Skrattkammaren 2

Han var nöjd

Den unge prästen skulle för första gången predika för in­ternerna på ett fängelse. Han blickade ut över de församlade fångarna och utbrast:

— Jag är glad att så många har kommit hit.

Svag tro

Pastor Jansson var ovanligt bister i tonen den här sön­dagen då han stirrade ut över församlingen.

— Var har ni tron, bröder och systrar? Här har vi samlats för att bedje om regn, men var är era paraplyer?

Vördsam fråga

En kyrka skulle byggas och det hölls möte, där man bestämde att bönderna skulle frakta fram den sten, som behövdes. Efter några månader hölls ett nytt möte och pastorn efterlyste mer sten. Då reste sig en av bönderna och sa:

— Säg pastorn, det är väl meningen att kyrkan ska vara ihålig?

Förhoppningsfull

Efter "Gud som haver barnen kär" gjorde lille Peter ett tillägg till aftonbönen:

— Snälle Gud, låt Paris bli huvudstad i England, som jag skrev på geografiprovet.

Färdigutbildad

Den nya kyrkoherden fick hjälp med inflyttningen av några gubbar. Packlådorna var tunga och en av dem sa suckande:

— Har kyrkoherden bly i lådorna?

— Nej, det är böcker. Min företrädare hade kanske inte så mycket böcker?

— Nä, han va utbildad när han kom hit...

Dragspel bakom byrån

Lilla Lena far för första gången till söndagsskolan. Vid hemkomsten frågade mamma hur det varit där.

— Jo, svarade Lena, det var mycket trevligt. Vi sjöng och så var det en tant som satt bakom en stor byrå och spelade dragspel.

Gott betyg

En ny hjälppräst predikar i kyrkan. Efteråt frågar kyrko­herden en av församlingsborna:

— Nå, tycker du att han var bra?

— Jo, han är så bra så vi kunde byta bort både prost och komminister och ändå ge klockarn emellan.

Ljudet gick

Lilla Siv, sex år, var med sin pappa i kyrkan, och när präs­ten efter predikan bad en tyst bön utbrast Siv högljutt:

— Pappa, nu gick ljudet!

Titelbortläggning

Det var biskopsvisitation och kyrkvärden försökte på alla sätt och vis att komma så nära biskopen som möjligt. Men lyckades inte vid middagen men vid kaffet fick han kontakt.

— Ska inte biskopen och jag lägga bort titlarna?

— Nja, sa biskopen, jag tycker kyrkvärden och jag har så fina titlar att det är synd att lägga bort dem.

Tål skoj

Stor-Johan är ute och fiskar. Rätt som det är hugger en gädda på cirka 15 kilo. Stor-Johan blir nervös och ber:

— Herre gud, hjälp mej med gäddan. När den väl var i båten säger han:

— Ja, nu klarar jag mej själv.

I samma ögonblick gör gäddan ett kast och hamnar i sjön

och Johan utbrister:

— Men Gode Gud, du tål väl skoj.

Svåra ord

Pastorn till änkemannen:

— Kondolerar.

Änkemannen undrade vad han menade och grannen för­klarade försynt:

— Det är detsamma som gratulera, men det används bara på begravningar...

Folktalare emellan

Då Ernst Wigforss var finansminister fick han utstå mycken kritik. Vid ett bröllop för en närstående kom han i samtal med vigselförrättaren som bland annat sade:

— Jag har hört statsrådet många gånger i radio men mig har ni inte lyckats övertyga.

— Ja, genmälde Wigforss, men det vet väl prosten själv hur svårt det är att omvända folk.

Sömngångare

— Er man gick sin väg mitt under min predikan i går, fru Jonsson, sa kyrkoherden buttert.

— Ta det inte så personligt, kyrkoherden, han brukar gå i sömnen.

Kovan är knapp

— Pappa, är det sant, som prästen sa, att det finns män­niskor, som är så fattiga, att de inte har några kläder på sej?

— Jo, min son, tyvärr är det sant.

— Vad ska de då med knappen till, som du la i kollekten?

Ta det lugnt

Pastorns pojke är på väg till skolan. Han är sen och för­söker därför följa sin fars råd. Han ber.

— Gode Gud, gör så att jag inte kommer för sent till skolan!

Sen snubblar han och utbrister förargat:

— Åja så bråttom är det väl inte att du behöver knuffas!

Min tur

Den gamle slarvern Nils Persa ligger åtskilligt dragen i ett dike och pastorn i församlingen kommer förbi på vägen. Pastorn betraktar Nils Persa i all hans förnedring och kan inte låta bli att förmanande säga:

— Jaså, här ligger ni nu. Jag som var så glad när jag såg er i kyrkan i söndags.

