Utför eller uppför?

Ju mer man funderar på saken desto flera likheter finner man mellan slalomkarriär och politisk karriär. Trots likheterna, så borde det första lyckas utför, medan det andra helst borde lyckas uppför. En slalomåkares framgång kan helt förliknas vid en politikers framgång.

Rätt utövade är de båda sunda levnadsvanor. Klimatet borde vara drägligt både för idrott och politik. Helst  idealiskt. I oväder är det inte så behagligt. Töväder gynnar den ene men inte den andre. Ju högre upp man kommer desto mera blåser det. Motvind är lite gynnsammare för utförsåkaren. Man får inte bli vettskrämd eller modlös. Det gäller att vara skärpt och koncentrerad.

 Mindre val och mindre backar ledsnar man snart på, och man höjer sin ambitionsribba. Man riktar sin blickar mot toppen. Då börjar det kosta. Som nybörjare tränar man i smyg, man övar kanske sitt tal inför sin familj, eller ränner med sina skidor nedför backen bakom stugan. Kanske man läser någon instruktionsbok eller memoar för att få tips av sådana som tidigare gjort väl ifrån sig. Erfarna personer har mycket att ge den som är på väg utför eller uppför.

Utstyrseln bör man välja. Kanske något kvalitetsmärke på skidorna  eller kostymen. Slalomåkarens plastskidor, plastskor och plaststavar bör vara i lika bra skick som politikernas läderportfölj, läderskor och läderglasögonfodral. Via TV-rutans program lär man sig uppträda behärskat och avslappnat. Man försöker efterlikna sida idoler. Men det gäller att inte avslöja alltför mycket av det  man efterapat.

Då det inte gäller att tävla, reagerar man inte så mycket på hur det går för motståndarna. Man kanske sneglar i smyg på dem. Under nybörjarstadiet är alla så att säga i samma båt. Damer och herrar  tillsammans. Hos konkurrenterna har man lagt märke till att ena dagen går det bättre, medan det den andra dagen går sämre. Som nybörjare gör man ofta bort sig. Man kanske börjar tvivla på sig själv och sina möjligheter. Då man känner sig osäker finner man en viss tröst i stavarna eller talarstolen. Och i besvärligt uppkomna situationer skruvar man på sig.

I utförsåkning gäller det dyrbara sekunder, medan det i politiken gäller dyrbara röster. Gamla “rävar” bör man inte vara rädda för. Kanske man har sina förutfattade meningar om dem, men låt inte det påverka det egna agerandet. Trots påtaglig säkerhet och ståtliga meritlistor kan också de misslyckas. Det gäller att inte skryta med sina tidiga prestationer alltför mycket.

Inom utförsåkningen finns det tre olika slag av portar, som också kan finnas inom politiken. Öppna portar är öppna för både åkaren och politikern. Stängda portar är besvärligare för politikern än för åkaren. Sedan finns det blinda portar och de kan också ställa till vissa problem. Kanske man misslyckas och vill ge upp, men uppmuntrande ord får en att fortsätta. Det gäller att resa sig på nytt och svälja sitt eventuella högmod.

Publiken eller röstarna kan ibland ge sina hejarop som sporrar, men i skaran kanske man även hör en del bu-rop. Man har sina trogna och mindre fans. Att komma ner på gräsrotsnivå är positivt för politikern, men negativt för utförsåkaren.

 Då det blir aktuellt med tävlingar, minskar vanligtvis deltagarskaran. Man får starta inom olika grupper eller inom olika partier. Det blir kanske lottdragning om startordningen, man får sitt nummer och programblad utdelas. Radio, TV och tidningar är förväntansfulla och spekulerande.

Sedan gäller det att klara alla portar. Bra vore det att inom politiken kunna öppna stängda portar. Om man missar en port är man försatt ur spel. Gör man en stor miss i politiken kan man också räkna med att man är borta ur räkningen. Då man lyckats klara av alla portar, har fått bra tid eller många röster, finns det en stor chans att utgå som segrare.

Efteråt känner man sedan en viss tillfredsställelse då man åker upp med liften — eller åker ned med flyget.

Inom sport och politik finns sedan olika varianter. Både utförsåkning och politik har sina störtlopps- oh freestyle-utövare. Till denna kategori kunde räknas de konstitutionella och vennamoiterna. Båda grupperna fordrar sina skyddsnät och höbalar. I utförsåkningen vill man skydda åkaren och i politiken vill man skydda folket.

Som synes har slalom och politik mycket gemensamt. Klarar man inte av det ena, kanske man klarar av det andra. Antingen åker man utför eller uppför. Det troliga är att man kan lyckas med endast det ena. Men tyvärr också misslyckas.

LOFFE

 (Kåseri ur SFP:s i Karlebynejden valtidning ”Framgång i samförstånd” april 1986)