OM  LÄSFÖRHÖR

Johan Duvnäs

I våra dagar har läsförhören inte mera samma betydelse som förut vad beträffar landsbefolkningens kunskaper i läsning och kristendom. Om deras viktiga uppgift att vara sporre för färdigheten i innan- och utanläsning i forna tider vittnar bl.a. en mängd anekdoter, som dock håller på att falla i glömska.

Medan läsförhören numera fått karaktären av en andaktsstund, levde man dåförtiden rentav i skräck veckorna före den stundande testningen. Sålunda berättas det att en gubbe benämnd Flakaback-Frek skakade som av frossa när han skulle fram för att förhöras. ”Nå int behöver Fredrik vara rädd”, menade prosten. "Nå tå ja har hate gambel skra- skra- skra- a- a- tn i mi”, stammade gubben.

Som förhörare anlitades förutom prästerskapet vid behov även kyrkväktaren samt sexmannen, läslagets förtroendeman. Vid ett läsförhör i Småbönders skulle Fors-Jock, som var känd för sin läskunnighet, förhöras av sexmannen Jockas-Ant. Men Jock tredskades och sade: ”-Int is ja lesa fö Jockas-Ant.” – ”Va e de för isas?” brummade prosten.

Flakaback-Sander och kyrkoherde Isidor Eriksson ventilerade läsförhörsminnen vid ett tillfälle. Den sistnämnde berättade om en flicka från sin hemtrakt Åland, som inte kom ihåg annat än styckets sista mening, där hon stod framför prästen. För att klara sig började hon i snabb takt rabbla "uppför backe, nedför backe”, och klämde till sist i med ett utdraget "Detta är visserligen sant.”

Sander kände till ett liknande fall, men då hade flickan använt kombinationen "byttor å ämbaren".

Även i ungdomens lekar spårar man läsförhörens inflytande. När undertecknads farmor och farfar en vintersöndag omkring sekelskiftet var till Pållas "å djäst" passade den hemmavarande ungdomen på och ställde till med "uppsito”. Dit anlände även de kända upptågsmakarna Hare-Anders och Langback-Nika. För att lätta på stämningen, som kanske var en aning spänd hittade de på att börja leka läsförhör. Anders - med en postilla under armen - och Nika kånkande på ”vitsmörebytto" stegade efter varandra ut ur "dörakamarn” och in i storstugan, där de med allvarliga miner tog plats bakom långbordet i gaveln. Anders slog upp postillan, blickade granskande ut över den församlade menigheten och inledde husförhöret med frågan: ”Va va Söderback-Jock för en man?".

3.11.1961.

Ur ”Släkt och Hävd Nr 2 – 1961
Redigering Elof Granholm 15.03.2014