— Joo, men nu ... hick ... är det min tur att vara gla ...

Gud är god

Pastorn hade legat sjuk. När han efter en tid tillfrisknade tyckte kyrkovaktmästaren att detta skulle meddelas församlingsborna. Därför satte han upp följande anslag på kyrkdörren: "Gud är god, pastorn är bättre."

Var finns Han?

Fröken i skolan frågade Toto om han visste var Gud finns. Toto svarade:

— Han finns på toaletten hemma hos oss.

— Hur vet du det? frågade fröken.

— Jo, en gång när jag var på toaletten kom mamma in och sa:

— Herre Gud, sitter du här!

Aftonbön

Prästen pratade med femårige Kalle.

— Du läser väl aftonbön varje kväll?

— Nej, det gör mamma.

— Jassa, vad säger hon då?

— Gud ske lov att du äntligen är i säng!

Guds ord

En nittioårig gumma önskade sig en bok av prosten Eng­ström men fick av misstag en av Albert Engström.

— Hade jag inte vetat att det var Guds ord, så hade jag väl skrattat mig fördärvad.

Hänsynsfullt

Lille Tommy sitter en kväll och tittar på ishockey i TV. Till slut tycker hans mamma att det blir lite väl sent och säger:

— Nu får du allt gå och lägga dig och be aftonbön! Tommy svarar, utan att ta blicken från TV:n:

— Tror du verkligen att vi ska störa Gud mitt i matchen.

Vem är det?

Den gamle vänlige prosten undervisade barnen och sa:

— Vem är det som ser allt, som hör allt och för vilken jag själv är ett uselt kryp?

Barnen funderade en stund. Därefter räckte lille Olle upp handen och sa: Prostinnan!

En gammal historia

Det hände i slutet av förra århundradet. En ung man, som studerade teologi i Uppsala, skulle resa hem till Gotland på julferier. Han fick dela hytt på båten med en obekant per­son. Denne tog fram en tandborste, använde den duktigt Och ställde den i ett glas på det gemensamma nattduks­bordet.

Nästa morgon steg prästkandidaten upp först. Han tog hyttkamratens moderna tingest och började pröva den i sin egen mun. Men han blev hastigt avbruten:

— Vad gör ni människa. Det är ju min tandborste!

— Förlåt, jag trodde det var båtens.

Synd

Den unge pastorn förhör sig diplomatiskt om hur populär

han är i församlingen.

Unga fröken Karin säger rodnande:

— Pastorn är underbar. Vi visste knappast vad Synd var innan pastorn kom hit.

Den spriten

Kal har frisersalong i trakterna av Masthugget. Efter en blöt helg öppnar han sin salong en solig måndagmorgon.

Första kunden är församlingens kyrkoherde. Kal — som är åtskilligt darrhänt — råkar rispa kyrkoherden på kinden. Kyrkoherden tittar allvarligt på Kal och skakar på huvudet:

— Den spriten, den spriten...

— Ja, det är inte klokt vad skört skinnet blir.

Glömska

En ung pastorsadjunkt satt i kyrkan och lyssnade till kyrko­herdens predikan.

— Den bästa tiden i mitt liv har jag tillbringat tillsammans med en kvinna. Det var inte min hustru och hon hade en annan man — det var min mor.

Det var inte dumt, tänkte adjunkten. Det ska jag komma ihåg. Så blev det hans tur att predika.

— Den bästa tiden i mitt liv har jag tillbringat tillsammans med en kvinna, började han. Så stod han tyst en stund.

— Nu har jag glömt vem det var!

Han var värst

Två småpojkar sitter vid vägkanten. En präst går förbi och frågar vad de gör.

— Vi sitter och ljuger. Den som ljuger värst får en kola.

— Det är fult att ljuga. Det gjorde jag aldrig som liten, säger prästen.

Pojkarna ser på varandra en stund. Så säger den ene:

— Ge göbben kolan!

Annat sorgligt

Smeden Anton i Broänge är byns allt i allo. Nu har hans hustru avlidit och Anton upprör präst och allmänhet med att komma till begravningen iförd röd väst. Då prästen före­brår honom för tilltaget svarar Anton:

— Snälla goa kyrkoherden, de e la ente så noga me klädseln

— huvudsaken e la att själen är svart...

Han var emot

Församlingen skulle få en ny präst och flera kandidater ha­de varit där och provpredikat. En gumma hade hört dem alla men när den siste skulle komma och predika var hon sjuk. Därför skickade hon gubben sin att höra på predikan.

— Hurdan var han, frågade gumman när gubben kom hem från provpredikan?

— Åjo vars, sa gubben.

