- under 365 dagar

1

Det var två herrar som stod och pra­tade. Den ene sa:

— Jag är så rädd om mina pengar att jag måste ha min plånbok under kudden.

Den andre:

— Det kan inte jag, för jag tål inte att ligga så högt.

2

— Vad kallar man en man som inte talar sanning?

— En lögnare.

—  Och en som alltid säger san­ningen?

— En besvärlig person.

3

Det var den gamle erfarne bysmeden som sa till sina lärlingar:

— En sak skall jag lära er, pojkar. Lär er ingenting i onödan. Då får ni bara mer att göra.

4

Han kom vinglande gatan fram mitt på natten. En polis frågade man­nen var han skulle ta vägen.

— Jag skall till en föreläsning.

—  Den gubben går inte. Det är stängt överallt.

— Inte hemma hos mej.

5

— Vad gör du nu för tiden?

—  Jag reser omkring och håller föredrag.

— Håller du alltid samma föredrag?

— Javisst.

— Men tänk om folk kommer igen?

— Det gör dom inte.

6

Den lille pojken kom hem med blodig näsa och hans mamma und­rade vad som hänt.

— En kille bet mej, svarade pojken.

— Skulle du känna igen honom om du fick se honom igen?

— Så klart, snyftade pojken, jag har hans öra i min ficka.

7

Det var den dagen då gamla drott­ningen gick bort. Det ringde i kyrk­klockorna och det flaggades på halv stång. Så även i Fritsla. Gamla mor kommer ut bland folket och und­rar vad som står på.

—  Jo, det vet I la mor att drott­ningen är döer?

—  Nog vet jag de alltid, men inte visste jag att hon var skreven i Fritsla.

8

— Har du glömt den tia du lånade av mej?

— Nej, inte ännu, men om du ger mej tid.

9

— Säg, konduktören, hinner jag ta farväl av min hustru på perrongen innan tåget går?

— Ja, det beror alldeles på hur länge ni varit gifta.

10

— Hur kunde du falla i armarna på första bästa karl du träffade?

— Han var varken den första eller bästa.

11

— Vi tänkte bilda en motionsklubb. Vill du vara med i den?

— Ja, hemskt gärna, men bara som passiv medlem.

12

— Är han inte lite bakom flötet den där brottaren du var ute med?

— Nej, inte alls. Du anar inte vilken fattningsförmåga han har.

13

— Men varför ingrep ni inte när ni såg att kvinnan tillgrep hundra kro­nor ur fickan på mannen som sov i tågkupén?

—  Ingrep? Jag trodde att hon var gift med honom.

14

En minister blev tillfrågad vilka egenskaper han satte främst hos en politiker:

— Rättfärdighet och klokhet.

— Vad menar ni med rättfärdighet?

— Han skall alltid hålla sina löften.

— Och klokhet?

— Han skall aldrig ge några.

15

Greven:

— Förstår inte hur förvaltaren bär sej åt för att lära hundrackorna så där mycket. Det fordras så vitt jag kan förstå en viss konst till sånt. Förvaltaren:

— Ja, man måste naturligtvis själv kunna lite mer än dom.

16

En byslaktare hade råkat ramla i sjön och var nära att drunkna. Han räddades i sista minuten av sin granne och följande dialog utspann sej:

— Det här skulle du ha medalj för.

— Nä, det var väl inte så mycket att tala om.

— Jag skall i alla fall ge dej ett gott råd — ät inte min hackkorv.

17

Prosten på orten är nere vid järn­vägsstationen för att hämta ett paket.

— Har det kommit något paket till mej?

— Ja, det har det.

—  Utmärkt. Jag har väntat länge på de där psalmböckerna.

— Det är nog bäst att prosten tar dom med sej genast. En av dom läcker.

18

Andersson, som är inbiten ungkarl, hade hälsat på sin syster och beskå­dat den nyfödde systersonen. Nästa dag bad hans arbetskamrater om en beskrivning på nykomlingen.

— Ja, sa Andersson eftertänksamt, pussiga drag, slätrakad, rödmosig, högröstad och väldigt svår på flas­kan.

19

Gamle lantbrukare Per Persson ligger på sjukhuset och får ofta besök av sonen Anders. Denne har alltid med sej en flaska mjölk från gården. Men han tar och slår en skvätt brännvin i flaskan varje gång. Gubben brukar bli väldigt upplivad och en dag när Anders ska gå griper gubben honom i ärmen och säger:

— Sälj aldrig den kon.

20

Chefen:

— Vet fröken Andersson inte när vi börjar här på morgnarna?

— Nej, hur skall jag kunna veta det? Alla har ju redan börjat då jag kom­mer.

21

— Redaktören, kan ni använda det här manuskriptet?

— Javisst, baksidan är ju blank.

22

Gamle Johan hade mist sin gumma. På gatan träffar han pastorn som försöker säga några tröstens ord.

— Javisst är det sorgligt, säger Johan, men vi var ju i alla fall inte släkt. För då hade det varit värre.

23

Löjtnanten hade beordrat kontroll av hygienen. Sergeanten avlämnar följande rapport:

— Tvättning av fötterna är ett för­summat kapitel. De värnpliktigas fötter kan delas in i fyra grupper. Först har vi de ljusgrå, så har vi de mörkgrå, så de kolsvarta och så Johanssons.

24

— När du slagit upp förlovningen skall jag be att få min briljantring tillbaka.

— Du missförstår mej. Det är dej jag har tröttnat på. Inte briljant­ringen.

25

Två pensionärer satt och filosofe­rade.

—  Bland 90-åringar lär det finnas 20 procent fler kvinnor än män.

— Det är möjligt. Men vad gör det när man är 90 år?

26

En lantbrukare var i stan och hand­lade. Vid en gatukorsning fick han stanna för rött ljus. Han stod väl försjunken i tankar och hann inte med i svängarna när det blev grönt ljus. En polis kom fram och sa:

— Nu är det grönt.

— Ja, nu skulle det bara komma lite regn också.

27

Den unga flickan satt och stickade små rosa och ljusblå plagg. Mamma lutade sej över staketet till grann­fru och sa:

—  Jag är så glad att hon äntligen fått lite andra intressen. Förr skulle hon alltid vara ute och springa med pojkar.

28

— Nej då, min man och jag grälar aldrig om pengar. Det lilla han för­tjänar är inte mycket att gräla om.

29

En man och hans vän åkte en dag en dubbeldäckad buss. Vännen gick upp i det övre planet på bussen, men han kom ner igen omedelbart.

— Va, varför kommer du ner igen, frågade kompisen.

—  Javisst, sörru, däruppe vågar man ju inte sitta. Där fanns ju ingen förare.

30

Jag har varit ute i naturen och gjort vissa kompletteringar till mitt her­barium. Nu skall jag hem och pressa femton engångsglas och tre ljud­dämpare.

31

En engelsman, en irländare och en skotte skulle ge sina respektive fruar en present. Man kom överens om att ge dem var och en en sked. På engelsmannens sked stod det: Till min engelska ros. På irländarens sked stod det: Till min irländska ros. På skottens sked stod det: Hotel Savoy.

32

Den självbelåtne ungkarlen Don Juan Eriksson intar en våt lunch på stans restaurang. Snart börjar han i sin ensamhet flirta med servi­trisen. Rätt som det är kommer den sedvanliga frågan:

— Var har fröken egentligen varit i hela mitt liv?

Servitrisen ler överseende:

—  Tja, de första femtio åren var jag antagligen inte född.

33

Och så var de två spöken som träf­fades för första gången: — Vi säger väl bu meddetsamma?

34

Bergsprängare Johansson hade fått socknens förtroende att tända ljusen i kyrkan vid olika tillfällen. Vid en julotta var han något förströdd. När han närmade sej det första ljuset med en brinnande sticka ropade han med tordöns stämma:

— Tänt vare här!

35

Lille Karl skall passa sin nyfödda lillasyster under tiden mamma är ute i ett ärende. Den lilla skriker för fullt och en grannfru kommer in och undrar varför hon skriker.

— Hon är nog hungrig och maten är ute och går.

36

Försäljaren ringde på villadörren och stirrade därefter storögt på den femåring som öppnade med en stor cigarr i munnen. Han fick till slut tillbaka målföret och sa:

— Är dina föräldrar hemma? Femåringen lättade på cigarren och sa:

— Vad tror du?

37

— Här ser du en sparv och en bo­fink. Kan du säga mej vilken som är bofinken?

—  Det måste vara han som sitter bredvid sparven.

38

En ung man på en dansrestaurang förälskade sej i en ung kvinna. Han dansade hela kvällen med henne och viskade i hennes öra:

— Varje ny dans med er tycks kor­tare än den förra. Kan ni förklara det för mej?

— Ja, kapellmästaren är min man.

39

Johan uppifrån skogen var nere i Sveg hos provinsialläkaren för att få läkarintyg. Johan tänkte nämli­gen köra upp för körkort, och då behöver man ju ett sådant. Doktorn undersökte Johan noga, tog en del prover och frågade Johan sedan om någon i Johans släkt haft tbc.

— Tbc? sa Johan. Nej, det kan jag inte erinra mej. Men jag minns en morbror som hade en DKW.

40

Holmbergs-Johan deklarerade sin ståndpunkt i äktenskapsfrågan med följande ord:

— Nej jag gefter mej aldri, om de så funne på ett läppstift som smake som snus.

41

Hustrun hittar massor med tom­flaskor i garderoben.

— Kan du förklara hur alla dessa tomflaskor kommit hit?

— Nej, svarar mannen, jag har ju aldrig köpt en tomflaska.

42

—  Usch, en sådan ryslig historia han berättade!

— Ja, och så var det ändå inte det rätta slutet.

43

Under ett 5.000-meterslopp på Stockholms stadion hade en av löparna slad­dat efter de övriga nästan ett helt varv. Plågad sprang han emellertid vidare. Då reste sej en ekenskis på ståplats och skrek:

— Hörru du, som ligger sist, ta längre steg — och oftare.

44

— Har du tänkt dej noga för, Elisa­beth, sa mamma. Du vill alltså gifta dej med denne gamle rike man och tillbringa resten av ditt liv tillsam­mans med honom?

—  Det där har du inte riktigt för­stått, mamma lilla. Resten av hans liv!

45

Det var på englandsbåten och full storm på Nordsjön. En steward gick fram till en passagerare som hängde över relingen och sa:

—  Ta det inte så hårt. Ännu har ingen dött av sjösjuka.

— Säg inte så, stönade passagera­ren, just nu är det blott hoppet att få dö som håller mej vid liv.

46

Svensson knackar på Jönssons dörr en kväll:

— Är du hemma Jönsson?

— Nej.

— Men dina galoscher står ju utan­för dörren.

— Ja, jag har två par.

47

— Det är ingen framtid att stå i en parfymaffär. Varenda karl som kommer in är antingen gift eller förlovad.

