Furu folkskola genom tiderna  

Skolväsendet i Småbönders har anor från 1890-talets första år då en ambulerande skola verkade i "byn. När folkskolan i Terjärv kyrkoby upp­fördes år 1891 så ville också småböndersborna ha en fast folkskola och en anhållan därom inlämnades till kommunen. Frågan upptogs till behandling på kommunalstämman den 14 december l89I. Efter en lång diskussion som enligt protokollet inte kunde ena de motstridiga åsikterna, skreds enligt flertalets önskan till avgörande omröstning. Representanterna från Småbönders motsatte sig denna omröstning, de var endast ute för att pejla stämningarna och hade inte väntat sig beslut i ärendet vid denna stämma.

Vid omröstningen avgavs I,563 röster. Alla röstande var emot ett skol­bygge - ingen röstade för. Vilket kan tolkas så att de närvarande från Småbönders demonstrativt nedlade sina röster inför den stora övermakten.

Småböndersborna besvärade sig till guvernörsämbetet i Vasa över kommunal­stämmans beslut. I besvärsanförandet som är skrivet av Karl Storbacka framhålles bl.a. att församlingen är vidsträckt och att inte på långt när alla barn som är i skolåldern mellan 9 och 16 år kan få plats i nu­varande folkskolan i kyrkobyn - antalet barn i skolåldern i hela försam­lingen är enligt kyrkoherdens uppgift 568 st.

I besväret påpekas också att avståndet mellan den tilltänkta skolan i Småbönders och skolan i kyrkobyn kommer att bliva omkring 15 verst ( 1 verst = 1,067 m.) vartill ännu tillkommer 6 verst till de som bor längst borta. I skrivelsen namnes också att bönderna i byn som av namnet framgår inte äro så stora men att de 50 skattebönder som bor i Småbönders har de "folkrikaste" familjerna i hela församlingen. Enligt uppgifter av kyrkoherden finnes i byn "113 af denna ålders folk vilka kommer att höra till den nya skolan". Dessutom finnes ett stort antal torpare och ny­byggare vars barn inte borde bliva förfördelade vid skolundervisning. Så har också församlingen inte på något sätt bistått till att fattiga barn som utackorderats i byn kan komma i åtnjutande av folkskolundervisning.

Besvärsanförandet slutar med orden "så därföre anhålles i allra under­dånigaste ödmjukhet att gufvernörsämbetet måtte ålägga hela Teerijärvi kommun att gemensamt och med det snaraste uppföra och iståndsätta en enkel högre folkskola uti förenämnde Småbönders by".’

Terjärv kommun blev också hörd i ärendet genom skriftlig förklaring av utsedda ombud, nämndemannen H.G.Viik och bonden Matts Andersson Bredbacka. Innehållet i kommunens förklaring går ut på att "jämväl sökandena och övriga Kortjärvi byamän lämpligen kunna använda den förut i kommunen befintliga folkskolan och förty motsätta sig sökandenas anhållan".

Guvernörsämbetets beslut i ärendet uttogs den 16 september 1892 och innehållet upplästes i Terjärv kyrka den 25 september samma år av kyrko­herden J.W.Fontell. Utslaget har följande ordalydelse: Jag har tagit detta ärende i slutligt övervägande och finner mig inte kunna gentemot Teerijärvi kommuns bestridande ålägga densamma att inrätta af sökandena begärda folkskolan, utan varder ansökningen därom förkastad, stående det emellertid Kortjärvi byamän öppet att jämlikt stadgandet uti § 119 af Nådiga förordningen den 11 maj 1866 angående folkskolväsendets i Finland organisation, bilda skilt skoldistrikt och i laga ordning utverka sig den på delägarne däri sig belöpande andel af folkskolemedel i kommunen.

- Det blev sålunda klart avslag i besväret, byamännens aktiva försök att få kommunen att bygga och underhålla en högre enkel folkskola i Småbönders slutade med nederlag.

Men byborna gav sig inte så lätt. Hoppet och tron på en slutlig seger, på ett skolbygge levde vidare. Vid en bibelförklaring hos Anders Johansson Furu (datum inte angivet) föreslog kyrkoherden J.W.Fontell att byborna på egen hand skulle bygga sig en folkskola, kyrkoherden lovade själv bi­draga med nödvändiga papper och kartor. Förslaget accepterades genast av Anders Jonasson Furu och Johan Andersson Widjeskog och den först­nämnde lovade att utan belöning såga allt virke som behövdes till skol­bygget. Bonden Karl Storbacka åtog sig det skriftliga arbetet helt utan ersättning.