— Va tala han om, frågade gumman.

— Om synden, sa gubben.

— Va sa han om den då?

— Hanvaemota!

Långtråkigt

Lille Mats var med sin pappa för första gången i kyrkan och hade fått en krona att lägga i kollekten. Efter ett tag tyckte han det började bli tråkigt och så sa han:

— Hördu pappa, nu betalar vi och går.

Ny pedagogik

En småskollärare, som lagt märke till att eleverna tröttnat på den intensiva kristendomsundervisningen, försöker en morgon lätta upp stämningen genom att be barnen gissa gå­tor. Hon frågar:

— Vem är det som är brun, har stor svans och är duktig att hoppa i träd?

Lille Karl svarar:

— Ja, det borde vara en ekorre. Men eftersom det är frö­ken som frågar är det väl Jesus.

Elakt menat

Drängen Per ska snart vigas, han möter sin kollega Jöns som nyligen gift sig. Per hagar.

— Vad tog prästen för besväret?

— Han sa att jag fick ge vad jag tyckte det var värt.

— Och hur mycket gav du honom?

— Jag gav honom en krona.

— Vad sa han då?

— Han sa inget. Men han tittade på Stina och så gav han mig femtio öre tillbaka.

Gamla bekanta

Kyrkoherden gick till posten för att betala några räkningar och han betalade med tioöringar. Är det från söndagskollekten, frågade postmästaren.

— Ja, svarade prästen. Du känner igen dem hör jag.

Bibelord

Den gamla damen hade börjat se allt sämre och hade hört talas om att det skulle finnas böcker med extra stor stil. Hon gick in i bokhandeln och frågade:

— Har ni möjligtvis en bibel med grova ord i?

Skatteproblem

Kyrkoherden träffade storbonden Emil och man talade om de höga skatterna.

— Det går väl an för dig, sa kyrkoherden. Du är ju egen företagare och kan väl komma undan med en del. Men hur ska en löntagare som jag göra?

— Tja, inte annat än jag kan se får väl kyrkoherden fara omkring och predika svart.

Hänsynsfullt

Olle vaknade mitt i natten så att hans mamma också vaknade.

— Vad är det Olle?

— Jag glömde be min aftonbön innan jag somnade.

— Då kan du väl göra det nu i stället.

— Eru inte klok, sa Olle. Störa Gud mitt i natten!

Poker

Klockaren kommer smygande uppför trappan till predik­stolen och viskar:

— Kyrkoherden, dom spelar poker på orgelläktaren.

— Ja, ja, viskar kyrkoherden, men jag måste avsluta pre­dikan först!

Fördelningsprincip

Tre präster samtalade om vad de gjorde med söndagskollekten.

— Jag ritar en ring på golvet och så kastar jag upp peng­arna. De som hamnar i ringen får Gud och de andra tar jag, sa den förste.

— Jag ritar ett streck på golvet och så kastar jag upp peng­arna i luften. De som hamnar till höger om strecket får Gud, de som kommer till vänster tar jag, sa den andre.

— Jag kastar upp pengarna i luften, sa den tredje. Dom som stannar där får Gud och resten behåller jag.

Knapp kollekt

Prästen till församlingen:

— Jag skulle hälsa och säga att ni inte behöver lägga fler knappar i kollekten. Änglarna har nämligen gått över till blixtlås.

Vi stannar kvar

Lilla Karin har fått följa med till kyrkan på ett bröllop. När vigseln är över viskar Karin:

— Mamma, ska de få barn nu?

— Det kanske de ska...

— Mamma, då stannar vi kvar och ser på det också.

Hotfullt

En präst hade en dräng som svor mycket. En dag sade präs­ten till honom:

— Hur ska det gå för dig som svär så mycket? En dag kom­mer nog djävulen och hämtar dig.

— Det är nog ingen större risk, sade drängen. Då är det värre för pastorn som talar illa om honom varje söndag.

Från Västergötland

Två gubbar står och tittar på ett flygplansvrak och me­diterar. Då säger den ene:

— Om vår Herre hade töckt att vi skulle flöja så hade han la skapt oss mä vengar på röggen! Dä hade la vurt en sketsak för hönum!

Tut i luren

Kyrkovaktmästaren som gick runt i kyrkan under hög­mässan fick se en gamma dam som tog upp en hörlur ur väskan. Han skyndade fram till henne och sade: — Tutar du i luren käring, så åker du ut.

Skattefritt

En fattig gumma skrev strax före jul ett brev till Gud Fader:

"Gode Gud, skicka mig 100 kronor till julmat."

Postmästaren skickade brevet till finansministern. Denne kände för gumman och skickade henne 50 kronor i ett kuvert.