48

Läraren:

— När byggdes Rom? Eleven:

— Rom byggdes nattetid. Läraren:

— Hur kan du svara så dumt? Eleven:

— Jo, för jag har själv hört magis­tern säga att Rom byggdes inte på en dag.

49

—  Min man fyller femtio i nästa vecka. Åldersskillnaden mellan oss är tio år.

— Det må jag då säga. Du ser inte ut som sextio.

50

— Ingen kan tjäna två herrar.

— Jodå, jag har varit anställd hos Holm och Hanssons i snart tio år nu.

51

— Nu skall dom ha barn hos skep­pare Larssons igen!

— Vad säger fru Andersson? Gamla människorna. Hur vet fru Anderson det?

— Jo, jag hörde ett telegram i radio till Skeppare Larsson på båten Elida och där sa dom: "Anlöp Göteborg -förlossning!"

52

— Hur kan ni förklara att ni upp­gav fel namn vid häktning?

—  Herr domare, jag kunde inte uppge mitt eget namn, eftersom jag inte var mej själv.

53

Kal var ute och seglade och skröt för de andra i båten om hur väl han kände skärgården.

— Jag vet var vartenda grund finns. Just då rände båten på ett grund som låg under vattenytan. Kal fann sej blixtsnabbt, slog ut med handen över relingen och sa:

— Här har vi ett till exempel...

54

En lantbrukare hade blivit övertalad att ta en brandförsäkring. När han skrivit under och betalt första premien sa han:

—  Hur mycket får jag om hela rasket brinner ner i natt?

— 10-12 månader skulle jag tro, sa agenten.

55

Chefen för det stora företaget grans­kar en reseräkning från en av för­säljarna och säger:

— Vad är det här för en utgift?

— Det är en hotellräkning, direk­törn.

— Köp inga fler hotell!

56

Det var biologilektion i skolan. Lärarinnen undervisade om de fem sinnena: smak, lukt, hörsel, syn och känsel. Så frågade hon lille Bengt:

— Vad har du öronen till?

—  Dom har jag för att kunna se, svarade Bengt.

— Nej, lille vän, det har du väl inte?

—  Jo, för hade jag inte dom så skulle mössan trilla ned över ögo­nen.

57

Direktören:

—  Och fröken behärskar tyska, franska, engelska, spanska?

— Jaaadå.

— Och stenografi?

— Som en inföding.

58

Läraren:

—  Gustav, minns du någon mild vinter?

Gustav:

—  Ja,  förra vintern — då var magistern sjuk i sex veckor.

59

—  Säg mej farbror, har du verk­ligen ingen fru?

—  Nej, det har jag inte, min lille vän. Varför frågar du om det?

—  Men vem säger då vad du inte ska göra?

60

En hög officer är på besök vid en FN-förläggning i främmande land. Han intresserar sej mycket för fält­köket:

—  Vilka åtgärder vidtar ni för att rena dricksvattnet?

— Först kokar vi det.

— Utmärkt.

— Sen filtrerar vi det.

— Fantastiskt.

—  Och för att riktigt vara på den säkra sidan dricker vi öl.

61

En dam hade sin hund med sej på tåget. Då konduktören kom in i kupén sa hon:

—  Jag har köpt biljett till den så den har lika rätt till en sittplats som dom andra passagerarna.

— Självklart, damen, svarade kon­duktören. Och i likhet med dom andra passagerarna har den inte rätt till att ha fötterna på sätet.

62

Gamla översten var på jakt och hade blivit tilldelad ett pass vid en bro. Duktigt påstruken stod han där och väntade och vips kom en hare sättande över bron. Efter några fumliga försök att lyfta geväret till axeln resignerade övers­ten, förde handen till mössan och sa:

— Paschera!

63

I herrekiperingsaffären kom det en dag en kund in och sa:

— I morgon skall jag upp i rätten och jag behöver en kostym i oskyl­digt ljusblått.

64

Beda i Göteborg hade varit ute och köpt ett par nya gula skor. När hon var ute och provgick dom mötte hon Kal förstås:

—  Hallå Beda, jaså nu har hösten kommit?

— Hösten?! ? Det är ju mitt i juli.

— Ja, ja, men blåna är ju gula...

65

Lärarinnan till en elev med ovanligt efternamn:

— Heter din far Sven i förnamn?

— Ja, det heter han.

— Då har han gått i skola hos mej. Du kan väl hälsa honom från mej. Efter ett par dagar:

— Hälsade du till pappa?

— Ja.

— Vad sa han då?

— Lever den gamla kärringen än.

66

— Varför vill du inte ha mej, Ulla?

— Av två anledningar.

— Vilka då?

— Dej och en annan.

67

— Kan du säga mej skillnaden mellan en bankrånare och en center i allsvens­kan?

— Nej, det kan jag inte.

— Bankrånaren säger: Hit med pengarna annars skjuter jag. Centerforwarden säger: Hit med pengarna annars skjuter jag inte.

68

Prästen som råkade döpa den yngsta av en fattig backstugesittares många barn, finner sej föranlåten förmana fadern att ej sätta så många barn till världen då han har så dåligt ställt, men får till svar:

— När den fattige råkar få nåt så blir det alltid för mycke.

69

— Varför äter du plåster?

— Jag har magsår.

70

En skotte skulle köpa en ny hatt. Den gamla var 28 år. Han gick in i en hattaffär och sade muntert:

— Här har ni mej igen!

71

Orvar K. hade blivit utsatt för ett överfall och stod inför rätta för att vittna. Försvarsadvokaten frågade:

— Det var alltså tre män som över­föll er, slog er blodig, rev sönder era kläder och stal eran plånbok. Och ni gjorde inte något motstånd. Nej, svarade Orvar, jag ville inte bli inblandad.

72

Det var för en tid sedan detta hände. En god vän gick på en simkurs. Det var en kvinnlig simlärare som ledde kursen. En dag satt dom på samma buss, som var proppfull av folk. Då ropade han högt och tydligt till henne:

— Hej, är det du? Jag kände nästan inte igen dej med kläderna på!

73

—  Hur bär du dej åt för att få så mycket pengar av din man?

—  Jag säger bara att jag tänker lämna honom och resa hem till mamma. Då ger han mej pengar till biljetten.

74

—  Säg mej, Greta. Vad skall man göra för att få vita händer?

— Ingenting.

75

Mor Anna hade varit i skogen och plockat bär. På hemvägen gick hon förbi systembolaget. Hon stannade och tittade in i butiken: — O, vad dom har syltat och saftat!

76

— Ha, jag såg nog att du stoppade en tesked i fickan.

— Ja, doktorn har sagt att jag alltid ska ta en tesked efter varje måltid.

77

Alla på det stora kontoret hade en namnskylt fastskruvad på borden så

att chefen skulle veta vem som var vem.

En dag kom chefen till herr Jansson och sa:

— Ja, Jansson, ni blir inte avskedad nu. Jag vill bara lossa lite på skruvarna.

78

Bo, 3 år, var med mamma och häl­sade på en tant, som höll på med att baka småkakor. En av plåtarna fick stå inne i ugnen för länge varför kakorna blev brända till Bos stora förtjusning. Han fick nämligen äta upp allesammans. I bussen hem berättade han högt och tydligt:

— Jag har haft så roligt idag hos tant Elsa. Jag fick så mycket hem­bränt som jag ville ha.

79

Det är uppställning på kaserngår­den en måndagsmorgon och löjt­nanten skriker."

— Fy tusan, en sån rättning. Kom hit allihop så får ni se.

80

— Har du inte tröttnat på ungkarls­livet än, Oskar?

— Nej, absolut inte. Det som dög till far och farfar duger också till mej.

81

Gamle ungkarlen Efraim får besök av kyrkoherdefrun:

— Är det inte svårt att vara alldeles ensam, frågade hon.

—  Joo, svarade Efraim, men när det blir som värst sätter jag på kaffepannan.

82

— Har du hört att renhållningsarbe­tare Andersson blivit avskedad?

— Nä, varför blev han det?

—  Han gick bara omkring och skräpade.

83

Oskar i Sjöboda ljuger och skrävlar som vanligt:

— Jag har allt försökt att praktisera ympning på alla mina äppelträd. Och dom blev väldigt fina. Så för­sökte jag med Sävstaholmäpplen på smågranarna därborta. Och äpplen blev det gott om, men dom smakade kåda, så jag fick allt slänga bort dom.

84

Lille Hans var lite deppad härom

dagen:

— Dom säger att jag inte bryr mej om någonting. Men det bryr jag mej inte om!

85

Görans mamma som ligger på BB har just fått en dotter. En sjuksyster ringer hem för att tala om den glada nyheten. Göran svarar.

— Din mamma har fått en flicka, säger hon.

— Oj då, utropar Göran, och hon som inte är hemma.

86

Karin och Lennart har varit gifta i sex dagar. Den unga frun känner sej i sjunde himlen och kan inte få nog av kärlekens fröjder. Han däre­mot tycker att ömheten är ljuvlig i början, men så småningom tycker han att det börjar bli lite väl mycket av det goda. En dag säger Karin med hänsyftning på den kyla hon den senaste tiden kunnat lägga märke till hos sin make:

—  O, Lennart, vi har bara varit gifta i sex dagar och du älskar mej inte längre.

— Visst älskar jag dej Karin, men till och med Vår Herre vilade sig på den sjunde dagen.

87

— Tänk, Anita, du som har gift dej med en fransman. Är du mycket lycklig?

— Om, i fortsättningen ska jag bara gifta mej med fransmän.

88

Och så var det bråkmakaren som sa till grannen vid baren:

— Du din skitstövel!

—  Var det på skoj eller allvar, frågade grannen.

— På allvar förstås, svarade bråk­makaren.

— Fint, jag tål nämligen inte skoj.

89

Oskar skyndade på en snickare för att han skulle sätta upp en flagg­stång hemma hos honom.

—  Är det så väldigt bråttom då, frågade snickaren.

— Ja, det är det, sa Oskar, på sön­dag fyller grannen år och jag vill inte flagga.

90

Stickan med hustrun gick ut på isen för att pilka. Plötsligt trampar Stickan igenom isen och blir liggan­de i isvattnet.

Då börjar hustrun ropa efter hjälp. Men då säger Stickan:

— Håll truten du, innan du lurar ut fler på den här svaga isen.

91

På en restaurang frågar gästen:

—  Har ni köpt den här biffen på auktion?

Kyparen:

— Nej.hurså?

— Det hade inte skadat om den kommit under klubban.

92

—  Det är en förfärligt oanständig pjäs.

— Har du sett den?

— Nej, men min man har sett den fyra gånger.

93

Pensionatsvärdinnan hade köpt en jättestor lax. Det var mycket varmt just då och för att fisken inte skulle förfaras fick pensionatsgästerna lax både morgon, middag och kväll. Och det flera dagar i sträck. På sjätte dagen kom en av de manliga gästerna ner från sitt rum bärande sina resväskor.

