Skrattkammaren 1

Alltför salt

— Det var hemskt vad sillen är salt i dag. har den inte legat i vatten?

— Om den har. Den har legat i vatten i hela sitt liv!

Korvproblem

— Jag vill ha en meter falukorv.

— Vi säljer inte korv i meter utan i kilo, svarar slaktaren.

— Då vill jag ha en kilometer falukorv.

Gamla prutvanan

Den pensionerade bankkamrern har börjat arbeta deltid på en bensinmack. Första kunden ber att få 50 liter bensin.

— Vart ska ni?

— Till Norrköping och tillbaka.

— Tror ni inte att ni skulle kunna klara er med 25 liter?

Sista påminnelsen

Mannen till hustrun:

— Kan du tänka dig! Vi behöver inte göra fler avbetal­ningar på bilen. Det står här i brevet att det är den sista på­minnelsen.

Farlig frukt

Och så var det han som gick till sin affär och klagade på

oliverna.

— Hur så, sa expediten.

— Jo, jag får så ont i magen av dem.

— Men hur kan ni veta att det beror på just oliverna?

— Det är jag alldeles säker på för de senaste fjorton da­garna har jag ätit enbart oliver.

För tidigt ute

— Varför kommer ni med räkningen i dag när jag inte har några pengar?

— Men det är ju den första i dag!

— Ja, och jag får inte lön förrän den sista!

Hört i järnhandeln

Har ni några större spik än de här. Det är inte spik utan nubb. Jaså, men har ni inga större nubb då? Nej, då blir det spik.

Lånet

Har du glömt tian, som jag lånade dig? Nej, inte ännu, men bara ge mej litet tid.

Tidsinställd

Nu kommer tidssignalen i radion. Passa på att ställa din klocka nu.

— Det behövs inte. Den står redan.

Begreppsförvirring

Det var visning av cirkusens djurstallar. Guiden stannade framför en bur med kängurur och sa:

— Och här, mina damer och herrar, har vi en äkta australiensare.

— Kors i all sin dar, sa en gammal dam. Tänk att min sys­terdotter gifta sig med en sån...

Såna människor!

Goddag, det är rörmokaren. Vi skulle reparera vattenled­ningen, som ni ringt om.

— Vi har inte ringt, sa frun.

— Är detta inte hos Jönssons?

— Nej, de har flyttat för ett halvår sedan.

— Såna människor. Först ringer dom och ber en komma och sedan flyttar dom utan vidare!

Hård ritt

— Hur gick det på din första ridlektion?

— Jo, nog gick det bra alltid. Men jag fattar inte att en häst som är så fullproppad med hö kan vara så hård att sitta på.

Inget farligt

— Vad dog Johansson av egentligen!

— Jag vet inte riktigt. Men det var visst ingenting all­varligt!

Missförstånd

— Vad tycker fröken om Kippling?

— Jag vet inte. Jag har aldrig kipplat.

Nakna sanningen

— Inte kan man väl klandra Olsson för att han är nudist!

— Jaså inte?

— Nä, för han är ju född sån!

Lämplig meny

— Jag tänkte bjuda hem chefen på middag i kväll. Vad föreslår du för mat?

— Ärter med fjäsk!

Lidande

Karin till sin väninna:

— Min grannfru har verkligen lidit mycket för sin tro.

— Jaså, vad tror hon då?

— Hon tror att hon kan ha skor med nummer 36!

En kännare

Det är danstillställning i bygdegården och han går fram till en utvald:

— Ska vi dansa?

— Usch nej. Ni luktar ju konjak.

— De ä till att känna till sorterna?

Det beror på

Karl och Osborn har svårt att hitta hem en mörk afton och stannar utanför en port på Första Långgatan,

— Här bor jag, säger Karl, det är nummer 18.

— Nä, det är ju 81, säger Osborn.

— Det beror la på från vecket håll en kommer!

Prövningens tid

— En gång försökte jag avstå från alkohol, kvinnor och ci­garretter.

— Och hur gick det?

— Det var dom längsta 20 minuterna i mitt liv.

Födelsedagsgåvan

Gustaf har fyllt år och uppvaktas av sina vänner som hål­ler tal och överräcker en vacker brännvinskaraff i böhmisk kristall. När mottagningen så småningom är över säger jubilaren:

— Ja, hej med er och tack för tomflaskan!

Väl förberett

Kungen var för första gången på besök i den lilla staden. När han kom till stora torget tillsammans med borgmästaren möttes han av mängder med barn som viftade med flaggor.

