TERJÄRV MANLIGA HEMSLÖJDSSKOLA

Slöjdkunnigheten
 

Terjärvbon har av ålders haft namn om sig att vara slöjdkunnig. Förr i tiden fanns i varje by snickare, som förfärdigade möbel, husgeråd och redskap av olika slag. Bönderna kunde också själva tillverka det mesta för husbehov, samma då om materialet var trä eller järn. Timmermän från Terjärv var kända vida omkring. Flere än en av den tidens "träkarlar" var på arbetsförtjänst i Sverige och Ryssland, mest i St Petersburg. Senare blev det Amerika, som tog emot våra timmermän och slöjdkunniga.

På hemmamarknaden sågs ofta träkäril, som gjorts i Terjärv. Det var prima ämbaren, såar, tvättbunkar, byttor och stävor, som laggats i bondstugorna vid pärtbloss och brassken. Stora lass med träkärl för­des regelbundet från Terjärv till Jakobstad och andra köpstarka orter. Dessa lass blev så kännspaka, att man i Pedersörebygden spådde väder, när ett sådant lass visade sig. "Det blir råskväder", sa man, "ty terjärboa far till Pedäsi med träkäril".

Frågan om en slöjdskola

År 1894 gjorde Vasa läns lantbrukssällskap en förfrågan, om kom­munen vore beredvillig att inrätta en slöjdskola på orten, och frågan besvarades den 12 november i kommunalstämman, som ansåg en "slik inrättning ej vara af behofvet påkallad och således ej föranleda till nå­gon åtgärd".

Men i slutet av 1930-talet var det ortsborna själva, som kom på tan­ken, att en fast hemslöjdsskola borde inrättas i Terjärv. De första dis­kussionerna gav tydligt vid handen, att man var på det klara med be­hovet av en sådan skola. Varje bonde ansågs behöva en viss slöjdfär­dighet, de nya hemmen behövde möbler och annan inredning och ung­domarna behövde yrkesutbildning.

Sedan frågan om en manlig hemslöjdsskola sålunda förberedelsevis diskuterats, föll det sig naturligt, att Terjärv Lantmannagille skulle of­ficiellt ta initiativet och ingå till Lantbruksstyrelsen med anhållan om en sådan skola. Lantmannagillets framställning gick ut på att det i 1938 års statsförslag skulle anvisas ett belopp, som i liknande fall brukar an­visas för nyinrättade hemslöjdsskolor. Terjärv kommun hade även ge­nom fullmäktigebeslut den 27 mars 1937 förenat sig med lantmanna­gillet i skolfrågan. Lantbruksstyrelsen gav löfte om att göra sitt bästa och tillhandahöll även typritningar till en skola av den omfattning, som här avsågs. Emellertid upptogs inte något anslag i 1938 års budget.

Men det fanns även ett annat initiativ i ärendet. I september 1937 hade riksdagsman J. E. Hästbacka m.fl. gjort en hemställan till riksda­gen med saklig och grundlig motivering. I anledning av motionen gjor­de stora utskottet följande uttalande i sitt betänkande: "Att en liknande yrkesskola för den svenskspråkiga befolkningen i mellersta Österbotten inrättas i Terjärv, där genom ortsbornas försorg åtgärder redan vid­tagits för att vid skolan fästa en utbildad lärarkraft. Med godkännande av motionen har Riksdagen till de årliga utgifterna för en skola i man­lig hemslöjd i Terjärv antecknat ett tillägg om 50.000 mark, fördelat på samma sätt som anslaget för den föreslagna skolan i Harlu. Det för avlöningen erforderliga beloppet, 27.000 mark, har antecknats som tillägg till detta moment." Den 2 december 1937 godkändes anslaget för skolan.

Komplikationer

I motionen hette det bl.a. att Terjärv kommun "givit garanti för det behövliga tillskottet för skolans upprätthållande". Enligt motionärernas förmenande stod även en lämplig tomt till förfogande, men på grund av anledning, som inte här behöver relateras, gick skolan miste om tomten, och detta hade till följd, att även kommunen återkallade sitt tidigare beslut genom att den 20 december 1937 fatta ett sålydande beslut: "Kommunalfullmäktige beslöto enhälligt att låta frågan om inrättande av en fast slöjdskola förfalla, enär för ändamålet påräknat statsbidrag icke erhållits". Alla tolkningar till trots stod dock riksdagens beslut fast från den 2 december. För slöjdskolans förespråkare gällde det bara att finna en ny garanti för skolan, och en sådan erhölls ganska snart, i det att en garantiförening bildades den 11 februari 1938.

