FÖRBEREDELSERNAS TID

Folkskolans förespråkare

Våra präster, som ännu i slutet av 1800-talet övervakade folkunder­visningen i våra bygder, var också de första förespråkarna för den egent­liga folkskolan. Vid upprepade tillfällen kom de att uppmana försam­lingens och kommunens förtroendemän att vidtaga åtgärder för inrättan­de av folkskolor, sedan det framgått, att ovan berörda klockarskola ej längre motsvarade tidens krav.

Den år 1866 utkomna folkskolförordningen anvisade nya riktlinjer och inspirerade folkundervisningens förespråkare till nya försök, som dock inte möttes med tillräcklig förståelse i första hand på vår ort. Den första tydliga framställningen om att inrätta en egentlig folkskola i Terjärv gjordes av kapellanen  J.O.Bergroth vid kommunalstämma den 13 april 1872 men med ringa framgång: "Då förfrågan gjordes om kom­munens medlemmar önskade erhålla en högre Folkskola inom försam­lingen samt ingå med underdånig ansökan om lönebidrag af staten, lem-nades med denna sak beroende till framdeles."

När t.f. kontraktsprosten Birger Wegelius den 25 juli 1875 installe­rade fil.mag. C. A. Mellberg i kyrkoherdeämbetet i Terjärv, som nu­mera var fristående församling, och företog i samband härmed sedvan­lig visitation, berördes även barnundervisningen, och visitator fann sig föranlåten att uppmana "församlingsboerne att vara betänkta på inrät­tande af högre folkskola, eftersom nu visat sig, att de flesta i skolåldern varande barn äro tillräckligt underbyggda för att i densamma inta­gas, hvarjemte den å orten välkända slöjdkunnigheten derigenom finge en ytterligare utveckling."

Den 30 mars 1878 beslöt kommunalstämman, att "den Kommunen sednast till delade anpart i brännvinstillverkningsskatten, utgörande 559 mark 46 penni, skulle anslås till en fond för en tillämnad högre folk­skola". Detta beslut uppfattades av endel som ett principbeslut om att en folkskola skulle inrättas och åberopades i senare sammanhang, men ett direkt avgörande beslut kunde i detta skede inte genomdrivas i stäm­man. Kyrkoherde Mellbergs framställning i kommunalstämman den 23 april samma år ger belägg härför: "Wid af Ordföranden gjord förfrå­gan om inrättande af en högre folkskola inom Kommunen och sedan Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning angående organisation af folkskoleväsendet i Finland blifvit för Kommunens närvarande med­lemmar uppläst, ansågo desse sig icke kunna till ifrågavarande företag bifalla, såvida inom Kommunen redan funnes en mindre folkskola, hvarest undervisning meddelas af församlingens Klockare."

Stämmoprotokollet förtäljer inte desto mer om frågans behandling, men det citerade säger dock det väsentligaste. Kommunens medlemmar hänvisar till klockarskolan och lämnar frågan vilande i åratal. Inrättan­de av en högre folkskola skulle givetvis inkränkta på klockarskolan, vars lärare satt som sekreterare i stämman, och det drog man sig för på samma gång som man även var ohågad att ikläda sig ytterligare kost­nader för undervisningen.

Då och då framskymtar folkskolfrågan i dåtida urkunder, av vilka man förstår, att den diskuterades men ställdes för var gång på framti­den. År 1880 stiftades en stipendiefond "för fattiga elever vid en på­tänkt högre folkskola härstädes" och den 10 januari 1881 säger kom­munalstämman igen "Frågan om inrättande af en högre folkskola inom Kommunen, besvarades, efter företagen omröstning, nekande."

År för år ökas skolfonden med kommunens "anpart i brännvinstill­verkningsskatten" och i gamma mån, som kapitalet växer skönjes även ökade möjligheter för tillkomsten av en högre folkskola.

