| Lottornas insats betydelsefull |
| Skrivet av Birgitta Östdahl |
| 2009-10-15 00:14 |
 Lottornas insats betydelsefull Lottorna och Lotta-rörelsen stod för en betydelsefull insats från 1920-talet till 1940-talet när verksamheten förbjöds. I Terjärv var lottorna aktiva och hade bland annat en aktiv gymnastiktrupp som tränade flitigt och uppträdde på olika tillställningar. Även en lottakör fanns. Under trettiotalet var verksamheten mera av sysselsättande karaktär. Men när vinterkriget och sedan fortsättningskriget bröt ut fick verksamheten en annan innebörd. Då gällde det att kämpa för fosterlandet och bistå soldaterna som kämpade vid fronten, berättar Linnea Forsén och Else Timmerbacka som båda varit aktiva lottor. Lotta Svärd avdelningen bildades i Terjärv 1921. Lottarörelsen bildades egentligen från Martharörelsen och syföreningsverksamheten. Kvinnor samlades och man ville organisera sig i likhet med skyddskårerna som fanns. De första åren ordnades olika verksamhetsformer lockade unga kvinnor. Else Timmerbacka var 17 år när hon kom med i verksamheten. Gymnastiken var en av de verksamhetsformer som intresserade. Inom skyddskårerna fanns aktiva gymnastiktrupper för män och inom Lotta Svärd-avdelningarna fanns damgymnaster. Tyra Sandberg ledde damgymnasterna och var även ordförande för avdelningen under några år. Vi hade en fin gymnastiktrupp när Tyra Sandberg ledde oss, berättar Else Timmerbacka. Men vi tränade flitigt. Inför gymnastikfesten i Nedervetil 1933 tränade vi nästan varje kväll. Dräkterna som flickorna hade var gråa koltklänningar med gummiband i midjan. När gymnastikprogrammet var över drog flickorna på sig sina lottaklänningar. De var också i grått bomullstyg med vita runda kragar och vita manschetter.  På självständighetsdagen skulle det alltid ordnas fina fester. Lottorna arrangerade festen tillsammans med skyddskåristerna. Festen förbereddes i veckor. Program skulle inövas och maten planeras. Byavis samlades ingredienser ihop. Potatis, kött, rotfrukter, bröd och mjölk behövdes. Dagen före festen samlades lottorna för att tillreda köttstuvningen som kokades i Forséns stora gryta eller någon annanstans. - Vi bakade också bulla till kaffet, minns Else Timmerbacka. På självständighetsdagsmorgonen samlades alla vid ungdomslokalen. Efter en salut tågade skyddskårister och lottor till kyrkan för att fira gudstjänst. Efter gudstjänsten var det dags för middag på ungdomslokalen. Nu fick alla njuta av köttstuvningen. Ibland serverades även risgrynsgröt. Efter middagen ordnades skjutövningar för skyddskåristerna och på kvällen var det dags för den högtidliga festen som alltid inleddes med hornmusik. Fritjof Sandberg som var skyddskårschef ledde programmet som bestod av deklamation, sång och tal. En sångkör hade bildats av lottor. Kören leddes av Tyra Sandberg. Till festen kom flera hundra personer och alla var tacksamma över att få leva i ett självständigt land. Lottorna samlades regelbundet hemma hos varandra. Lotta Svärds gyllene ord fungerade som ledstjärna. "Gudsfruktan vare ditt livs innersta kraft, Lär dig att älska ditt land och ditt folk, Ställ högt ditt lotta ideal, Blott som rättrådig, ren och sann kan du vara rätt lotta, Fordra alltid mest av dig själv" det är några av de tester som ingår i de gyllene orden. Med kriget kom allvaret När lottorna kom hem en kväll efter ett möte hade skyddskåristerna samlats vid mejeriet. Nu anade vi oråd. När vi kom hem fick vi höra att Helsingfors hade bombarderats och då bröt vinterkriget ut. Nu började allvaret för lottorna. En del av kvinnorna som tidigare varit engagerad i verksamheten måste lämna den eftersom de skulle ta hand om barn och jordbruk när männen skulle ut i fält. Else Timmerbacka hade små barn och ett jordbruk att ta hand om. Hon kunde inte delta i lottaverksamheten sedan hennes man åkte ut till fronten. Men Linnea Forsén hade möjlighet att engagera sig och hon åkte ut som kökslotta. De övriga lottorna som arbetade på hemmafronten samlade olika förnödenheter som skickades till soldaterna. Innan kriget bröt ut hade de samlat och sänt paket till militärerna men nu var det soldaterna som fick del av deras omtanke. Strumpor stickades och skyddskåpor tillverkades. Kvinnorna klippte och sydde vita kåpor som soldaterna behövde som kamouflage i vinterkriget. Guds beskydd Linnea Forsén har många minnen från sin tid som fältkökslotta. Hon hann vara på flera olika platser under krigsåren. Under vinterkriget kom hon först till en plats utanför Viborg. Under fortsättningskriget kom hon till Skogsby utanför Hangö och fortsatte sedan till Repola i Karelen. Senare kom hon till Dragsvik där hon var kökslotta vid sjukstugan. Hennes yngste bror Anton var i Dragsvik så därför ville hon dit. Linnea Forsén hade begärt att komma till Tigerns sektion men blev istället kommenderad till Sandströms sektion. Men hon besökte ofta Tigerns sektion eftersom många terjärvbor fanns där. Jag skidade mellan sektionerna ända tills jag blev förbjuden på grund av de risker som fanns i kriget, säger Linnea Forsén. Under vinterkriget var hon ute från februari till april. Under fortsättningskriget var hon ute från 1941-44. Under vinterkriget var det relativt lätt att få tag på ingredienser till maten åt soldaterna. Men under fortsättningskriget blev det verkligen hopplöst. Det var i stort sett att hälla en potatissäck i grytan och sätta fyr under, berättar hon. Ett tag hade lottorna enbart havregryn och te att servera. Då var glädjen stor när befästningsarbetarna hämtade fisk till fältköket. Linnea Forsén behövde aldrig se döda soldater och inte heller svårt sårade. Hon kände sig aldrig rädd. Men tron på att Gud hjälper och beskyddar var bra att ty sig till, säger hon. Kvinnornas insats var verkligen av betydelse under kriget, både lottornas och de övriga kvinnorna som kämpade på hemmafronten. Tack vare kvinnornas insats hade männen något att återvända till när det blev fred. Birgitta Östdahl Österbottningen 05.12.1993 |
| Senast uppdaterad 2009-10-15 17:38 |