En byastämma utlystes till den 7 januari 1893. På denna stämma beslöts enhälligt "med ett par tre bönders undantag" att en enkel högre folkskola skulle byggas i byn. Förutom bönder och mantalsägare förklarade sig också torpare och inhysingar villiga att bidraga till skolans uppförande.

I protokollet från detta sammanträde heter det bl.a. i paragraf 2 att "skolan skall med det första uppföras och igångsättas vid instundande hösttermin". Dessutom beslöts att skolan skall byggas enligt skol­överstyrelsens normalritningar för folkskolebyggnader på landet.

På sammanträdet uppgjordes också en köpeavhandling med bönderna Johan Andersson och Matts Johansson Furu. Dessa upplät av den åker som "är belägen ytterom sågens plan, den så kallade Forsgålen" så mycket mark som är nödvändigt för skolans behov samt därtill 8,09 ar till trädgård och potatisland. Som betalning måste varje hemman som tog del i skolan utföra ett mansdagsverk sommartid i egen kost för varje tre och en fjärdedels ar odlad jord. Genom dessa dagsverken åt säljarna uppodlades en del av "Borikoddlindo".

Protokollet frå denna smått historiska byastämma är undertecknat av Matts Mattsson Svartsjö, Johan Andersson Furu, Gustav Jakobsson Furu, Anders Mattsson Furu, Jonas Jonasson Storbacka, Anders och Jonas Andersson Storbacka, Matts Mattsson och Anders Andersson Vidjeskog, Matts Andersson Vistbacka och Matts Manderbacka. Dessa personer undertecknade protokollet med sina bomärken. Protokollet skrevs av Karl Storbacka.

Den 16 februari 1893 valdes en direktion för skolan. Den fick följande sammansättning: J.W.Fontell (ordf) Johan Andersson Vidjeskog (viceordf) Anders Jonasson Furu (ekonom) och Karl Andersson Storbacka (sekr.) övriga ledamöter blevo Gustav Andersson Storbacka och Henrik Andersson Vistbacka.

Vid byastämma å Storbacka hemman den 5 maj 1893 ingick byamännen i Småbönders en förbindelse varvid de påtog sig ansvaret för skolans framtida verksamhet och underhåll samt förband sig att till densamma anskaffa "tjänliga inventarier och passande läroapparater". Likaså lovade byamännen att till föreståndaren (läraren) för skolan utbetala lagstadgad lön som då var "två tunland uppodlad jord, bränsle samt 2,000 kilo väl bergadt hårdvals hö, 100 kärvar halm á nio kilo kärven samt mulbete för en ko. Dessutom erhåller läraren fritt lyse".

* * * * *

En sliten men intressant och talande "kontrabok" från skolbyggets dagar är bevarad och är en spännande läsning. Kontraboken omtalar att 100 mk lånats utav Johan Vidjeskog den 21 februari. Samma datum har till Samuel Kirselä utbetalats 24 mk och fem dagar senare erhöll han 7 mk och 50 penni som ersättning för mat under tolv och en halv dag. Den 26 febr. har också utbetalts "för smidkål 3 tunna,75 penni tunnan".

Av dessa anteckningar kan det antagas att arbetet med stenfoten på­börjades i början av februari 1893. Smidkolet behövdes för att vässa stenborrarna och nämnda Samuel Kirselä var antagligen förtrogen med sten­arbete och ledde löskilandet av den granit som behövdes till skolans sockel.                                                                                           

Grundstenarna var löskilade ur ett stort flyttblock av rödskiftad granit. Flyttblocket fanns bredvid småböndersvägen, omkring trettio meter på andra sidan av Ahlbäcks ellinje.(mot Harry Sundes gård) Stenflisor samt omkring en kubikmeter av samma flyttblock fanns ännu sommaren 1979 kvar på platsen men förflyttades i samband med uppdikningen av vägen antagligen till mossen på andra sidan.

Det behövdes 59 meter sockelstenar till skolbygget och omkring 300 borrhål fordrades för att löskila denna mängd. Det blev åtskilliga slag med släggan innan detta grundarbete var avklarat. I samband med detta stenarbete hände också en liten olycka. "Jakopas Kalle" d.v.s. Karl Storbacka råkade få högra handens tumme i kläm mellan ett par ordentliga stenar. Tummen som redan tidigare varit med om en olycka deformerades nu för andra gången så att Kalle som var skrivkunnig och i stor utsträckning anlitades vid uppgörandet av köpebrev och andra handlingar nu fick lov att något ändra sitt grepp om pennskaftet.

Kontraboken nämner också om hästdagsverken. Av vilka en del säkert hade samband med att köra de tunga granitstenarna, till byggnadsplatsen, en körsträcka på omkring 3 kilometer.