Nästa jul kom det ett brev igen:

"Snälla Gud, skicka inte pengarna genom finansminis­tern den här gången. Han knyckte 50 kronor förra julen."

En glädjedag

Moster Rut fyllde 100 år. Bland raden av gratulanter fanns prosten. Han fick trycka Ruts hand och samtidigt säga något.

— I dag ser verkligen moster glad och lycklig ut.

— Tacka för det, sa moster. Kan jag vara annat än glad när jag fått in båda mina pojkar på ålderdomshemmet!

Hon kunde svara

Prästens unga dotter kommer hem klockan fyra på mor­gonen. I dörren möts hon av en mycket orolig far somsäger:

— God morgon, du djävulens dotter.

— God morgon, pappa.

Specialbegåvning

Lill-Kålle kommer hem med sitt terminsbetyg från skolan med en etta i alla ämnen utom i kristendomskunskap, där han fått en tvåa. Stor-Kålle med rynkad panna, som läst be­tyget, lyser upp när han får se tvåan och säger:

— Pöjk, pöjk, tänker du bli präst?

Prästen var med

Johan och hans hustru Amanda kom inte överens. De gick till prästen för att prata om skilsmässa. Under samtalet med prästen råkade de i luven på varandra. Amanda utbrast:

— Av alla idioter jag mött är du den störste.

— Ja men frun då, sa prästen, ni tycks glömma att jag är närvarande.

En politikerhistoria

En biskop rådde en politiker att gå ut i regnet och lyfta sitt huvud mot himlen.

— Det kommer att bringa er en uppenbarelse. Nästa dag rapporterade politikern:

— Jag följde biskopens råd och inte kom det någon uppen­barelse. Vattnet bara rann ned innanför kragen och jag kän­de mig som en idiot.

— Se där, sa biskopen. Fick ni inte en riktig uppenbarelse redan vid första försöket.

Namnförväxling

En dag berättade fröken i skolan om den stygge Herodes som lät döda små gossebarn. Nästa dag frågade fröken Björn vad den stygge hette.

— Odes, svarade Björn bestämt.

Fröken ser frågande ut. Hur sa du? Jag hörde inte riktigt.

— Odes, upprepar Björn och ser undrande på fröken som alltjämt är lika oförstående.

— Fast egentligen hette han väl herr Odes, säger Björn.

Från Småland

Prästen i en småländsk församling instruerar kyrkvärden inför söndagens högmässa:

— I dag får du gå med kollekthåven före predikan.

— Jassa, varför det?

— Jo, i dag ska jag predika om sparsamhet.

Anonymt

Prästen läser från predikstolen:

— Kyrkan har idag fått mottaga en vacker gåva och givaren önskar vara anonym.

Då reser sig den stenrike grosshandlare Andersson upp i bänken och säger:

— Ja, jag tyckte det var bäst så.

En prästhistoria

Gumman har besök vid sjukbädden. Efter en stund går fri­kyrkoprästen hem men församlingsprästen stannar kvar. Gumman går upp ur sängen och undrar:

— Jag får väl bjuda pastorn på en sup. Jag ville inte då han satt här, för han är ju liksom lite religiös.

Hämta vatten

Det var barndop i en församling i Småland. Prästen frågar föräldrarna:

— Vad ska barnet heta?

— Hans, Fredrik, Ulf, Per, Erik, Karl, Rune Andersson.

— Hämta mera vatten!

Jakthistoria

På Hökensås fanns det förr goda jaktmarker och fina jakt­sällskap. Dagen efter en lyckad jakt hölls ofta en stor fest där man överbjöd varandra med att skildra sina bragder. Ibland var prästen inbjuden, och han blev en gång tillfrågad om han tyckte det var synd att jaga på en söndag.

— Nåja, sa prästen. Jakten går väl an men det myckna lju­gandet på måndan är nästan värre.

Snabbt expedierat

Per Ersson från Mora var på Stockholmsbesök. Han gick på Systemet och tog god tid på sig framme vid disken. Till slut blev ekenskisen lite sur och sa:

— Man hinner expediera minst tio stockholmare på samma tid som det går åt för att expediera en dalmas!

— Ja du, sa Per Ersson lugnt och vände sig om. Det sa Gustav Vasa också på sin tid.

Satt fast

Damen i telefonen till resebyrån:

— Jag måste säga återbud till den resa jag beställt till i mor­gon. Jag råkade sätta mig på en spik i går.

— Jaha. Och det finns ingen som kan få er loss till i morgon?

På resebyrån

En dam stod och bläddrade i resebyråns broschyrer över nya resor, men slängde den ena efter den andra åt sidan.

