TERJÄRV KYRKAS HISTORIA

FRÅN 1667 TILL BÖRJAN AV 1900 TALET

Forskningar i församlingens ar­kiv bekräftar att församlingen i alla tider satt värde på sina lärare och deras arbete, och inte varit njugga vid bestämmande och utbetalande av deras löner, samt underhållet av prästgården. I ett kapellanstämmoprotokoll skrivet den 20 november 1842 av dåvarande kapellanen Lars Schalin läsa vi: "Ifrån Teerijärvi Kapells första inrättning, har vid hvarje Lärares tillträde en Convention om Kapellanens avlöning blifvet ingången, hvilka Conventioner i de flesta Lärarnas tid ända till om­kring år 1797 bibehållits oförändra­de, och hvilka Conventioner hufvudsakligast bestodo deri, att varje hemmansägare, de af större eller Mindre mantal,förbundit sig ännu efter 1743 års utkomna Kungl.förord­ning och österbottniska Prästerskapets aflöning att till Lärare beta­la årligen En tunna spannmål, ett kalfskin, ett lass ved, 7 a 8 skålpund smör, ett dagsverke ( hvaruti äfven Torparna med flera förenat sig) men sedermera, tid efter annan, enligt särskilda Conventioner och tidens för­ändrade skick, uti ett eller annat, undergått större eller mindre för­ändringar."

På de närvarandes önskan upplästes endast den föregående kapellanens löneavtal, vilket skulle gälla för hans efterträdare. Avtalet lydde: " § 3 Således nuvarande Lärare med spannmål enligt Specification af 1822 Denna specifications slutsumma uppgick till 56 tunnor och 2.7 kappar spannmål, en mark smör efter hvarje på hemmanet förefintlig koo, 3 ost­ar och tre bröd af de större och 2 ostar och 2 bröd af de mindre hem­manen. Af den som hafva 10 koor betalas ett kalfskinn årligen, af dem som hafva deruader till ock med 5 koor hvart annat år, men de som endast hafva k koor och derunder betalas ett kalfskin hvart 3:je år. Dessutom betalas från hvarje hemmansrök Juhltiden ett stycke kött och bröd, talg, ull och hampa efter vanligheten. Ett lagligt lass ved och sommartiden höbergnings och skörde samt rietiden 1 dags­verke. Halmen betalas efter vanligheten. Likaledes ett likstofår ef­ter hvarje Husbonde eller Mattmoder som begravas, samt för barn efter 1743 års förordning. Humbla betalas av dem, som lägenhet och råd dertill hafva.

Tid och ort som ovan  

Lars  Schalin 

v: Past.Kapellan 

Dessa lönebestämmelser undergingo senare små förändringar, äro fortfarande gällande, de stadfästes vederbörligen den 7.9 1892 de utgöra naturaförmånerna där spannmål och smör är huvudparten. Vid uppräknandet av prästgårdens rum år 1703 nämnes alltid om spiseln har spjäll och om dörrarna hava lås och gångjärn, av detta kan vi draga slutsatsen hur fritt från all komfort dåtida prästgårds­liv på landet var.

År 1733 inberäknas bland prästgårdens laga hus en liten brygg­stuga med rum för inmurning av brännvinspanna. Underhållet och uppförandet av husen på prästgården var ända till medlet av senaste århundrade fördelat i lotter mellan för­samlingens medlemmar.

Vid kyrkobänkdelningen år 1738 den 25 juli uppmanades var och en att gå till sina tilldelade bänkar och alla gossar till koret som ej gått till Herrens nattvard, pigorna fick plats nederst i kyrkan. Med ett par årtionden mellanrum företogs alltid ny bänkjämkning. Synnerligen högtidligt var det när nuvarande kyrkans bänkdelning skedde, om den saken läses bl.a. följande: "År 1776 den 9 april in­ställte sig efter högvederbörligt förordnande och underskrefven af Konungens Befallningshafvande samt Högvärdige domkapitlets Fullmäktige i Teirijärvi Capell at tillika med Herr Magister Elias Granroth anställa ordentlig Bänkdelning uti den af Församlingen förledit år nybyggda Capellkyrkian.

