HEMBYGDSFESTEN I TERJÄRV.

Det har blivit tradition att varje sommar anordna en fest till hemma­varande emigranters och andra å orten   vistande  sommargästers ära. Så försiggick en sådan högtidlighet i lördags på aftonen å Ungdomshemmet,  till  vilken  ett 20-tal  emi­granter och ett stort antal sommar­gäster och ortsbor hade infunnit sig. Festen begynte kl. 8 med violin- och pianomusik av ett antal musik­intresserade ungdomar.  Med kläm och skicklighet spelade ungdomarna det ena vackra stycket efter det andra. Efter musiken följde häls­ningstal av riksdagsm. J. E. H ä s t b a c k a, som i hjärtliga ord riktade å egna och ortsbornas vägnar ett »väl mött» till gästerna och orts­borna. Talaren trodde sig ha fun­nit att det är kärleken till hemtor­van och hemmet, som är den tving­ande makten, som gör att Terjärvbon, trots bättre ekonomiska villkor och andra förmåner därborta, vill komma och hälsa på den fagra hembygden.

Dessutom riktade talaren ett tack till alla dem, som därborta visat kommunens egen bank det förtroende att de deponerat sina besparingar i densamma, till deras   egen  och  hembygdens  förkovr­an, och hoppades talaren, att sparsamheten i fortsättningen skulle vara det utmärkande draget hos våra emigranter och ortsbor. Efter det givande talet följde deklamation av lärare A. H e d l u n d, som på ett mästerligt   sätt    återgav J. Tegen­grens dikt, Ditt är landet. Så sjöng damkören under fru M. S u n ­d e l l s ledning vackra sånger om hem och hembygd.

Fru M. Sundell läste med känd förmåga Ar­vid Mörnes vackra dikt, Finlands vår, frk. Göta F o r s é n sjöng några solosånger o. lärarinnan Lisa H e d l u n d läste på ett verkningsfullt sätt J. J. Vecksells Guds trädgård.

Så följde en paus, varunder he­dersgästerna trakterades med kaffe och hembakad bulle i själva festsalen och ortborna stillade sin kaffetörst i serveringsrummet. Pausen blev ett gott tillfälle för vänner, som varit åtskilda i många år, att träffas och språkas vid. Igen visa­de sig kaffetåren äga förmåga att lossa tungornas band och ljudvågorna gingo i alla möjliga klangfär­ger och våglängder under pausen. En värdig och glad stämning rådde. Efter pausen spelade ungdomsför­eningens hornorkester några hurtiga marcher och konsertstycken. Poj­karna   gjorde sin sak riktigt bra.

Skada att de ej äga någon ordinarie ledare, ty septetten äger alla förut­sättningar att komma långt i musi­kalisk färdighet, om blott den ägde, som sagt, en egen ledare. Efter musi­ken följde ett tal av Albin W i c k m a n  över ämnet: Hembygds- och fornminnesvård. Vi äro i tillfälle att å annat ställe i denna tidning läsa talet, varför här ej skall vidare or­das därom. Talet utmynnade i en uppmaning till mötet att välja en tremannakommitté, vilken skulle be­reda och föra framåt frågan om bil­dandet av Terjärv hembygds- och fornminnesförening.

I denna kommitté valdes khd  I. Erikson, hrr Elis Granholm och A. Wickman och skulle J. E. Hästbacka och lär. A. Hedlund med råd och dåd bistå kommittén i dess arbete. Allt­så kunna vi med glädje anteckna, att frågan om ett museum och andra hembygdsfrågor förts ett tuppfjät framåt.

Efter talet sjöng damkören några för tillfället mycket lämpliga sånger. Följde så deklamation av lärare Ar­tur H e d l u n d och musik å orgel och piano av lär. A. H e d l u n d och Ture S a n d v i k. Festen avslöts med ett  andligt  tal  av  khd. I.   E r i k s o n, som talade med en bibelvers som utgångsord om Luthers och filosofen Kants uppfattningar om lagens be­tydelse för oss människor, enkan­nerligen en troende människa. Det tankedigra talet avslöts med bön och psalmen 234, Uti din nåd o, Fader blid. Så var festen ändad.

Man kan fråga sig: »Vad nyttar sådana festligheter oss?» Svaret blir: Allt, som bidrager att fästa medbor­garens hjärta fastare vid hembygd och jorden med sunda, rena och kär­lekens band, är värt att användas och brukas. En  hembygds- fest, som begås på ett värdigt sätt och med ett gott program, är långt ifrån av ondo.  En sådan fest med gott program var festen, som här beskrivits.

T e r j ä r v  M a t t s.

 
Öb 23.07.1931