— Kan jag hjälpa er, frågade en resebyråtjänsteman artigt.

— Ja, tack gärna, svarade damen. Förra året reste min man och jag jorden runt, nu skulle jag vilja resa någon annan­stans.

Passform

— Den här kavajen kan absolut inte sitta bättre, säger för­säljaren.

— Nä, det är därför jag vill se på en annan...

Garanti

— Här har vi en mycket märklig växt, sa expediten i bloms­teraffären. Den blommar bara en gång vart tvåhundrade år.

— Verkligen, sa kunden imponerat.

— Jodå, det är sant, fortsatte expediten, och skulle den inte slå ut i blom så får ni pengarna tillbaka!

Gott byte

— Den där trollkarlen, som jag såg på krogen igår, rekom­menderar jag verkligen. Han bad att få låna en hundralapp av någon ur publiken och jag gav honom en. Han rev sönder den i småbitar, la dom i en hatt och flaxade lite med armarna. Därefter lämnade han tillbaka sedeln till mig — absolut hel!

Och det bästa av allt — när jag gav honom hundringen tog jag för säkerhets skull en falsk. Men när jag fick tillbaka sedeln var den äkta!

Kassabekymmer

— På vilket konto ska jag sätta upp de 25.000 som kas­sören försvann med?

— Sätt dem på "löpande utgifter"!

Samma gumma

I en stad i Värmland finns det en hörnbutik som har ingång från bägge gatorna. Gumman Berg från grannstaden kom in i hörnbutiken från den ena gatan och letade länge och väl efter något i hyllorna. Men när hon inte hittade det hon sökte gick hon ut och fortsatte runt hörnet och steg in ge­nom nästa dörr. Gumman Berg förstod inte riktigt att den dörren ledde till samma affär. Hon stod där och såg sig lite häpen omkring. Sedan vände hon sig till ett biträde och sa:

— Ursäkta sa hon, men är jag samma gumma som var inne nyss.

Glömska

— En så snygg TV du skaffat dej, den var väl dyr?

— Inte alls, bara 50 kronor i månaden.

— I hur många månader då?

— Tänk, det glömde jag att fråga.

I elaffären

__ Säg mig, säger en dam till expediten, det är så att en

kontakt har spruckit till min golvlampa. Har ni något lim som passar till bakelit, på kontakten?

— Ja, säger expediten lite tveksamt. Det lim som skulle passa är ju kontaktlim.

Ersättning

Då mamma hade tvättdag skickade hon femårige Holger till affären att köpa hackkorv.

Expediten:

_ Det har vi inte idag, men ta pölsa istället, det är lika bra.

Hemkommen fick han mycket beröm av mamma.

Nästa dag skulle han följa sin lekkamrat till affären. Hon

skulle ha margarin.

Expediten: Det var vi inte.

Då sträckte Holger på sig och sa:

Ta pölsa istället, det gjorde jag och det var lika bra.

Inget fattades

Karl-Johan hade inte stor lön, men han var sparsam. En dag gick han till banken för att få en sparbanksbok. Med högtidlig min lade han upp en hög sedlar och mynt framför kassörskan, som började räkna dem.

— Det fattas en krona, sade hon.

— Nehej, sa Karl Johan. Kassörskan räknade pengarna igen.

— Jo, sade hon, det fattas en krona. Här är bara 999.

— Det ska inte vara mer heller, sa Karl Johan.

Fördyrt

— Vad kostar laxen?

— Femtio kronor kilot.

— Varför är den så dyr?

— Den har flugits hit från Norrland.

— Har ni ingen, som har simmat hit själv?

Dyrtider

— Vart ska du gå Olle?

— Till Konsum och handla.

— Jaså, men har inte du egen affär?

— Jo visst. Men jag är så jäkla dyr!

Inget hopp

— Har du hört att tre läkare har gett upp hoppet om Jo­hansson?

— Såå, vad är det för fel med honom.

— Dom kan aldrig få honom att betala räkningarna.

Lång kö

— Jag är totalt slut, sa Sara till sin make. Jag har stått i kö i fem timmar!

— Efter vad då för någonting?

— Inte vet jag, allting var ju slut när jag äntligen kom fram!

Önska vad ni vill

— I vår affär kan ni få allt ni önskar.

— Då skall jag be om en kokosnötknäppare och en ägg­kopp för myrägg.

Illasinnade rykten

— Det sägs på stan att du har skulder upp över öronen!

— Tro inte på vad du hör! Det är bara ett illasinnet rykte som några av mina fordringsägare har spritt ut!

Betydde inget

I en fiskaffär begär Kal att få köpa en burk sardiner.

— Spanska eller portugisiska?