— Oj så många barn, utbrister kungen.

— Ja, svarar borgmästaren, vi har förberett det här besöket länge.

Korta och långa namn

— Det var en gång en lapp och han hette Enok Nitti. hans fru däremot var ganska kort till växten och hon hette Sirkka

Nitti.

Måleriskt

Två smålänningar träffas och följande samtal utspinner sig:

— Vad gör du nuförtiden?

— Jag målar änglar.

— Jassa, målar du stora änglar?

— Nej, jag målar små djävlar.

Klagan

Ivan Ivanov har hoppat av och utfrågas om ett och annat. Hur är det i Ryssland? Är maten bra?

— Man kan inte klaga.

— Lönerna då, är dom bra?

— Man kan inte klaga.

— Och bostäderna. Är det bra standard på dom?

— Man kan inte klaga.

— Men allt verkar ju vara bra i Ryssland. Varför hoppade du då av?

— Man kan inte klaga.

Bättring

— Det är aldrig för sent att bättra sig!

— Nej, jag vet det. Och därför väntar jag ett tag till.

Dyr dröm

— Din dröm om att få bo i en dyrare lägenhet har gått i uppfyllelse. Värden har höjt hyran med 300 kronor i månaden.

Olé

En matador kom förbi ett brinnande hus. En flicka ropade på hjälp från högsta våningen.

— Lugn, sade matadoren, hoppa i mitt röda skynke. Flickan hoppade.

— Olé, sade matadoren och drog bort skynket.

Bits den?

— Varsågod och stig in.

— Men hunden då. Bits inte den?

— Det var det jag ville se. Vi har den nämligen på prov.

Sicken häst

Poliskonstapeln kommer in på ölfiket i det lilla samhället, pekar på Axel och säger:

— Är det ni som har satt hästen här utanför?

— Kors, säger Axel, har han satt sig!

Han hade väska

Och så var det bondgubben, som inte var så hemma i bo­lagets många sorter. Han skulle ha stort kalas hemma.

Bl.a. skulle det vara champagne. Systemets försäljare undrade:

— Ska vi ta dem i sec?

— Nej tack, det behövs inte. Jag har väskor med mej.

En färgfråga

— Men snälla Eva, jag tyckte du sa att din nya klänning var krämfärgad. Men den är ju blå!

— Javisst! Har du aldrig hört talas om blåbärskräm, Lena!

Fornfynd

Johan besöker för första gången storstaden och hamnar på ett museum där en guide berättar om varifrån alla gamla saker kommer.

— Och den här stenyxan är över tvåtusen år gammal.

— Nä nä, försök inte med mig, säger Johan. Vi har inte hunnit till mer än 1977 än.

Rätt räknat

Det var cirkus i stan. Som vanligt hängde en klunga smågrabbar utanför ingången, utan pengar till biljetter. En äld­re herre betraktade pojkarna en stund. Sen gick han fram till biljettrivaren och sade:

— Släpp in de här pojkarna och räkna dem noga. Tala sen om för mig hur många de är.

En jublande klunga marscherade in i tältet och biljett­rivaren sade, när siste man passerat:

— Det var 27 stycken, herrn.

— Precis vad jag trodde, sa den gamle mannen och gick.

Ryttardebut

Har ni aldrig ridit förr, frågar ridläraren.

— Nej, aldrig.

— Nå, då ska ni få en häst som aldrig någon ridit på. Då blir ni ju jämnspelta.

Succédebut

Den lilla myggan har varit ute på sin första flygtur.

— Nå, hur gick det för dig att flyga, undrar mygg­mamman.

— Jättebra. Folk klappade till och med händerna åt mig.

Det var länge sen

Lille Kalle vill ha farfar med på cirkus men farfar har ingen lust. Då säger Kalle:

— Men det rider en naken tant på en vit häst! Farfar skiner upp och säger:

— Då måste jag gå. Det var länge sedan jag såg en vit häst.

Urdumt

Det var när fröken Ur var ganska ny i radion. Per frågar sin granne:

— Du som har radio vet väl vad en rätt klocka är?

— Jo, men i morse sa dom åtta, nio och tio. Vad tusan ska man då ställa klockan efter.

Privatsamtal

På en biograf kom en herre att sitta bakom två damer som tjattrade så högt att han inte kunde höra filmljudet. Han böjde sig fram och sa:

— Förlåt, men jag kan faktiskt inte höra ett ljud.

— Det är inte meningen heller, och det är rena privat­saker.

