| Bebyggelsen i Terjärv centrum i slutet på 1800-talet - del 2/3 |
| Skrivet av Emma Björkbacka/Johan Duvnäs |
| 2012-01-02 15:28 |
 DETALJER OM BEBYGGELSEN PÅ KARTAN 21 - 43 21. När förra bonden på Hässjebacka-Båskas Matts Karlsson återkom från en förvärvsresa till USA i slutet av förra seklet så byggdes nya hemmet på denna dåförtiden centrala plats, i trots att en olyckshändelse "däröver" tagit ena handens fingrar. I sitt dagliga värv hade Matts Karlsson tjänst hos Ab Schauman och under veckohelgen hade kyrkan i honom en trogen väktare för många decennier framåt. 22. Gamla Bergmans gård beboddes i mitten av förra århundradet av bonden Matts Mattsson Gistö f. 1825 och hustrun Greta Hansdotter Skytte f. 1835, då sedermera klockarsonen och målarn Bernt Bruno Bergman tog besittningsrätten till nuvarande Jonssons. 23. "Langbondas" har sitt namn efter landbonden på prästgården Matts Andersson Flöjt, son till välfrejdade skarpskytten Anders Jacobsson Flöjt och hustrun Susanna Johansdotter. Till soldatfamiljen hörde barnen Matts, Johan, Anna (gift Kaitbacka), Jakob, Lovisa och Anders vilka samtliga cirkulerade som tjänstehjon mellan moderförsamlingen och kapellet i unga år. Året 1873 bosätter sig fadern, den gamla krigaren, på Frassbacka i Kolambyn. Personer med 60-åriga skolminnen kommer väl ihåg Langbond Mattas: Matti, Selma och Viktor. 24. var en mycket liten stuga som under 1800-talets sista år beboddes av Post-Lovisa. Hon vandrade 11 fots, bärande den stora postväskan på rygg till och från Vibergs på dagen sammanlagt 12 km väg. Arvodet var 10 penni per gång. På henne kan tillämpas Hjalmar Gullbergs dikt: Jag är lantbrevbärare, jag går i snö och is. Och intet är mig kärare Än gå på detta vis. Mitt kall hör till de ringare, ej vingar har min häl. Dock är jag överbringare av bud från själ till själ. 25. Gamla bönehuset är byggt år 1878 på initiativ av kyrkoherde Mellberg. 26. Målare Bergmans verkstad. 27. Terjärv prästgård är uppförd de första åren på 1800-talet under kapellanen Sven Abraham Fontells tid. En äldre prästgård har stått inom nuv. trädgårdsområde. 28. Prest-landbondstugan. Namnet anger ändamålet med densamma. Där har också i tiderna hållits skriftskola därav benämningen "ga i prestgålin". 29. Prestas rö-ria. 30. Vi har på vår Veckabacka (Veka) vandring nått en liten lövdunge icke långt från prästgårdsbyggnaderna som uppkallas "Skolmästarns lindona". En stensatt brunn i full storlek vittnar om en tidigare bosättning varom Terjärv kyrkböcker berättar från natten mellan den 1718 okt. 1785: "Johan Mattson 49 år, 1 månad och 1 dag. Af tre a. soldater rånade och innebränd. Hans hustru erhöll samma våldsamma död". Händelsen finnes upptecknad och återger ett rungande liktal hållet, vid förbrytarnas halshuggning den 12 april 1786 på Kronoby åsen, av nationalekonomen och prosten i Gamlakarleby Anders Chydenius. 31. Under krigsåret 1808 den 2 juli deltog Per Vikbacka och Jakob Vikbacka i en "transportskyts ifrån G.Carleby till Kaino hemman i Öfver Wetil Capell, hörande till Herr Majoren och Riddaren von Fieandts Batalion i Lindulax". Men från det historiska till "det dagliga brödet". Kunde Vikbacka böndernas säd, tröskad på logen, utfalla till mindre belåtenhet då, Per Persson Vikbacka tog tjänst som dräng i Lochteå år 1821 och Magdalen Jacobsdotter Vikbacka blev piga i Kaustby året 1823? 