DEN TIDIGASTE FOLKUNDERVIS­NINGEN I TERJÄRV

Präst — Lärare

Som redan framhållits i det föregående gavs sedan reformationstiden den allmänna folkundervisningen i huvudsak i form av katekespredik­ningar och -förhör, som under långa tider tillgick på det sättet, att präs­ten uppläste stycke för stycke, som skulle upprepas med hög röst av för­samlingsmedlemmarna. Sålunda inlärdes utantill de viktigaste kristen­domsstyckena. Föräldrar, förmyndare och faddrar hade ansvar för att barnen i hemmet på samma sätt inlärde åtminstone de tio budorden. Kyrkoordningen av år 1571 förutsatte även prövning i kristendomens huvudstycken för sådana, som ville begå nattvarden.

Församlingsprästen var lärare och -medlemmarnas kunskaper skulle även kontrolleras, vilket skedde i synnerhet vid olika visitationer. När Terjärv kapell år 1671 fick egen präst, utgjorde detta givetvis ett bety­dande framsteg i undervisningen, och från denna tid är det även möjligt att med ledning av tillgängliga uppgifter i viss utsträckning följa under­visningens utveckling i vår bygd.

Carolus Werander l671—99

Katekespredikningar och -förhör förutsatte ingen läskunnighet. Gezelierna ivrade mycket för folkundervisningen och isynnerhet fäste de vikt vid läskunnigheten. Prästerna skulle sammankalla 20—30 familjer åt gången och anställa först enskilda förhör och sedan allmän katekisation. De skulle också föra läslängder och särskilt anteckna sådana, som kunde läsa i bok. Dylika  läslängder påträffas ej hos oss från Weranders tid, men ett protokoll från en prostvisitation år 1687 säger oss något om förhållandena:

"Anno 1687 den 28 februarij höltz visitation anniversaria uti Terwijerfwi Capell, där församlingen blef förhörd, både gambla och unga, och kunde mesta delen av Ungdomen wel läsa sina christendoms- stycken med spörsmålen både uthan som j Book".

Härenligt måste ungdomarna ha fått undervisning i bokläsning, vil­ket antagligen kommit till stånd på åtgärd av kapellanen, som genast från början måste ha fäst sig vid behovet och betydelsen av ökad under­visning.

Det följande visitationsprotkollet är från Weranders sista verksam­hetsår:    

De förhördas kunskaper betecknades enligt skalan: (X) kors, om insikterna var goda och ( / ) halvkors, om insikterna var mindre till­fredsställande. Till det sistnämnda protokollet finns en vidfogad tabell, som ger en bild av läskunnigheten i flera andra församlingar i Gamlakarleby prosteri. Uppgifterna ger vid handen, att kapellborna hade bättre insikter än t.ex. medlemmarna i moderkyrkoförsamlingen.

Gabriel Werander 1702—31

Det goda förhållandet fortbestod även under Gabriel Weranders tid. Prosten Jacobus Falander konstaterar helt kort: "Tillståndet godt" när han den 9 juli 1707 visiterar församlingen.

Gabriel Werander började år 1708 föra skrift- och kommunionböcker, vilka även ger en viss uppfattning om församlingsmedlemmarnas kunskapsnivå. Stora ofredens oroliga år infaller nu, men någon påtaglig nedgång i avseende å församlingsmedlemmarnas kunskaper kan dock inte förmärkas. Terjärv låg på sidan om de stora händelserna och ka­pellanen skötte nitiskt sina åligganden också denna tid, som bekräftas av denna anteckning: "Under dänna swåra tiden war Comministern härstädes, H. Gabriel Werander, merendels hemma wed församblingen och utstod mycken wedermöda". När prosten Ericus Cajanus förrättar den första visitationen efter ofreden den 19 mars 1723, säges, att "försam­lingens lemmar kunde som mast sin Catechismum" och hade "enfaldigt förstånd”.

