Dödens skörd:

Till FRIDE SANDBERGS minne

För något över ett år sedan, eller den 13 november 1967 fick en av de mest genuina terjärvbor, Fride Sandberg hembud. Allas vår vän, kaptenen i.a. Nils Fritjof Sandberg, hade en längre tid varit sjuk och ofta legat på sjukhus och undergått svåra operationer. Men då han mellan sjukhusvistelserna återkom till sitt hem och rörde sig i hembygden bland dess folk, alltid glad och till synes optimistisk, var det svårt att tro, att han, den stora ståtliga idrottsmannen, till sist skulle duka under i kampen mot de nedbrytande krafterna. Därför kom det som en beklämmande överraskning när bygdens folk nåddes av budskapet om Frides död. För många av oss, hans forna frontkamrater och idéfränder, kändes det, som vi hade förlorat en kär broder. Ty vännen Fride Sandberg var nästan som en broder till alla dem, som ville vara Terjärv-bor; en så utpräglad son av Terjärv var denne "Kalas-Fride" att han liksom tillhörde oss alla.

Jag hade förmånen att som frontkamrat från frihetskriget och sedan i den efter kriget återupplivade Terjärv skyddskår lära känna Fride Sandberg som den brinnande frihetskämpen för vilken fosterlandet och dess frihet var värden, för vilka inga offer var för stora. Han var villig att offra tid och krafter, ja, livet för det, som han ansåg vara det högsta, nämligen hem och fosterland. Men Fride Sandberg var även villig att låta sig inrolleras i deras led, som ville verka för nykterhet och goda seder. Ingen hade ungdomens öra och känsla, som Sandberg. Han var hela bygdens och särskilt den manliga ungdomens idol och givna ledare. För hembygdens moraliska, fysiska och ekonomiska förkovran hade Fride Sandberg invigt sitt liv. Sina ideal följde han, som en banérförare, ut i kampen mot tidens nedbrytande krafter. Säkert är, att bygdens folk icke ännu, så kort tid efter den bortgångna andliga och kroppsliga resens hädanfärd, riktigt lärt sig fatta värdet av att det under många tiotal år fanns en person av sådan resning som Fride Sandberg. Man kan inte vara nog tacksam för att det funnits en man som Sandberg, som under tider av krig och örlig - och när ondskans makter mobiliserade sina nedbrytande resurser för att klavbinda, ungdomen, - var villig att rida spärr mot de ungas fiender.

Som idrottsledare och ordförande för ortens kulturella ungdomsförening betydde Sandbergs helnyktra syn och välvalda ord oerhört mycket. Som ordningsman följde lugn och ordning i spåren där polis Sandberg gick fram, om det sedan gällde travtävlingar eller andra publika tillställningar. Fride Sandberg behövde icke batongen och revolverhölster för att imponera på dem, som eventuellt skulle haft lust att leva rackarliv i bygden.

Fride Sandbergs livsgärnings yttre kontur och data har så pass nyligen mött oss i nekrologer och memoarer, att det inte är nödvändigt att här upprepa och nedteckna, vad vi vet och minns beträffande märkesmannen Sandbergs liv och gärning. Vi minns honom som den varma fosterlandsvännen, den stora idealisten, som livet igenom höjde nykterhetens fana och gick i spetsen för sina ungdomskamrater på dygdens och de goda sedernas väg.

Fride Sandberg var kommunens förtroendeman i många krävande värv såsom fullmäktigeledamot och viceordförande, skolnämndsordförande, med i brandnämnden, brandstodsföreningen, biblioteksnämnden m.m. Även i församlingen var han som medlem och viceordförande i kyrkofullmäktige, aktivt verksam. Han har även tillhört direktionen för Terjärv handelslag.

Fride Sandbergs livsgärning kom till stor del Terjärv Sparbank tillgodo, först som styrelsemedlem och sedan som dess ordförande under åren 1931 - 1949 då han blev bankens direktör, en post som han innehade till utgången av år 1964, då han blev pensionerad.

Detta är blott några anteckningar angående Fride Sandbergs samhällsinsatser. I denna publikation (Släkt och Hävd) har vi anledning att hugfästa minnet av Fride Sandberg som den varma hembygdsvännen, som vid tillkomsten av Terjärv hembygdsförening och hembygdsgården, var en av initiativtagarna och stöttepelarna. Men Sandbergs stora och varma känsla för hembygden gällde icke blott den vackra naturen och dess historia, utan för Sandberg var Terjärv-bygdens folk det värdefullaste, både de som nu lever och särskilt de hädangångna släktena.

Släktforskarna i Terjärv har alltid räknat Fride Sandberg och hans maka, fru Thyra Sandberg som aktiva idéfränder. Kapten Fride Sandberg har många släktrötter som förgrenar sig och tränger in i många kända terjärvsläkten. Dessa rötter och släktgrenar har makarna Sandberg med vördnad och pietet vårdat. Nu har vår goda vän samlats till sina fäder, men hans minne och livsgärning kommer långa tider framöver att leva i hembygden. Nu när vi sjunger i juletid våra gamla, kära julhymner och sånger, bland dem sången: "Härlig är jorden" går våra tankar till våra kära hemgångna. När vi sjunger:

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas. Tonen från himlen
i släktens glada pilgrimssång."

Då tänker vi även bland många andra kära bortgångna på vår goda vän och idéfrände Fride Sandberg med vördnad och saknad.

Släktforskarna införlivar namnet Fride Sandberg i Terjärv-släktens hävdateckningar med vördnad.

Albin Wickman

Ur ”Släkt och Hävd” nr 13 – 1968, sid 17-19

Redigering Elof Granholm 28.04.2014