Stöd för sina strävanden erhöll kyrkoherde Mellberg av kontrakts­prosten F. V. Sandelin vid dennes visitation i Terjärv församling den 18—19 oktober 1882. I visitationsprotokollet heter det bl.a.: "Ehuru det sålunda blifvit tillräckligt sörgdt för den första undervisningens bi­bringande, saknas ännu inom församlingen en högre folkskola, der de så underbyggda barnen kunde erhålla vidare utbildning och förkofran i allmänt nyttiga kunskapsstycken, hvarför visitator tog sig anledning att på det varmaste uppmana församlingen inrätta en dylik läroanstalt så fort sig göra låter, framhållande nyttan deraf både i andligt och ma­teriellt hänseende och sökande skingra de fördomar och missförstånd, folket i allmänhet hyser rörande folkskolan. På grund heraf uttalade visitator slutligen det hjärtliga hopp att Teerijärvi församling snarligen ville gripa verket an för att ej alltför mycket blifva efter andra grann­församlingar, hvilka häri tagit ett gott steg framför dem." Denna anmaning hade synbarligen positiv verkan och gav upphov åt en ökad akti­vitet på folkbildningens område. Den 9 december samma år beslöts i kommunalstämman, att ett folkbibliotek skulle inrättas inom kommunen, och för ändamålet anvisades 200 mark av föregående års brännvins­skattemedel. Stämmoordföranden, handlanden Leander Rudbäck, fick i uppdrag att förvalta dessa medel samt handha bokutlåningen. För varje boklån skulle uppbäras 2 V2 penni i veckan. Något senare, den 31 mars 1883, upptas folkskolfrågan i kommunalstämman och protokollet för­täljer: "Rörande frågan om inrättande af en högre folkskola inom kom­munen besvarades densamma efter verkställd omröstning med 1369 nej mot 312 ja."

Privat folkskola inrättas

Efter tio års upprepade försök att få en folkskola till stånd hade prästerskapet omsider fått stöd för sina strävanden hos ett antal fram­stående förtroendemän inom församling och kommun. Dessa gjorde i fortsättningen hedervärda insatser för folkskolans sak. Särskilt må näm­nas dåvarande kommunalstämmoordföranden, handlanden Leander Rudbäck, kommunalnämndens ordförande H. G. Byskata och kyrkvärden Matts Fors.

I Nedervetil hade en privat folkskola inrättats år 1878. Lantdags­man C. J. Slotte genomdrev, att denna skola erhöll 600 mark i årligt statsunderstöd för avlönande av lärare enligt senatens resolution av den 15 augusti samma år. Med kännedom härom tog terjärvborna kontakt med C. J. Slotte och denne tog sig beredvilligt an deras ärende.

Som lärare vid skolan i Nedervetil tjänstgjorde sedan 1882 Alexan­der Sandkulla från Terjärv. (Han var den andra i ordningen från Terjärv som utbildat sig till folkskollärare. Den första var Matts Ahlsved, utdimitterad år 1878). Han var givetvis intresserad av att bringa hem­kommunens skolfråga till en positiv lösning. Den 29 juli 1883 hölls ett möte hos kyrkvärden Matts Fors. Här höll lärare Sandkulla ett föredrag, varom L. R-k (Leander Rudbäck) skriver i N:o 33 av Norra Posten 1883. Föredraget måtte ha haft åsyftad verkan, ty enligt insändaren rördes många av skolans motståndare till tårar. Vid samma tillfälle hölls ett sammanträde för att om möjligt bilda ett bolag, som skulle inrätta en privat folkskola. Intresset för folkskolan hade vaknat och an­slutningen till skolbolaget blev rätt allmän. När skolans verksamhet igångsattes den 2 oktober 1883, skedde detta med 52 elever.

Tydligt är att skolan inrättades enligt samma mönster och arbetade under samma betingelser som skolan i Nedervetil. På sensommaren 1883 var H.G. Byskata med hästskjuts till Nedervetil och hämtade av C. J. Slotte Senatens resolution och uttryckte vid hemkomsten sin spon­tana glädje häröver med orden: "Nu har vi fått vår folkskola!" Skolan kom att arbeta i hyrd lokal på Forsas. År 1884 beviljade SFV för sko­lans upprätthållande ett anslag för tre år: 300 mk, 200 mk, 200 mk. Som lärare anställdes folkskolläraren Alfred Napoleon Winell från Gamlakarleby.