— Ni tanker väl aldrig flytta, frågar pensionatsvärdinnan.

— Nejdå, inte alls, Jag skall bara upp i älven och leka.

94

— Pappa, jag skulle vilja gifta mej med farmor.

— Med vem, sa du?

— Med farmor.

— Det förstår du väl att du inte kan gifta dej med min mamma.

— Varför inte det då? Du har ju gift dej med min mamma.

95

— Hur var namnet?

— Pettersson.

— Förnamn?

— Nä, efternamn.

96

—  När vi gifte oss lovade du mej dyrt och heligt att bestrida alla mina utgifter. Nu behöver jag en päls.

— Det bestrider jag!

97

— Vad gör ni hela långa somrarna här i byn, undrade turisten.

— Vi fiskar och roar oss med flic­korna.

— Men hela långa vintern då?

— Då fiskar vi inte.

98

Det var auktion i Hälsingland och under det sedvanliga slagsmålet efteråt fick Sme-Jonas en literbutelj i huvudet. Det bekom honom inte det ringaste. Men efter en månad brast tålamodet hos hans hustru. Hon sa åt Sme-Jonas: — Nu får du gå till doktorn och ta ut skärvorna i skallen. Du skär sönder varteviga örngott vi har.

99

Kanalsimmaren framme i Calais:

— Sjutton också, nu har jag kläder­na på andra sidan.

100

Lille Kenneth har kommit hem väl­digt ilsken av någon anledning. Och i sin ilska använde han ett fult ord. Mamma säger att sådana ord får lille Kenneth inte använda. Om han slutar med det lovar hon honom en krona.

— Mamma, säger Kenneth, jag kan ett fult ord som är värt en hel tia.

101

Efter en match på Råsundastadion blev en man ur publiken kvar på sin plats och satt och mumlade:

— 30.000 åskådare, 22 spelare, en domare och två linjemän. Till sist kom en vaktmästare fram och undrade vad som stod på. Mannen svarade:

— 30.000 åskådare, 22 spelare, en domare, två linjemän... och ändå träffar duvan min hatt.   

102

Busspassageraren till busschauffö­ren:

—  Hur kommer man fortast till sjukhuset?

— Hoppa av i farten när vi passe­rar kurvan därborta.

— Jaså, ligger det där?

— Nej, men då kör dom dit er.

103

Rekryten plockar isär kulsprute­pistolen och försöker sedan foga ihop bitarna. En sergeant tittar på:

— När jag ser 75:an blir jag över­tygad om att han och överbefäl­havaren har en sak gemensamt.

— Jaså, vad då?

— Ni har båda två kommit så långt ni kan inom det militära.

104

På kontoret:

— Förlåt herr direktör, men jag har inte fått min lön på fyra månader.

—  Tja, jag ska förlåta er för den här gången. Men det får inte bli någon vana.

105

—  Vad talar ni om egentligen på era syjuntor, frågar mannen när frun kommer hem mitt i natten.

— Samma som ni karlar när ni sitter och spelar kort, svarar hon.

— Att ni inte skäms.

106

En stor insamling är på gång i det lilla samhället. Många prominenta personer med gott om pengar har ställt upp och skänker stora summor till "samhällets förskönande". Även gubben Jonasson visar stor förståelse för den brett upplagda aktionen, men har inte något kon­tant bidrag:

— Jag har lite ont om pengar, säger han, men kan kanske förbinda mej att resa från samhället här ett par dagar...

107

Gamle Johan berättar:

—   Jag  träffade  en  karl  härom dagen. Han verkade bekant och jag tyckte precis att det var han.

När vi stått och tittat på varandra ett tag och pratat en stund kom vi underfund med att det ta mej tusan inte var någon av oss.

108

Två långtradarchaufförer från Stock­holm åt en bit mat på en liten serve­ring i Umeå. Maten var god och speciellt förvånade blev de över att skärbönorna var så delikata.

—  Inte visste jag att det fanns så fina bönor så här långt norrut, sa den ene chauffören till den söta servitrisen.

— Nähä, skrattade hon. Jag är från Köping.

109

Hulda sitter vid sin gamle gubbes dödsbädd. Han är mycket illa däran. Hulda frågar ängsligt:

— Hur är det,, Karlsson. Kan han inte säga flaska en gång? Karlsson tittar upp en stund och frågar matt:

— Är det nåt ina?

110

Fagerlund och Brundin har varit ovänner, riktiga fiender i många år. Så träffas de på en järnvägsresa och då de händelsevis stiger av vid sam­ma station tänker Brundin att han skall försöka ett litet närmande, varför han säger:

— Tänk så vacker klövern är i år! Fagerlund ilsket:

— Jaa, jag kan förstå att det skall vattnas i munnen på en sån oxe som du.

Brundin och Fagerlund är fortfaran­de ovänner.

111

Lärarinnan i en liten skola i Väster­götland förmanar sina elever: — Hör ni, ni får inte säga köm, öm eller söm. Det låter inte riktigt bra. Ni ska säga kom, om eller som. Kom ihåg det! Läs nu öm stycket!

112

Fotografen var utsänd för att ta en bild av en dam som fyller 90 år. När han går säger han:

—   Jag  hoppas  verkligen  kunna komma tillbaka och ta en bild när moster fyller 100 år. 90-åringen:

— Ja, det ska nog gå bra. Han ser ju så frisk och kry ut.

113

Lille Anders har läst om Indien och berättar inför klassen:

— I Indien arbetar bara folk av de lägre  kasten,  medan  överkasten ligger på sängarna.

114

De unga fruarna planerade sitt kostymval inför den förestående maskeraden.

—  Jag skall ha svart domino, sa den ena. Min man har svart hår och jag vill ha någonting som står bra till det.

— Jag skall ha röd pierrotkostym, sa den andra, för min är rödhårig.

— För mej blir det lättare att välja, sa den tredje. Min man är flintskal­lig!

115

— Jag skulle helst vilja hyra ut rum­met till en schackspelare.

— Jassa, varför det då?

—  Jag har hört att dom flyttar så sällan.

116

Det hade öst ned hela natten, fot­bollsplanen liknade en sjö. Trots spelarnas protester krävde domaren att matchen skulle genomföras.

— All right, sa ena lagkaptenen. Vi spelar, men då vill vi spela mot strömmen i första halvlek.

117

Det är stor fest hos Bergkvists och stämningen är hög. Fru Grönkvist, som nyligen mist sin man, är inte den minst uppsluppna. Det föran­leder fru Blomstrand att säga:

— Å jag som trodde att du sörjde din man så djupt...

Fru Grönkvist:

—  Ack ja, kära du, du skulle ha sett mej igår!

118

Efter att ha rättat klassens uppsat­ser säger läraren:

— Din uppsats är bra, Tore. Men den är ord för ord likadan som Jonas. Vad ska man säga om detta?

— Att Jonas också är bra.

119

Stadsbon träffar skogshuggaren och frågar:

—  Hur mycket hugger farbror på dan?

—  Ja, om yxan är vass och veden torr så hugger en allt så mycket en hinner.

120

— Hon måtte vara hemskt trevlig. Alla människor talar väl om henne.

— Nåja, man skall inte tro allt vad folk säger.

121

— Jag jobbade i en dörrfabrik ända tills i förra veckan.

— Har du slutat nu då?

— Slutat och slutat — den slog igen.

122

En dam satt på tåget och huttrade och frös. Till slut måste hon fråga sin medpassagerare i kupén:

—  Vad är det som drar så förfär­ligt?

— Det är säkert loket, blev svaret.

123

En sportfiskare var på väg hem med sin fina fångst — en enormt stor öring. Då mötte han sin granne som också hade varit ute och fiskat, men bara fått sex små abborrar. Gran­nen kunde inte låta bli att kommen­tera den stora öringsfångsten med:

— Jaså, du fick bara en du.

124

Yngsta klassen i den lilla skolan på landet hade varit på utflykt. Dom hade åkt hela dagen med buss. Se­dan skulle eleverna naturligtvis skriva uppsats om vad dom sett under utflykten. Lille Klas skrev följande:

—  Först var vi i Sundsvall, sedan var vi i Härnösand, sedan var vi i Sollefteå och när vi kom hem så såg jag en tjur.

125

— Fru Karlsson skulle dåna om jag berättade vad jag hörde om fru Johansson!

—  Berätta, fru Olsson! Jag lägger mej på ottomanen.

126

—  Mamma, du skulle se på vilket sätt pappa och hembiträdet gör juice ute i köket?

— Hur så?

— Jo, Anna håller i apelsinen och pappa kramar Anna.

127

Under en matematiklektion försö­ker läraren förklara för eleverna de olika rymdmåtten:

—  Först så har vi centiliter, sen deciliter och sen en liter. Vad kom­mer ovanpå det?

— Det är väl korken det, svarar en av eleverna.

128

Hur mycket är jag skyldig doktorn?

— Fyrtio kronor.

— Femtio?

— Nej, sextio.

129

Kommunalnämndens ordförande skulle inträda i pensionsåldern och högtidsdagen skulle firas. Prästen håller högtidstalet och säger:

— Och nu, käre broder, då du går att avnjuta ditt otium cum dignitate med hälsan i behåll, önskar vi dej välsignelse och ett långt liv.

Efter talet rycker en nämndeman prästen i rocken och viskar:

— Va sa han att konjaken hette?

130

I damernas omklädningsrum vid tennisbanan satt på anslagstavlan en lapp med följande text:

— Nu får inte damernas shorts bli kortare för då kommer dom inte att tillåtas längre.

131

—  I morron måste du hålla dina ögon öppna?

— Varför det då?

— Jo, för annars kan du ju inte se något.

132

— Höjdhopp är ingenting för äldre män.

— Varför det?

— Det heter ju "Old man river!"

133

Frälsningsofficeren till församlingen: — Om Gud vill och vädret tillåter tar vi utflykt på lördag. I annat fall får det bli på söndag.

134

— Direktörn, kamrern försökte kyssa mej, skrek den unga söta kontoristen.

— Beklagar, sade direktören, men det här kontoret är så stort att jag måste överlåta en del göromål åt andra.

135

Han:

— Min bror och jag är fullkomliga kontraster.

Hon:

— Kan ni laga så att jag får träffa honom?

136

Detta hände hos fotografen: Framför kameran står den glada brudgummen och bruden som är i åttonde månaden. Då säger fotografen:

—  Skall jag ta en bröstbild eller skall ni vara med alla tre?

137

Översten inspekterar regements­musikkåren. Han stannar framför bastuban. Beundrande frågar han:

— Vad heterrr det darr instrumen­tet?

— Bastuba, överste!

— Det är bra. En sån skulle alla i musikkåren ha!

