira. Hä vill säj, äin sorts säkerhetsventil för ti få lågspänning innifrån. Förr i världen smucka de döm i vaggå, å vagga döm söis så vaggå darra, å ätt äin Iillan stånd var båånäs maga liika slaka å toom jyså äin tjeenstemans plånbok nöförtiidä. Ha de engelssjuukå ellder älttå, så knäid möödra hövona å bäina däis mä smalatobaksspottä, alåvattnä å äin sorts salva, så häit "nie mans kräfta" å kosta 10 penni dooså. Å bååna vaalt frisk, fast somt lömna mä svankrygga å krookå bäina. Men hä sama fäilä vill de få nöförtiidä å. Somt är så tunn å bläik, så an sku kuna läsa äin kungörelse i djinå döm, fast de matar i döm vitamintabletter, så kostar 60 mark dooså. —

Piipå å magårka fick de böri använd, så fort de kund nyti döm. Farsfar miin börja röik, tå an var 8 års gambel. Han lävd ti 88 år å naan mååna. Under siin livstiidä röikt an opp 2.920 kilo magårka, ätt va ja räkna ut jäär om daan. Hä sku bevis, ätt int magårksröikasä sku vara så farli; men papärossa lär dräpa fortare. — Fast noo taar läkara ju ståndå sä mist. Te sa åt äin 65 års kaar, så var hasstå å ha hög blodtryck, ätt an förkortar livstiidä siin mä äin år, varin gang an vaal arg. Tå vi skolpojka räkna ut, hur mang gang i åårä an vaalt arg, så sku an ha dööd 10 år förrän an vaalt fööd. Men kanstje de narra onå, för han läver än. —

Själva uppfostran var sträng förr i världen, fast kanstje missrikta i mang sort. Pojka fick struuk bå mä roomona å töömskafta, om int de hullst in å läst på sundas förrmäddan. Men saan fick de djära, nästan va de villd. Å te villd mytji. Somt stäina granngåls hästä, så å sprang allt skova undan fööträ. Aader tjära piigos nattstjärildrä mä tjock tjära, så tå on i mörkrä säst neer, fassna påttå fast, så on djita knyck lös ä. Somt hällt tjock surmjölttji i Daddes filtstövla å hängd Nännås kattå ur rumppå i millantakååsä m.m. Om pojtji svoor, tå de härsa onå, kund mamma hans säj: "Vi sku int han sväri, tå an vaal arg!" Men fast pojka läst på sundaga, villd de få stjämmona på djinndjälä. Fast allt för mytji stjällona tåld int de åv prästä hellder. Äin pojk lär ha roopa mä grååtä i halsä: "Nännå, kom bort! Lägg han te gröitvambä säj, va an vill!" —

I te första skoolona i bondstugona lärt ä vara rooli "luisket". Bååna stava söiså glasrutona skalldra, å lufta var så tjock, så an nästan sku ha kuna stjära ä i bätona jyså aladåb. Å nästan var fem minut sku naan ut, å om lärara fråga, va an springer mä, så kund pojtji svara: "Jå—jå siir dö! Mommå kooka rovvällndji i kväis." — På "löös-tiima" kura bååna djööma i dynglädona, tär de trampa i "mässindji", å te stöör poika slängd rutin (ruttna) svintarma å vambstjinna i hövona på varader. Te, så vaalt träffa åv äin tarmknippå, låfta jo goo, saan tå tiima börja. Stor tjäfta ha de. Äin pojk sa åt roottjärndji, tär de hulld skola: "Hör ni moora! Vii sår int ni gräsfröje i tomte dynghoopa, så ni har unde ögona. Så sku ni säkert fööd två fulla kuddå å äin åxpyll." —

Nöförtiidä blåser, darrar å hickar bååna ätt hä-té ny läsmetoodä jyså stara om våårä. På kvarta sparkar de fotboll, å fönstra staar öpi halva daan. Å äntå vill lärara dö i förrtid. Men naliite mäir kunskapä har ju bååna fåe nö än förr, om än de pikar neer svälåbooa. Fast modersmåålä, hä vill int ga i hövå deis. För några år tibaaka skriva  äin pojk på fjäl klassä i äin skoola hitt  uppsatsä:

"Apor bor i Amerika som är mycket svår att härma och i stora skogar är gorillan. Det liknar en man men det har ingen kläder men lång hår att det värmer sig om vinter, och armarna skrapa i marken för att de är så lång. Men somt apor är röd i bakändan då de sitter så mycke att hår går bort och de liknar människor. Och när det blir till vinter där apor bor vid ekvator så bårar det åt sig en bo i snö och den kallas idet och det pickar en hål i  det som den andas med. Och somt apor har ett stor tå och den är lös och spärrar åt sidan och rumpan hänger ned mellan benen och den plockar nötter och frukter i en påsa under kinden som det blåst ut att den pullistar. En apsort är mycket stark och kan pingla sig läng ur en arm. De har 5 exkrementer och när det int får fast strax i en träd med armarna och benar så huiskar det rumpan på en kvist och bauvar fram och tillbaka. Och då får det fartet. Människan liknar apor mer än så andra djur." —

Hä är int så rooli, fast lärara ha viri arg jyså djäitinga hitt tiidä, för de tycker, ätt staatä hushållar så rooliläis, jyså tå förra tjärndji klift åv fällda neertills å skarva opptills, ellder tå Tvåvåånis-Matt betala kommunalutstyldä. Han kom tibaka å saa: "Nö djick ä på tok! Djee tibaaka varin penni för ja betala åv orätt penga!" — Först sku all skoolona vaal ti reducera. Te vaal billi. Saan ströuk de all övertiima, bååna får lär sä, va de händar. För hä vaal billiari. Så too de bort äin handarbäitstiim å häila fortsättningsskoola. Hä vaalt ännö billiare. Nö ha de troligen blandast bå på penga å på tiima, för nö vill de ha lärara ti arbäit 34 tiim i vikå för assit. Hä vaal all billiast. Tå får vi råd ti poler all vägapååla åv stäina, så staar jyså monumenta bräivär väije. "Vi äro friska och ha arbete", får lärara säi jyså emigranta. Löönä ä ju bisaak, för om an har kärlek ti arbäitä, så läver an naaläis. Men arbäitä komber på hä-te viisä, ti draa ut på nattä jyså Hannis juulä. Tokotee nydjift lärara marrar tärrmen över, ätt ä vill pela "familjelivet makarna emellan". Visserligen lova inspektor, ätt de får ta' vikarie för hä mörkast tiidä på duunä, men hä är mageran trööst. Häila lärarkåårä väntar nö, ätt smörpriisä ska stiig, för om bondä har ä rokåt, så verkar ä menligt på väga, vägapååla och på släktets förökelse och uppfostran.

Uno Högnäs