På mannfolkssidan skulle första bänken vara för främmande stånds­personer, kronans betjänter, och den andra för nämndemän kyrkiones sexmän samt kyrkovärden uti församlingen. På kvinnfolks sidan första bänken för främmande och andra bänken för nämndemännernes, Kyrkiovärden och sexmennernes hustrur. Till sist heter det,förtal och oordning i Herrens hus ved den allmänna gudstjänsten bivistande måtte förekommas. Det de gossar som äro så till åren komna at de ifrån föräldrarna skiljas kunna böra gå fram uti koret till dess de till Herrens Högvärdiga Nattvard admitteras hvarefter de få gå uti unghanebänkarna i den rota till hvilken de höra.

Det de Personer, som efter denna Bänkdelnings avkunnade egenvilligt och utan nödfall gå uti andras Bänkar och således oreda förorsaka skola bota, första gången En daler silvermynt och sedan hvarje gång dubbelt, änteligen. 

Böra ungkarlarna ved deras ankomst till Kyrkian intet stadna uti Kyrkiodören eller på Kyrkiogården och sedan ved gudstjänstens be­gynnelse hoptals intränga sig uti Kyrkian, utan böra de strax ved ankomsten gå uti Kyrkian och deras tillhöriga bänk intaga. Skulle dock någon fördrista sig att häremot bryta, bör en sådan första gången af Prästen tiltalas men i händelse han därmed ytterligare beträdes skulle han uti kyrkiorådet anges och med en Söndags sittande uti Stocken straffas.

Från 1700-talets visitationsprotokoll får man ingen kännedom om predikans innehåll eller församlingens föärhållande till Ordets förkunnande. Ibland klagas det att församligsmedlemmarna och särskilt ung­domen kommo både försent till och avlägsnade sig för tidigt från kyr­kan vid gudstjänsten.

Mera kunskap om Guds ords förkunnande får man av visitationsprotokollen från 1800- talet. I ett sådant protokoll från den 1 augusti 1836 säges att Jesu lära föreställes rent och enligt den heliga  skrifts och vår församlings bekännelseböcker. Föredragen äro sär­skilt riktade till den viktiga försoningsläran.

Församlingens medlemmar besöka gudstjänsten flitigt, ingen väcker uppmärksamhet genom uteblivande. Nattvarden begås två och tre gånger om året av varje konfirmerad person. Men av nämnda protokoll ser vi också att allt inte varit som sig bör. Det klagas över att fylleriet tilltog både bland gammal och ung, sedlighetsförhållandena gåvo myck­et att önska, om det på samma gång vidgås att i nämnda avseende ej stod sämre eller bättre till än i andra församlingar.

Under senare hälften av 1800-talet och i början av detta århundrade har flera mäktiga väckelser gått fram genom församlingen befordrande kristendomslivet i dess olika former.

Fattigroteanordningen hade ej verkat i församlingen under åren 1722-38 men inrättades på nytt samma år. En inblick gives oss i denna insti­tution genom de bestämmelser som äro dagtecknade den 11 oktober 1773 och lyda: "Beslöts på grund av kungl.brevet av den 15 juni 1773, att för undkommande med minsta kostnad för allmogen själv och vinnande av största förmån för de fattiga, dessa anvisas till underhåll på vissa gårdar.

Emot denna omvårdnad mot de fattiga förbehåller sig socknemännerne både nu och för framtiden!

1:mo Det de fattiga böra vara förnöjde med den skötsel, kost och förplägning som för hvar och en kan åstadkommas.

2:do Det de fattiga, då de i gårdarna underhållas böra förrätta det arbete, hvarom de anlitas och de kunna skärligen åstadkomma.

3:tio Det de fattigas ringa kvarlåtenskap ved deras dödeliga afgång intet af deras anhöriga må tillgripas, utan tillfalla Församlingens fattigkassa samt således til andra Fattigas tjänst och understöd användas.

Tack vare god ordning med rotgången hämmades tiggeriet bland för­samlingens egna medlemmar. Men i början av 1800-talet klagas det sär­skilt över att församlingen är överhopad med stora skaror av tiggare dagligen från de södra församlingarna, vittnande om ett obeskrivligt elände och dålig fattigvård.