138

Den beskäftige trafikkonstapeln:

—  Inte får ni åka cykel med hän­derna i byxfickorna.

— Det gör väl ingenting, säger den lite upprymde cyklisten. Det är vår Herre som styr.

— Jaså, så mycket värre, då är ni ju två på en cykel!

139

Mamma:

— Nu är jag trött på att se dej pina katten. Nästa gång du gör det, så gör jag likadant med dej. Om du nyper honom, så nyper jag dej. Om du drar honom i öronen, så drar jag dej i öronen.

Olle:

— Men om jag drar honom i svan­sen?

140

Robert hade just lagt sig att sova då Anders stiger in i rummet.

— Du Robert, sover du?

— Jaa.

— Det var synd, jag hade tänkt låna en tia av dej.

— Ja, det kunde du väl ha fått om jag hade varit vaken.

141

— Min fru har mindervärdeskomplex, doktorn. Vad skall man göra för att hon inte skall bli av med det?

142

— Asch, prata om att rökning för­kortar livet. Jag har rökt i hela mitt liv och ändå är jag 80 år nu.

— Ja men, om du inte hade rökt så hade du kanske varit 90 nu!

143

Det hände en dag att svarvaren och ungkarlen Larsson tog sin cykel och for till sin käresta. När han väl kommit dit blev det ett ordentligt oväder, åska och slagregn. Så det blev efter stor tvekan en överenskommelse att

han för första gången skulle få övernatta hos sin käresta. Men helt plötsligt var Larsson försvunnen. Efter någon timme kom han dock tillbaka och svärfar in spe frågade var han varit.

Med gäll röst svarade Larsson:

— Jag har varit hem och hämtat pyjamasen.

144

I skolan:

— Pappa och mej sov i samma säng i natt, berättar lille Lasse.

— Nej, säger fröken. Det heter inte så. Det heter:

— Pappa och jag sov i samma säng i natt.

—  Jaså, säger lille Lasse, det var nog sedan jag hade somnat.

145

En dam kommer in på en tidnings annonskontor.

— Hur mycket tar ni för en döds­annons, frågar hon.

— Vi tar 1:75 per millimeter.

—  O, Herre min skapare, ropar damen. Min man som var två och tio lång.

146

— Jag skall be att få göra sista av­betalningen på barnvagnen.

— Tack, och hur mår den lilla?

— Bra. Hon skall gifta sig i morgon.

147

— Den där Andersson är en riktig slarver. Redan i början av månaden har han gjort av med alla sina pengar.

— Hur vet du det?

— Jag har försökt låna en femma av honom.

148

— Vet du varför tandläkaren bru­kar göra en brygga?

— Nä!

— Jo, det är därför att värken skall kunna gå över.

149

—  Hur gammal blir jag nästa år, frågar lille Gustaf.

— Räkna efter hur många fingrar du har på ena handen. Så många år blir du nästa år, säger mamma. Lille Gustaf räknar till fem och så säger han:

— Tänk vad konstig min hand skall se ut när jag fyller hundra!

150

Det var hembygdsundervisning i skolan och fröken talade så vackert om hembygden.

Plötsligt räcker en liten pojke upp handen och säger lite ledset:

— Fröken, jag har ingen hembygd jag.

— Jassa, varför det då, säger frö­ken.

— Jo, jag är från Krylbo.

151

Flickan som söker plats:

— Jag skulle vilja veta lite mera om framtidsutsikterna i det här jobbet... är direktörn gift?

152

Sergeanten var rasande på 92: an som aldrig träffade måltavlan vid skjutövningarna.

— Ni kan inte sikta, karl!

— Kan inte jag, som varit mjölnare i hela mitt liv!

153

— Du anar inte vad jag var omsvärmad under min semester, säger Siv till sin väninna.

—  Jodå, det förstår jag visst det. Myggorna har varit väldigt svåra den här sommaren.

154

Oskar och Olle träffas utanför kyr­kan efter högmässan. Olle säger:

—  I dag såg det ut som om alla tyckte väldigt mycket om pastorns predikan.

— Säger du det?

— Ja, för varje mening som han sa så nickade de flesta.

155

— Nå Anders, vad tycker du om er nya klassföreståndare, frågar mam­ma.

— Bra, men han måste vara väldigt from.

— Jassa, varför tror du det?

—  Jo, när han förhörde mig på historielektionen,så sa han flera gånger: Du gode Gud!

156

— Hallå, är det Johansson i Mörkhult? Jo, det är Sveriges Radio. Vi håller på med en lyssnarundersökning. Har Johansson apparaten på?

—  Nej för hondan, den har jag gömt undan i vedboden så att inte polisen hittar den.

157

— Är din bil fyrväxlad?

— Nej, den har jag köpt kontant.

158

— Oskar, kan du låna mej en fem­tiolapp tills du får igen den?

159

Modersmålsläraren håller på att i klassen inpränta vikten av att skaffa sej ett ordentligt ordförråd:

—  Ta ett ord, säger han. Säg det tio gånger och det blir ditt för resten av livet.

En flicka i klassen sluter ögonen och mumlar halvhögt:

— Olle, Olle, Olle....

160

—  Är det inte ett otacksamt yrke att vara inkasserare? Vart ni än kommer så är ni ovälkommen.

—  Säg inte det. De flesta ber mej komma igen.

161

—  Du är bara vänlig mot mej när du vill ha pengar.

—  Jamen, jag är väl alltid vänlig mot dej.

— Ja, tyvärr.

162

Direktören i förtroende till en kollega:

— Det bästa med diktamen är att man kan använda ord som man inte har en aning om hur dom stavas.

163

Gösta, som är nästan 6 år, har fått en liten bror. Han berättar den in­tressanta tilldragelsen för en farbror och säger:

— Och kan farbror tänka sej? Han dricker människomjölk!

164

— Varför fick muraren sparken?

— Man hade inte bruk för honom.

165

Johanna i Lugnet:

— Jag fick ett brev från min pojke, som reste till England. Han har re­dan kommit till Hull.

— Tänk, han som var så mager när han for!

166

— Hur går det för Otto nuförtiden?

— Han har öppnat en butik.

— Det gläder mej. Går det bra för honom?

— Nej, polisen tog honom på bar gärning.

167

—  Vad är rusningstid för något, pappa?

— Rusningstid är den tid på dagen då trafiken står alldeles stilla.

168

— Säg doktorn, hur lång tid tror ni att det tar innan min man blir fullt återställd?

—   Menar ni ekonomiskt eller fysiskt?

169

Jönsson har köpt en av dom nya hörapparaterna och berättar för en vän hur bra den är.

—  Nå vad tycker din familj och släkten om den, frågar vännen.

— Dom vet inte att jag har en ny apparat så jag har ändrat testamen­tet tre gånger.

170

—  På Söderhavsöarna har man samma underbara väder året om.

—  Stackars människor, vad skall dom då tala om?

171

— I går såg jag något som jag trodde var omöjligt.

— Jaså, vad var det för något?

— Två skalliga män som råkade i luven på varandra

172

Busschauffören tvingades ofta av­visa folk från bussen på grund av att den var överfull. Eftersom han var adelsman och därtill hette Stig döptes han med tiden till Stig af Bussen.

173

— Förra gången det var cirkus här rymde primadonnan med mej.

—  Med dej? Vad var det för en cirkus?

— Loppcirkus.

174

Två småpojkar satt och skröt om sina respektive pappor. Den ene sa:

— Det var min pappa som byggde de schweiziska alperna.

— Det var väl ingenting, säger den andre. Det var min pappa som slog ihjäl Döda havet.

175

När bruksarbetare Andersson i Hagfors och hans utvalda skulle gifta sej, gick dom till prästen och anhöll om kyrkvigsel.

— Nå, skall det vara någon musik till, undrade prästen. Andersson stod länge fundersam, men så kom det:

—  Jaa, dä blir fell ute dragspel frampå kvälln!

176

— Jassa, hon har gift sej. Vad syss­lar han med då?

— Han är boktryckare. En sån där liten satt typ.

177

— Då sa jag till Per, att jag inte ville se honom mer.

— Och så gick han?

—  Inte. Han gick bara till dörren och släckte ljuset.

178

—  Har du en krona till den där tanten därborta som står och ropar?

— Javisst lille Hans, men vad ropar hon?

— Vaniljglass, endast en krona.

179

— Är det en musikalisk kvinna du är gift med?

— Det kan man nog säga. När hon fick se den nya elektriska spisen trodde hon att det var en stereoan­läggning!

180

Till frukost serverades en dag en rätt som barnen aldrig fått tidigare. Bosse, 3 år, petar försiktigt i maten med sin sked och frågar storasyster: — Tycker vi verkligen om det här, Anita?

181

Lilla Anna i sin aftonbön:

— Gode Gud, bevara lillebror, mamma och pappa och dej själv också för­resten. Annars går det nog åt helvete!

182

Lärarinnan har grammatiklektion och frågar:

— Om jag säger "jag är vacker", vad är det för tid?

Snabba Ville svarar utan tvekan:

— Förfluten tid!

183

—  Vi tänkte spela in en instruk­tionsfilm för amatörer om redige­ring och skarvning av film.

— Vad tänker ni kalla den?

— Skarvingarna.

184

— Ser ni inte vad jag bär för uni­form karl, ryter kaptenen ilsket till rekryten.

— Jo, säger denne, den du har går väl an, men har du sett den dom gett mej!

185

— Er mans hörapparat blir tyvärr inte färdig förrän i morgon.

— Det var synd, jag hade en hel del att säga honom redan idag.

186

— I nästa vecka måste jag ta hem chefen på middag. Vad tänker du bjuda på då, lilla gumman?

—  Det skulle väl vara ärter med fjäsk, förstår jag.

187

— Mamma, mamma, Knut härmar en skata.

— Jassa, kraxar han?

— Nej, han äter mask.

188

— Kan Hans ge ett exempel på män­niskokroppens anpassningsförmå­ga?

— Ja, farbror Anders har ökat över 25 kilo utan att skinnet har spruckit.

189

— Har du hört att nu sägs det att tandläkarna har håltimmar.

— Kan dom verkligen inte fylla igen dom?

190

— Sätter ni aldrig in tandpetare till gästerna på den här restaurangen?

— Jo vi gjorde det förr, men gäster­na satte aldrig tillbaka dom.

191

Snickaren stod inför rätta i ett fadersskapsmål och domaren frå­gade:

— Erkänner ni?

— Jovisst gör jag det.

—  Det var bra, då återstår bara betalningen.

Snickaren:

—  Åh, det kostar ingenting. Det var efter arbetstid.            

192

En ung man möter en mycket vacker dam på en fest. Den unge mannen vill vara artig mot damen och säger:

— Vilket vackert hår ni har. Man skulle nästan kunna tro att det är en peruk.

— Det är det också, säger damen lätt irriterad.