Onödigt

— Det är verkligen stor skandal att det inte sitter någon varningsskylt vid den här branta och farliga trappan.

— Det satt en här tidigare, men när det aldrig hände nå­gon olycka så tog man bort den.

Otänkbart leverne

— När man tänker på att våra förfäder varken hade bilar eller flyg eller bio eller TV, måste man verkligen fråga sig hur de egentligen kunde leva.

— Det kunde de inte heller. De är ju döda allihop.

Oförstående

— Jag förstår inte hur kritikerna kunde påstå att det var en film för mindre begåvade. Jag tyckte att den var alldeles ut­märkt!

Oss sjöbjörnar emellan

En gammal sjöman satt och berättade för några vänner:

— Jag kommer aldrig att glömma en resa nere i Biscaya-bukten. I en hemsk storm gick vi under med man och allt. Men som tur var hade jag mönstrat ombord på en annan båt några veckor tidigare...

Om att bry sig

— Dom säger att jag inte bryr mig om någonting. Men det skiter jag i!

En viktfråga

— Varför gråter du?

— För att jag väger för mycket.

— Jassa, ja gråt du, det brukar lätta.

Mer förståndigt

— Jag tror att hästen begriper mer än hunden.

— Det gör inte jag.

— Nej, men jag sa att en häst gör det.

Anslagssvenska

På tvättinrättningen fanns följande anslag uppsatt:

"Tvätten önskas strykt. Önskas ej strykt. Stryk det som ej önskas."

Läraktigt

Tänk, varje år använder man 1 000 kameler till att göra må­larpenslar.

— Nä tänk, vad man kan lära djur nu för tiden .. .

Kapa topparna

För att vi ska spara värme i husen har Fälldin rekommen­derat stubbning av alla hundsvansar.

För då går det fortare att stänga dörren efter hundarna när de varit ute. Därigenom sparar vi energi.

Missförstånd

En hippie kommer gående med sko på bara ena foten. En gammal dam påpekar:

— Unge man, ni har tappat en sko.

— Tvärtom, jag har hittat en sko.

Nyhetsvärdering

Det fanns två tidningar i den lilla staden. En rasande kom­munalpamp rusade en dag in på den ena tidningen och röt åt redaktören:

— Är det ni som skrivit att jag är korrumperad, tar mutor och visat sig vara opålitlig i största allmänhet?

— Nej, det kan inte vara vår tidning. I den har vi bara ny­heter.

Storseglare

— Kapten har förstås seglat över hela jorden?

— Nej du, jorden är det enda ställe som jag inte har seglat på!

Stora Tuna

— Goddag, jag är från Stora Tuna.

— Skulle Stora Tuna vara något att komma med?

— Nej, men från.

En tidsfråga

På torget i den lilla byn står en pojke. En turist stannar och frågar hur mycket klockan är.

— Den är tolv.

— Jaså, jag trodde faktiskt att den var mer.

— Nej, i den här byn blir den aldrig mer, svarar pojken. För sen börjar den om igen på nytt.

Kvickt sagt om takt

— Jag tycker att Ester ska ta och läsa den här boken om takt och ton. Ester kan gott behålla den ett par veckor.

— Tack så mycket, men kan frun undvara den så länge?

Tankspritt

Två tankspridda professorer träffas och den ene frågar:

— Känner du lektor Ljungberg?

Den andre professorn tänker efter en stund och frågar sen:

— Vad hette han?

Efter att ha tagit sig en funderare säger den förste:

— Vem då?

Hos frisören

Och så var det frisören som frågade:

— Ska vi kamma bena?

— Det behövs inte. Jag har så lite hår på dem.

Skräp till eldsvåda

Brandsyn förrättades hos banvakt Hult, som tillfrågades om han hade alla brandredskap, som erfordras vid eldsvåda.

— Har ni brandspruta och hinkar?

— Jojomensan, nog har jag det.

— Än lykta då, har ni det också?

— Lykta? Det vore väl skräp till eldsvåda om en skulle be­höva lysa med lykta!

Märkvärdigt

— Var är du född, far?

— I Stockholm.

— Var är mor född?

— I Falun.

— Var är jag född?

— I Trelleborg.

— Underligt att vi tre träffade varandra!

Försvunnen

Den unga damen skulle på fest. Hon var förkyld och tog med sig två näsdukar. Den ena stoppade hon i handväskan och den andra i behån.

Under middagen kände hon att en nysning var på väg. Handväskan var i ett annat rum. Hon började i stället febrilt leta i behån.

