Terjärv-brev.

I mitt senaste brev var jag osäker huruvida ortens belysningsfråga denna höst kunde få en någorlunda tillfredsställande lösning. Emeller­tid är frågan numera löst, i det att en överenskommelse fåtts till stånd mellan leverantörerna och förbru­karna av den elektriska strömmen. Denna överenskommelse är icke i alla delar rättvis, ity att Kyrkobyn otillbörligt gynnas framom de andra byarna. Medan Lytzbackaby, Granöby och Hässjebacka strömförbrukare ålägges ansvaret för ledningsstolparna, befrias Kyrkobyn från denna betunga. En annan mindre rättvis punkt i överenskommelsen är den, att varje förbrukare ålägges förbruka minst 50 kilowatt eller er­lägga betalning för denna kilowatt­mängd, oberoende om den förbru­kats eller ej, med 250 mk. Undantag från detta krav kunna leverantörerna visserligen bevilja obemedlade och mindre gårdar med exempelvis en lampa, men kvarstår dock, att en del konsumenter blivit orättvist be­tungade. För sådana, som tidigare förbrukat ström för inemot nämnda summa, är kravet ingen betunga, men för sådana förbrukare, som rett sig väl med omkring 20 kilo­watt blir strömmen för dyr. Sådana få lov att inbetala 12:50 för kilowatt, ett tillräckligt högt pris sålunda, då de större förbrukarna kunna få ra­batt ända därhän, att priset blir 4:50 för kilowatt. En utväg finnes, nämligen att skaffa sig större lampor eller på annat sätt »slösa» med strömmen för att få den bestämda kilowattmängden att gå åt. för leverantörerna, som annars haft svårigheter med anskaffning av tillräcklig ström, är nämnda  »slöseri» ingen nytta, ej heller är det gott fostra i denna slöseriets tid andra till osparsamhet.

Men, enär frid och försoning nu­mera råder å orten i denna fråga, är det väl bäst att svälja det minde rättvisa i överenskommelsen och glädjas över att det blev så pass bra som det blev, ty det finnes ganska många goda punkter, från konsu­menternas sida sett, i överenskom­melsen också. Så låtom oss glädjas och sämjas och glömma vad som varit.

Vet mitt Herrskap, om Höga Kro­nan ännu lever? Det var en gumma, som frågade när hon fick sin debet­sedel för kronoutskylderna: »Kro­nan, lävär ha än?» Någon upplyste henne om att nog lever han ännu och att hans levnadsfordringar stegras år från år, därför bliva utskylderna så stora. Orsaken varför jag frågade om »Höga Kronan» än­nu lever, var att jag länge tänkt bjuda honom på en biltur från Kro­noby via Gamla Karleby till Terjärv. Det vore en »hoppfull» färd med många möjligheter till en mo­dern avmagringskur. Det torde knappast i hela landet finnas en vägsträcka i eländigare skick än den mellan Kronoby och Gamla Karleby. Grop vid grop och en liten grop emellan. Bron vid Såka väg­skäl torde dock överträffa Kronoby­vägen i eländighet. Denna bro hade egentligen bort vara med å Åbo­mässans Tivoli, ty den hade blivit ett programnummer, som hade låtit mässbesökaren känna mera »his­nad:» än alla rutchbanor och flygkaruseller tillsammans. Vad vägen till Terjärv beträffar så är det ej att undra över, om man så här man och man emellan frågar sig, när den skall bliva »förstklassig» och vart de årligen anslagna summorna taga vägen, ty långt ifrån att vara en medel klass landsväg, ser det ut som om »denna tidsålder» ej skulle räc­ka till att få den i det skick »Höga Kronan» ämnat den. Att ingen bil eller buss helt enkelt skakat sönder å denna väg beror på bilernas soli­da konstruktion och chaufförernas ovanligt utvecklade »gropkänne­dom». Alltså, om »Höga Kronan» ännu lever, så bjuder jag härmed hans Högvördighet på en bilfärd från Kronoby via Gamla Karleby till Terjärv. Tillbaka behöver jag ej bestå skjutsen, ty efter en sådan färd till vår ort telegraferar nog »Höga Kronan» till Kauhava efter flygmaskin, ty »luftgroparna» äro mjukare och färre än landsvägsgro­parna från Kronoby till Terjärv.

Mitt Herrskap, missförstå mig nu rätt, ty inte går det ihop med min läggning att såsom nu »klanka» på hög o. låg, men ibland är det så rys­ligt svårt att hålla sig, då man ser misshälligheterna härska. En annan gång skall jag väl skriva i en gla­dare ton och med ett nöjsammare sinne. Till dess många hälsningar.

Terjärv Matts.

Öb 15.08.1929