Laurentius Häggman 1732—58

En ny framstöt på folkundervisningens område var en kunglig reso­lution av år 1723, varenligt föräldrar, som ej själva förmådde handha barnens undervisning, skulle anlita klockaren eller skolmästaren eller någon annan boksynt person mot ersättning, och prästerskapet skulle övervaka att bestämmelserna följdes. Resolutionen ger sin prägel åt de närmast framtida visitationerna. Biskop Jonas Falander, som den 6 januari 1738 besökte Kronoby, dit även kapellborna kallats, uppmanade föräldrar, vilka icke "sielfwa wäl kunna läsa i bok", att anlita därtill skickade personer. Samtidigt erinrades om klockarnas undervisnings­skyldighet.

Terjärv fick sin första klockare i början av 1700-talet, Hans Anders­son från Kolamb, vilken på egen bekostnad upptog klockarbostället på Sågfors. Hans efterträdare var Matts Eriksson från Harabacka i Kro­noby, som tjänstgjorde 1725—48. Dessa torde ej i större utsträckning ha befattat sig med undervisning, eftersom biskopsvisitationen ger vid handen, att barnens undervisning ombesörjdes av föräldrarna.

Emellertid antecknades, att församlingsmedlemmarna ådagalade "en wacker Christendomskunskap". Vid en visitation den 4 februari 1757 var förhållandena ännu mer prisvärda. Om barnen sades, att dessa "kunna wähl läsa uti bok, efter den rätta methoden, som derwed är brukeligt". Att de kunde Luthers katekes utantill gav dem särskilt beröm och uppmuntran till fortsatt flit och idoghet.

Kapellanen Häggman måste betecknas som en plikttrogen försam­lingsherde. Han uppmanade församlingsmedlemmarna att före guds­tjänsten läsa episteltexten för att bättre kunna följa med i predikan och han ålade husbönderna att vid hemkomsten från kyrkan utfråga barn och tjänstefolk för att sålunda kontrollera deras uppfattning av predikan.

Han måtte också särskilt ha intresserat sig för barnens undervis­ning, ty han uppmanade föräldrarna se till att barnen lär sig "rätt läsa i bok såsom grunden och början till ett gudeligt och christnas anständigt lefwerne".

Häggman uppfostrade den första kända barnaläraren i Terjärv, näm­ligen Johan Mattsson.

Klockaren Matts Eriksson och hans hustru Lisa Johansdotter hade tre barn, Margeta, Hans och Johan. Johan föddes den 10 september 1736 och döptes den 11 september. Som faddrar är antecknade kapellanen "Lars Häggman, Gambl Klack (aren) Hans And(ersso)n och hust­run, Jungfrun Julian Bullich, dräng (en) Olof And(ersso)n i prästgår­den) och h(ustru)n".

Klockarhustrun Lisa Johansdotters kristendomskuskaper är beteck­nade i kommunionboken med kors och halvkors: xx xyy xy xy y—yxx yy xx xx x------ x— x—. När klockaren dog den 9 januari 1748var Johan 12 år gammal. En ny klockare, Henrik Mattsson (Sågfors) från Kronoby, tillträder den 28 augusti samma år och Johan tas om hand av kapellanen Laurentius Häggman. Sålunda kommer han att få växa upp i den stora prästgårdsfamiljen, och helt säkert tar prästen i egenskap av fadder vård om hans undervisning. Tydligt är att Johan har lätt för sig, ty hans vitsord är de allra bästa: xx xxx xx xx xx xxx xx xx xx xxx xx xx, och inga luckor uppkom i de givna kurserna. Som vuxen blir han dräng i prästgården och får sålunda även lära sig praktiskt arbete.

Georg Mathesius 1760—81

Tack vare förmånen av framstående präster kom folkbildningsarbetet i Terjärv att vara i ständigt framåtskridande under 1700-talet. Magister Georg Mathesius hade studerat bl.a. ekonomi och framhålles som en av Österbottens märkligaste prästmän.

Den 10 augusti 1762 utfärdade konung Adolf Fredrik en resolution, vari uppmanas att anställa barnalärare. Helt säkert kom Mathesius att rätt snart fästa sig vid Johan Mattssons goda insikter och förmåga. När nämnda resolution kom ut, låg det nära till hands för den 28-årige ka­pellanen att genast vidta åtgärder — drängen Johan skulle bli barna­lärare.

Nästa år den 13 december 1763 ingås äktenskap mellan "barnalära­ren Johan Mattsson och jungfrun Anna Tammerin".

