| Bebyggelsen i Terjärv centrum i slutet på 1800-talet - del 1/3 |
| Skrivet av Emma Björkbacka/Johan Duvnäs |
| 2012-01-02 15:38 |
 BEBYGGELSEN I TERJÄRV Kyrkoby centrum i slutet på 1800-talet En historisk vandring genom Terjärv i forna tider, tar Emma Björkbacka oss med på i denna första artikel. Byggmästare Johan Duvnäs har uppritat kartan över Terjärv centrum. De nummer som förekommer i texten hänvisar till motsvarande nummer på kartan. Artiklarna har tidigare publicerats i Österbottningen 1964 och i Terjärv Sparbanks kundtidning "Till din tjänst" 1985-86. Vi förflyttar oss från nutiden till 1800-talets Terjärv. Om vi då en arla höstmorgon passerar genomfartsvägen i gamla kyrkbyn så frapperas vi av att höra släggornas taktfasta slag ljuda genom den frostklara morgonluften från ett dussintal riebyggnader utmed stråken. Det är Vecka-Rank, Simsos och Per-Mass bönderna som i sitt anletets svett förskaffar årets brödföda åt sig och de sina. Centrum av det hela, på en kulle som höjer sig över omgivningen står hembygdens kyrka. Den hör söndagen till. Aristokratisk, vördnadsfull och fridfull står den där, blickande ut över bygden. Bilden är så imponerande att man tycker sig fatta anledningen till Pellas-Antas yttrande: "Tå ja sko vara prest, så sku ja ställ mi e kyrkdörä å sij: Hii kombär int na syndarä in!" Trotsande århundradens växlingar och mänskliga meningsskiljaktigheter genom tiderna står dock kyrkan oberörd kvar vänligt famnande bygden, bjudande, kallande genom kyrkklockornas klang bygdens innevånare till gudstjänst i fädernas helge dom där människornas jordbundna tankar riktas mot det eviga målet, dold bortom tidens gräns.... För att klarlägga en bild av 1800-talets Terjärv kyrkby samlades några av "byns äldste" i mitten av februari detta nådens år 1964. De församlade var Oskar och Gideon Holm 86, 80, Rosa Skullbacka 84, Julius Björkbacka 75, Edit Sundblad 70, Elsa Fågelberg 69 och Hildur Byström 66. Att få "Den gamla byn" upptecknad jämte någon vetskap om dem som trampat stigarna före oss ansågs av de närvarande som en ren nödvändighet, nu när också det gångna nyskiftet och byggnadsplaneringen förändrar bygdebilden. För att uppställa en kartskiss över byns gamla bebyggelse utsågs byggmästare Johan Duvnäs och att nedteckna verklighetstrogna skildringar ur det förflutna undertecknad. Vi skall då be minnets genius följa med på en rundvandring genom Terjärv gamla kyrkby med föresatsen att kunna lämna till eftervärlden "ett blad ur hembygdens historia" från en tid som i många avseenden skiljer sig från vår egen. DETALJER OM BEBYGGELSEN PÅ KARTAN 1 - 20 1. Vår sockens första kyrka byggdes på "Terjärv strand invid Rank gårdarna där." Den är fonderad år 1667 av då i församlingen boende 19:ton bönder, varom 3:ne bröder i Kolam sig mest vinnlagt, nämligen Anders, Daniel och Mårten Olofs sönder. År 1669 den 31 januari blev denna kyrka invigd av då i Kronoby varande kyrkoherden Dr. Jacobus Henrice Brennerus. Kyrkan kallades Vår Frälsares Kyrka. 2. Klockstapeln, som tidigare varit sammanbyggd med gamla kyrkan, lösgjordes vid uppförandet av en ny korskyrka och fördes på rullor till sin nuvarande plats. Det var året 1774. Vi går tretton trappor upp för klockstapelns stentrappa och ser ut över bygden. Blicken möter där det mest betagande natursceneri, idyllen med Heimsjön, holmen, kullar, åkrar och lummiga lundar. Det är vår fäderneärvda hembygd vi betraktar och i medvetandet uppstår tanken: arvet förpliktar. P. E. Ohls skriver i sin bok Byanamn i 1500-talets Karleby och Pedersöre beträffande Terjärv: "Skall ett kommande släkte vandra lika tanklöst över våra gravar som vi i dag vandra tanklöst förbi de ställen som vittna om gångna seklers människors? Nej, ingalunda, om vi blott lära oss att vörda och vårda de få minnen, som tiden ännu inte hunnit förstöra". "Vi som föddes, långt från den hårda stadens vimmel, ha fått att vårda en hemlig gåva av sjö och slätt ett slags osynlig förstfödslorätt. Vi blevo släkt med allt ädelboret: Vitugglans vingar, en ros i snåret, med tjur och häst, en blank forell och klöverdoften en sommarkväll." 3. Om vi med kyrkan och klockstapeln som utgångspunkt anträder vår vandring runt byn så går vi först några steg i nordlig riktning och står inför platsen för Rank-gammelgård. I den äldsta jordaboken över Terffwajerffi finnes, bland fem andra hemman Rank hemman upptaget. Husbonden hette Per Andersson och sades vara den rikaste i hela omnejden. Det kan förmärkas att en 400-årig vind sopat igen alla sår efter dessa bebyggare. Den senast befintliga bondgården på bemälda plats utflyttades i slutet på 1700-talet till Lytz-backabyn (Skomakars) och nya boplatsen därstädes utsyntes dagen efter "Skolmästarns brand" 17.10. 1785. Kyrkoby småskola vore numera närmaste granne till Rank gammelgård. 