— Tänk, det skulle man inte kunna tro, säger den unge mannen.

193

—  Har du tänkt på att pingsten flyttar på sig? I fjol var den redan i maj och i år kommer den i juni!

— Ja, är det det som dom brukar kalla pingströrelsen?

194

Pappan hjälpte lille sonen Karl med grammatiken. Det gällde presensformen och han försökte få honom att fatta genom följande exempel:

— Hör nu på. Vilken tid är det här? Jag tvättar mig, du tvättar dig, han tvättar sig, hon tvättar sig, vi tvättar oss o.s.v.

Pojken tänkte länge. Så gick det upp ett ljus för honom och glädjestrå­lande förklarade han:

— Det måste vara julafton!

195

Cirkusdirektören får ett telegram från cirkusen och djurskötaren som är ute på turné:

— Babianen tycks börja längta efter en annan babian. Vad skall vi göra tills direktören hinner hit?

196

Den förskräckta sjuksköterskan stannar den lätt tankspridde dok­torn och säger:

— Men varför har doktorn feber­termometern bakom örat?

— Vad säger syster? Var har jag då gjort av kulspetspennan?

197

Två kvinnliga kontorister samtalar i lunchrummet:

— Den där nya snygga kamrern ver­kar allt vara ungkarl.

— Varför tror du det?

— Han kommer till kontoret från olika håll varje morgon.

198

Fröken instruerar förstklassarna om hur dom skall bära sig åt i skolan.

—  Om ni till exempel behöver gå ut så behöver ni bara räcka upp han­den.

— Räcker det då?

199

Mitt i natten lämnade den tank­spridde professorn sin sovkupé för att gå på toaletten. Tyvärr hittade han inte tillbaka, varför han alar­merade konduktören.

— Kan ni inte minnas numret på kupén, frågade denne.

— Tyvärr inte.

— Har ni något minne av var det kunde vara?

— Jo, jag minns att jag i går kväll hade en liten sjö utanför fönstret.

200

Restauranggästen till servitören:

—  Det var hemskt vad sillen var salt. Har den inte legat i vatten?

— Om den har! I hela sitt liv.

201

En lärare hade talat med sina elever om skillnaden mellan olika religio­ner. Han vill sedan höra om poj­karna hört upp under undervis­ningen:

— Nå, Johan, är du katolik?

— Nää.

— Är du muhammedan då?

— Nää.

— Är du kanske lutheran?

— Nää.

— Men vad är du då för någonting?

—  Jag är springpojke i Jonssons charkaffär.

202

Doktorn är på sjukbesök hos den nästan döva fru Andersson. Han har en lång stund skrikit och pratat med frun då dörren öppnas och en karl varsamt kliver in.

—  Vad har ni här att göra, säger doktorn förargad.

—  Åh, ursäkta herrskapet. Men jag trodde här var auktion.

203

Torpargumman och torpargubben går bakom patron och hans fru på väg till kyrkan. Gumman säger till gubben:

— Det är förskräckligt vad det luk­tar gött om fint folk.

Varvid gubben replikerar:

— Dä ä väl inte unlit — dom som bare äter gött!

204

Från badorten:

— Min hustru har tagit magistern.

— Min tog simlärarn.

205

— Farfar berättar historier för sig själv.

— Men varför skakar han på huvu­det då och då?

— Det är då han har hört en historia förut.

206

— I Glasgow har dom aldrig någon snö på gatorna.

— Varför det?

—  Jo, det finns en miljon innevå­nare — och alla skottar.

207

Mannen i huset:

—  Idag har jag köpt något åt den jag älskar allra mest. Gissa vad jag köpt?

Hustrun:

— En låda cigarrer.

208

— Hur står det till med herr Anders­sons ben idag, frågade doktorn.

— Jo tack, men jag haltar fortfaran­de lite.

— Gör ni alltid det?

— Nej, bara när jag går.

209

— Nu skall du dricka ur grädden så du blir lite rundare om kinderna, sa mamma till lilla Barbro.

Barbro började dricka men efter en stund sa hon:

— Hör du mamma, det känns precis som om grädden rinner ner i magen i stället.

210

Jur. stud. Leijonstjärt är precis inte så begåvad å huvudets vägnar, men försöker ändå med en tentamen i civilrätt: Professorn frågar:

— Nå, kandidaten, om det uppstår hagelskada, vem ska då ersätta? Baron L. efter en stunds intensivt gnuggande av geniknölarna:

— Naturligtvis den som sköt först.

211

Jägarna Andersson och Bengtsson var på andjakt. Stående på stranden spanade dom efter sträckande fåglar. Plötsligt ser Andersson en and komma vaggande ur vassen. Han lyfter genast sitt gevär och sik­tar.

Bengtsson som är sportmannamässig och vet att man inte skjuter på annat än flygande änder säger:

—  Du tänker väl inte skjuta den när den går?

— Nej, jag skall vänta tills den stan­nar.

212

Gustafsson var inte känd för någon större arbetsvillighet. Därför var det med stor misstänksamhet företags­läkaren tog emot honom för en kon­sultation.

—  Vad arbetar herr Gustafsson med, frågar han.

— Jag är gruvarbetare, svarar herr Gustafsson.

— Gruvarbetare? Men här på före­taget har vi väl ingen gruva.

— Jo, jag gruvar mej för att gå till arbetet varje dag.

213

— Vad är det för fel på min man, doktorn?

— Det är magen som är i oordning.

— Ja, doktorn skulle bara ana vil­ken slarver han är. Doktorn skulle bara se hans skrivbord.

214

— Hör nu, hovmästaren. Är det här egentligen kalv- eller fläskkotletter?

— Det känner ni väl på smaken.

— Nej, det är faktiskt omöjligt.

— Ja, då kan det väl göra detsamma vad det är.

215

Den hungrige, restauranggästen i Skåne som fått en gaffel till soppan:

— Sked, fröken!

—  Nej, det var bara magen som kurrade.

216

— Tänk vilka framsteg ni gjort, sade den gamla damen till doktorn. När jag var ung flicka fick jag klä av mig helt för att bli undersökt. Nu räcker det att jag visar tungan...

217

Två grabbar i tioårsåldern hade bli­vit osams:

— Om du inte är snäll ska jag tala om för min pappa hur du bär dej åt. Han är polis och kan sätta dej i finkan när han vill.

—  De va väl inget. Min pappa är präst och han kan begrava dej när han vill.

218

—  Hej Olle, hur går det för din granne? Han vet väl inte så mycket om jordbruk.

— Nej, det är sant. I höstas körde han över potatislandet med ångvält och trodde att han skulle få färdig potatismos.

219

— Vet du vad min danskavaljer sa till mej igår?

— Nej, vad då?

— Han sa att jag alltid var så lako­nisk.

— Vad menade han med det?

— Det vet jag inte, men för säker­hets skull gav jag honom en örfil.

220

Frun till direktörens nya sekreterare:

— Nu hoppas jag att fröken inte är lika flirtig och lättsinnig som min mans förra sekreterare.

— Och vem var det då?

— Det var jag.

221

Godsägaren stöter en dag samman med en småbrukare och frågar om han fått mycket potatis.

— Nej, det blev inte så mycket. Men jag är nöjd med hur lite jag än får, bara de andra får mindre.

222

Olle hade varit på fotbollsmatch. Han var jättelycklig och sanningen att säga också lite rund under föt­terna. Det hade nog blivit en och annan öl för mycket. Men vad gör man inte då hemmalaget spelar så bra.

På hemväg vinglar Olle till riktigt ordentligt och råkar bli påkörd av en bilist. Olle slås till marken och föraren hoppar ur bilen och frågar Olle förtvivlat:

— Hur gick det här då?

— 3-0 till oss.

223

Före detta brevbäraren Albin fyller 90 år och sitter och tänker tillbaka på 80-årsdagen:

— Jag minns det som om det var i går, säger han, varmt var det och solen sken. Vi satt ute i trädgården och drack kaffe.

—  Nej, det måste vara fel, säger kyrkoherden,  farbror fyller ju i december.

—  Jaså, jaha, det är möjligt det, säger Albin. Det kanske var när jag fyllde 75 år.

224

Fru Andersson står framme vid charkdisken och funderar. Sedan frågar hon:

— Jag skulle vilja ha ett stycke kött utan ben och fett och utan brosk.

— Då är det nog bäst att fru Andersson går till avdelningen där ni hittar äggen.

225

Pojken som läste högt inför klassen:

— Arkimedes hoppade upp ur sitt badkar med ropet "Eureka, Eureka"!

— Ett ögonblick, sade läraren. Vad betyder "Eureka"?

— "Eureka" betyder jag har funnit den, svarade pojken.

— Utmärkt. Med vad var det Arki­medes hade funnit?

— Tvålen, magistern.

226

Anton har blivit organiserad nyk­terist och svurit sitt nykterhetslöfte. Bara några dagar därefter kommer han hem och berättar för sin fru att han mött en bekant som försökt bjuda honom på en sup.

— Ja, men han vet ju att du blivit nykterist. Det är ju rena förolämp­ningen att komma med en sån invit. Det sa du väl till honom?

— Nej, jag svalde förolämpningen.

227

Försvarsadvokaten blev efter hand irriterad på domaren, som oupp­hörligen ställde närgångna frågor. Då advokaten slutligen höll sitt stora tal sa han:

— Jag är inte så dum som ni herr domare...

Så slog han i ett glas vatten åt sej, drack en skvätt och fortsatte:

—... tror.

228

En gäst på en restaurang hade beställt gösfilé. Efter att ha ätit den frågade han servitrisen:

— Vad kallar ni den fisk jag nyss åt?

— Gösfilé.

— Vore det inte bättre att kalla den för vittling, för det var det.

— Nej, det var det inte, för det var kolja.

229

Kalle Olsson hade inställt sej för mönstring till det militära. Men han gjorde allt för att slippa krypa i kronans kläder. Bland annat simu­lerade han väldigt dålig syn. Läka­ren testade Kalles ögon väldigt noga, men till slut måste han medge att han aldrig träffat en så närsynt människa förut. Kalle blev frikallad. Lycklig över detta gick han på bio på kvällen. Men döm om hans förskräckelse när han upptäcker att just bredvid honom sitter samma läkare som prövat hans syn tidigare på dagen. Men Kalle fann sej snabbt:

— Kan ni säga mej om det här tåget går till Flen?

230

Hört i Paris:

— Har fröken varit i Louvren och sett Mona Lisa?

— Nej, hur dags uppträder hon?

231

— Som lärare skulle det glädja mej om du slutade upp att använda två adjektiv som du tjatar med ideligen i alla upptänkliga sammanhang. Det ena är knasigt och det andra är dödsskönt.

— OK, magistern. Vilka är dom två orden?