— Spelar ingen roll, jag ska la inte snacka me dom.

I bageriet

Mamma säger till Lisa att gå ner i brödaffären och köpa en brödlev, men den får inte vara
bakad i dag.

Lisa tar emot brödleven och frågar samtidigt:

__ Är den färsk?

_ Ja, den är alldeles färsk.

__Men mamma ville ha en, som bakats i går.

— Vänta, ska jag höra efter... _ Jo, den var för i går.

Sammanbrott

— Han har gått hos en nervspecialist i tio år.

— Och ändå inte blivit botad?

— Jo, men han får ett nytt nervsammanbrott varje gång han ser räkningen.

Inkassering

Vid middagen berättade frun för sin man:

— Det hände något underbart i morse. En man ringde på dörren och när jag öppnade och frågade vad han ville sa han:

— Jag inkasserar räkningar.

Så jag gav honom bunten som låg på ditt skrivbord.

Sen hämtning

Det ringer en dag till skrotfirman' 'Köper Allt".

— Är det verkligen sant att ni köper allt?

— Ja.

— Bra. Jag har en fruktansvärd massa snö på min tomt. Vad betalar ni per ton?

— 25 kronor. Men tyvärr kan vi inte komma och hämta den förrän efter midsommar.

I tvätten

— Jag satte in 30.000 i en tvättinrättning.

— Hur gick det?

— Jo, på fyra månader var jag alldeles ren.

Huvudsaken

— Hej, jag skulle ha ett par skor, men jag kommer inte ihåg vilken storlek jag har!

— Det gör inget. Huvudsaken är att du har fötterna med dej!

Lånefråga

— Är det bankens låneavdelning?

— Ja, det är det.

— Bra, kan jag få låna telefonen?

Fet och fet

— Jag har hört att du startat ett bantningsinstitut. Kan man bli rik på det?

— Nej, på ett bantningsinstitut blir man inte fet.

Halvblind

— Hur understår ni er att komma hit och tigga en krona under förevändning att ni är blind? Ni ser ju på ena ögat!

— Ska vi säga 50 öre då?

Reklamation

— Kan jag lämna igen varor här som inte passar?

— Ja, vad har ni köpt?

— En bok.

— Vad är det för fel på den?

— Jag gillade inte slutet.

I djuraffären

__Goddag, jag skulle vilja ha en katt.

__ Jaha, vilken sort hade ni tänkt er?

__ ja, det ska inte vara någon bondkatt utan en med lite

större värde.

__ Jag förstår, ni vill ha en mervärdeskatt.

Avtalsbrott

Johan stod i många år och sålde varm korv i sin kiosk utan­för Enskilda Bankens huvudkontor vid Kungsträdgården i Stockholm. Det var till honom som en något tvivelaktig per­son en afton vände sig för att få låna 5 kronor.

— Tyvärr, sade Johan. Det vore emot avtalet.

— Vilket jäkla avtal?

— Avtalet mellan mig och Wallenberg, sade Johan. Jag har lovat Wallenberg att inte låna ut några pengar och han har lovat att aldrig sälja korv.

Likhet

Göteborg drabbas som vanligt som historiestad. Kal, Osborn och Gusten och deras kvinnliga motsvarigheter Ada och Beda pådyvlas historier som sannolikt inte egentligen hör hemma i västkuststaden. Men den här kan jag tänka mej har hemortsrätt där: Gusten var väldigt förtjust i torskhuvuden. Kokta.

Han hade ett avtal med en fiskaffär som lade undan så­dana för hans räkning.

En dag då han kom till affären hade de påsar som delika­tesserna brukar förpackas i tagit slut och Gusten fick sina tio—tolv torskhuvuden uppträdda på ett snöre.

På hemvägen träffar han Kal och tycker att det hela är lite genant och gömmer torskhuvudena bakom ryggen men Kal har redan sett dem och säger:

— Men Gusten lelle, har du vatt å polyfotat dej?

Lurendrejeri

— Ni säger att det är helylle — men här står det ju bomull!

— Ja, men den lappen har vi satt dit bara för att lura målen.

Billigt

— Tio kronor för smör, ost och sill, varmrätt, öl, kaffe och konjak, medge att det är billigt!

— Var kan man få det?

— Inte vet jag. Men medge att det är billigt.

Urdumt

En man stannar till vid skyltfönstret till en uraffär. I fönstret står en klocka med följande påskrift: "Klockan går en vecka utan uppdragning." Mannen blir intresserad och går in i affären.

— Det står att klockan i fönstret går en vecka utan upp­dragning.

— Ja, det är riktigt. — Men hur länge går den om man drar upp den då?

