Kvarnhistoria kring Djupsjön dokumenteras

Kvarnen var något av ett hjärta i byn förr i tiden. De flesta var bönder och vid kvarnen samlades man. Det var också vid kvarnarna man producerade elektricitet till de första lamporna som tändes i stugorna.

Kring Djupsjön i Terjärv fanns två kvarnar eller egentligen tre ifall man räknar med den senare kvarnen vid Grundfors som fortfarande finns kvar i tämligen gott skick.

Stommen till den kvarn som nu finns vid Grundfors togs från en annan kvarn som fanns vid Skytte-Fors.

Levi Djupsjöbacka har tillsammans med Runar Sandvik forskat i kvarnarnas historia.

Som vanligt anser de sig vara ute i elfte timmen men å andra sidan är det först nu som intresset för kvarnarnas betydelse för bygden vaknat. Både Levi och Runar minns kvarnarna vid Djupsjön. Den som fanns närmare vägen mellan Evijärvi och Kaustby vid åstranden hette Skytte-Fors kvarn och var en kvarn som drevs med vattenhjul. Det intressanta är att endast 200 meter längre ner fanns en annan kvarn vid Grundforsen. Dock inte den som nu finns vid Grundforsen. Den gamla Grundfors kvarnen drevs också den med vattenhjul. När de två kvarnarna byggdes vet varken Levi Djupsjöbacka eller Runar Sandvik. Inte heller Runo Sandvik som också känner till och minns kvarnhistorier kan påminna sig om vilka år kvarnarna byggdes. Klart är i alla fall att de byggdes någon gång på 1800-talet. Vid Skytte-Fors kvarnen malade bönderna från Pekkas, Grannabba, Sandvik och Djupsjöbacka sitt mjöl.

—  Lotasborna använde troligen kvarnen som fanns vid Grundfors.

Dagsverke

Att åka till kvarnen med häst och kärra eller släde var ett helt dagsverke. Det fanns rikligt med kvarnar så körsträckan blev inte speciellt lång. Men väntetiden kunde vara lång. Man pratade inte om köer. Men vissa dagar kunde det verkligen vara lång kö vid kvarnen. Gubbarna fick då möjlighet att samlas i kvarnkammaren och utbyta tankar och åsikter.

— Många frågor har ventilerats i kvarnkamrarna, säger Levi Djupsjöbacka. För hästarna fanns det stall. Det kunde också hända att någon som kom från byarna längre bort övernattade i kvarnkammaren för där fanns vanligen en säng. Sedan den nyare kvarnen byggdes vid Grundfors hände det ofta att bönder från Evijärvi kom för att mala säd. Runar Sandvik minns att man hade jour vid kvarnen sedan man började producera elektricitet till byarna. Då användes också sängen i kvarnkammaren.

Den kvarn som fanns vid Skytte-Fors revs år 1911. Timret från den flyttades till Grundfors och bildade stommen till den kvarn som fortfarande finns där. Den nuvarande kvarnen vid Grundfors är betydligt högre eftersom man fortsatt med spirverk i andra våningen. Men grunden är från Skytte-Fors kvarn. Den tidigare kvarnen vid Grundfors flyttades något och fick bli stall.

Den gamla kvarnen vid Grundfors låg en bit ovanför den nuvarande. När den nuvarande kvarnen byggdes anlitades en byggmästare vid namn Dahlbacka från Evijärvi. Han ledde arbetet som till stor del utfördes på talko.

Många mjölnare har funnits vid kvarnarna genom åren. Två bröder som länge ansvarade för malandet var Rude och Magnus Långbacka. Också Osvald Jakobsson brukade ibland sköta malandet. Vid kvarnarna fanns också pärthyvlar.

Elektrifiering

1912 byggdes den nya vägen mellan Evijärvi och Kaustby. Och året innan hade byborna börjat bygga den nya kvarnen vid Grundfors. Några år senare byggdes en generator vid Grundfors kvarn för att elektrifiera byarna. Också nu krävdes talkoinsatser från byborna. Men Runar Sandvik minns att Labor skötte om installationsarbeten. När generatorn var klar kunde byarna Djupsjöbacka, Sandvik, Grannabba, Högnabba, Lotas och troligen också Emas få elström. Det var verkligen en stor satsning och smått unikt att så många byar i ett så tidigt skede kunde elektrifieras. Elektrifieringen genomfördes år 1921.

Men på den tiden fanns inte speciellt många elektriska maskiner. Avgiften bestämdes utgående från gårdarnas storlek oberoende av förbrukning.

— I mitt hem bestämdes en årlig förbrukning på 35 kWh, minns Levi Djupsjöbacka. För större bondgårdar kunde förbrukningen fastställas till 70—80 kWh på årsnivå. Den förbrukningen motsvarar ungefär en veckas i dessa tider.

— Det enda som fanns var en glödlampa i stugan, minns Runar Sandvik. Han kommer ihåg att glödlampan kunde tändas kort före hans farmors död. Hon tyckte att ljuset var enastående och starkt. Men med våra dagars mått var inte ljuset speciellt flödande.

Senare kunde också Kortjärvi elektrifieras från samma kvarn. Runar Sandvik minns att vattnet inte alltid räckte riktigt till för att hålla generatorn igång. Det berättas att Emas-Matt ställde sig fundersam till om man verkligen skulle ansluta sig till el-bolaget. Han hyste farhågor för att det skulle ta lång tid för el-strömmen att komma ända ut till Emas.

Senare flyttades generatorn till sågen i Djupsjöbacka. Kvarnen och vattenrättigheterna övergick till Albäcks och sedan till Herrfors. Senare köpte Kaj Forsén både kvarn och forsrättigheter av Herrfors. Ägare till Grundfors kvarn är Kaj Forsén eller Forséns såg. En ny damm har nyligen byggts till stora delar på talko och bekostats av Forsén och Kronoby kommun. Forsén har gett byarådet i Djupsjöbacka rätt att förfoga över kvarnen.

Festplats

Att kvarnen ska stå kvar är klart. Sedan 1960-talet har ingen malat där. Men kvarnen är i rätt gott skick. Byarådet håller på och förnyar fönstren i den och har planer att måla den utvändigt. Ett nytt tak borde också anläggas. Sedan den nya dammen byggdes har byalaget ställt i ordning området. Sand ska nu bredas ut på stranden och eventuellt kommer matjord att köras dit för att man ska kunna så gräs på strandområdet. Grundfors kvarn ligger på en verkligt vacker plats vid Djupsjön.

— En sommarfest planerar vi att hålla här. Bord och stolar ska också finnas på området så att besökare kan sitta och njuta av den underbara natur som finns. Det är också viktigt att kvarnen bevaras så att folk kan komma och se hur man malade förr i tiden, berättar Levi Djupsjöbacka. Där Skytte-Fors kvarn stod finns en kvarnsten bevarad.

Levis fru Ragni är ordförande för byarådet. Hon säger att byarådet grunnar på vilka möjligheter det finns för att använda kvarnen och området.

Byborna är överens om att man verkligen vill värna om kvarnen och de talkotillfällen som ordnas stärker byagemenskapen.

Birgitta Östdahl

Österbottningen 13.06.1991

Redigering Elof Granholm 16.10.2016