Hon märkte inte att gästerna vid bordet tystnade och stir­rade på hennes förehavanden. Halvhögt säger hon för sig själv:

— Konstigt, jag vet bestämt att jag hade två när jag gick hemifrån!

Den stora skillnaden

Den lilla flickan har varit och badat. När hon kommer hem för att få saft och bullar frågar mamma:

— Var ni både flickor och pojkar på stranden?

— Det vet jag inte, för vi hade inga kläder på oss.

Minnesmärket

Guiden pekar på ett minnesmärke, modell mindre.

— Just här stupade den berömde krigshjälten. En pigg gammal dam utbrister då:

— Ja undra på det! Jag höll själv på att snubbla på den förbaskade stenklumpen.

Det var svagt

Ungkarlen Urban hyr ett rum av en dam. Hon överraskar en dag med att bjuda på kaffe. Samtalet går trögt och damen går fram till fönstret och säger:

— Det ser ut som regn.

— Ja, men det smakar allt lite kaffe ändå.

Hört på Ullevi

Kal skäller på domaren i ett. Alla domslut som går ÖIS emot tycker han är galna. Till sist tappar domaren tåla­modet.

— Är det du eller jag som dömer!

— Jösses, säger Kal. Nu vet han inte ens det!

Namnfråga

— Är det herr Blomkvist?

— Jag heter Blom, men en trappa upp bor det en dam som heter Kvist.

— Jassa, då är ni kanske skilda.

Nöjesliv

Långe David bjöd Ulla till Stockholm, en stad som ingen av dem besökt. Och naturligtvis skulle de gå på Gröna Lund.

— Här är kärlekstunneln, sa Långe David, kom Ulla så går vi in.

När de kom ut ur tunneln var de alldeles sjöblöta.

— Jäkla dumt nöjesliv, sa Långe David.

— Jag förstår ingenting, sa vakten. Gick det hål i båten?

— Va, sa Långe David, finns det båtar?

En brevfråga

— Kan du tänka dig, jag fick ett anonymt brev idag.

— Jassa, från vem då?

I två hopp

Kalle och Osborn skulle fara till Danmark men Kalle kom för sent och såg precis hur färjan lade ut. På färjan stod Osborn och ropade:

— Hoppa Kalle! Du tar det i två hopp.

Dra in sladden

Gamla mor Stina hade fått telefon indragen i sin lägenhet. Men hon tyckte att sladden var för lång och att den var i vä­gen när hon skulle städa.

Hon ringer televerket och får slutligen kontakt med rätt tjänsteman.

— Jo, skulle ni vilja vara snälla och dra till er litet sladd för det har blivit alldeles för mycket här i min ände...

Heta heta

— Sådana här dagar kan man inte kalla kalla.

— Nej, dom borde heta heta.

Tankspritt

— Tillåt mig påpeka att professorn går klädd i en brun sko och en svart.

— Ja, och det värsta ar att jag har ett par likadana hemma!

Tomhänta

Kal har bytt lägenhet och träffar två av sina kumpaner vid Järntorget varvid Kal säger:

— Ja, när ni kommer upp två trappor så sätter I näsan på ringledningen och ringer på.

Osborn:

— Varför ska vi det — vi kan la ta tummen? Kal:

— I kommer la inte tomhänta...

Nattlig dialog

Nattvakten hör ett misstänkt ljud och ropar:

— Vem där?

— Det är jag!

— Vem är jag?

— Det är du!

Sista färjan

Det var den glade dansken bilförsäljaren Pedersen som hade varit på tidernas kräftskiva på andra sidan Sundet — det vill säga Helsingborg. På något ostadiga ben traskade han ned till hamnen för att ta sista färjan hem.

Döm om hans förvåning och förskräckelse när han väl framme upptäckte att färjan är tre meter från kajen.

Pedersen samlar sig dock, tar världens sats och vågar ett jättesprång ut mot färjan. Och lyckades mot alla tips och slog ned med ett brak på bildäck. En styrman rusade till, hjälpte Pedersen på fötter och sa:

— Det var bra gjort, grabben, men varför kunde du inte vänta tills vi lagt till?

Kal och Ada

Ada till Kal:

— Jag vill ha en ny klocka.

— Nej, nej, Ada! Klockor växer inte på trän.

— Men Kal, har du aldrig hört talas om urskogar?

