Ur Terjärv sockens hävder:
Handel och köpenskap

Handel och köpenskap har genom tiderna varit av betydelse för den mänskliga existensen och varje enskild ort har sitt eget minnesregister över dessa köpmän, eller för att använda en tidsenligare benämning på yrkets utövare — handelsmän. För Terjärv sockens vidkommande torde listan få följande utseende genom att uppdela handelsmännen i olika kategorier.

Gårdsfarihandlare

Av artighetsskäl ger vi första platsen inom denna grupp åt en utlänning: "laukku-ryssen" Waselij'vs. Egentligen hette han Waselij Prauhaloff, denna mörkhyade, storväxta "köp-ryss" som vandrade omkring från gård till gård med en hel liten butik (mest textilier) i en bred läderväska på ryggen. Med en inövad skicklighet snördes väskan upp — snördes fast — och praktiserades graciöst tillbaka på de kraftiga skuldrorna för vidare vandring på handelsstråten.

Detta förskriver sig till slutet av 1800-talet, och den moderna rörelsen som numera har gripit hans stamfränder i österled kände ryssen inte till . Waselij'us hade en egen religion — troligen den grekiskkatolska. Då han under vandringen övernattade i gårdarna tog han fram ett litet krusifix varmed han afton och morgon gjorde korstecknet över sitt bröst.

Om vi letar i minnets innersta skrymslen så finner vi Matt Nauklin säljande trähästar, trätuppar och trädockor som han själv förfärdigade fastän har var lam i ena sidan. Han textade även "lyckönskor" för brudpar med målade  blomstermotiv och kunde s.a.s. räknas som en konstnär i det  primitiva. Nauklin avled i en gård på Sågslampi år  1895.

Vidare har vi Lihl-spelman och Greta som bjöd på violinmusik i utbyte mot ett mål mat och rotehjonen Frose-Matt och Kaja-Lisa med bisysslan att "vika hekter" (hakor och lyckor) för återförsäljning. Man fick inte vid deras ankomst säga den vanliga fo(?) om kallt väder i dag. Den(?) (?) gårdfarihandlare dog på (?)na landsvägen våren 1918.

I handelsmannens yrke sättes ärligheten på ett hårt prov och provet kunde även ta en negativ form. T.ex. när Visto-Kal sålde rovfrön i socknen och det i själva verket befanns vara "maldär" (ogräsfrön) trots de trovärdiga orden "Til foor et' pansarkook för mi' nu då några frön rann över "jumfer-måttet". Hustrun, finskfödda Anna-Lisa, följde med på handelsresorna i egenskap av massös och dottern Hanna (Bergströms-Hanna) en rätt aktningsvärd kvinna, sålde en hemkokt karamell i pappersstrutar som hade namnet "kneckkona".

Ja, inkomstmöjligheterna var många och varierande för gårdfarihandlarna i Terjärv under 1800-talets slutskede och i detta århundrades början: Uddman körde omkring med "pränicklådan" och sålde (vid större folksamlingar) sin syster Tildas bakverk. Lilla-Janne specialiserade sig på pastiller och almanackor. Evijärvi-Ant handlade med beckolja och Kassos-Kaj avyttrade strumpeband. En särdeles välkommen handlande var Vitsvedi-Kaj som i sommarens första dagar kom med hemvävda, rutiga huvuddukar i rött och vitt bomull samt skira, luftiga flordukar.

— — — När man i minnet återkallar alla dessa "småföretagare''' i handelsväg som i stort sett var beroende av människornas välvilja så uppstår tanken: har man bevisat dem behövlig vänlighet, dessa, vars blotta livsföring var en direkt hänvisning till skriftens ord:

"Med det mått varmed I mäten skall det mätas åt eder igen."

Kammarhandlare

Över kammarhandlarna blir det ingen lång förteckning. Det kan ändå nämnas Anders-Gustaf Fors (med binamnet Tott´n som han fick bära för att han var kortväxt) med handel på Forss intill Kälisklobben i Lytzbacka by. Han, som köpte in med ett besman och sålde ut med ett annat. Hans andra hustru Maj, i dagligt tal  kallad Kamas-Maj (namnet efter kammarhandeln) var den som lade sordin på det hela. Maj höll sjukstuga för socknens krymplingar och hade även deras själsliga angelägenheter i omtanke. Som efterlevande testamenterade hon sin och makens kvarlåtenskap till Finska missionssällskapet.

Att den nurådande handelskonkurrensen på orten har haft sina groende groddar i en tidig morgon bevisar ett fall i Småbönders. Det fanns därstädes två kammarhandlare jämsides: Mässkärrsback-Niss och Joha-Hindrik, den sistnämnda kallades Kettu. Niss kom en gång mycket upprörd för att uppsöka Villiam Furu (som innehade handelsbutik med rättigheter) för gemensam rådplägning och frågade: "Va' ska' ve' nö taa oss til´? Nö haar Kettu burja söle elstickbont för 25 penni, fast di kostar 10 penni styttje! — "Låt honom konkurrera, vi ska' visa att vi har konkurrenskraftiga affärer" upplyste handlanden  Furu.

Butiksinnehavare

Så långt som vetskapen på området sträcker sig, nämligen till år 1838, fanns en fast handelsbutik i Terjärv som innehades av sjömannen och sedermera sjökaptenen Wilhelm Fontell, son till Sven Abraham Fontell, kapellan i Terjärv åren 1795—1819. Att denna handelsman över huvud taget har existerat förklarar ett bland handelsmannens kvarlåtenskap funnet anteckningshäfte över beviljad kredithandel. Anteckningarna upptager en lång lista namn med okvitterade varor  och är   daterad ”6 Martii år ettusendeåttahundradetrettioåtta af Wilhelm Fontell."