Språkförbistring

En stockholmare gick in i gamla Feskeköra i Göteborg för att handla.

— Har ni rekor?

— Vad är det för någonting?

— Såna där man eter.

— Nej, vi har inga maneter.

Magert

— jag har hört att du startat en fabrik för avmagrings-

piller. Tjänar du mycket?

— Nej minsann. På avmagringspiller blir man inte fet.

Billigt

Skotten gick till skräddaren för att beställa en kavaj och

han frågade vad den kostade.

— Den billigaste kostar 15 pund, sa skräddaren.

— Jag betalar inte mer än 10 pund, sa skotten.

— Ja vi säger väl 10 pund då, sa skräddaren.

— Nej, jag betalar inte mer än 2 pund, sa skotten.

— I så fall kan jag lika gärna sy den gratis, sa skräddaren.

— I så fall tar jag två stycken, sa skotten.

Noga med vikten

Österman hade varit hos handlaren för att leverera dagens strömmingsfångst.

— Hör du Österman, sade handlaren. Du får allt vara noga med vikten. I går var det bara nio kilo strömming i dina tiokiloslådor.

— Det var konstigt, svarade Österman. Min tiokilosvikt hade kommit bort så jag tog den tio kilos mjölsäck jag köpt här i stället.

Checkproblem

Den gamla damen kommer in på banken med en check och kamrern i luckan säger:

— Var vänlig kvittera på baksidan.

— Hur går det till, undrar damen.

— Precis som när man undertecknar ett brev.

Efter en stund överlämnar damen checken och kamreren läser: "Från tillgivna tant Augusta."

Bra maskin

— Den här maskinen är verkligen bra att ha, säger försäl­jaren. Den kommer att göra halva arbetet åt dig.

— Bra. I så fall tar jag två stycken.

Högt genomsnitt

En herre på ett hotell frågar hisspojken:

— Hur mycket brukar du få i dricks i genomsnitt?

— Två kronor, herrn!

— Varsågod, här får du två kronor!

— Tack så mycket herrn. Ni är den ende hittills som kom­mit upp i genomsnittet!

Språkproblem

En man kommer in i en tobaksaffär.

— Do you speak English?

— Yes.

— Chesterfield.

Mängden som gör det

— Jag begriper mej inte på hur staten tänker, sa fru Pet­tersson. Posten, till exempel, säljer ju ett 75-öres frimärke för 75 öre. Det kan ju inte ge nån förtjänst.

— Jorå, säger herr Pettersson. Ett brev som väger 20 gram kostar ju 75 öre i porto. Men de flesta sänder ju bara ett brev som sänder 10 eller 15 gram. Så det blir en rätt bra för­tjänst på mängden.

Generöst

— Jag ger mina barn en hundralapp var i veckopeng.

— Det var verkligen generöst.

— Ja, men jag drar av 95 kronor för kost och logi.

Stäng av

Gamla Ada kommer för femte gången på en månad in i radioaffären och köper batterier till sin transistorradio.

— Stänger ni inte av radion någon gång, undrar expediten.

— Nä, säger Ada häpet. Det trodde jag dom gjorde uppe i Stockholm.

Spelförstörare

Hårvattensdemonstratören var i farten på varuhuset:

— Det här medlet kan få håret att växa till och med på en

biljardboll.

— Men förstör inte det spelet?

Förklaring

I slakteributiken utspann sig den här dialogen:

— Hur kommer det sig att ni kan sälja så fina varor så billigt?

— Jo, vi har skurit ner personalen.

Kommunal räkning

Snickare Gustavsson har fått i uppdrag att reparera stolarna i socknens kommunalhus. Snickra var han bra på men rätt­stavningens mysterier hade han aldrig lyckats tränga in i.

När kommunalnämndens ordförande fick räkningen kunde han läsa: "Lagat sex kommunalstollar i sitsen för fem kronor styck."

På banken

— Det är tredje gången jag är här och ni säger varje gång att det inte finns täckning för checken. När tusan får ni in pengar egentligen!

Imponerande

Den nyetablerade advokaten hade inrett sitt kontor mycket exklusivt och kronan på verket var en rosafärgad telefon. Den förste besökaren anmälde sig redan en kvart efter det att kontoret öppnat och för att riktigt imponera lät advo­katen besökaren vänta en halvtimme. Just som mannen steg in avslutade advokaten ett telefonsamtal.

— Jaha, då är allting överenskommet och som sagt, 10 000 blir arvodet.

Något nedlåtande vände han sig sedan till besökaren:

— Och vad vill ni då?

— Det är från televerket. Jag ska koppla in telefonen.

Död sill

I den sk Feskeköra i Göteborg utspann sig den här dia­logen:

— Den här sillen ser allt bra dålig ut.