Gemensam middag

På en lantbruksutställning upptog programmet följande: Kl 11.00 Hedersgästerna anlända Kl 12.00 Djuren visas Kl 15.00 Gemensam middag

Pengar eller livet

— Min herre, ge mig 100 kronor och rädda livet på en präk­tig och ordentlig man.

—  Ni ser varken ut att vara präktig eller ordentlig.

— Nej, jag talar om er.

En språkhistoria

Hur mycket är klockan?

— I don't know.

— Vad betyder det?

— Jag vet inte.

— Varför går du omkring och pratar utländska när du inte vet vad det betyder!

Samtal i urskogen

— Finns det några kannibaler kvar här i byn?

— Nej, vi åt upp den siste i går.

God uppfostran

— Nutidens ungdom har ingen uppfostran!

— Men nyss reste sig ju en pojke och lämnade dig en plats.

— Javisst, men ser du inte att min fru fortfarande måste stå!

Namnbyte

— Nej men tjänare Pettersson. Det var väldigt vad du har ändrat dig sedan sist.

— Jag heter inte Pettersson.

— Va, har du ändrat namn också?

Sen tillställning

Gästen:

— Jag hoppas verkligen att jag inte hållit er uppe för länge. Värdinnan:

— Åh, inte alls. Vi skulle ändå ha stigit upp nu!

Förhinder

Ett par fransmän hade blivit ovänner och gjort upp om att duellera. På utsatt tid infann sig emellertid bara den ene på platsen. Men efter en kort stund kom ett bud med ett med­delande:

Beklagar att jag fått förhinder. Men vänta inte på mig — skjut bara!

Ålderstigen

I Uppsala finns det en gubbe som är född 1844.

— Det är omöjligt.

— Det står i alla fall på hans gravsten.

Komplimang

— Oh, vad snygg du är i håret, Elsa. Man skulle kunna tro att du har peruk.

— Men snälla du, det är en peruk.

— Menar du det. Det skulle man aldrig kunna tro!

Vilket party

— Trist tillställning det här, fröken. Ska vi inte gå någon annan stans!

— Tyvärr inte. Jag är värdinnan.

Hörsel

— Tänk fru Svensson är snart 100 år.

— Bor hon i Stockholm?

— Ja, men hon hör till Huddinge.

— Det är inte illa att vara så gammal och höra så bra.

Gåsmiddag

Den tankspridde professorn blev vid en finare gåsmiddag placerad bredvid värdinnan och hade gåsfatet snett emot sig på andra sidan. När talarlistan kom till honom reste han sig och sa:

— Ja, här har jag fått den äran att sitta bredvid gåsen.

Det blev en pinsam tystnad kring bordet. Professorn in­såg sitt misstag och försökte skämtsamt släta över med följande:

— Ja, jag menar förstås den stekta ...

Ingen hemma

En dam ringde elektriska affären och bad dom komma och laga dörrklockan. Firman skickade en reparatör som dock återvände ganska snart.

— Det var ingen hemma hos fru Persson. Jag ringde minst tio gånger på dörren utan att någon öppnade.

Det ante mig

Kalle och Osborn är ute och promenerar. Då möter dom en stockholmare som frågar:

— Du Kalle, var ligger Lilla Bommen?

— Hur fanken vet du att jag heter Kalle?

— Det ante mig.

— Då kan du ana dig till var Lilla Bommen ligger också!

Göteborgskt

Dö, sa Osborn, är det sant att di ska flytta Götaverken?

— Nej, sa Kal, det går la inte.

— Det går la ifall en vill, sa Osborn.

— Inte fasen, sa Kal. Det vet du väl att om en flyttar ett helt varv då är en tillbaka där en började.

Politisk dialog

Och så var det de två riksdagsmännen som satt och reso­nerade.

— Vad sa du egentligen i lokaliseringsfrågan?

— Ingenting.

— Nä, det är klart. Men hur la' du orden?

Sådana dumheter

— Jag har väl aldrig hört sådana dumheter. Gå på cirkus och titta på aporna när tant Augusta är här!

Gurkor emellan

Det var en gång två gurkor som var ute och gick. Den ena gurkan sa till den andra:

— Det var hemskt vad du ser blek ut! Då sa den andra gurkan:

— Undra på det — jag ska bli inlagd i morgon.

Dödligt vackra

Per hade varit på 50-årskalas hos en arbetskompis. Hem­kommen frågade hustrun om det varit fint.

— Ja, det var så högtidligt och så många fina tal om honom så en kunde nästan tro att han var död.