(ALFRED NAPOLEON WINELL När lär. Winell fyllde 70 år den 28 okt. 1932 skrev Tff bland annat följande: "En son av Österbottens vida slättbygder kom han till Kyrkslätt i unga år, och där har han utfört större delen av sitt livsarbete. Det har varit präglat av brinnande entu­siasm och varm hängivenhet för barnet och bygden. Han har velat 'tända slocknan­de kolen på härdarna'. Winell är och har alltid varit en originellt anlagd person. Hans tankar gå egna vägar. Den teosofiska världsåskådningen har i honom en varm beundrare. Det är så trösterikt att i all världens nöd tänka på 'nya vårar'. Allt det, som man inte hunnit utföra under detta jordeliv, blir kanske förverkligat i ett kom­mande. Människorna bli slutligen alla bröder. Napoleon Winell är en livsfilosof. Han tänker alltid på något ideellt, och han önskar, att människan skall skaffa sig kunskaper icke allenast genom böcker och läsning utan genom egna funderingar.")

Enkla förhållanden

Skollokalen var en vanlig bondstuga, uthyrd av kyrkvärden Matts Fors. Storstugan var inredd som klassrum, framstugan var lärarbostad och på andra sidan gårdsplanen tjänstgjorde en annan stuga som elevinternat. Här bodde ett antal elever från avlägsna byar och de skötte själva om städning, matlaging m.m. Rosa Grannabba (Hansson) var 9 år, när hon läsåret 1885—86 bodde här tillsammans med sin bror Joel, Hilda Djupsjöbacka, Viktor Ahlsved och Anders Skytte. Förutom det egna hushållsarbetet och läxorna hann Rosa även med att städa och bädda varje dag åt läraren och laga mat åt honom ibland. Som ersätt­ning härför fick hon då och då en kopp kaffe.

Skolans inredning var enkel. Närmast innanför dörren var katedern placerad, i vrån bredvid en svängbar svarttavla, bakom denna en träså med skopa och dricksvatten, i motsatta hörnet fanns en öppen spis och längs gavelväggen två långbord med bänkar för eleverna. Framför lång­borden fanns dubbla pulpeter i tvenne rader. På väggarna fanns ständigt upphängda kartor, Finlands och Europas karta samt tvenne globkartor i mindre format. En liten orgel hade man fått låna av kyrkvärden.

Undervisning meddelades i samtliga folkskolans ämnen med undan­tag för slöjd, ty utrymme härför fanns ej. En lycklig omständighet var, att skolan från början hade en energisk lärare. Alfred Winell, på våren dimitterad från seminariet, hade här sin första tjänstgöring och var mån om att göra sitt bästa. Han fick också namn om sig att vara skötsam och nitisk i sitt arbete och upprätthöll en god ordning i klassen. Utom skolan var han verksam som talare och körledare. Redan det första läs­året hade han bildat en kör med skolans elever och byns ungdomar, och om julmorgonen sjöng kören Hosianna och Stilla natt i kyrkan. Kören var den första i Terjärv och den upprätthölls i fyra års tid.

Vid skolans julfester sjöng barnen i kör samma kända julsånger som i senare tid: Stilla natt, Hosianna, Nu så kommer julen, När jul­dagsmorgon glimmar m.fl. och teaterstycken av Topelius uppfördes. Ringlekar ingick även i programmet. Föräldrarna var med här liksom även på examen och skolans anseende blev alltmer beseglat.

Lärare Alfred Winell tjänstgjorde i Terjärv 1883—86. Efter honom innehades lärartjänsten ett år av lärare Johan Lundström från Kronoby. Han var sjuk redan då och dog i lungsot 1889 efter att sedermera ha tjänstgjort i Nedervetil, Gamlakarleby och Kronoby under kortare repriser.

Några belysande siffror

Till den privata folkskolan intogs elever enligt följande:

2.10. 1883 - 52 elever

14.1. 1884 - 5

29.9. 1884 - 10

14.1. 1885 - 7

12.10.1886 - 26

10.1. 1887 - 1

Sammanlagt 101 elever

Nedanstående tabell utvisar, huru länge eleverna besökte skolan:

Skoltid: 0 år V 2 år l år IV2 år 2 år 2V2 år 3 år 3V2 år Osäkert

Antal elever: 1 14 40 1  13  3  4   1 24

vilket för eleverna ger i medeltal 1 1/i skolår.