32. Ett stenkast nedanför Vikbacka senare Urmakars gården låg Urmakars Jannes och Brita-Kaj'as lilla ålderdomshem. Janne skildras som en varmt religiös man medan Brita Kajsa skall ha varit vän av blommor. Kanske önskedrömde hon medan hon pysslade med sina växter i fönsterkarmen och gubben Janne spelade låtar på violin att något av deras barn i framtiden skulle kunna återge det sköna i någon form kanske bli tonkonstnär? När efter gångna decennier Brita-Kaj sa ser ned från sin himmel och konstaterar att drömmen gått i uppfyllelse på sondottern Anna-Lisa, så är det bara väl det... 33. Vår vandring går i nordlig riktning och stöter på Väktars-Ant'as boningshus. Har en kyrkans väktare-------? Jo, mycket riktigt, i Avskrift ur kyrkans minnesbok av år 1667 (anteckningar av Anders Skullberg) står uppgiften: Petter Ravander, kyrkoväktare i Terjärv från år 1845 ännu 1865 sköter han tjänsten. Efter ett gånget sekel står kyrkvaktaren Petter Jakobsson Ravanders och sonen Väktar-Antas stuga tom, minnena om släktled som gått-------. 34. Endast gropen efter en brunn och några stenrester finns kvar av Vilhelmina Johansdotter Häsjebacka och maken Minas-Jannes fattiga bo. En gammal förteckning över fattigunderstödda från slutet av 1800-talet upptager deras namn men dagens trädkronor på den ensliga platsen susa sin frid över en gången nöd 35. "Lang-Jakop" skall ha varit torpare under Storrank hemman men sedan nya bebyggare invaderat stället finnes bara ett ängsskifte som påminner om "ursprungets man". Det finns på f.d. Storrank mark i närheten av Kaitåsen och uppkallas i dag som är "Lang-Jakobas ängdje". 36. Följande samma princip som en fågel i flykt så uppsöker vi högsta toppen på Vikbacka som också är byns vackraste plats. Höjdläget är 73 m över havet och bjuder på vida utsiktsvyer åt samtliga alla vädersträck. Första beboare var en Hansson med sin dotter som senare flyttade till Karelen, därefter emigranten Johan Andersson Österbacka och senast ekonomierådet J. E. Hästbacka. 37. Byggmästar Matts Fagerlund och hans rundnätta gumma "Fagerlundskan" hade också ett ägandes boningshus på byns höjdplatå. I yngre dagar uppförde han byggnader i huvudstaden som ännu på 1920-talet stod kvar i Brunnsparken. På äldre dagar var Fagerlund en första rangens möbelsnickare på hemorten. 38. Efter alla utjämningar i tiden är det svårt att finna exakt rätt boplats för Veka-Matt och Maj. Paret hade en son Matts och döttrarna Maria, Sanna och Greta. Se släkt och Hävd nr 3 sid 4. Sonen Matts Mattsson Storrank sålde Veka hemman under nödåret 1868 till kyrkovärden Carl Gustaf Andersson Häsjebacka för köpesumman 3.000 mk plus sytningskontrakt för föräldrarna. Själv flyttade han till Korpisälkä, intill ryska gränsen. På sin ålderdom vistades Veka-Maj med sin måg och dotter Maria på Svartas i Hästbackabyn. Och blev då, för släktens vidkommande, släggornas dunk på Veka-ria dömt att tystna... Veka hemman var omfattande stort och han senare uppdelats i mindre lotter. 39. Att en sockenstuga funnits i Terjärv därom har, tills dato, endast en person gett upplysning: Frassback' Anders-Gusta sade sig ha gått i skriftskola där och har utpekat platsen. Kronoby sockens historia sid. 16263 ger belägg för saken ett protokoll, berörande vargskall, skrevs å "Terijerfwe Sockne Stögan den 26 December 1813". 