232

Chefen kom pigg och nyter in på kontoret. Endast lokalvårdaren var där och fick en vänlig nick, varpå chefen försvann in till sitt. Ögon­blicket därpå kom han utrusande:

—  Fru Johansson, var i fridens namn är kassaskåpet?

—  Det var två trevliga herrar här klockan sju och hämtade det. Men dom skulle komma tillbaka med ett nytt klockan elva om det passade.

233

En naken kvinna framför fotogra­fen:

— Är det riktigt säkert att det skall vara helfigur på passfotot?

234

Mor Karin var hos doktorn för en grundlig undersökning.

— Ni har lite långsam puls, sa dok­torn.

—  Det gör väl inte så mycket, sa Karin, jag har gott om tid.

235

Trålfiskare Eriksson kommer intuffande i hemmahamnen och or­tens reporter är nere för att intervjua om resan:

—  Har dimman varit mycket be­svärlig?

— Besvärlig är inte ordet. Det har rent ut sagt varit alldeles för jäkligt. På sina ställen var dimman så tjock att fiskmåsarna fick gå till fots.

236

Jöns Annersa från Lysvik i Fryksdalen hade tröttnat på skogsarbe­tet och tänkte fara till Amerika. Han ordade vitt och brett om saken och for verkligen en dag. Men dagen därpå var han åter i skogen som vanligt. Hans arbetskamrater måste naturligtvis fråga vad det kom sej.

— Ja, det är de där tågresera som är så krånglia. Jag fack höre att jag skull få vänte närapå en timme i Kil.

237

Tre ensamma damer satte tillsam­mans in en annons under Person­ligt. Dom ville få kontakt med nå­gon trevlig herre. Henning Persson nappade på kroken, sände in svar med foto till signaturen "Tre ensam­ma".

Efter en tid fick Henning följande svar:

— Så ensamma är vi inte!

238

Fredrik hade just lärt sej spela drag­spel. En gång när han hade några vänner hemma tog han fram spelet och rev av en låt.

Han fick mycket beröm av sina vänner som applåderade friskt. Men så sa en av dom:

— Kan du inte spela Kostervalsen?

— Va, en gång till?

239

Lärarinnan:

— Araberna får inte dricka alkohol. Är det över huvud taget något be­rusningsmedel som araberna får använda?

Knut:

— Månggifte.

240

Fru Olsson grät bittra tårar:

—  O, du älskar mej inte längre. Inga blommor när jag kom, inget vänligt ord — och ändå har jag varit borta från dej en hel månad!

— Förlåt, mumlar herr Olsson, jag är verkligen en otacksam människa.

241

— Har du hört att han Otto inte vill ha sin fru längre?

— Nej, vad säger du?

—  Han tycker väl att hon är lång nog, förstår jag.

242

Lars:

— Jag sover som en stock om nat­ten.

Lena:

— Som en stock, säger du. Nej, som ett helt sågverk!

243

Den unga damen filosoferar:

— Det spelar ingen roll hur en karl ser ut eller hur gammal han är. Huvudsaken är att det klappar ett varmt hjärta bakom plånboken.

244

Kalle var riktigt glad när han kom till jobbet, och hans arbetskamra­ter frågade honom varför han var så glad.

— Min fru fick en spark i magen i dag på morgonen.

—  Det var väl ingenting att vara glad för!

— Jo, hon fick den inifrån!

245

Det är första dagen i skolan och fröken frågar eleverna vad dom heter:

— Vad heter du min lille vän, säger hon till en pojke.

— Jag heter Gustav, Adolf, Fredrik, Karl.

—  Oj, så många fina namn. Men vad kallar man dej?

— Korven.

246

Affärsmannen till den lille pojken:

— Är du verkligen säker på att din mamma sa att du Skulle ha 5 kilo kara­meller och 2 hekto potatis?

247

I ett skyltfönster till en liten restau­rang kunde man läsa:

— Kom hit till världens bästa restau­rang. Här får ni den godaste mat ni någonsin smakat.

Lite längre ned stod en annan skylt:

— Ute för lunch.

248

— Varför gör du köttbullarna olika stora?

—  Min man har bett mej variera maten.

249

— Hörru, vad är det egentligen för en historia, det här med Svensson?

— Kan du tiga?

— Javisst, som muren.

— Det kan jag också.

250

Sommargästen:

— Varför försöker grisen komma in i mitt rum hela tiden?

Bonden:

— Därför att det är hans rum om vintern.

251

Farfar vill göra sig bekant med bar­nen och frågar om inte han också får vara med och leka indianer.

— Nej, det går inte, säger lille Kalle. Farfar är ju redan skalperad.

252

Unge herr Karlsson på det lilla jord­bruket skulle söka jobb på den när­liggande herrgården. När han sen kom hem igen berättade han för mor i huset att det inte gått så bra med anställningen.

— Varför det då, frågade mor.

—  Jo, det var grevinnan som tog emot mej. Först ville hon titta på mina händer. Sen ville hon titta på mina referenser.

Och det var nog då som jag visade fel!

253

— Den här boken om kärlekslivet är avskyvärd!

— Man skall inte döma för hastigt.

— För hastigt, jag har läst den sju gånger!

254

Den nye turisten på orten:

— Det lär vara en mycket torr och varm trakt det här?

—  Ja, det vill jag lova. Det finns grodor här som är åtta år och ännu inte kan simma.

255

—  Herr Lindgren, det är fjärde gången i år som ni begärt påökt.

—  Ja, direktörn, min fru behöver så mycket pengar.

— Törs jag fråga till vad?

— Ja, ni kanske, men inte jag.

256

En ung vacker flicka satt en gång på en parkbänk och grät otröstligt. Då gick det en pastor förbi. Han tyckte så synd om flickan och ville säga några vänliga ord till henne:

— Varför sitter du här och gråter så förfärligt? Du är ju ung och söt, du har en så vacker klänning, solen skiner, fåglarna sjunger.

Men det hjälpte inte. Flickan bara fortsatte att stortjuta. Då satte sej präs­ten bredvid flickan på bänken, la armen lätt runt hennes axlar och sa: Kan du inte säga mej varför du gråter?

— Bänken är nymålad!

 257

En gammal dam kom in på apote­ket och frågade efter radium.

— Men snälla damen, svarade apo­tekaren, det är mycket dyrt. Det kostar mer än tusen kronor gram­met.

— Det gör ingenting sa damen, jag skall bara ha för femtio öre.

258

Kristendomslektion i mellanstadiet: Lärarinnan frågar om någon av barnen vill försöka förklara med egna ord vad ordet "salighet" inne­bär.

Förlägen tystnad.  Men efter en stund säger Stig: — Det är väl att stå i en kiosk!

259

Lille Thomas är ute och leker. Mamma går ut på balkongen och ropar:

— Thomas! Inget svar.

— Thomas!! Inget svar.

— Thomas !!!

Då kom Thomas in.

— Varför kom du inte med detsam­ma, frågar mamma.

Lille Thomas:

— Nä, för jag hörde inte förrän du ropade tredje gången.

260

De professionella söndagsjägarna Eriksson och Holmström var ute på säljakt. Efter långvarigt sökande får de sikte på ett som dom tror försik­tigt uppstickande sälhuvud. Men så hör dom en röst:

— För Guds skull skjut inte, det är apotekare Jönsson.

— Äh, skjut du bara, säger Eriks­son, han ljuger den rackarn.

261

En något överförfriskad herre stan­nade en taxi sent en kväll:

— Är ni ledig, frågade han.

— Ja, det är jag.

— Det är jag också. Hurra, vad livet är härligt!

262

Hänt i skolan:

— Nu har du blivit tillsagd att skriva om din välskrivning tio gånger för att den var så dålig. Men du har bara skrivit om den sju gånger. Hur kan du förklara det?

— Jag är så dålig i räkning också.

263

Direktör Pettersson ertappar en in­brottstjuv på sitt kontor när han har ett ärende dit på kvällskvisten.

— Upp med händerna! ropar in­kräktaren, och så håller ni dom där tills jag hittar min pistol.

264

Lille Petter satt och bläddrade i den nya telefonkatalogen, fastnade för ett uppslag och läste högt:

— Svensson, Svensson, Svensson...

— Det var en jäkla gubbe och ha många telefoner.

265

Fru Olsson träffade den fruktade provinsialläkaren på orten. Doktorn var för dagen på mycket gott humör. Han lyfte på hatten, stan­nade till och sa:

— Goddag, fru Olsson, hur står det till?

— Jo tack doktorn, bara bra.

— Och maken då?

— Jo tack, doktorn får faktiskt ur­säkta. Vi mår bra allihopa.

266

Under indelningsverkets dagar fanns en soldat vid regementet vid namn Våld. Han var med kamrater ute och dansade en kväll. När kamra­terna på kvällen skulle återvända hörde de prassel vid en lada, varför de ropade:

— Är det Våld?

En kvinnostämma svarade:

— Nej, frivilligt!

267

Ägaren till en stor Grand Danois sökte upp en veterinär för att klaga över att hans hund jämt sprang och skällde efter bilar.

— Det är väl inte så farligt, sa vete­rinären. Det gör väl de flesta hun­dar.

—  Det kan så vara, men den här han fångar upp dom och gräver ned dom i trädgården.

268

På en flygtur mellan Sverige och Finland hände följande. Flygkap­tenen hälsade som vanligt passage­rarna välkomna ombord och talade om hur högt man flög och hur väd­ret var vid ankomsten. Men han glömde att stänga av mikrofonen och resenärerna hörde till sin förskräckelse:

— Nu skulle det allt smaka med en varm kvinna och en kall pilsner. Flygvärdinnan blev utom sej och rusade fram i planet för att stänga av radion.

Då hörde hon en röst från de bakre stolarna:

— Fröken glömde pilsnern!

269

En civilklädd officer med hund blir stoppad av kasernvakten:

— Halt, vem där?

— Kapten Larsson, känner ni inte igen mej?

— Nej.

— Men ni känner väl igen min hund?

— Ja, han får komma in.

270

—  Kapten, jag tror att vi gjort ett strandhugg i natt under dimman.

— Varför tror du det, har du upp­täckt någon skada på båten?

— Nej, men det står en ko på däck.

271

På en station i norra Skåne fanns en stins känd för sin stora noggrann­het. Han mötte en stationskarl på stationsområdet:

— Vet ni inte att jag sagt att det inte får växa något gräs i gångarna?

— Joo, dä vet jag, men lik förban­nat växer dä ändau.

272

Den unge mannen rider ute på Djur­gården och uppvaktar en ovanligt stilig ryttarinna, just som han börjat få upp konversationen, så släpper sej hästen med ett brak.

— Förlåt, stammar den unge man­nen.

— Javisst, säger den sköna iskallt, men jag trodde det var hästen.