Skolan upptimrades antagligen på den bredvid skoltomten liggande "sågkvärnsplanen". För detta talar att alla väggar har blivit ordentligt uppmärkta och numrerade. Sålunda kunde arbetet med grunden påbörjas sam­tidigt med timmerarbetet, något som betydde inbesparad tid - skolan skulle ju vara färdig till hösten.

Anders Manderbacka, Reinhold Storbacka och Matts Storbacka (Haga Matt) upptimrade skolan på entreprenad, de fick 450 mk för arbetet. I protokoll­boken står det att skolan upptimrades dels med avlönad arbetskraft dels med dagsverken. Detta är förståeligt - det förekom ju förutom timmerarbetet en hel del med andra träarbeten som skulle utföras.

Skolbygget hade 23 timmervarv och stockarna var bilade till en tjock­lek av fem tum. Knutarna hade "varmtand" och alla dörr och fönsteröpp­ningar var försedda med dubbla svärd, något som betyder att svärden var formade som ett stort T, och uthuggna ur ett enda trädstycke.

På timmerväggarnas yttre sida fanns spikregler på 4 x 4 tum och de var fastsatta med långa smidade bultar som gick ända igenom väggarna och sålunda gav dessa ökad stadga. Mellanrummet mellan timmerväggen och den yttre brädfordringen som blev 10 cm fylldes med sågspån.

Skolan byggdes med tjocka ordentliga trossbottnar. Vattentaket var av spänar. Dessa lånades till endel av Anders Furu i en trave som var "5,5 aln lång samt två aln och fem tum hög". Dessutom lånades 1,200 lösa spän av samma Anders. Nämnas kan i detta sammanhang att man till uthuset som upp­fördes år 1895 också hade för litet takpärtor och måste låna 1,244 st av Alexander Furu.

Tegel till skolans eldstäder formades och brändes på Storbacka. Detta arbete utfördes också som dagsverken.

Rumshöjden i skolsalen liksom i alla rum i nybygget var hela 3,7O m. Golvytan var 160 m2  så det gick åt en stor mängd golvplankor, likaså mellantaksbräder. Den yttre brädfordringen var nära 300 kvadratmeter och bräderna 18 cm breda och något över en tum tjocka. (2,7 m.m.). Att hyvla och falsa dessa bräder för hand var säkert ett styvt göra. Mannen som gjorde detta hette Matts Vistbacka.

Timmerarbetets förlopp kan utläsas av att "ställningsspikar" för 60 penni inköptes den 17 april och för 1,50 den 1 maj 1893.En slipsten inhandlades den 10 maj för mk 2,30.Den behövdes säkert för att hålla arbetsredskapen vassa. Att redskapen också varit i bästa trim ger väggarna besked om - det är rena fläckar som yxorna och bilorna efterlämnat.

Stockar till timmer samt till sågning av plankor och bräder taxerades ut av delägarna. Det var inte fråga om några små stockar, skolan var 9 meter bred och inte en enda stock var skarvad i gavelväggarna. Det trä­virke som levererades av delägarna räckte dock inte till. Under april månad 1893 inköptes över 200 stockar för skolans räkning. I kontraboken står det bl.a. "upköft av Gustav Matsson Söderena 47 stuck". 70 mk 25 p. Av "Joha Hindrick åtornabba 15 stuck, av skräddar Annas Gustav 7 st, av Nygås Anna Geta 4 st".

En titt i kontraboken ger besked om vad som behövdes till ett skol­bygge för 87 år tillbaka i tiden. Bl.a. följande tillbehör är antecknade: 115 mk för "perttaksolja".110 mk till käkelugnar, därav till "Myndjels Andesas 9,50". En låda spikar 17 mk, ett par gångjärn 0,70 mk. Till "målarn" 10 mk samt till föda åt densamma 5,50. 3 st dörregler 1,80, 2 st lås 0,60. 1000 st "blankspik" av Nyberg 2,40. För tegel till Vikfolk 10 mk. Fantyg till stora fanan 3,10, tre fjärdedels tunna kalk 3,75 en och en halv lispund sink 6 mk.  

Vidare är antecknat 3 st 9 alns plankor, 11 tum breda, till pallar samt  till upphöjning åt läraren. Dessa plankor kostade 3 mk. 79 kg 300 gr järn 18,70. 100 "storspikar" 5 mk, 1 skålpund stål 30 penni, en halv stop terpentin 90 penni, räkning av Alex Damström 18,95,dito av Alex Finnelä 3,60 och dito av handlande Engström 5,50.