— Det är värre än så frun. Den e dö!

Önskedröm

— Om jag vore rik skulle jag bo halva året på Rivieran, hal­va året i London och halva året i New York.

— Stopp nu. Det går ju bara 12 månader på ett år.

— Vad spelar det för roll om man är rik!

Jämförpriser

Carl och Gustaf råkas och börjar prata om hur dyrt allting har blivit. Carl säger: Snart kostar 100 liter vatten lika myc­ket som en mellanöl.

— Ja, men jag dricker i alla fall hellre en burk mellanöl än 100 liter vatten.

Angående ölpriser

Två kompisar satt och drack öl. Då sa den ene:

— Du, i Staterna kostar en öl bara 20 cent.

— Ja, svarade den andre. Men då tillkommer ju resan.

Ljus i mörker

På 20-talet hände det sig i Göteborg att herr Kalson kom in i en järnhandel och frågade biträdet:

— Ha i lökter för ljus?

— Nää, men för mörker.

Välgörande

på 1920-talet var det riksinsamling för kräftsjukdomarnas bekämpande. En dag kom en luffare in på en bank och skrev på 10 000 kr på en insamlingslista. Bankkassören frå­gade hur han hade tänkt sig att betala detta.

— Jag sitter av det, sade luffaren.

Segvaluta

Kiosktanten hade ont om femöringar när Lasse handlade för 2:95 och betalade med en femma.

— Men det går kanske bra med en seg råtta i stället, und­rade hon.

— Låt gå, sa Lasse. Har ni ingen hårdvaluta så får det väl gå med en seg.

Hästtombola

— Jag hörde att din häst har dött. Då gjorde du väl en stor förlust?

— Nej, tvärtom! Jag tjänade 3 600 kr.

— Hur i allsin dar gick det till?

— Jo, jag ordnade ett lotteri och tog 10 kr per lott. Högsta vinsten var en häst.

— Men var det inte någon som upptäckte att hästen var död?

— Jo, han som vann den. Men han fick tillbaka sin tia och sen var han nöjd!

Mirakelputs

En försäljare av ett nytt fönsterputsmedel stod utanför varuhuset och demonstrerade sin produkt. För att riktigt vi­sa hur effektivt det var, smetade han ner skyltfönstret med margarin — och bara några sekunder senare hade han tor­kat bort det med sitt förnämliga medel på en trasa. En mycket imponerad dam steg fram och sa:

— Hur mycket margarin ska man ta?

Konstig kofta

— Den här koftan säljer ni väl billigare? Upptill fattas det ett knapphål och nertill fattas det en knapp ...

Endast för gentlemen

— Jo, nog kostar min nybyggda villa pengar. Men jag vill att det ska bli en representativ bostad för en gentleman.

— Jaså, du tänker hyra ut den.

I befintligt skick

I början av 1950-talet skulle smeden Karlsson sälja sin allt annat än fina 98-kubikare. Originalet Jonssons äldste son var spekulant.

— Hur mycket ska du ha för det här skräpet?

— 35 kronor i befintligt skick.

Jonsson går granskande runt cykeln ett par varv och så säger han:

— Men inte kan du väl påstå att den här är i befintligt skick?

Dyra råd

Kalle annonserade i ortsbladet att han startat äktenskaps­rådgivning och kunde ge utomordentliga råd i de flesta frågor. Den förste rådsökande stiger in på byrån och Kalle säger:

— Jag vill genast göra klart att jag tar 200 kr för varje be­svarad fråga.

— Är det inte ganska dyrt det, undrar besökaren.

— Jo, det är det. Nästa fråga.

Klara besked

En luffare kom in i en lanthandel och frågade:

— Har ni öl?

— Nej, det har vi inte.

__ Har ni snus?

— Nej, tyvärr.

__ Har ni sjutumsspik?

__ Ja, det har vi.

__ Ta då och spika igen dörren.

Oväntat

_ Vad man bedrar sig på folk. Här gick jag och lånade Olle 20 kronor.

— Och sen har du inte sett röken av honom?

— Tvärtom. Han kom hit punktligt och betalade igen pengarna.

Måttlöst

Hört i herrekiperingsaffären:

— Jag beklagar, min herre. Vi har inte ens ett måttband i er storlek.

Säljartrick

En gårdfarihandlare bjöd ut sina varor.

— Ska dä va brevpapper?

— Nej tack, vi skriver aldrig.

— Ska dä va piprensare?

— Nej tack, vi röker inte.

— Ska dä va brodergarn?

— Nej tack, vi broderar inte.

— Ska dä va en tvål då?

Sade och fick sälja en tvål...