Men det fanns, även starka krafter i rörelse, som helst skulle ha sett att skolan hade placerats på annan ort. Samma dag som garantiförening­en bildades, ingick ännu en motion till riksdagen, däri föreslås en för­ening som borgen för skolan i stället för kommunen, som dragit sig un­dan, och föreslås vidare, att "anslaget reserveras för en likadan skola i Karleby- eller Jakob stadsnejden", ifall ej åsyftad garantiförening skulle fås till stånd. Det var därför bra att den bildade garantiföreningen kom till, innan denna motion kom till behandling den 4 oktober 1938. Motio­nen förkastades med motiveringen, att "frågan om inrättandet av nyss­nämnda skola numera bragts till ett gynnsamt avgörande och läroinrätt­ningen till och med redan begynt sin verksamhet i Terjärv, varför någon anledning sålunda icke finnes till den i motionen föreslagna överföring­en av anslaget". Härigenom var den manliga hemslöjdsskolan i Terjärv tryggad.

Garantiföreningen

Garantiföreningens konstituerande möte hölls den 4 februari 1938. Härvid behandlades förslag till stadgar, som genomgicks paragrafvis och godkändes enhälligt av mötet. Sammanlagt 98 medlemmar i för­eningen antecknades samtidigt. Vid mötet den 11 februari konfirmerades det tidigare mötets beslut och tillsattes en interimsstyrelse bestående av följande personer: Alfred Fogelström, Teodor Albäck, Artur Nygård, Edvard Storbacka, Elis Granholm, Hugo Bexar, J. H. Furu, Felix Ös­terbacka och Albin Wickman. Till sammankallare utsågs Alfred Fogel­ström, som vid mötet ledde förhandlingarna. Första åtgärd var att göra ansökan om fastställelse av stadgarna. Vid möte den 17 februari konsti­tuerades styrelsen sålunda: ordförande Alfred Fogelström, viceordförande Hugo Bexar, sekreterare Elis Granholm och kassör Teodor Albäck.

Vid styrelsens sammanträde den 13 juli kunde riksdagsman Albin Wickman meddela, att statsbidraget utanordnats och att föreningen upp­manats att ledigansla lärartjänsten vid skolan samt vidtaga åtgärder för skolans igångsättande.

Skolans  direktion

En direktion för skolan tillsattes och bestod av Alfred Fogelström, ordf., Elis Granholm och Teodor Albäck och förstärktes sedermera ge­nom inval av Albin Wickman och lär. Ruben Österbacka.

Direktionen hade i uppdrag att iordningsställa lämplig skollokal. För ändamålet upphyrdes Axel Sandviks garage, uppfört av tegel, och Elis Granholm och Albin Wickman uppgjorde hyresavtal med ägaren. För behövlig tillbyggnad och renovering upptogs ett 20.000 marks lån i Terjärv Sparbank och för samma ändamål anordnades ett lotteri den 11 juni.

Till föreståndare för skolan utsågs folkskolläraren Ruben Österbacka från Terjärv. Denne hade besökt Näs slöjdinstitut i Sverige och var en god lärare och ledare för manlig ungdom.

Skolans  första  skede

Skolarbetet igångsattes hösten 1938, men skollokalen var något trång och arbetsredskapen bristfälliga. Maskiner saknades helt och hyvelbänkarna var upplånade, mest gamla. Men de yttre bristerna uppväg­des av den entusiasm, som fanns hos eleverna, läraren och skolans led­ning. Höstterminen 1939 avbröts skolårets på grund av vinterkriget. Följande årskurs 1940—41 kunde hållas, och den var såtillvida märklig att den besöktes av bl.a. tvenne karelska ynglingar, krigsförflyttade från Länkelä kommun, och vikarierande lärare var Lars Kjellberg från Nykarleby. Lärare Ruben Österbacka var inkallad i krigstjänst. Han antogs till lärare i Pjelax, Närpes 1940, och avled vid fronten   8. 8. 1944.