Till "Myndjels Kalle"har utbetalats 12 mk i arbetslön och till Johan Sund 15 mk för samma sak. Järn som lånats av "Kojala Jovel" har ersatts med 7,70. För "smidkål till Papas Anders" 2,I0 medan Hindrick Gustav Vistbacka för arbete eller material erhöll 10 mk.

Bönderna och andra delägare i skolan tilldelades skolröster enligt prövning. För varje skolröst måste sju dagsverken utföras gratis. Intill den 1 oktober 1894 hade delägarna i skolan utfört 1,250 dagsverken, därav svarade "bönderna" för 1,152 dagar och "torparna" för 98 dagar. År 1910 hade antalet dagsverken stigit till 1,510. En del av ökningen berodde antagligen på att ett uthus som bl.a. innehöll vedlider byggdes år 1895 och en bastu som uppfördes år 1904.

Några plock ur arbetslistorna ger belägg på vilka stora uppoffringar delägarna i skolbygget gjorde. Nils Andersson Vidjeskog hade till den 1 oktober 1894 arbetat 56 dagsverken gratis vid nybygget och stod då ännu i rest med 16 dagsverken. Matts Mattson Svartsjö hade utfört 49 dags­verken samt hade 5 i rest. Matts Andersson Manderbacka hade arbetat 52 dagar och stod 2 i rest, Gustav Storbacka var antecknad för 48 arbets­dagar vilket gick jämt ut. Anders Jonasson Furu hade utfört 63 dagsverken vilket var tre dagar mera än den tilldelade kvoten.

Då delägarna därtill ända till år 1910 levererade gratis ved samt erlade sin andel i lärarlönen så länge skolan var i byns ägo så förstår man att det var mycket betungande för byborna att hålla igång läroanstalten.

Kommunen hade den 20 oktober 1890 beviljat 400 mk för byggande av ett "småskolehus" i byn. Byborna ansåg dock ett småskolehus som en nödlösning och avstod från att bygga detta, medlen överfördes istället till folkskol­bygget vid Furu. Av kommunen erhölls också 450 mk av brännvinsskattemedel samt några andra små bidrag. I statsbidrag erhölls 1,500 mk, resten av behövliga kontanta medel upplånades.         

Folkskolan på Furu byggdes inte helt enligt de ritningar som skol­överstyrelsen hade godkänt, enligt dessa ritningar skulle slöjdsalen inrättas i skolans övre våning. Direktionsmedlemmarna och byborna fann dock denna lösning vara mindre tilltalande och ansåg det vara ändamålsenligare att bygga slöjdsalen som en vinkel ut mot byvägen, i samma plan som övriga skolutrymmen. Så skedde också på eget bevåg, högre instanser kontaktades inte, direktionen befarade att erhållande av statsbidrag kunde äventyras om myndigheterna fick reda på ändringen.

Dåvarande inspektor Kunelius sade sig vid ett besök vara "högeligen belåten med tillbyggnaden" skolhuset vann därmed såväl i utrymme som bekvämIighet.

Arbetet med skolbygget skred enligt protokollboken raskt undan så att skolan kunde invigas för sitt ändamål den 5 oktober I893. När skolan slog upp sina dörrar för den första terminen 1893 var det sammanlagt 48 elever i åldern 9—18 år som tog klassrummet i besittning och stannade där ett eller flera år.

På ett avgörande sammanträde med delägare från skoldistriktet i Småbönders beslöts efter omröstning att skolan skulle överlämnas i kommunens vård för en köpesumma av 2,000 mk.

Samtidigt fick småböndersborna del i kommunens övriga skolor och enligt protokollet "rättigheter och skyldigheter att deltaga i de skulder dessa skolor har". I samman­hanget kan nämnas att kommunen den 19 oktober 1921 inlöste och övertog alla privata skolor i Terjärv.

Köpesumman 2,000 mk beslöt byborna använda till att betala lärarinna för höstterminen samt skolans övriga skulder "så långt det förslår", därefter sker likvidering med skolans delägare.

Att omröstning måste ske innan byborna överlämnade sin skola i sam­hällets och kommunens vård kan för nutida generationer verka förbryllande. Men är förståeligt för äldre personer som upplevt vardagslivets realiteter i en avsidesby.

Känslomässiga argument har spelat en viktig roll när det i ekonomiska eller kulturella sammanhang har varit fråga om övergång till större en­heter. Fruktan för en oviss framtid genom minskad äganderätt och försvagad andel i beslutsprocesserna har också varit tungt vägande motiveringar i bybornas handlingssätt, man har in i det sista varit rädd om det som egna krafter åstadkommit, man har velat slå en skyddande ring kring de egna händernas verk. En viss stolthet av att stå på egna ben har också  varit med i bilden — många, av de äldre byborna hade vid den avgörande omröstningen om skolans framtid den 29 dec.1921 säkert svårt att glömma den kalla avvisande hand som kommunens majoritet visade när byamännen önskade kommunal medverkan i skolbygget vi Furu på 1890-talets början.