Klockskojare

Oskar frågade hur mycket klockan var och Gustav svarade:

— Jag vet inte. Jag har en knapp som är ur.

Det tyckte Oskar var vitsigt så han beslöt sig för att skoja med frugan sin. Han sa till henne:

— Du, fråga mig hur mycket klockan är. Hon lydde och Oskar svarade:

— Vet inte. Jag har tappat en knapp.

Steppare

— Dö, Oskar! Vet du vem som uppfann konsten att steppa?

— De va la Fred Astaire?

— Nej. De' va' en familj med elva ongar som bara hade ett dass.

Otroligt

Fru Andersson har klagat på att huset är så dåligt byggt att det knakar när tåget kör förbi. Värden kommer på besök för att kontrollera och fru Andersson är ensam hemma.

— Jag märkte inte något nu fastän tåget körde förbi, säger värden.

— Nej, men gå in i sovrummet och lägg er i sängen så ska ni känna hur huset skakar nu när nästa tåg kommer.

Värden lägger sig i sängen och just då kommer husets herre hem.

— Vad i h-e gör ni i sängen?

— Ja, herr Andersson tror mig nog inte, men jag ligger fak­tiskt och väntar på tåget.

Kröken

Det står i tidningen att moderata ungdomsförbundet vill sänka åldern för inköp på systemet.

— Jaha, det ska krökas i tid!

Brytningsfel

Det var en mycket bister vinter. Isen låg mycket länge kvar. En isbrytare var tvungen att ligga extra länge i södra Öster­sjön vilket resulterade i att den började bryta på Danska.

Månljust

Så var det frisör Klippebratt som hade en viss svaghet för att skoja med sina kunder. En lätt skallig man slog sig ned i stolen. Klippebratt strök honom över "månen" och gnäggade:

— Det känns precis som baken på min fru!

Mannen i stilen stryker sig lätt över hjässan och replikerar:

— Ja, ta mej tusan, gör det inte det!

Sorglig revy

Det hade anbefallts någon veckas hovsorg vid det svenska kungahuset på grund av att en främmande prins avlidit. Prins Eugen går emellertid en kväll under den tiden på Karl Gerhards revy. Karl Gerhard förundrar sig storligen över detta:

— Märkligt! Att hans kungliga höghet går på teatern. Det är ju dock hovsorg anbefallt.

Perukmakare Sven Elftman söker finna en förklaring:

— Det kanske har kommit ut att revyn inte är så rolig!

Bums i säng

Ungarna hade ringt på dörren hela morgonen och till slut förlorade mamma tålamodet.

— Jag varnar er. Ring på klockan en gång till och ni åker bums i säng!

Det var lugnt och tyst i två minuter. Men sedan ringde det på klockan igen. Mamma rusade till dörren, slet upp den och skrek:

— Kom in ögonblicklingen, av med kläderna och kryp i säng!

Längre kom hon inte. På trappan stod en överraskad dammsugarförsäljare.

Man pratar så mycket

Och därefter en gammal men ändock god historia från djurens värld.

En älg står och dricker vatten i bäcken. Han lyfter huvudet, speglar sig i bäcken och säger:

— Jag är djurens konung. Då hörs en grov röst:

— Vad är det du säger.

Älgen vänder sig om och får syn på en björn. Älgen svarar:

— Å förlåt, man pratar så mycket när man dricker.

Spänstigt

— Jag stiger upp klockan sju varje morgon — för gymna­stikens skull.

— Kors då, inte visste jag att du gymnastiserade om morgnarna.

— Det gör jag inte heller — men flickan i fönstret mitt snöt.

Näsvist

Kal och Gustav hade ordnat en liten privat frågesporttävling.

— Gustav — hur lång får en näsa vara när den e som längst?

— Nä, de vet ja la inte — vet du?

— Ja, nio och tre kvarts tum. Och lite till men inte mera.

— Hur vet du de?

— Jo, för e den tio tum så e de ingen näsa längre — då är det en fot!

I Göteborg

Kal flanerar Kungsportsavenyn fram och möter en något äldre gentleman iförd monokel. Kal tittar länge på den underliga prylen och säger:

— Vad ser du genom den där grejen?

— Just nu ser jag en buss framför mej.

— Åh, katten, är det spegelglas?

Säker vinnare

En skåning hade flyttat till ett brukssamhälle i Västman­land. Ett nattskift slog de vad om, vem som kunde berätta den mest osanna historien. Skåningen fick börja:

— Det var en gång en smart skåning, som skulle...

