Vad ligger bakom namnet Myndjäls ?

I Släkt och Hävd nr 11 sid. 35 har Im. Widjeskog ristat följande: "Det gamla ortnamnet Myngels, är av finskt ursprung". Länge har jag tänkt opponera mig mot påståendet, men av många skäl har det ej blivit av. I Jakobstads Tidning ingick på 1950-talet en ortnamnsspalt. Till denna fick man sända förfrågningar, vilka skärskådades av fackmän med stundom mer, stundom mind­re framgång.

Misstänker att jag var deras bråkigaste, och mest frågvisa kund. Insände även namnet Myndjäls, och i JT ingick den 8.1.1958 detta svar undertecknat av Lars Hulden:      

”Widjeskog hemman i Terjärv kallas lokalt "Myndjäls". Har senare delen av namnet något att göra med gäll i betydelsen tidig? Hanegället? frågas det. Sammanställningen med hanegäll leder knappast till nå­gon god förklaring. Gäll hör f.ö. ihop med gala eller gallskrika. Snarast skulle jag i Myndjäls vilja se nå­got slags personbeteckning. Kan de källor, som jag f.n. har tillgång till, öppnar ingen väg i den riktningen. Jag vill därför pröva en annan möjlighet.

Det finns på andra håll gårdsnamn, som slutar på jäls, Sanjäls, Nyjäls, Norrjäls, Langjäls o.a. I dessa  fall har den vanliga gårdsnamnsändelsen -s fogats till ett ort­namn, vars senare led är ordet gärda, gärde, dial, djälo, jäl o, dyl.  Myndjels kunde på liknande sätt vara bildat till ett namn Mynd - åkernamn Myndgärdan , uttalat Myndjälo el­ler Myndjäl. Förleden i detta kunde vara växtnamnet mynta. Jämför Myntlandet i Munsala, Kantlax, som namn på ett åkerstycke, där det växer myntor. Förledens -t- skulle i den tonande omgiv­ningen ha kunnat sammanfalla med det följande d-ljudet. Förkort­ningen av slutledens en gång långa vokal kan antagas bero på trycksvaghet".

Även om den här förklaringen är språkligt och sakligt möj­lig, vill jag inte påstå, att den är riktig. Kanske någon av JT:s läsare har ett bättre förslag ? Låt i så fall red. av ort­namnsspalten få del av det. Om jag själv kommer på något nytt, skall jag återkomma till Myndjäls.

Så lydde tolkningen. Inga nya tolkare infann sig. Nu riktar jag samma uppmaning till terjärvbor på hemmaplan.

Gösta Näse

Ur ”Släkt och Hävd nr 15/1970”

I Finlands svensk folkdiktning II utgiven av Sv.litt.sällsk. i Finland sid 433 ff. säges i flera versioner att Myngels uppkommit från finska. Den första bonden på platsen, al­ternativt hans hustru, skall ha varit finne och i förargelsen över händelser, som ges olika versioner, skall utropet "Tuhanen mynkeli" (tusen plåtar) ha kommit till och därav namnet Myngels (utrymmet tillåter inte citat av de olika versionerna, vilka ver­kar föga trovärdiga) Sagesman har varit Gustav Storback.

G.S.