Markna

Åv misstag kom ja i år ti vara äin halvan da på markna. Men ja hända sii stjyni mytji på hä tiidä. — På torge stoo äin svartan gubb mä äin luftballongknippå i handä. Han stjällt jyså hundä, grymtta jyså sviinä å härma all sorts fuula, men om kvälldä ha' an ännö 21 ballong kvar åv 26. Så int ha' de naa struukand åtgang. Men brännviinsboodä lärt förtjeen bra; fast noo lärt ti kara tala finsk, så tjööft hä sorts "marknadsgotta". Te såå allihoopa ut, jyså de sku ha vaali laga opp åv äin gambälan, te så stoo å vänta tär utanför. Tå ja kom äin bäta länger, stöitt ja ihoop mä äin langan finn, så bjöud ut grannpappra åt kambraatä siin å sa': "Hei, Matti! Osta sinä näitä Jeesuksen kuvia, etta saisin pullo karhuviina!" (Hej, Matt! Köp tö hiss jesusbilda, så ja får äin flaskå karhubrännviinä!) Ja sku noo ha haft lust ti spark onå, tär ryddji slutar för praatä hans, men ja villd int pela kalossä miin. —

På äin gåål hulld två tattar å påå å handla hästa. Te hästa likna mest kvinnfolks velocipeeda. Så sulltin var de å svankryggå. Han äina tattarä vaalt arg å sa': "Hai, dakäbuja! Puja rinsa bängalo djaala djiskodjives, djårna mokkelo pistä djubbradukaana!" Tå slängd han anna pälsä åv sä å skräik: "Hai, bitafula faala, hai ritskonka, hai skandalokaala, hai, hai, hai jos mina lyö sinua puukolla!" Mä sama djick äin polis om portä. Tå vaalt han äina tattarä så ner­vös, så an stack bittla kånilä siin undi rumppå i st. för i munnä å roopa: "Pirrna kaalä, pirrna kaalä nickigouva!" Ja ha' int tiid ti vänt å påå hur hä handel sluta. —

Tå ja djick ätt Storgatå, kom två finn ut djinå äin port, å te satt ihoop jyså märakolva (trollsländor). Han äina var stor å fäit, han anna sulltin å spitjin. Ja vänta räi mä glädje, ätt landä sku mist äin jassar, men mä hä-sama kom tri ader hästhandlar å stjili åt döm. Två too i han minder kar å äin i han stöör. Tå roopa han minder kar på finsk: "Nej, nej! Ni ska' ta' två i honom, no hallder äin mäh!" Ja kund int anna än skratt. Int har äntå ritti all finna så ymnit åv "sisu". Ellder kansje konjak sövd äin däil åv ä? Hur som helst, så int ä hä regelräät finsk slagsmål, om int äina vaal klubba på ställa, å han anna döör på sjukhuusä. —

Ja läisnast ti klams ätt gatona å styrt steega miin mot Hakalax, tii ja ha kvartteerä. Bakom äin plank hört ja, ätt na sipista å tala. Ja skåda försiktit millan spoola. Strax minst ja Snoilskys diktä "På Värnamo marknad". För sii, tär satt äin finskan par å smiid framtids­planer. Te var int na ung mäir. Så sté i 40 års ruuma. Ja pröva, ätt hon var änttjå å han änkling. Han hulld äina arma kring hennas livruumä, å i anna handä ha' an äin Viborgs kringlå, så de smaiska å åt åv. Å millan varanna tuggå klämd an ännar, så ä gryntta i ännar a fråga mä toko darrand ljuudä: "Muistatko sina vielä — —?" o.s.v. Ti slut pussa an ännar, så ä leet jyså tå kuddå drar opp klöuvä ur djyttjå, å hon fick äin kringelbäta  i orätt struupa.  — —

Ja sku' ha skåda länger på tömtee, men mä sama kom två polis läidand mä äin piiruman kar. Han äina polisä sa': "Nå, Heik! Nö följ du mää ti oss!" — Tå sa' Heik: "Ja stjäms ritti, tå ja allttiili ska kåma ti Er, å Ni komber int nantin ti oss". Hä var hä sista ja hört å såå åv hä markna.