Trots enträgna uppmaningar under årtionden från prästerskapets som stiftledningens sida att inrätta skolor i församlingen för barn­undervisningens förbättrande, resulterade alltsamman ända till medlet av senaste århundrade däri, att klockarskolan med "trögläsarena" bland skriftskoleungdomarna förlängdes med några veckor. Kontroll över läs­kunnigheten hos såväl gammal som ung utövades främst av församling­ens prästerskap, med de äldre två gånger senare en gång om året med de årligen återkommande läsförhören, senare av stiftstyrelsen vid de nämnda visitationerna. Att vid dessa visitationer och läsförhör både ris och ros utdelades framgår av ett utdrag ur ett protokoll från prostvisitationen den 10 maj 1825 där det heter: "

Ty nu voro tvenne trögläsare, en man om fyrtio år och en kvinna över tjugo år hit instämda, av vilka endast den förre Elias, Månsson, Rönnberg infunnit sig och undfick allvarlig föreställning även för sin last­fulla levnad samt tillsägelse att inom åtta väckor lära sig åt­minstone Luthers Spörsmål och sitt prov därpå inför kapellanen Granlund avlägga, emedan straffet för ohörsamhet härmot vore att en söndag sitta i stocken vid Teerijärvi kyrka. Samma dom skulle sex-mannen tillsäga kvinnan i händelse av hennes fortfarande lättja och håglöshet, utom det, att hon skulle bota för uteblivande från visitationen. Rönnberg utfäste sig att lyda och lära vad av honom fordrades."

Till kyrkans egendom medräknades ännu den 14 december 1856 fot­stocken, kallad botstock, efter att förut ha burit namnet straff­stock. Det sista vi vet om den är en anteckning med blyertspenna att den är: "Förstörd av församlingen".

Om tidens karghet och dåliga seder vittnar bland annat kyrkkloc­kornas mångfaldiga omgjutning, beroende i flesta fall på dessa överdådiga överändaringningar och även samtidigt sönderringning­ar, flera kyrkostämmobeslut med specifierade olika pliktstraff för större och mindre förseelser tala härom. Denna tids dåliga seder fordrade annat än mjuka grepp för att kunna stävjas. Det är i lju­set härav vi måste betrakta både prygel och stock för att förstå deras berättigande.

Vid Ärkebiskop Bergenheims visitation 1856 hade församlingen på allvar lovat inrätta en skola genom att använda överskottsmedel från sockenmagasinet. Ett exempel som Kronobyborna borde följa sade Ärke­biskopen, detta vittnade om hans belåtenhet med beslutet.

Hösten 1859 började den första folkskolan med sin verksamhet enligt fastställt reglemente och med dåvarande klockaren Karl Johan Berg­man som lärare och klockargården som skollokal. Den första högre folkskolan grundades hösten 1891 som efterträdare till en privat skola som dessförinnan tidigare arbetat några år. Senare har såväl högre som lägre skolor bildats och inflyttat i goda tidsenliga lo­kaler. Då lagen om allmänt skoltvång år 1921 trädde i kraft behövdes inte från församlingens sida vidtagas några extra åtgärder för att uppfylla de krav som lagen ställde i detta hänseende. Från år 1876 har söndagsskolverksamhet bedrivits i församlingen under präster­skapets insikt och ledning. Under årtionden har söndagsskolan ar­betat i hela församlingen, det finns för närvarande 17 söndagsskolor med sammanlagt 64 lärare, 14 lärarinnor och omkring 500 elever. För ungdomens kristliga fostran arbeta tvenne föreningar: den ena, bildad 1907, den håller sina möten i församlingens bönehus, som upp­fördes 1879.Den andra föreningen Ev.Unga, stiftad 1909 som håller sina sammankomster i Sv.Luth.Ev.För:s bönehus, byggt 1907.

Dessa data och anteckningar ur församlingens annaler sträcker sig till början av 1900 talet. Vad som senare timat och tilldragit sig hafver torde de flesta församlingsborna känna till.

Henry Palm
1975