| Något om vidskepelsens tider |
| Skrivet av Julius Björkbacka |
| 2012-07-09 23:07 |
 Något från vidskepelsens tider Bilden ovan är ett "Terjärv apotek" från 1700-talet. Ribyggnaden har stått på Lytzbacka och tjänstgjorde där som säte för vidskepelse. Den flyttades år 1791 till Lillbäck (se S & H nr 3 sid. 39) där den fortfarande står, tärd av tidens tand, efter att för länge sedan ha förlorat sin magiska kraft. Den 19 dec.1669 fann svenska regeringen att något måste göras för att få bukt mod häx- och trolldomsväsendet, som florerade fruktansvärt och kostade hundratals säkert alldeles oförvitliga kvinnor en kvalfull död på bålet. Därför skickade regeringen en rundskrivelse till biskoparna i riket att de skulle låta alla präster i kyrkorna anropa Gud om bistånd mot djävulen, som ingen världslig makt längre rådde på, heter det i en rikssvensk handling. Bland uppbevarade gamla papper i Terjärv har även ett protokoll över en häxprocess påträffats, men trolldomsväsendet hörde till en vanlig företeelse. Ja, ännu i början på 1900-talet. Skall här återge ett exempel ur högen. Det var år 1902 och undertecknad var 13 år gammal. En dag kom Årg-trampars Lisa-Greta till Björkbacka och sa -Nu djetar vi taa Tolmans Blis´n å fara te Kjelvi-spågobbi tå Jock ha fååt så grömthe värk i öga, så e värcker bå natt å da! Resan avlevererades och Lisa-Greta återkom med utslaget: -Spågobbi skåda i brännvine å saa et Jock ha vaale rosta åv na ongdomskamrat för ha har jo viri en brååkmakar. Och då ville Lisa Greta ha hjälp och tillfrågada mor: -Hördu Ann, har ni naa tacko som ha lamba na nyyli? Ja sko djeta fåå mjölktjä åv en tacko för te bland ii spågobbis midisin. Mor var mindre trakterad av saken och sände mig som hjälpreda till fähuset. Jag tycker mig ännu höra Lisa-Gretas vresiga kommando i fårkätten. -Tu ska hald tackhövo mot norr å bakända mot söder. Och då vi kanske var lika kloka båda två på vädersträcken, så ville det sig till om det blev riktigt trollat. Lisa-Greta stod på sina knän och mjölkade i sitt junfermått, hällde mjölken i spågubbens medicinflaska och därtill hörde ännu vatten som skulle rinna under allmän landsväg. Av den nu färdigt tillredda medicinen skulle endel slås i en gammal riugn och resten skulle Jock tvätta sitt sjuka öga med. När allt var gott och väl utfört slutade det hela som det skulle göra i dag som är: Jock blev blind på ena ögat. Om samma Brännskata-Jock kan nämnas att han var Terjärv församlings första kyrkoorgeltrampare. (Orgeln anskaffades år 1882). Jock avled nyårsmorgonen 1904. Julius Björkbacka Ur Släkt och Hävd, nr 4, december 1962, sid 46-47 Redigering Elof Granholm 09.07.2012 |
| Senast uppdaterad 2012-07-09 23:10 |