Skolåren avslutades med c. 170 arbetsdagar. Det första skolåret va­rade från 4 okt. till 31 dec. och fortsatte från 14 januari till 14 maj.

Från 14 januari 1884 försiggick undervisningen med tvenne avdel­ningar. Här nedan anges timfördelningen för två skilda läsår: Läroämne -

Timantal / 14.1.1874 / Avd. I / Avd. II  

Timantal/21.1.1986/Avd. I / Avd.II

Biblisk historia 5 -  5 -  4 - 3

Katekes 4 -  4 – 2 - 2

Textförklaring 1 – 1 – 1 - 1

Läsning 4 -  2 -  4 -  4

Skrivning 1 – 3 – 8 - 3

Stilskrivning 4 -  — -  —

Räkning 4 – 5 – 6 - 6

Geografi  2 – 2 – 2 - 1

Historia 2 – 3 - —  - 4

Sång 4 – 4 – 2 - 2 

Handarbete (flickor) 3 – 3 - — -  —

Gymnastik — - — - — - —

Naturlära — - — - —  - —

Teckning — - — - — - 2

Timmar sammanlagt 34 – 34 – 29 - 30

Verksamheten  upphör

De som arbetat för att få en folkskola till stånd hade rönt den första framgången i sina strävanden, men tydligt är, att de inte var nöjda med denna nödlösning av skolfrågan. När skolan arbetade som privatskola, var det endast medlemmarna i garantiföreningen, som hade rätt att sät­ta sina barn i skolan. Redan från början var elevantalet så stort, att den upphyrda skollokalen var för liten. Skolans ledning ansåg med rät­ta, att det hade varit kommunens skyldighet att bära ansvaret för bar­nens undervisning och ingick redan det första läsåret till kommunal­stämman med anhållan om att kommunen skulle överta skolan. Som svar härpå läser vi i kommunalstämmans protokoll av den 22 mars 1884, att "de utom skolbolaget stående kommuns medlemmar ansåg, att skolan icke bör eller kan öfvertagas". Följaktligen måste skolan fort­sätta sin verksamhet under givna betingelser. SFV:s anslag var ett gott stöd för skolan, men för de enskilda medlemmarna i skolbolaget blev dock utgifterna betungande och skolan kunde inte i längden upprätt­hållas. Dess verksamhet upphörde år 1887.

En kamp mellan byarna

Ett försök att få ett säkrare stöd för skolan gjordes på nytt i början av år 1885 i det att nämndeman H. G. Byskata anhöll hos Guvernören att för byggnadsändamål få använda den år 1878 bildade skolbygg­nadsfonden. Denna ansökan jämte guvernörens resolution behandlades i kommunalstämman den 21 mars 1885.

Skolbyggnadsfonden uppgick nämnda år till drygt 4000 mk, varför kommunen utan särskilt stora svårigheter kunde ha utfört ett folkskolbygge. Men vid kommunalstäm­man framträdde en oenighet i skolbyggnadsfrågan, som efterhand arta­de sig till en dragkamp mellan de olika byarna.

Byamännen i Hästbacka och Kortjärvi byar kunde inte gå med på att den första skolan skulle placeras i Kyrkoby, utan de ville ha den till den egna byn. Alla tre var i avseende å bosättning ungefär lika stora och avlägset belägna från varandra. Nu tog skolbyggnadsfrågan den oväntade vändningen, att man inte skulle nöja sig med endast en skola, utan man ville bygga två skolor samtidigt. Guvernören gav även sitt bi­fall härtill, och vid kommunalstämman den 18 maj 1885 beslöts med 31 röster mot 396 att man skulle inrätta "tvenne folkskolor, hvaraf den ena skulle placeras i Hästbacka och den andra i Kortjärvi byar och skulle deras verksamhet redan begynna hösten 1886".

En byggnadskommitté tillsattes bestående av 6 medlemmar, d.v.s. 2 från varje by.