4. Fortsättande vandringen styr vi kosan i västerled och möter gårdarna Storrank- Brinck. Ar 1859 inflyttade till orten f.d. skarpskytten Johan Hansson Elfström med hustrun Maja Lisa Runtujärvi och bosatte sig på denna plats. Denna Elfström blev sedan anställd som mästare vid byggandet av vår nuvarande kyrkogårdsmur. Då bruket att använda gemensamma av sten murade gravar, s.k. "vintergravar", avskaffades år 1869, så placerades stenarna från desamma som ytterväggar i muren. Flere bysammanslutningar kan idag som är utläsa sina förfäders bomärken i de bastanta stenhällarna. 5. I början av 1800-talet bodde här Brink-Jakop med sina tre magar som var och en hade sitt kraftiga "binamn" som i detta sammanhang förbigås... Nutiden har ej mera smak för dylik språkkrydda. Rank hemman uppdelades år 1590 i Storrank och Lill-rank. Omkring ett sekel senare utbröts från Storrank hemman Hässjebacka lägenhet och där vår vandringsstråt bryter sig i vinkel mot söder möter vi som rågrannar till Storrank-Brinkas: 6-7. Hässjebacka-Båskas gårdarna, som i slutskedet av 1800 beboddes av kyrkovärden och byskrivaren Carl Gustaf Hässjebacka och I hustrun Brita Caj sa Sandkulla. Sönerna Matts och Anders efterträdde dem på varsin gård men då deras ättlingar följde den lärda banan bytte hemmanet nya ägare. 8. Egnahemsbygget Lindkvistas är uppfört av emigranten Leander Mattsson Lindkvist och bebos fortfarande av släkten. 9. Skräddar Nissas, sedermera Sandvik-John'as räknas som ett av de största hemmanen i byn. 10. Emetbornas kyrkostall. 11. Fallbacka. Husbonde var timmermannen Anders Fallbacka som kunde annotera 24-års bort-arbetsresor till huvudstaden i en fortsättning. Den kalla årstiden ägnade han hemmet och familjen, köpte vid hemkomsterna säd på Dövnäs för vinterbehov och som skicklig skytt garanterades villebrådet. Under de långa vinterkvällarna samlades byns småpojkar till Fallback'-Ant'as, satt bänkade runt stugan ivrigt lyssnande medan Ant' berättade spännande jakthistorier och instruerade dem i konsten att jaga t.ex. enligt följande: "Ne ska, pojka, haa så bra ögona så ni siir järifrån tå myddje djeispar på Hesiback' vindtrodo!" 12. I detta hus bodde en kraftkvinna av stora mått. När huset flyttades från Brin-k'as bar Mommos-Maj alla stockarna på axeln uppför Vekabacken. Vid en vadhållning utlovades Mommos-Maj 1/2 tunnssäck råg om hon bar densamma på rygg från Båsk'as ria upp i klockstapeln. Hon vann vadet! Sitt kofoder drog hon själv med skrinda hem från Saarjärv sjön, 7 km väg. Kaj hade även en syster Mommos-Maj som kan räknas som byns första pedagog. På Terjärv gamla kyrkogård står en snygg gravsten som tacksamma elever genom insamling har rest till hennes minne. 13. På "Candelins backa" var skräddaren Elias Candolin och hustrun Brita Eriksdotter född 1795 bosatta. Dottern Caj sa Lisa Eliasdotter var gift med bonds. Matts Andersson Björkbacka. Att skräddarfamiljen inte haft alltför mycket av det jordiska goda framgår av bouppteckningen efter Elias Candolin daterad 3.5.1863 där silvret upptogs i värde till 16 kopek. Och att Candelins backen någonsin skulle haft bebyggelsen betygas av att namn på platser bibehåller sig otroligt väl genom tiderna testen svarar kyrkböckerna för. 14. Kolambornas kyrkstall. 15. Bland gamla-kyrkbyns alla små stugor är kanske Tavins den minsta och mätte omkring 3x4 meter oaktat litenheten så utgjorde stugan ett hem för tre generationer Tavinare: Matts och Anna Tavin, barnen Matts, Lovisa och Maria samt barnbarnen Herman och Hugo. 16. Nuvarande Mattsons har haft många beboare. I slutet av förra seklet bodde där amerikaänkan Julia Dahlbacka med barnen Frans, Adalbert och Matilda gift med folkskolläraren och hembygdsvännen M.E. Kulenius. 17. Under 1800-talets sista skede bodde i detta hus klockringaren Matts Hansson, en storväxt man och känd som kraftkarl i byn. Hustrun Hedda, liten och rund, hade tjänat herrskapspiga genom alla sina år, bl.a. åt kapellanen C.J. Häggström. 18. Familjen Hägglund var inflyttade Kronobybor med ett utmärkande drag av religiös fromhet. 19. Också Lars Timonen med ättlingar var utsocknesbor och bildade fullt hus i sin lilla stuga. "Hack å kopp ve Timos", heter det i en gammal byramsa, men då kopparkäringen och övriga innevånare utflyttade från orten gav huset rum för nya människor, nämligen Häseback' Anna Maj å Mala vilka verksamt deltog med att "dra upp stockar" vid uppförande av ortens första bildningshärd. 20. Terjärv kyrkoby folkskola, byggd 1891. Själva skolplanen utgjorde långt in på 1900-talet ett för socknen samlande centrum. Här stannade Kolam- och Hästbackaborna med sina döda inväntande kyrktiden. Här hölls kreatursutställningar och, icke att glömma, de varje höst återkommande "fårmarknaderna" i regel på Mikaelimåndagen där det "förlupna fåret" kunde återfås mot uppgivande av öronmärke och ersättning av 1 fmk. Text: Emma Björkbacka Kartritning: Johan Duvnäs Redigering:Elof Granholm 02.01.2012 |
| Senast uppdaterad 2012-01-02 22:38 |