— Stopp, sa västmanlänningarna i kör:

— Du vann!

Sturskt

— Får man vara hur stursk som helst när man annonserar i tidningen?

— Hur menar du?

— Jo, jag såg en annons om en bilradio. Där stod: "Vrid på ratten och hör sen."

Snyggt

— Här tycks inte ha blivit rengjort på de senaste tio åren.

— Det känner jag inte till, jag har bara bott här i fem år.

Så gott!

Arvid kommer hem sent efter att ha firat en kompis. 50-årsdag. Tidigt på morgonen vaknar han med en gruvlig röst. Han stöter hustrun i sidan:

— Ge mej en skopa vatten, Alma.

Hustrun är snäll och hämtar vatten. Arvid dricker och ut­brister:

— Gud så gott. Väck barnen så får dom smaka.

Hittelön

Kal har blivit gammal och alldeles flintskallig med undan­tag av en liten krans runt hjässan. Han är hos barberaren för att bli klippt:

— Jag har ju så lite hår, så det här kan väl inte kosta många ören.

— Jo, sa barberaren, jo, du förstår, här får jag ju leta efter hårstråna.

Hos frisören

Frisören frågar en kund som han just håller på att raka:

— Är det första gången som min herre är här hos oss?

— Nej, det är andra.

— Men jag känner inte igen ansiktet.

— Nej, det är läkt nu.

Lugnande

Bosse skulle upp i en viktig boxningsmatch och talade lug­nande till sin fästmö:

— Det här kan bli en hård match, jag vore glad, om du inte ser den. Men vi kan väl träffas vid utgången efter matchen?

— OK, men sätt en blomma i knapphålet, så jag känner igen dej.

Kannibalens frysbox

En kannibal besökte sin granne för att titta på dennes nya frysbox. Han beundrar den länge och väl och frågar sedan hur mycket den rymmer.

— Jag vet inte riktigt, svarade grannen, men dom två, som bar hit den fick i alla fall plats.

Bygdemål

En bygdemålsforskare som rest ut på landsbygden för att

studera olika dialekter, möter en bonde och frågar:

__ Brukar ni i den här bygden säga jag dog eller jag dödde?

— Här i bögda säjer vi ente nånting när vi är döa!

Dragning

— Hur kom det sig att du blev bonde?

— Det var nog jordens dragningskraft!

Intet att dölja

Gubben Wäderblom:

— Dä var ett härrskap här, som ville hyra sommarnöje. Å jag visa dom både stugan å omnejden, å allt tycktes vara till bästa belåtenhet. Fast så sa då frun, att di bra gärna ville ha rullgardiner för fönstren. Men jag svara na jag:

— Hörrnu frun — ä en människa bara välskapter å inget fallerar, så behövs dä min själ inga jalusier.

Snopet

Det var på en turistort i Dalarna. En lantbrukare kom gå­ende på den smala vägen med bössan över axeln och hunden i koppel. En turistande stockholmare, som tittade mer på landskapets skönhet än vägkanten, råkade köra på hunden så att den avled. Stockholmaren steg ur, vred händerna och sa förtvivlat:

— Jag är förfärligt ledsen! En sån fin stövare måste vara värdefull. Är ni nöjd med 500 kronor?

— Jadå, sa odalmannen och tog emot pengarna.

— Men jakten då? Den vill jag också ersätta. Räcker 50 kronor?

Odalmannen nickade. Stockholmaren tackade för att han blivit så vänligt bemött och steg in i bilen. Sedan vevade han ned rutan och frågade:

— Vad var det förresten ni skulle jaga vid den här tiden på

året?

— Int' skull ja ut å jaga int! Ja skulle ut å skjut hunn för att han blitt så gammel å skröpli, ja...

Ersättare

Stockholmsbilisten var uppriktigt ångerfull när han knac­kade på hos en ensam gammal dam och sa:

— Jag är förfärligt ledsen, jag har just kört över er katt. Men jag är villig att ersätta den.

— Bra, sa gumman, lägg er vid brasan och spinn.

Modiga jägare

Två söndagsjägare var ute på björnjakt. Plötsligt upptäckte de ett björnspår.

— Om du följer spåret, Kalle, så går jag och tar reda på varifrån det kommer.

Finkänsligt

En bonde från glesbygden kommer in i en affär i Vilhelmina och säger:

— Får jag en rulle dasspapper.'

— Det heter toalettpapper, rättar expediten.

— Jaha, då vet jag det då. Har ni tvål?