* * * * *

År 1927 kom frågan upp om tillbyggnad av folkskolan på Furu på grund av det stora elevantalet, något som gjorde att två klasser måste under­visas i hyrd lokal på Långbacka. Frågan förföll dock denna gång.

På ett direktionssammanträde den 21 maj 1937 upptogs till behandling frågan om byggande av en ny skola eller delning av skoldistriktet. På "inspektorns" råd lämnades dock saken att vila.

Den 24 maj 1946 anhöll direktionen att kommunalfullmäktige skulle tillsätta en kommitté med uppdrag att utse platser för skolan eller skolorna i Småbönders. Likaså skulle direktionen i samråd med skiftesingenjö- rerna utreda byns framtida utveckling i samband med det pågående nyskiftet.

Skolfrågorna fick sin slutliga lösning genom att en ny och modärn skola byggdes på Långbacka. Denna skola invigdes den 13 aug.1950 och samma höst började verksamheten där.

Skolåret 1949-1950 blev sålunda det sista på "den enkla högre folk­skolan" på Furu.

Efter 1950 har lokaliteterna vid Furu tillfälligt använts som bostäder och av fabrikanter. De sista åren har det varit tyst och stilla i bygg­naden. Och nu är ringen sluten - skolan nedrevs för några år sedan och en del av virket bildar stommen i en ny egnahemsgård som Greger och Gunilla Furu byggt, knappt hundra meter från stället där skolan stått.

* * * * *

Folkskolan på Furu kom att verka i 57 år. En försvinnande kort tid i historisk belysning men en banbrytande och givande tid för byns beboare. Som här sökte och fann en framtidsväg under under svåra brytningsår.

Skolbussar och måltider var i skolans barndomsår främmande begrepp. Blänkslitna, lappade kläder och mager kost var en daglig gäst. En del elever var för fattiga att gå i skolan flera år eller terminen ut - att arbeta för det dagliga brödet var för mången livets primära uppgift. Men böckernas budskap om jordens länder och folk, om livets ursprung, om havens strömmar och vattenmassor, om stjärnehimlens oändliga storhet fick med åren många nya lärjungar. Och skrivkonstens svårinlärda mysterier klarnade småningom vid oljelampans fladdrande låga. - Kartkäppen var viktig. Den visade sjöar, älvar, bergskedjor, städer och gränser. Samt var också en ofta anlitad medhjälpare när förklarande ord och påbud inte räckte till - när pojk­streck och olydnad skulle stävjas - när lärdom och respekt för läraren - skulle inpiskas i trögtänkta huvuden.

* * * * *

Det är något av ett vemodigt farväl som griper sinnet när skolan på Furu nu är borta, när Forsgålen börjar anta samma utseende som den hade innan de första hammarslagen på skolan gav eko genom byn. - Anade eller tänkte skolans banbrytare på att de materiella spåren av tusentalet frivilliga dagsverken skulle vara utplånade efter en dryg mansålder, att de framtidsdrömmar de med sina bomärken signerade på byastämman den 7. jan. 1893 ett knappt sekel senare skulle vara en avslutad era. – Så är dock livets gång - pendeln i tidens klocka går oavbrutet. Utan att beakta de växlande skeenden som små människohänder formar.

Lärarna vid Furu folkskola var: Johannes Still Kronoby 1893-1898. Matts Leander Björkqvist Kronoby 1898-1903. Matts Nystrand Purmo 1903-I904. Hilda Mäkelä Gamlakarleby 1904-1906. Helmi Jacklin Gamlakarleby 1906-1910. Olga Lindholm Korpo 1910-1911. Edit Svartsjö (f.Eriksson) 1911-I1949. Solveig Hagen Nykarleby 1949-1950.

Med denna tillbakablick låter vi några tacksamma tankar gå till skolväsendets banbrytare i Småbönders. Till de bönder, torpare och inhysingar som i tiderna beslöt att "en enkel högre folkskola skulle byggas i byn".

Heimer Furu
Släkt och Hävd nr 21/1980

Källskrifter:

Skolväsendet i Ter.iärv intill 1960
Protokollböcker från skolorna i Småbönders
Kontrabok från Furu folkskolas byggnadstid
Terjärv kommuns protokollböcker
Samt muntliga hågkomster av Arne Storbacka