Johan Emil Hästbacka 1872-1951

En av de i Hästbackaby födda och mest kända personerna är bankdirektören, jord­brukaren och riksdagsmannen, ekonomierådet Johan Emil Hästbacka (30.6.1872-17.01.1951). Hans föräldrar var bonden Johan Andersson Hästbacka (f. Storbac­ka) som kommit som måg till Hästbackaby och Svartas, där han gifte sig med Maria Gustafsdotter Hästbacka.

Johan Emil gifte sig 1891 med Emma Lovisa Sågslamp. Äktenskapet varade blott sex år enär hon avled 1897. Följande år gifte sig J.E. Hästbacka, som han kallades - med Anna Maria Kulenius (Kolam). I äktenskapet föddes fyra barn, av vilka dock endast en dotter Gerda levde till vuxen ålder.

J.E. Hästbacka blev i första hand känd, genom sitt initiativ till att starta Terjärv Sparbank. Enär han dock var omyndig (myndighetsålder då 24 år) var det fadern Svartas-Janne som förde fram saken vid kommunalstämman i Terjärv. Det blev också så att banken grundades i nov. 1891. Angående orsakerna till att ivra för en sparbank kan den sökas i följande: Morfadern Gustaf Hästbacka, allmänt kallad "Svartas Gösta", var skrivkunnig och anlitades ofta för uppsättning av reverser och andra handlingar som köpebrev och testamenten, samt för kvittering av räntor. Efter det morfadern hade avlidit 1888 fick Johan Emil ta över dessa uppgifter. Han ansåg dock att det i längden skulle bli för arbetsdrygt. Om en bank grundades, kunde denna förutom att ta hand om förvaltningen av hopsparade pengar även ta hand om dylika uppgifter.

Sedan banken grundats, dröjde det dock några år innan Johan Emil blev medlem av principalkåren och 1897 ordf. för dem. Denna uppgift hade han sedan till 1930 då han blev verkst.direktör, vilken syssla han skötte jämsides med riksdagsmannaskapet till 1949. Även åren 1950-51 var han principalordförande, tills han avled den 17 januari sistnämnda år.

Han köpte ett jordbruk i Kyrkbyn utav Storrank och Lillrank hemman och flyttade småningom till Vekabacka. Efterhand begynte han idka affärer i trävarubranschen och kom 1896 att bli skogschef hos Wilh. Schauman i Jakobstad, där han sedan avancerade till biträdande direktör år 1912, i samband med att firman blev aktiebo­lag. På grund av sitt riksdagsmannauppdrag från år 1917 blev han förhindrad att fungera som direktör, men kvarstod som medlem av bolagets styrelse ända till år 1929.

J.E. Hästbacka var också under många år ordförande för den år 1895 bildade Terjärv Ungdomsförening. Av de övriga uppdragen under seklets första decennier må nämnas att han var biträdande direktör för Ab Furu åren 1916-24 och disponent för travaruboalget Yxpila 1911-1916. Han erhöll ekonomierådstiteln år 1932. Men sin viktigaste insats gjorde dock J.E. Hästbacka inom rikspolitiken. Han blev tidigt känd som en aktiv debattör i olika frågor som rörde samhälleliga frågor. På SFP:s partidag 1917 blev JEH känd som ledare av oppositionen mot det sociala program som SFP hade framlagt, där man bland annat talade för sjuk-, invaliditets- och ålderdomsförsäkringar. Då Hästbacka invaldes i riskdagen 1917 var det början till en 31 årig verksamhet, som omspände tiden mellan vårt lands självständighet och tiden efter andra världskriget.

Av frågor som speciellt engagerade honom kan man nämnda olika finansiella frågor, anslag för vägar och årensningar, spannmålstullar o.s.v.

Under många år var Hästbacka medlem av statsrevisorerna och blev känd som en ettrig attackerare av olika slags missbruk eller underlåtenheter i riksförvaltningen.

År 1934 var han med om att grunda Österbottens Svenska Producentförbund och var dess ordförande åren 1934-45.

Inom det kommunala var JEH inte engagerad i samma utsträckning, av naturliga skäl. Han var dock ordf. för kommunalstämman åren 1915-18 och ordf. för kom­munalfullmäktige i Terjärv år 1918.

Då Terjärv Lantmannagille startades år 1903 blev J.E. Hästbacka dess första ordförande och hade denna uppgift de tre första åren.

Då en organiserad verksamhet för installerande av telefonnät och apparater vidtog 1897 var Hästbacka en av de förnämsta talesmännen för denna sak, som ledde till bildandet av ett telefonbolag, där Terjärv samarbetade med Kaustby och Vetil samt delar av Nedervetil. Bolagets namn blev Oy Vetil m.fl. kommuners Telefon­bolag Ab.

Hästbacka kom sålunda att på många olika områden verka som en drivkraft för utvecklingen i samhället. Hans inställning var närmast konservativ, även om han medverkade till nya projekt om han ansåg att det fanns ekonomiska förutsättningar för dess genomförande. Hans förnämsta skötebarn var dock utan tvivel Terjärv Sparbank. Även om hans riksdagsmannauppdrag tog den största delen av hans tid i anspråk fanns han varje ledig tidpunkt på banken, där dock kamrern Elis Granholm i verkligheten skötte v.d:s åligganden. Han fick också uppleva hur banken växte och under 1920 samt 1930-talen blev en av de framgångsrikaste i svenska Österbotten, med stora insättningar från emigranter i USA.

Hans sista år präglades emellertid av besvikelse. År 1947 då tanken på ett Kors­holms län var som hetast och officiellt ett mål för SFP gick Hästbacka tvärtemot detta, då han ansåg att tanken var dödfödd och saknade ekonomiska förutsättningar. Det ledde till en konflikt med partiet och slutade med att han uteslöts ur partiet! Vid valen 1948 kandiderade han ännu som vilde, men utan chans att bli invald. Han fick rätt beträffande sina förutsägelser om möjligheterna till ett svenskspråkigt län i Österbotten. Däremot kunde hans sorti ha varit en annan, om ej olyckliga rådgivare uppmanat honom att söka stöd i valet 1948.

J.E. Hästbacka kunde dock se tillbaka på en sällsynt omfattande samhällsgärning och med gott samvete erinra sig alla de mödor han gjort för både sin hembygd och sitt land.

Helge Smedjebacka

Ur ”Hästbackaby från 1500-tal till nutid” - 1995