— Ja, det har vi. Ska det vara toalettvål?

— Nä, tack. Jag ska ha den till ansiktet.

Zoologiskt

Anna, 4 år, följer med sin mamma ut på gården där hön­sen skall matas. Full av förvåning frågar hon senare:

— Mamma, vad luktar hönsen med när dom äter med näsan?

Rospiggar emellan

Österman från Gräsö, som deltagit i en expedition till Syd­amerika, berättar om sina upplevelser och visar upp sina troféer.

— Här ser ni gubbar en stridsyxa som jag erövrade efter ett sjujäkla slagsmål med en eldsländare.

Skeppare Jonsson, som noga tittat på yxan, utbrister:

__ Men det står ju Hults bruk på henne.

Österman blir icke svarslös:

— Ja, är det icke tusan va då märket är spritt!

Kommunalkryptiskt

"Härmed tillkännages, att Rådberga kommun även i år ut­betalar skattepengar för kråkor till alla, som kommer med avhuggna huvuden. Fötter är icke värt att medtaga, enär kommunen blivit bedragen på sådana, då några pojkar i fjol narrade mig att betala för några kråkfötter, som tillhört en gammal gumma, vilken förut fått betalt för sina fötter. De som vill ha betalt för dödad räv skall infinna sig med båda öronen avskurna."

Bengt Andersson.

Kommunalnämndens ordförande.

Språkförbistring

Det är konstigt med pratet att det ska vara så olika, sade tant Lovisa när hon hällde grädde i kaffet.

— Min måg som har varit i Norge, säger att de kallar det här för flöte och i Danmark för flöde. Men vi säger grädde, för det heter det ju!

Fin vink

— Vet hut, säger prästfrun till drängen. Vet han inte att man inte ska sjunga vid matbordet.

— Jo, men jag är så glad i dag.

— Glad, hurså?

— Jo, jag är glad för att jag fått tillbaka min syn. Frun ska veta att igår kunde jag inte se smöret på brödskivan men i dag ser jag kyrktuppen genom ostskivan.

Modigt

En svensk, som besökte en farm i Vilda Västern, stod och pratade med ett gäng tuffa cowboys, då han plötsligt fick se en skorpion komma krypande.

Utan betänkande ryckte han till sig en gren i närheten och drämde till skorpionen så att den for till de sälla jaktmar­kerna.

Cowboygänget var mäkta imponerat.

— Äsch, det var väl inget, sa svensken. Det där har ni väl varit med om förr?

— Nä, åtminstone inte jag, sa den närmaste cowboyen.

— Det ska vara en bra modig karl som slår ihjäl en skor­pion med en skallerorm.'

Han vänjer sig

En gubbe hade köpt en get och kom hem till gumman.

— Va, har du köpt en get! Och var ska vi ha den då?

— I sovrummet, svarade gubben.

— Men lukten då, sade gumman.

— Han vår väl vänja sig.

En jakthistoria

Jaktlaget hade hela dagen spanat förgäves efter en älg. Bara en häst betade i en glänta.

— Vi skjuter hästen så vi slipper komma hem tomhänta, föreslog någon.

— Ja, men vi köper den först, invände en annan. Samtliga tågade ner till bonden som ägde marken. Han

begärde 2 000 kr och det fick han. Under hela affären stod bondens hustru med ögon runda av förvåning:

— Men vi har väl ingen häst, viskade hon sedan jägarna gått.

_ Nä, men är man så dum att man inte kan skilja på en häst och en älg, då får man stå sitt kast...

Väl vädrat

Till det lilla samhället kom den kände sångaren och skulle uppträda. Efter "uppträdet" så dök sångaren på Folkets Husvaktmästaren och sa:

— Det var en hemskt dålig akustik i lokalen. Vaktmästaren:

— Det kan väl aldrig vara möjligt. Jag har ju vädrat så gott som hela dan.

Korsord

Oskar löser korsord och funderar för sig själv.

Ett djur på två bokstäver? Ja, inte är de koa och inte ä de soa, måntro de ä en ap?

Livet på landet

Bonden med sin ko möter en stockholmare:

— Hur gammal är kon?

— Två år.

— Hur kan man se det?

— Det ser man på hornen.

— Javisst ja, hon har ju två horn!

Uppblåsbar

Lilla Lena är på landet för första gången. Hon kommer inspringande, helt uppjagad:

— Mamma, kom så får du se! I lagården ligger det sex små grisar och blåser upp den sjunde så att den är stor som ett hus.