Anna Tammerin inflyttade med kapellanen och omnämnes som piga i prästgården. Också hennes kunskaper är bedömda med enbart goda vitsord.

I fortsättningen verkade Johan Mattsson som barnalärare i 22 år. Han bodde i en stuga på prästgårdens mark cirka 300 meter från präst­gården. Skolmästaren verkade under bestämda tider inom olika delar av församlingen, och undervisning meddelades i stavning, utan- och innan­läsning samt i kristendoms- kunskap.

Förutom att han undervisade bygdens barn, var han även verksam som snickare och urmakare. En skåpklocka på Maseisos i Lytsbacka by bär ännu vittne härom. På dess dörr strår skrivet: "Klockan slår och tiden går, döden och evigheten för dörren står. — Thärföre late oss göra godt medan tid är. Gal.br. 6: 9".

Skolmästarens verksamhet måtte ha varit fruktbringande, ty vid prosten Johannes Salmenius' visitation den 18 mars 1764 sades att barnen hade inte allenast "rätta arten af ordens sammansättiande efter ren stafning vid innanläsningen, utan ock kunde väl utan till Catechesen" och att det goda förhållandet berodde på "den väl föranstaltade barnainformationen, som uthi Socknen öfves och drifves".

Matthias Köping 1781—94

Platsen där skolmästarens stuga var belägen kallas "Skolmästarns lindo", där en förfallen brunn och några mossbelupna stenar i den var­ma sydsluttningen återkallar i minnet den gamla traditionen om Johan Mattssons och hans hustrus tragiska ändalykt, varom antecknas i en av församlingens böcker: "Döde och Begrafne Åhr 1785: Oktober 17 (30) Barnaläraren Johan Mattsson mördad af 3 soldater och sedan innebränd. 49. 1. 1. 17 (30) ds hustru Anna Tamerin med lika våldsam död. 46. 9. 1". De tre soldaterna var Mathias Hjelt. Abraham Frod och Petter Lindström. I behov av pengar och drivna av brännvinsbegär bröt de sig in sent på kvällen i stugan, mördade det ensamma paret, stal deras pengar och värdeföremål och tände sedan eld på stugan. Soldaterna fick sin dödsdom, som verkställdes på Kronoby avrättningsplats den 12 april 1786. Denna uppskakande händelse är tecknad till hävderna bl.a. med det tal, som då hölls av kyrkoherden i Gamla Karleby, teol. doktorn Anders Chydenius.

1784 omtalas skriftskolan första gången.

Det är mycket som tyder på en tillbakagång i barnens undervisning under Matthias Köpings tid. När prosten Anders Chydenius visiterade församlingen den 24 augusti 1788 klagade församlingsborna på att allt­för få katekespredikningar blivit hållna och att inga kommunionförhör hållits på flera år. Detta säger oss, att han inte fyllde sin uppgift på sam­ma sätt som föregångarna, och då inte heller någon barnalärare torde ha varit anställd som efterträdare till Johan Mattson, är det förståeligt, som visitator uttrycker det, att barnen "woro nog til större delen swaga i stafningen och innanläsningen", likaså, att han allvarligt uppmanar för­äldrarna till mera flit med barnens bokläsning.

Sven Abraham Fontell 1795—1819

Kapellanen Fontell hade en kortare tid tjänstgjort som lärare i Kristinestad, varför det kunde tänkas, att även han skulle ha haft speciellt intresse av en barnundervisning i likhet med den, som Mattsson bedrivit. Men något märkbart uppsving på undervisningens område kan dock inte spåras.

I moderförsamlingen var flera personer sysselsatta med barnaunder­visningen vid sekelskiftet, men i Terjärv fanns ingen. Vid prosten Henric Aulins visitation den 8 mars 1804 uppmanades fördenskull "kapelboerne at välja några sådane personer, som äga skicklighet at lära Bar­nen, på det Mödrarne måtte lindras i sitt bekymmer och Barnen få en mera ordentlig undervisning, som äfven lofvades". Detta löfte infriades genom att inom byalagen vissa personer anförtroddes att handha barna­undervisningen jämsides med att mödrarna fortsatte i hemmen som tidi­gare. Ersättningen härför var obetydlig. Genom ett särskilt beslut i kyrkostämman den 11 oktober 1807 anställde församlingen tvenne barnalärare. Sålunda kom Matts Andersson Sunabacka att handha un­dervisningen i Hästbacka-Kolam och Anders Andersson Forss i de övriga byarna inom församlingen. Dessa båda var sjukliga och deras lön blev fördenskull också lägre än för fullt arbetsföra personer.