Lanthandlanden K. G. Hässjebacka var den första, som anförde be­svär, men det oaktat blev det fastställt, att skolorna skulle byggas. Till följd av besväret förhalades dock verkställigheten av beslutet och diskus­sionen fortsatte. När skolbyggnadsfrågan togs upp på nytt i kommunal­stämman den 19 april 1886, så var läget ett helt annat. Då utföll om­röstningen så, att 1223 röster avgavs för att endast en skola skulle byg­gas mot endast 10 röster för att tvenne skolor skulle uppföras. Nu tyc­ker man att saken skulle ha varit klar, men så enkelt gick det inte. Tven­ne besvär anfördes. För det första anförde K. G. Hässjebacka besvär "hos Hans Kejserliga Majestät" över Guvernörens fastställelse av tven­ne skolor och för det andra anförde Anders Gustaf Skytte och Johan Hästbacka m.fl. gemensamt besvär hos Guvernören över det senaste kommunalstämmobeslutet enligt vilket endast en skola skulle inrättas. Tvisten avgjordes av Senaten medels utslag den 22 oktober 1886, vari bl.a. förklaras, att kommunalstämman den 18 maj 1885 icke varit be­fogad att besluta inrätta tvenne folkskolor samtidigt.

I fortsättningen tvistades om när och var skolan skulle inrättas. Vid stämman den 31 januari 1887 beslöts genom omröstning att skol­bygget skulle framskjutas på obestämd tid. 522 röster avgavs för att arbetet skulle igångsättas genast och 540 röster för att det skulle fram­skjutas. Emot detta beslut besvärade sig stämmoordföranden Matts Bredbacka. Och när frågan om skolans placering vid samma tillfälle skulle avgöras, hade byamännen från Hästbacka och Kortjärvi kommit överens om att skolan skulle placeras i Hästbacka by. Detta i enlighet med deras tidigare program, att tvenne skolor skulle byggas, och under beräkning, att Kortjärvi by sedan skulle komma i tur. Byamännen från Kyrkoby stod sålunda ensamma i omröstningen, som med röstetalen 1555 — 1084 fastställde, att skolan placeras i Hästbacka by.

Emot detta beslut anförde nämndemannen Henrik Gustaf Byskata besvär. Den 21 mars och 27 juni samma år hade kommunalstämman att avge förklaringar till Guvernören med anledning av anförda besvär, och protokollen från dessa sammanträden utvisar tydligt, under vilken hetsig stämning diskussionen fördes, när skolbyggnadsfrågan behand­lades. Byamännen i Kyrkoby utgick med seger. De motiverade sin stånd­punkt med att "skolan borde placeras så centralt som möjligt inom för­samlingen och icke på dess utkanter, som nu stämmans pluralitet visar; ty den kan omöjligen anses lemplig i Hästbacka by för allmänheten, emedan den byn är såsom sidokant af församlingen".

Skapande paus

Det blev nu ett mer än treårigt stillestånd. Den privata folkskolan upphör på våren samma år med sin verksamhet, kyrkorådet anställer en tredje ambulerande lärare, 1887—88 års anslag av brännvinsskatte­medel, sammanlagt 1094 mark 30 penni, anvisas oavkortat för avlönan­de av ambulerande lärare, men inte en enda gång föres folkskolfrågan på tal i kommunalstämman. Måhända var det behövligt med en sådan frist, under vilken misstämningen efter de häftiga diskussionerna fick falla i glömska och begreppen klarna. Det är märkligt, när folkskolfrå­gan härnäst kommer upp i kommunalstämman under kyrkvärden Matts Fors' ordförandeskap, att stämman utan omröstning bifaller till ord­förandens framställning, som det helt lakoniskt heter i protokollet: "Bi­föll stämman till ordförandens framställning om inrättandet af en högre folkskola inom kommunen". Inga reservationer gjordes heller vid föl­jande stämma den 20 oktober, när det bestämdes, att skolan skulle bör­ja sin verksamhet den 1 september 1891, att den skulle vara en dubbel­skola och att den skulle placeras på Matts Fors' åker på Vekabacka. En byggnadskommitté tillsattes bestående av Johan Hästbacka, Johan Kolam, Matts Döfnäs, Johan Widjeskog, Gustaf Timmerbacka och Matts Bredbacka och fick den nödiga fullmakter att verkställa stämmans beslut.

Erik Granvik

Ur ”Skolväsendet i Terjärv intill 1960”