VILLIAM HÄSSJEBACKA*)

- En märklig allmogeman

60 års-intervju

Alla tider har det bland allmogen funnits personer, som fått namn om sig att kunna bota sjukdomar av olika slag. Vanligtvis har de haft sina egna metoder, vilka de varit synnerligen måna om att hemlighålla.     

Man skall ha tur, om man skall träffa Villiam hemma en vanlig vardagskväll. När Öb:s korrespondent härom kvällen skulle söka upp honom för att komma till tals med honom med anledning av hans 60-årsdag, hade vi verkligen tur. Han var inte hemma den kvällen heller, men dock inom socknens gränser, varför vi kunde ge oss tid att invänta honom. Medan vi väntade kom ett par telefonpåringningar till honom, vilka gjorde oss något osäker. Efter en timmes väntan kom han emellertid hem.

När han inträdde, var vi som bäst sysselsatt med att avskriva Vasa Hovrätts utslag, angående det mål, som väcktes mot honom år 1937 med anledning av hans verksamhet som "djurläkare". I detta utslag heter det bl. a. såhär: |

"Hovrätten har tagit målet i övervägande; och enär det icke blivit utrett, att Anders Villiam Hässjebacka yrkesmässigt eller mot annan vedergällning än ersättning för resekostnader och utebliven arbetsförtjänst behandlat eller att han erbjudit sig att behandla sjukdom eller kroppsskada hos djur, finner hovrätten tjänstförrättande kronolänsman N. N. icke hava anfört skäl till ändring i det beslut, vid vilket häradsrätten i det överklagade utslaget stannat och varvid förty skall förbliva", vilket med andra ord betyder, att han inte kunde dömas för lagstridig verksamhet. Följaktligen kom han att även i fortsättningen att anlitas, när icke djurläkare kunde påräknas.

Under vår väntan hade vi också tack vare husfolkets benägna tillmötesgående tillfälle att bekanta oss med några av hans mest anlitade läkarböcker. Den första av dessa är en mycket sliten bok, som närmast påminner om en gammal långkatekes. Den torde vara skriven av en veterinär vid kungens hov i Sverige någon gång på 1800-talet, men detta exemplar är i finsk översättning. Boken behandlar i korthet en mängd olika djursjukdomar och upptar samtidigt anvisningar om deras botande. Av bokens yttre kan man tydligt se, att den varit i flitig användning.

De första tiderna brukade han föra den med sig i kappsäcken på sina resor, men numera kan han den utantill, varför den överförts till arkivet, d.v.s. en skrubb på vinden. Men han har också andra böcker, mest läkarböcker, såväl äldre som nyare, och alla har han fått motta av goda vänner. Ehuru han tycker om böcker och kan sitta natten igenom med en god bok, har han aldrig köpt en enda bok själv. —

Villiam Hässjebacka är en synnerligen anspråkslös person, vilket framgår även, med all tydlighet när vi samtalar med honom. Han berättar ej gärna om sig själv, men med litet diplomati får vi dock veta ett och annat, som vi ej vetat förut.

Hans föräldrar härstammar från Vetil, och under hans uppväxttid talades enbart finska i hemmet. Detta har han haft stor nytta av såväl vid sina studier som under sin verksamhet i finska trakter. Efter att ha genomgått folkskola skulle han ha önskat fortsätta att gå i skola. Redan då föresvävade det honom att bli läkare eller veterinär, vilket ju var rätt djärva tankar hos en bondpojke på den tiden. Någon skolgång blev det inte på grund av föräldrarnas motstånd, men han gav inte upp. Intresserad som han var av djur fann han en viss tillfredsställelse av att gå i fähuset och hjälpa till där med de vanliga sysslorna. När han samtidigt läste, vad han kom över, om djuren och deras sjukdomar, så blev han i alla fall tidigt väl förtrogen med dem. Även som vuxen gick han i fähuset och t.o.m. mjölkade, vilket annars var kvinnfolks göra på den tiden.

I ungefär 25 års tid har han utövat sitt yrke som "djurläkare". Till att börja med gällde det för det mesta att hjälpa till vid förlossningar. Småningom kom han i allt större omfattning att anlitas även för olika slag av sjukdomar hos djur såsom sterilitet, trumsjuka, kalvningsfeber, kvarka, ledvrickningar o. d. Överallt i våra nejder är han känd, och hans distrikt kan sägas omfatta socknarna från Kelviå i norr till Munsala i söder och från Kortesjärvi i öster till kusten i väster, d. v. s. 15 socknar. För det mesta färdas han med cykel eller hästskjuts. Alltid är han nöjd och villig att ge sig ut. Sällan får väder eller årstid spela någon roll härvidlag. Ofta nog är han flera dygn i sträck på resa och kommer att färdas t.o.m nattetid.

Under dessa sina resor har han givetvis fått uppleva många äventyrligheter. Under krigsåren färdades han en gång på senhösten med cykel från Åivo till Såka. När han ledande sin cykel tog sig fram längs stora landsvägen, hörde han, huru någon följde honom i skogen bredvid vägen, och först när han vek in på Såkavägen, blev han kvitt förföljarna. Även märkliga naturfenomen kan han berätta om, som han sett isynnerhet höst- och vinterkvällar.

När Villiam Hässjebacka i dag fyller 60 år, är det helt visst många, som på ett eller annat sätt frambär till honom sin tacksamma hyllning. Och detta med fog. Ty sällan har en allmogeman utfört en betydelsefullare gärning än den som Villiam Hässjebacka utför.

Intervju i Österbottningen 10.11.1951

*) Anders William Mattssom Hässjebacka 10.11.1891 - 05.03.1975