Det blev avbrott i skolans verksamhet på grund av fortsättningskriget 1941—44. Först till hösten 1945 fick skolan ny kompetent lärare, Eric Åkerman, från Helsingfors, som genomgått Manliga hemslöjdsinstitutet i Helsingfors. Skolarbetet igångsattes denna höst med 13 elever, av vilka en avbröt.

Dess fortsatta utveckling

Sedan följde arbetsfred och konsolidering av skolans ställning. Ter­järv manliga hemslöjdsskola inrangerades som medlem av Norra svens­ka Österbottens hemslöjdsförening, och officiellt var dess verksamhets­område de nordligaste delarna av det svenska bosättningsområdet. Men intresset för skolan i Karleby- och Pedersörenejden har hittills varit svagt.

Tanken på ett ny- eller tillbyggt skolhus med internat och kosthåll aktualiserades samtidigt som anskaffning av maskiner och verktyg blev en brännande fråga. Styrelsen bestod numera av Albin Wickman, ordförande, Verner Lindsjö, viceordf., Gunnar Palm, Erik Granvik, Ragnar Granvik, Hugo Bexar, J. H. Furu och Felix Österbacka och dess vikti­gaste uppgift var att i samråd med direktionen förverkliga planerna på ett nytt bygge. Styrelsen tillsatte en byggnadskommitté bestående av Al­bin Wickman, Teodor Albäck, Johannes Byström, Ture Sågfors och Eric Åkerman, och denna fick i uppdrag att leda byggnadsföretaget. Senare invaldes Felix Forsen i byggnadskommittén.

Av Irene och Axel Sandvik inköptes det hus där skolan verkat även­som nödig tomt. I Granö by inköptes en bondstuga, varav erhölls virke till stommen. Arkitekt Salervo i Lantbruksstyrelsens hemslöjdsavdelning uppgjorde nödiga ritningar i samråd med byggmästaren Martin Lind­bäck. På frivillig väg insamlades stock, som sågades eller avyttrades och underlättade byggets finansiering. I dika repriser erhölls statsbi­drag och Terjärv sparbank beviljade välvilligt lån vid behov. Överallt röntes förståelse och välvilja. Genom tillbyggnaden erhöll läraren en ändamålsenlig bostad och för skolans behov erhölls en rymligare arbetssal, maskinhall, torkrum, målarrum, föreläsningssal, kök och matsal, kansli och elevrum för elever från annan ort. Källare, bastu, brunn, vatten- och värmeledning ingick även i byggnadsprogrammet.

Maskiner till skolan har anskaffats för mer än 700.000 mark och skolans fastighet kan värderas till 5,2 miljoner mark. Och ändå är sko­lans skuld endast 295.000 mark för närvarande. Detta beror på att sko­lan erhållit statsbidrag och dessutom har årligen erhållits 50.000 mark av Svenska Kulturfonden. Kommunen har även bidragit ett par år med 50.000 mark men f.ö. med 30.000 mark i årligt understöd. Skolan har numera goda yttre betingelser för sin framtida verksamhet.

Ibland har det varit bekymmersamt med skolans elevantal. Under de 18 år som skolan verkat har medeltalet elever varit 9,3. För en lärare är 8—12 elever lagom, men under 8 elever borde det inte få bli, ty då äventyras skolans existens.

Enligt skolans läroplan omfattar undervisningen träslöjd och ytbe­handling, affärslära, yrkesräkning, yrkesteckning, bokföring, fackkun­skap och allmogedekorationsmålning. Läsåret varar 1 september—31 maj. Vid läsårets avslutning utdelas betyg och stipendier.

Härav framgår att

1) Terjärv manliga hemslöjdsskola är en yrkesskola för den svenska manliga ungdomen i hela norra svenska Österbotten,

2) denna slöjdskola bör inrangeras i den plan för yrkesundervisningen, som nu är aktuell,

3) skolans ekonomi är sund och tryggad och

4) skolans lokaliteter, maskiner och verktyg och skolans undervisning fyller de krav, som kan ställas på en slöjdskola av denna typ och storleksordning.

Albin  Wickman 

Ur ”Skolväsendet i Terjärv intill 1960”