40. Bergrots gåln uppkallas gårdsplanen ännu i dag som är. Om man pejlar i minnets längsta utknut så uppstår bilden av en lång, låg, rödmålad stugulänga som mot landsvägen skyddades av en mängd storväxta syrener, vilka under blomningstiden utgjorde något en paradisisk skönhet för en beundrande barnablick. Interimspredikanten Johan Oskar Bergroth vistades i Terjärv åren 187174. En relativt kort tid för att föreviga namnet på en gårdsplan. Det var J. O. Bergroth som invigde den nya gravgården öster om kyrkan den 9 juli 1871 med härligt tal. Text: Galaterbr. 6 kap. 8 v. 41. Smed-Anders var född Lassas i Kortjärvi men blev bysmed i kyrkbyn. Och smedjan, mitt i den täta bebyggelsen fattade ett par gånger eld och hade för eldfarans skull flyttats till Rankas bron. Även Rankåbron är flyttad från sin forna plats. Flyttningsår 1925. Smed-Anders hus var uppbyggt av Mjölnar-Niss som också byggde huset. 42. som blev familjen Hedlunds första tillhåll efter flyttningen från Båsk'as (se Släkt ovh Hävd nr 67). Efter behörig utbildning för sina respektive levnadskall samlades familjen Hedlund till sitt första lilla bo. Dessa var: kontoristen Tyko, kantor Edmund, äldsta sonen Joel, folkskolläraren Artur, Joels hustru Amanda med dottern Sylvia samt postiljonen Anders Hedlund med makan Lovisa, född Grannabba. Anders Hedlund körde med häst posten från Vibergs i Kaustby till Småbönders i Terjärv, 23 gånger i veckan i slutet på 1800-talet till sin död år 1906 den långt ljudande postklockan gav på förhand tillkänna när posten anländer till ort och ställe. Postiljonen Anders Hedlund framstår i minnet som en hjärtegod och människovänlig person och man har lust att känneteckna detta hans sinnelag med också en vers ur Hjalmar Gullbergs Den tänkande lantbrevbäraren: "Av lyckan borde människorna få lika! Det skar mig in i märgen så jag rös, när jag bar pengar till de redan rika och kravbrev till en medellös." 43. Det är sommaren 1931. En ensam man i 70-års åldern kommer gående längs vägen förbi kyrkan. Han ser sig iakttagande omkring och blicken röjer med ett kännande uttryck vid holmen i Heimsjön. Ingen av de mötande känner främlingen. Han pekar på sitt barndomshem och säger sig vara Grus-Ant' som emigrerade till Amerika vid 18-års ålder, och nu efter 52-års bortavaro återsåg sin hemby. "Inte naa eri lik si meir, int na ana än Kråkholmi!" var hans kommentar och åsyftade nuvarande Prestasholmen. Som ett minne från fordomtid berättade han hur han en gång mottog förtroendeuppdraget att ringa, svänga kyrkklockorna över ända, då foten slant och han kastades ned från trampställningen i klockrummet. Fotbladet bröts av och krypande längs vägen försökte han ta sig hem omkring 100 m vägsträckan men omhändertogs av vägfarande. Drygt ett hälft sekel bildade ridå för hans gamla minnen, men vägen var bekant och med säkra steg och en vetebullspåse i handen uppsöktes Vektars-Antas Albertina för välkomstkaffe brodern Grus-Niklas var nämligen gift med hennes dotter. Det kan tilläggas att Grus-Ant' inte mera emigrerade till staterna. Han fick i stället en bädd på hemsocknens kyrkogård. Text: Emma Björkbacka Kartritning: Johan Duvnäs Redigering: Elof Granholm 02.01.2012 |
| Senast uppdaterad 2012-01-02 19:55 |
