Terjärv-brev

I mitt förra brev hade ett lustigt tryckfel insmugit sig. Bland de förbättringar i ortsförhållandena, samt den nya tiden haft med sig, hette det bl. a. att  "Avels buss" var en av dessa goda ting. Jag föreställde mig genast, att läsarena knuggade sina geniknölar och undrande frågade sig vari "Avels buss" måtte varit för avelsdjur. I dessa fårförädlingens tider talar man om avelsbäss, men "Avels buss" måtte vara något som tillhör bilförädlingen? Nu vill jag kort om gott lösa gåtan med att säga att det hade bort stå "Axels buss" d. v. s. Axel Sandviks prima linjebuss, som uppehåller regelbunden förbindelse måndag, onsdag och lördag året om med vår ort och staden Gamla Karleby. Och i sanning, visst är Axels buss en av den nya tidens goda ting.

Jag har mycket ofta stannat inför "den gamla goda tiden" i mina tankar. Trots att jag till min politiska åskådning är radikal framstegsvänlig och hyser liberalismens idéer, är jag på sätt och vis till ytterlighet konservativ och gammalmodig. I synnerhet omfattar min stockkonservativa kärlek alla gamla föremål och goda seder, Därför drömmer jag ofta, i vaket tillstånd förstås, om den dag, då Terjärv skall i likhet med Nedervetil och Kronoby m. fl. orter få ett eget Hembygdsmuseum eller fornstuga till evärdlig åminnelse av den "gamla goda tidens" människor, seder, redskap och bohag. Här hava dyrbara fornminnen för en spottstylver bytt plats, lämnande sin rätta miljö, för att ståta i någon förnäm Helsingfors familjs tambur eller vad sämre är i ett litet rum, som betecknas, vad namnet vidkommer, med tvenne bokstäver. Fy, att det så kan ske! "Hedra din fader och moder" heter det i ett gammalt gott bud.

Därför, må ej den dagen vara avlägsen, då vi få en egen kär plats för de ärevördiga minnen, som tala om huru farfarsfar och morfarsfar och deras förfäder hade det på sin tid. Nu ligga de dyrbara relikerna på skullorna och skräpa. Men huru finansiera ett sådant museiföretag? Därom tala vi framdeles. Nu är av vikt att idéen blir omdiskuterad. Därför, gå vidare, min älsklingstanke, för att  "väcka sovande söner för hängången tid".

Bland de gamla goda sederna jag med förkärlek omfattar är sabbatsfirandet efter fäderna vis. Till en verklig söndag hörde fordom risgrynsgröt och bastu på lördag kväll, "pärona eller korvstek och fili" på söndagsmorgonen samt kyrkogång på söndagsförmiddagen. För sådana familjemedlemmar, som ej hade tillfälle att besöka Guds hus, var postillaläsningen och psalmsjungningen själens söndagsvila. I synnerhet voro söndag förmiddagarna högheliga stunder. Då skulle alla barn och ungdomar sitta snällt inne och sysselsätta sig med allvarliga ting.

Hur är det nu. Jo, nu börjar syndadagen, såsom man numera kunde kalla söndagen, med dans på lördag kvällen, sängliggning på söndag förmiddagen, ifall ej någon skjutövning eller sporttävling hålles. På söndag eftermiddagen släpper man Barabbas lös för att leva som man vill och lyster. Sorgligt men sant, så stämmer denna bild med vår tids ungdomars sätt att fira Herrens dag, kanske de äldres sätt med.

Lyckligtvis har den nya tidens ovanskildrade missförhållanden i all sin vederstygglighet icke kommit till  vår ort. Men den är på god väg. Jag ser ej "oppebys"-borna mera på lördag eftermiddagarna, på sommaren, komma med skorna i handen för att hinna i tid till gudstjänsten. Ej heller besöka, de andra utbyarnas beboare så flitigt kyrkan som förut, trots bilismens och velocipedens tidevarv. Nu borde dessa ej ens kunna skylla på att de ej få höra den rätta läran förkunnas i templet. Det har i alla tider och på alla ställen varit så att "kyrkbys och prästbarnen" varit värst. Därför lönar det sig knappast att påpeka, att kyrkbys gärna kunde göra bättring i fråga om kyrkogången och sabbatsfirning.

Låt oss hålla sabbaten i helgd och må vi fylla, som i gången tid, våra fäders tempel. Det är sant, att aldrig är en präst eller gudstjänst alltid så, att man ej har orsak att klandra det ena och andra hos dessa. Men såsom vår Mästare hade för "sedvänja att på sabbaten besöka synagogan" (Lukas 4), så må och vi efterlikna Honom.

Ja, må allt det goda, som den nya tiden kommer med, vinna framgång, men må vi ej bryta kontakten med det goda, som tillhörde den gamla goda tiden.

Inte blevo ni ledsna för denna tillrättaläggning? En annan gång hoppas jag, att jag hittar på att tala om den nya tidens företräden framom den gamla goda tiden, vad seder och bruk vidkomma. Ty nog hade det gamla sina lyten också. Mottag en varm hälsning från den framstegsvänliga men gammalmodiga