Vid prosten Aulins visitation den 2 februari 1810 fick de enskilda lärarna erkännande, ty "varest dessa äro väl grundade i läsning blifva äfwen barnen väl underviste".

Men dessa lärare blev inte långvariga. Trots allt förefanns en inrotad konservatism och motvilja hos allmogen, när det gällde utgifter för bar­nens undervisning. Helt säkert verkade även skilsmässan från Sverige efter 1808—09 års krig förlamande på folkundervisningen rent all­mänt sett.

Vid prosten Aulins visitation den 23 januari 1816 fanns här inga anställda barnalärare. Han framhöll därför betydelsen av att anställa ordentliga barnalärare, men fick intet medhåll.

Johan Reinhold Granlund 1821—39

Trots konservatism och fördomar förmådde dock prästerskapet föra folkundervisningen om ock långsamt men dock framåt. Katekesförhören tvingade allmogen till inhämtande av kunskaper och de trägna anmaningarna att anställa och anlita barnalärare ledde även till resultat. Vi kan inte ha varit utan lärare särskilt många år. Troligt är att kapellanen Granlund redan första året åstadkom ändring i läget, ty vid prosten Carl Johan Nordlings visitation den 10 maj 1825 framgick, att "nästan i alla gingerlag finnes anställda barnaundervisare, som då Mödrarne saknade tid eller förmåga, att i läsning gå sina barn tillhanda, bisprungo dem med deras tjenster".

Samtidigt utröntes även, att skriftskola hölls tre veckor om våren, och i samband härmed vidtogs den tidens stränga åtgärder med s.k. trögläsare, varom förtäljes:

"Barnens undervisning vårdas egenteligen genom barna Lärare, hos vilka de tröga tvingas att mottaga den; men dock händer att all omtanke och eftersigt är otillräckelig, ty nu voro tvänne trögläsare, en man om fyratio år och en qvinna öfver tjugu år hitinstämde, af hvilka endast den förre Elias Månsson Rönnberg infann sig och und­fick allvarlig föreställning äfven för sin lastfulla lefnad, samt till­sägelse att inom åtta vickor lära sig åtminstone Lutherii Spörsmål och visa prof derpå inför kapellanen Granlund, emedan straffet för ohörsamhet häremot, vore att en söndag sitta i stocken vid Terijärvi Kyrka — samma Dom skulle Sexmännen tillsäga qvinnan, i händelse af hennes fortfarande lättja och håglöshet, utom det att hon skall bota för uteblifvandet från Wisitationen. Rönnberg utfäste sig att lyda och lära hvad af honom fordrades."

Klockaren deltog även numera i undervisningsarbetet i det han 2—3 veckor höst och vår gav särundervisning åt svaga elever, som ej eljes klarade skriftskolans fordringar. Dåvarande klockare Anders Sund tjänstgjorde 1828—57 och var den första som höll en något så när regelbunden skola.

Genom stämmobeslutet den 9 januari 1825 om bildande av nämnda lånemagasinsfond garanterades den blivande klockarskolan, som hölls av Sunds efterträdare, Carl Johan Bergman 1859—1906, och som be­handlas under särskild rubrik.

Lars Schalin 1840—47

Tillgängliga uppgifter säger ingenting om undervisningsarbetet un­der denna ti.d

Carl Johan Häggström 1849—61

Josef Vilhelm Fontell 1863—71

Carl Gustav Mellberg 1875—89

Johan Wilhelm Fontell 1890—1900

Ernst Gustav Appelberg 1901—17

Erik Isidor Eriksson 1917—37

Johan Runar Weckström 1937—

1850-talet betecknar inledningen till en ny epok i Terjärv i under­visningsavseende och fördenskull ger vi fortsättningen av denna fram­ställning en annan inramning och låter de olika prästmännens namn framträda i sammanhanget i den mån det av sakförhållandena påkallas.

Erik  Granvik

Ur ”Skolväsendet i Terjärv intill 1960”