Krissjanas tjeinje på påstkontoore

Malaxdialekt

—  Ha e kumi na pengbreiv fron Krissjan Berg?

—  Till Kristian Berg, menar ni väl ?

—  Fron Krissjan Berg, segär ja. A je i Amerika å a låva ti sjick heim i nagär daaldär...

—  Ja, det kan vi ju inte ha reda på.

-— Visst tan ilak vaal ni ha reida på he.

—  Va' ä'ni för en då?

—  Ja i tjeinje hans, baanfödd i Maalaks, men ha bodd i Sååndåm sedan ja vaddt jift.

—  Men va' heter ni?

—  Baat, heitär ja. E va föl faar menn å måor niin miin såm ...

—  Bondhustru, torparhustru eller hurudan hustru?

— I ääli mans hustru, fast Krissjan plikta i gaang fö a droo plåmpnoote på stassvattne. Int kan ja sej åm vi staar skriiva såm tårpar, inhyysing elo katur. Krissjan slarva noov å druktest me fiskase fören a foor, me e jeg fö ha å såm fö aar luusfiskar, a voddt...

—  Ja, ja, det kan ni ju berätta en annan gång.

—  E kan vaal långt te i aro gaang ...

—  Möjlig skada, men säg mej nu, det är således ett brev till hustru Beata Berg, och ett rekommenderat brev till på köpet, som det är fråga om ?

—  Sålis je e.   —  Rekåmendeera elo åorekomendeera, så ska e va i pengbreiv, fö åm a ha klåtra å skreijva i toomt breiv så ha ja haft fö stoort besväär te kåm enkäm ett e.

—  Här finns verkligen ett penningbrev till hustru Beata Berg.

—  Ja e je fron Krissjan, he.

—  Kristian ha vi ingenting att göra med.

—  He va roolit, he!

—  Brevet skall kvitteras utav er, om ni är hustru Berg, men ni måste först skaffa intyg på att ni är det.

—  Ska ja viis bityög på he ja je Krissjacas tjeinje?   Tåli betöyg haar ja tvåa styttje i levandes liive där heim — tvåa snårungar, såm ...

-— Ja, ja, det betvivlar jag inte, men känner ni någon, här i stan, som kan komma hit och intyga, att ni ä' den, som ska' ha brevet ?

—  Inspektööri je oonöödo nö!  Tå breive höör me teel, så kan int e va nain aninas, e i mett tå. Hermanas Liis å Mattas Hannes där nedär ve fiskbryddjo ska noo vet sej he å.

—  Här känna vi inte någon Mattas Hannes eller Hermanas Lis, det är bäst att ni kommer tillbaka en annan dag och hämtar med er någon trovärdig person, som kan intyga vem ni är. För nu ska' vi inom några minuter stänga den här postluckan.

—  Vill ni int jev öuut e jynom orje luko, så vaal ni föl jev öuut e jynåm i aro luuk, me noo vaal ni föschta he ja ska hav öuut breive.

— Ni kan inte få brevet utan intyg, hör ni det, gumma!

— Noo höör ja he, int haar ja båttne fö öörona, så a trääng vaal hassto få he.   Kåmendööre je full...

—  Va säger ni?   Full?

—  Full me tookrii, meinar ja.

—  Dumheter!   Jag har inte tid att prata med er längre.

—  Nå så jev me breive tå.  Ja haar vääl bråttom jaag å. Di beijdar på me ve staande å sku di a furi, så je int e så gått fö i emsand tjeing ti ta se yvi sjöön.  Int kan he direktööri vaal na mytji feita ååv e de Krissjanas breive.

—  Gå nu, jag kommer att stänga luckan!

—  Endå visst je ni föhääda jer i staan. Hör sku e va åm böndre sku va såde baakfram, tå härra vill na åå dåm ?

—  Förstår ni nu inte att vi måste ha något slags bevis på att ni är Beata Berg, innan ni kan få brevet ?

— Endå noov je he såm föjåoddt, tå a kan troo ja ska a kumi åstra narr öuut na såm int höör me teel. (Får fatt i en tom smörbytta, som hon vid inträdet placerat bredvid sig på golvet.) Freist skååd på onje bytto! Staar int e så tyydlit plant "Kristian och Beata Berg" på låtje så e dågär te betyög.

(Expeditören betraktar byttan.)

— Ett ovanligt intyg i san­ning, men eftersom ni är så vådligt envis, så ser jag ingen annan utväg än att godkänna det.

— Bytto je liika ääli å trooväädi såm jag. Åm insjinööri sku å förkasta ås båa tvåa, så voi, voi.

—  Kan ni nu skriva ert namn på kvittot ?

—  Neej, he kan ja int, fö ja haar dååli skriivanhaand.   Men åm ja fåår riit teijde bomärtje våddt, som liiknar tvåa viditugor på i tuguträä, så je he föl liikabraa. (Ritar ett B på kvittot, får sitt brev och går.)

—  A ska va höövli jer i staan, så fåår a kaffi tvåa gaangor, pa di sej ti gambäl.   Me e gaar int fö se all gaangor he helldär; e je fömåånlia te sideer kaffe ståndåm å staa på se.   Farvääl nö å tack fö meeg,  kåntrållööri!

(Expeditören stänger luckan.)

A.J.Nygren