273

Det stora flygplanet skulle just till att gå ned för landning någonstans i Australien efter en lång flygtur ända från London. Då hör passage­rarna i planets högtalare: — Detta är en bandupptagning. Ni har hela tiden flugit utan pilot. Pla­net har endast styrts av en högmo­dern, tekniskt fulländad autopilot. När ni nu skall landa behöver ni inte vara rädda. Det här systemet har aldrig klickat, klickat, klickat, klickat...

274

Ragnar Persson brukar smygsupa ganska friskt och det gör han ute i vedboden. För att lura hustrun säger han att han skall ut och kissa. Det där känner nu alla grannar till utom hustrun.

En dag var grannen Oskar Olsson inne och hälsade på makarna Pers­son. Men så sa Persson:

—  Du Oskar, nu tycker jag att vi går ut och kissar.

Oskar:

— Tackar, tackar!

275

— Min fru anser att hon borde ha diskmaskin.

— Du har tur, du. Min fru tror att hon är gift med en.

276

—  Klaga inte på brödet, soldater, det skulle dom aldrig gjort på Karl XII:s tid.

—  Tacka för det, då var det ju färskt!

277

På en liten järnvägsstation hörde man häromdagen i högtalaren:

— Tåg till Stockholm avgår om en minut. Var god och stäng dörrarna. Efter en stund hördes en ängslig röst i samma högtalare:

— Va f-n, har det gått redan?

278

Det bänkade på dörren och en flicka öppnade. Där utanför stod en man och frågade om dom ville köpa päron. Flickan gick in för att fråga mor sin. Så kom hon tillbaka och sa:

— Jag skulle fråga om det var Greve Moltke?

—  Nej, det är bara Kalle Larsson från Stortorpet.

279

En man kom hem från en resa i ut­landet. Då han skulle igenom tullen upptäckte tulltjänstemannen att mannen hade en helliters dunk med sej i bagaget. Tullaren frågade vad det var i dunken. Mannan svarade att han varit i det heliga landet och tagit med sig mirakelvatten. Tulla­ren öppnade korken och luktade.

—  Det luktar ju sprit här, utbrast han.

— Det var som värst. Då har mirak­let hänt i alla fall.

280

Hemmalaget hade förlorat. Enligt publiken hade domaren hela skul­den till detta. När spelarna lämna­de planen ropade en av åskådarna till domaren:

—  Säj domarn, det var väl en fin match?

— Det gläder mej.

— Synd bara att du inte såg den.

281

Pojken kom hem från skolan och pappan frågar hur det gått i prov­räkningen.

— Äsch, vi var så dåliga, sa magis­tern, att 90 procent var underkända. Men så många är vi ju inte i hela klassen.

282

— Jag punkterade i går. Jag körde över en flaska.

— Men, såg du den inte då?

— Nej, den token hade den i inner­fickan.

283

—  Det skulle vara fint att få veta hur många släktingar man har.

—  Ingenting är lättare. Bygg dej bara en sommarstuga så får du snart veta det.

284

Nervös frisör till kunden i stolen:

— Hade ni röd slips när ni kom in?

— Nej.

— Åh, Herregud!

285

— Är jag den enda flicka som...

— Fråga inte, fråga inte. Fråga inte om du är den enda flicka som jag älskat. Det vet du ju att du är.

— Nä, jag tänkte bara fråga om jag är den enda flicka som vill ha dej.

286

— Är du alldeles galen du, skrek sergeanten.

Vet du inte att det är förbjudet och livsfarligt och peka rätt i magen på folk med K-pisten?

— Det är ingenting att vara rädd för, sergeant. Siktet är inställt på 300 meter.      

287

Den lille pojken tittar med stora ögon på en av aporna i djurparken. Han drar sin mor i armen och säger:

—  Se, se mamma! Den där apan liknar precis farbrorn därborta.

— Tyst med dej, så säger man inte.

— Blir apan arg då?

288

En bonde hade en dräng som blev lite konstig i huvudet. Han trodde säkert att han var ett havregryn. Eftersom det fanns hönor på gården tordes han inte gå ut. Drängen sän­des till doktorn och efter en tid kom han tillbaka utskriven och frisk. Men det gick inte bättre än att drängen blev sittandes inne nu också. Efter en längre tid försökte bonden tala förstånd med honom och sa:

— Nu är du ju frisk och kan gå ut. Du vet ju att du inte längre är något havregryn.

— Ja, svarade drängen, det vet jag, men jag är inte säker på om hönor­na vet det.

289

Mannen och hustrun hade blivit ovänner. En dag sa hustrun:

—  Jag skulle hellre vara gift med själva Hin håle än med dej. Härpå svarade mannen bara:

— Jag tror inte prästen skulle viga så nära släktingar.

290

— Goddag, sa fru Pettersson, som hade tänkt köpa en födelsedags­present till sin man. Jag skulle köpa ett par bilhandskar.

— Jaha, vilket nummer?

— CUO 598

291

Läraren:

—  Nå, Hans, varför har du inte gjort din matematikläxa?

—  Jo, du förstår magistern, min miniräknare gick sönder.

292

Den utmattade tjänstemannen på resebyrån:

—  Jag beklagar mycket, damen, men just nu har dom inte upptäckt fler länder.

293

En far var arg på sonen sin för att han låg för länge på mornarna. Pappan:

— I morgon stiger du upp klockan nio och vattnar gräsmattan. Nästa morgon gick inte sonen upp som pappan hade sagt. Pappan blev rasande och gick in till sonen:

— Varför steg du inte upp och vatt­nade gräsmattan som jag sa?

— Men, pappa, det regnar ju.

— Vad spelar det för roll? Du har ju fått en så fin regnrock.

294

En motorcyklist körde rakt på en telefonstolpe och förlorade sansen. Han vaknade omvirad med en massa telefonledningar. Han kände försiktigt på dom och sa:

— Gudskelov, det måste vara en harpa.

295

Det var en gång tre hantverkare som diskuterade vem av dom som hade det äldsta yrket, en murare, en snic­kare och en elektriker.

—  Jag har det äldsta yrket, skröt muraren. För vi var med och byggde Babylons murar.

—  Skitsnack, sa snickaren, vi var med och byggde Noaks ark.

— Ni ljuger båda två, sa elektrikern, när Vår Herre på den sjätte dagen sa "Varde ljus" så hade vi hela an­läggningen klar.

296

Mamman:

—  I dag ringde magistern igen och klagade över ditt uppförande. Vänta bara  tills  pappa  kommer ut  ur fängelset!

297

—  Tror du det är sant att kyssar sprider baciller?

— Ja inte vet jag, men nog sjutton minskar dom motståndskraften all­tid.

298

Domaren:

—• Varför stal ni en höna?

— Jo, därför att jag vann en kok­bok.

— Vad har det med saken att göra?

— Jo, i ett recept stod det: "Man tager en höna."

299

— Varför ser du så ledsen ut?

— Jag har läst en bok med tragiskt slut.

— Vilken bok var det?

— Min bankbok.

300

— Det var länge sedan jag såg er i kyrkan, fru Olsson, sa pastorn.

— Ja, förstår pastorn, jag törs inte.

— Törs ni inte?

—  Nej, doktorn sa att jag var så allergisk mot prästkragar.

301

Lisa skrev som svar till en ung man som hade reflekterat på hennes äktenskapsannons: Jag gläder mej att få träffa er på söndag klockan 14 utanför järn­vägsstationen. För att jag skall kun­na känna igen er så bär en minkpäls, storlek 38, över högra armen.

302

Lille Peter sitter och ritar. Plötsligt frågar han sin mamma:

—  Hur många slags mjölk finns det, mamma?

—  Det finns lättmjölk, filmjölk, tjockmjölk... Men varför frågar du det?

—  Jo, jag ritar just en ko och vet inte hur många kranar jag skall sätta på den.

303

Frun:

— Jag tror att min man har ett för­hållande med sin sekreterare. Hembiträdet:

— Åh, det säger ni bara för att göra mej svartsjuk.

304

Fru Pettersson beklagade sej för sin vännina:

— I går var jag ute och fiskade med min man. Men det är för hopplöst. Jag gör allting fel. Jag sätter på masken på kroken fel, jag håller spöt fel, jag kastar ut flötet fel och får mer fisk än min man.

305

I går fick jag ett brev från en herre som hotade att skjuta mej om jag inte lät hans hustru vara ifred.

— Nå, det är väl bäst att följa rådet.

—  Det är tyvärr omöjligt.  Han glömde sätta ut sitt namn.

306

Vera:

—  Är dina tankar hela tiden hos din Anders nere i Afrika?

Elsa:

— Jadå, varje gång en man kysser mej så blundar jag och tänker på Anders.

307

Det hade blivit ett riktigt problem för Svensson detta att han pratade i sömnen. Till slut beslöt han att gå till en läkare för att bli botad från åkomman.

— Det är väl inte så farligt heller, sade doktorn. Det är väldigt många människor som pratar i sömnen.

—  Jamen, sade Svensson, härom­dagen då jag vaknade stod alla mina arbetskamrater runt omkring mej och skrattade.

308

Två småpojkar sitter vid vägkanten och en präst går förbi. Han frågar vad de gör.

— Vi sitter här och ljuger. Den som ljuger värst får en kola.

— Det är fult att ljuga. Det gjorde jag aldrig som liten, säger prästen. Pojkarna ser på varandra en stund och så säger den ene:

— Ge gubben kolan!

309

Kalle Karlsson gick till läkaren för sina hemorroider. Han fick några stolpiller av doktorn som sa:

— Ta dom här och kom igen om en vecka.

En vecka senare var Kalle Karlsson tillbaka hos läkaren.

— Nå, sa doktorn, hjälpte stolpil­lerna något?

— Inte heller, jag kunde lika gärna ha stoppat dom i baken.

310

— Se inte så förfärad ut, min gode man, sa doktorn till patienten. Det är inte farligt. Jag har förresten haft samma sjukdom.

Patienten:

— Men inte samma läkare.

311

— Men kära lilla barn, sade tanten till den lille gossen. Vem har lärt dej att svära så?

— Lärt och lärt. Man är väl begå­vad!

312

— Jaså, du tycker jag liknar en film­stjärna. Vilken?

— Kalle Anka!

313

Lille Kalle hade smutsat ner sej i ansiktet, så hans farmor sa:

— Du skulle allt behöva lite vatten i ansiktet, eller hur?

—  Farmor skulle allt behöva ett strykjärn.

314

— Skall jag bedöva tanden, frågade tandläkaren.

— Nej, det blir det inte tal om. Den har plågat mej hela natten, så nu skall den verkligen få igen, svarade patienten.

315

—  Ursäkta mej, men är de här äpplena engelska eller amerikanska?

—  Varför det? Ska ni prata med dom?

316

Värnpliktige Svensson har kommit i otakt med marschkolonnen. Löjtnanten ryter:

— Byt fot, Svensson!

— Med vem då?

317

—  Vet du vad det är för skillnad på en spegel och en kvinna?