Kronoby sockens historia berättar om att de "första lanthandlarna i Terjärv kyrkby var Johan Henrik Elfström med tillståndsbrev är 1862, Karl Gustaf Hässjebacka år 1865 och Rådman C. J. Thodéns filial från år 1875".

Vi sätter källskrifterna åt sido och bläddar i det egna minnets album, där ryssen Waselij Prauhaloff framstår  som  inte enbart gårdfarihandlare utan även innehavare av en handelsbutik i centrum av kyrkbyn. Butiken sköttes av hustrun, sönerna Ture och Josse samt av brodern Otto. Men så en gång steg höga eldflammor upp i vårnatten — det var en påskbrasa år 1899 — och morgonen därpå var Waselij'usas handelsbod en rykande askhög. Emellertid   ville icke brandförsäkringsbolaget utbetala beloppet för den försäkrade egendomen utan begärde edgång i målet. Waselij'us vägrade detta. Krusifixet som medföljde ryssen blev samvetets räddare.

Samtidigt som W. Brauhaloff bedrev lanthandel i Terjärv kyrkby handlade även Matts Fors i Per, Mässviken. Han efterträddes av sönerna Alexander och Matts Fors. Därefter följde en hel rad av handelsyrkets utövare i byn, en del med handel för längre, andra för kortare tid. Vi kan nämna handlanden A.E. Lindh som öppnade handel i ett kvarblivet magasin efter nämnda brand men byggde år 1900 upp en ny butik som plus tillbyggnad utgör nuvarande Terjärv handelslag. A.E. Lindh handlade på platsen i 13 år och därpå A. E. Sandvik i 3 år, varefter handelslaget bildades och inköpte affären är 1916. Handelslagets första föreståndare blev Lennart Granholm. Vidare upptog kyrkbyns handelsregister följande namn: Alex. Forsen, Evald Smedjebacka, Otto Knutar, Einar Fågelberg, Sandvik och Timgren, Elis Granholm samt K.J. Granholm (i Hästbacka by) med handelstillstånd år 1889, vilken sistnämnda med barn och barnbarn som efterträdare i branschen innehar rekordtiden på orten och kan räkna 70 år på handelsbanan.

För att få en inblick i vilken energi och uthållighet som ligger bakom namnet handlanden Granholm så kan vi — såhär vid nyss passerad milstolpe — återge en bild ur Karl Johan Granholms barndom inklusive mogna år.

 — — —12-åriga Jonni'as-Anti´as  Kalle från Granö by i Terjärv erhöll tjänst vid handlanden Rudbäcks i Gamlakarleby filial i Vindala. Detta var i början till handelspraktiken. Men den kunskapstörstiga gossen var icke nöjd med detta utan beslöt sig för att göra en Helsingfors-resa för vidare utbildning, då inga skolor ännu fanns i landskommunerna. Det blev beslut och handling. Tåg gick visst från Tavastehus till Helsingfors, men då han inte ansåg sig ha råd med sådan lyx så — gick han till fots från Vindala till Helsingfors! Framkommen var skorna också så slut att han måste köpa sig nya. Var det den okuvliga lusten att lära som gjorde det? Alltnog när handlanden K.J. Granholm vid vuxen ålder återkom, fann sin livskamrat i Lina Kåll från Pedersöre och bosatte sig i hemkommunen, så var han en aktad man, anlitad i kommunala sammanhang men kanske mest värderad som     människa.

Granholmarna i senare led, med Granholm & Kåll-affärerna i Jakobstad, Terjärv, Gamlakarleby, Vasa m. fl. orter, har också visat sig vara sin hembygd trogen. Bankmannen Elis Granholm var initiativtagare till Terjärv hembygdsförening. Den natursköna tomten vid Heimsjöstranden där Hembygdsgården har uppförts är donerad av firman Granholm & Kåll och då en omfattande renovering av Terjärv kyrka företogs år 1937 skänkte handlanden K.T. Granholm i Jakobstad till densamma nödiga inventarier, såsom gångmattor m.m.

Det är de goda gärningarna i livet som behåller, sin vikt i vågskålen — givaren själv till välsignelse och eftervärlden till gagn och nytta.

— — — "Tiderna förändras och vi med dem", heter det och vi kan i detta sammanhang tillägga: inte minst på handelsrörelsens område. 121 år har gått till hävderna sedan prästsonen Vilhelm Fontell höll socknens första handelsbod och under de enklaste förhållanden uteblev kontanterna. I nådens år 1960 seglar vi under levnadsstandardens höjda flagg. Terjärvborna har kunnat göra sina julinköp — enbart i kyrkbyn i sammanlagt sju handelsbutiker — och valbemötas av kundtjänsten: butiksbilarna. Ja, vi kan bara konstatera att vi utan vår medverkan kan ha hamnat — om inte på månen — så åtminstone in i den nya goda tiden.

E.B.  (Emma Björkbacka) 

Österbottningen 10.06.1961

Scanning och redigering Elof Granholm 22.11.2013   

Notis i tidningen Svenska Österbotten, no 49, 01.07.1898, sid 2

Enligt handelsregistret heter lanthandlaren Wasili Prohoroff

Finska tidningar kallade honom Wasili Teotorinpoika Prahoroff

Notis i Wasa Tidning no 149, 02.07.1898, sid 2

Här heter han Wasili  Theodorsson Prohoroff

 
Enligt Helsingfors Tidning no 64, 13.08.1859
var han anhållen och åtalad för hudstölder.