__  ???

— Jo, en kvinna talar utan att ref­lektera, men en spegel reflekterar utan att tala.

318

Karl-Erik och Algot jobbade i lag vid järnverkets byggnadsavdelning i Hagfors. En dag fick Karl-Erik order om att göra en timmes över­tid. Så skedde, men pinsamt nog gjorde skatteavdraget att han fick en krona mindre i avlöning än kam­raten.

Och Karl-Erik säger till sin förman:

— Så länge det inte köster mer än en krona te å göra en timme övertid så går del fäll an, men blir det dyrare så får det allt va.

319

Den tjocka sa till den magre:

— När man ser dej skulle man kunna tro att det är hungersnöd i landet. Den Magre svarade:

— Och när man Ser dej tror man att du är orsaken till den.

320

Man satt och diskuterade om förr och nu.

—  Apropå det, vem presenterade egentligen dej för din man?

— Tja, vi möttes helt enkelt. Jag vill absolut inte anklaga någon för det.

321

Lille Patrik hade blivit luggad av mamma och söker tröst hos mor­mor, som säger:

— En mamma har rätt att straffa sitt barn.

Då lyser Patrik upp och säger:

— Ja, gör det snälla mormor.

322

Kalle hade grälat med sin fästmö. Men före grälet hade de avtalat om en träff nästa dag. När Kalle nästa dag kom hängde det en lapp på hennes dörr med texten: "Ha ha ha, jag är inte hemma". Kalle blev arg och skrev på lappen:" Ha, ha ha, jag har inte varit här".

323

— Säg mej en sak unge man. Tror du på ett liv efter döden?

— Nej, chefen.

— Då skall jag berätta för dej att igår då du hade fått ledigt för att gå på din farmors begravning, så kom hon hit och frågade efter dej.

324

— Är det du som är så fantastiskt modig?

— Ja, jag är rädd för det!

325

— Det var bra att ni skulle föra mej till bordet.

— Det var roligt att höra.

— Ja, ni är den ende min man inte kan bli svartsjuk på.

326

— Har någon ringt medan jag har varit ute?

— Ja herrn, statsministern.

— Vilken ära! Vad ville han?

— Ingenting. Det var fel nummer.

327

Den nya portvakten på bruket hade strängt tillhållits att se till att obe­höriga inte kom in på industriom­rådet. Så det blev nobben för Maria Pettersson då hon kom fram till porten och bad att få gå in och tala med sin gubbe som jobbade på gjuteriet. Men Maria var enträgen och lät sej inte avspisas. Då sa port­vakten:

— Men då måste ni kunna uppvisa er identitet för mej.

Maria ser först frågande på honom och blir sedan blodröd i ansiktet och utbrister förtörnad:

— Jo, då skulle han allt må då!

328

— När en man stiger ur sin bil, går runt och öppnar den andra dörren och hjälper sin fru ut, kan man vara säker på att antingen frun eller bilen är nyanskaffad.   '

329

En liten pojke var med sin far på simtävling. I högtalaren hördes:

— Nu följer 100 meter bröstsim för damer.

Pojken frågade:

—  Men pappa, får dom inte an­vända armarna?

330

— Om Shakespeare levt nu tror du att han då skulle betraktas som en ovanlig människa?

—  Säkert. Han skulle ju ha varit 410 år gammal.

331

— Ska jag spela något av Beethoven för dej?

— Jag tycker inte om Beethoven.

—  Ska jag spela något av Mozart då?

— Nej, honom tycker jag om.

332

—  Har ni knäckebröd, frågade en finländare i den lilla butiken.

— Ja, säger expediten, och tar fram ett paket Wasabröd. Finländaren tittar på varumärket och frågar:

— Vem är den där gubben på pake­tet?

— Gustaf Wasa — han var kung i Sverige en gång.

— Åh fasen! Och nu bakar han?

333

—  Doktorn sa att jag kommer att dö inom en vecka, om jag inte slutar springa efter kvinnor.

—  Hur kan han vara så säker på det?

— Det är hans fru jag springer efter.

334

— Vad gör du?

— Jag röker.

— Men du har ju slutat röka.

— Jag röker böckling.

335

Kenneth ville vara lite galant mot fröken Svensson och berömde hen­nes nya jumper.

—  Det är äkta kamelhår ska jag säga dej, sa fröken Svensson.

— Ja jag kan se det. Och två puck­lar också!

336

— Er fru spelar aldrig piano nu för tiden.

— Nej, sedan hon fått barnen har hon faktiskt inte tid.

—  Ja, si barnen, dom är faktiskt en stor välsignelse.

337

—  Tycker direktören vi skall till­kalla en konsulent, eller skall vi trassla till det själva?

338

__ Ni vill säga det med blommor? 25 röda rosor kanske kan passa?

— Mja, jag är lite fåmäld av mej. Jag tror det räcker med fyra, fem stycken.

339

Morgonen efter bröllopet gick brud­gummen ner i hotellvestibulen för att köpa en tidning. När han kom tillbaka till deras rum fann han till sin häpnad bruden i armarna på våningskyparen. Hon kastade en blyg blick på sin man och sade: — Nu tycker du förstås att jag är väldigt flirtig?

340

— Mamma, Kalle han svärde. Han sa Fy!

— Men det är ingen svordom, min lille vän.

— Han sa efternamnet med.

341

Det var visning av cirkusens djur­stallar, och guiden stannade fram­för en bur med kängurur och sa:

— Och här mina damer och herrar, har vi en äkta australiensare.

— Kors i all sin dar, sa en gammal dam. Tänk att min syster gifte sej med en av dom...

342

Landsortskyrkan har fått en ny kan­tor. Efter premiären, det vill säga högmässan, klagade han på orgeltramparen för att han fått för lite luft. Denne svarade:

— Lille pöjk. Jag vet nog hur myc­ket luft det går åt till "Din klara sol".

343

—  Du borde verkligen skämmas över att springa efter flickor i din ålder, August.

— De är inte i min ålder.

344

— Vem skulle laga dina byxor om vi kvinnor inte fanns?

— Men då behövde vi ju inte byxor!

345

Greven:

— Jag tycker kaffe och konjak är en utmärkt kombination. Men bara kaffe är en jäkla dålig kombina­tion.

346

Femårige Pelle tittade på grannens nyfödda baby. Han ser det lilla röda, rynkiga ansiktet och säger:

— Det var nog därför hon gömde honom under kappan så länge.

347

Strax före Mårtens tid kommer en påg till läraren och säger:

— Mor hälsar och frågar om lärarn vill ha en gås till Mårten. Läraren tackade. Det ville han gärna. Mårtens afton kom men ingen gås kom.

Nästa dag undrade läraren varför han inte fått den utlovade gåsen.

—  Nej, sa pågen, mor tyckte den kryade på sej.

348

— Jag är tacksam mot Kalle för att han hjälpte mej komma över histo­rien med Pelle.

— Vem är Pelle?

—  Han som hjälpte mej komma över historien med Olle.

349

—  Har din fru bevarat sin vackra figur?

— Bevarat, hon har fördubblat den.

350

Skåningen om övriga Sverige:

— Sverige består av Skåne och norr

därom liggande fäbodar.

351

Sylvia hade varit utomlands. Det hade varit lite knaggligt med språ­ket, men hon hade klarat upp det i alla fall. Hemkommen sade hon med en belåten suck: — Tänk vad skönt det skall bli att få prata igen utan att behöva tänka.

352

— Vad du ser ledsen ut... ?

—  Ja, tror du att det är så dj -a roligt att ideligen hålla på att bära tegel fyra trappor upp åtta timmar om dagen?

— Aj då. Nä, då förstår jag. Hur länge har du hållit på med det?

— Jag skall börja i morgon.

353

— Snälla tant, var snäll och gapa.

— Men varför det, lilla Erik?

— Jo, jag vill bara se om det är sant att tant talar med två tungor.

354

En amerikansk affärsman träffade en engelsk lord på en resa.

—  Får jag bjuda på en cigarett, undrade amerikanen.

— Nej tack, sa lorden, jag har rökt en gång. Det var hemskt, jag gör inte om det.

— Men en drink då?

— Nej tack. Jag drack en sådan en gång. Det smakade förfärligt. Så det gör jag inte om. Men jag kanske i stället får presentera min son här, säger lorden.

—  Det är enda barnet, förmodar jag.

355

Vaktmästaren:

— Förlåt, men vid det här bordet satt en äldre herre och en liten pojke. Har dom gått?

Gästen:

— Den äldre herrn är död och den lille gossen är jag.

356

—  Vad ger du din grabb i vecko­peng?

— En shilling, sade skotten.

— Det var mycket.

— Han stoppar den alltid i sparbös­san.

— Men det var mycket i alla fall.

—  Fast det är bara som grabben tror.

— Vad är det då?

— Gasautomaten, sa skotten.

357

— Nå, hur ser ert nummer ut?, frå­gar cirkusdirektören den arbets­sökande artisten.

— Jag sågar människor i två delar.

—  Och vem uppträder ni tillsam­mans med?

— Med mina två halvbröder.

358

Herr Olsson gick till pressbyrån och undrade om han kunde få sina byxor pressade.

— Skulle det vara kvickt, undrade mannen i pressbyrån.

— Nej, det räcker om jag får dem i morgon.

359

Den nyinryckte skriver hem och beklagar sej.

—  Maten är komplett oätlig. Och vilka ynkliga portioner vi får sen.

360

— Tänk att Gurra söp upp hela sin tipsvinst!

—  Jo, men det var ju ett system­tips, vet la du.

361

I småskolan talar lärarinnan om bordsböner och barnen tycks kunna de flesta. Men en liten flicka vinkar ivrigt:

—  Jag kan en ny bordsbön, som pappa lärde mej igår.

— Nå, hur låter den?

—  Gode Gud, skall nu detta vara en biffstek?

362

— Han påstår att han jobbat 53 år på fabriken, men är bara 50 år gam­mal. Hur går det ihop?

—  Jo, han har väl antagligen lagt till övertidsarbetet.

363

En skånsk anläggningsingenjör skulle med en grupp arbetare upp till Kiruna. Före avresan höll han ett tal till gruppen, bland annat inne­hållande följande visdomsord: — Jag vill att vi skall ha ett gott för­hållande till befolkningen, till lap­parna. Skulle någon säga att Lapp­land är större än Skåne så håll bara med.

364

Furiren talar om posts skyldigheter och överraskar plötsligt 44 Persson med en fråga:

— Nå, Persson, tänk sej att han en afton står på post. Då dyker helt oför­modat en person upp bakom honom och Persson känner sej omslingrad av två kraftiga armar. Vad skall han då ropa?

— Släpp mej, Sofie!'

365

— Vad heter ni?

— Omar Liboden Öven Wsky.

— Hur stavar ni det?

— Med Y.