I Kemijärvidelegationen ingick från vänster Kari Rytilahti, Unto Vartioniemi, Erkki Ahola, Elna Ahola, Aila Törmälä, Erkki Kujala, Toivo Kelloniemi, Jorma Kelloniemi, Esko Kelloniemi, Kaisa Koskinen samt Katariina och Pauliina Kelloniemi. (Ole Granholm)

Evakuerade bjöd på stämningsfullt program i Terjärv

Nio av de 42 personer som är kvar i livet av de drygt ettusen personer som var evakuerade till Terjärv på grund av Lapplandskriget deltog i festligheterna i Terjärv på söndagen. I festen medverkade dessutom tre ungdomar ur den sång- och musikbegåvade Kelloniemisläkten. F.d. landshövdingen Asko Oinas var förhindra på grund av sjukdom. Hans tal framfördes  av Kari Rytilahti, som även ingick i evakueringståget från Kemijärvi för 65 år sedan.

Kari Rytilahti och Marketta Widjeskog (Ole Granholm)

Dagen inleddes med gudstjänst i kyrkan och lunch i församlingshemmet där även festen hölls. Kronoby kommuns fullmäktigeordförande Marketta Widjeskog hälsade på hembygdsföreningens vägnar välkommen. Hon konstaterade att gästerna har en stor roll i programmet. De uppträder med musik, sång, tal och mycket annat.

– Ett gott samarbete som egentligen började för drygt 60 år sedan – inte i glada tecken, kanske mest i stor sorg, gråt och besvikelser – men också sedan med tacksamhet över att terjärvborna tog emot de hjälpbehövande från Kemijärvi. Det var fråga om helt främmande människor, som talade ett annat språk.

I sitt tal hänvisade hon till Veteranens kvällssång som förpliktar. Borta är snart också de som ännu kommer ihåg dessa svåra tider. Hon efterlyste skriftliga berättelser för kommande generationer.

– Jag välkomnar alla att minnas och återuppliva gamla minnen och för att trivas på vår gemensamma fest, konstaterade Widjeskog som fungerade som tvåspråkig programledare.

Toivo Kelloniemi bjöd på två dikter, varav en på svenska. (Ole Granholm)

Esko Kelloniemi mindes

Och minnen flödade. Alla hade något att berätta från vistelsen i Terjärv. Esko Kelloniemi var fem år och hans bror Jorma ett år gammal när de kom till Harju i Kortjärvi. Esko berättade om sina upplevelser, om kulturella olikheter, om språkproblem och annat som han upplevde under sin vistelse i Terjärv.

Han mindes Hari-Kalle, pappa till bröderna Odin och Olof Skog.

– Kalle var en trevlig person och min far kom bra överens med honom. De fiskade och rökte kessona tillsammans.

Esko berättade om smärre handgemäng och att han i Kortjärvi första gången såg en ”sprättbåga”. Detta var imponerande. Han mindes den första julen på Harju då tre skråbockförsedda personer klappade på fönstret. Aldrig tidigare hade han sett något sådant. Först blev han rädd, men de hade ju julklappar med sig. Och han som var från Lappland!

– Vi förvånade oss även över att männen mjölkade och att kvinnorna slaktade svinen. Detta hände inte i Kemijärvi. Dessutom förundrade vi oss över instrumenten som hängde på väggarna. Allt detta var nytt för oss från Kemijärvi, konstaterade Esko Kelloniemi som före återresan i juni 1945 samlade ihop daggmaskar i en ask för kommande fisketurer i Lappland. Idén fick han av Hari-Kalle och hans pojkar.

När de kom fram var asken givetvis tom. Men kossan som var med på den strapatsrika resan kalvade när de kom fram.

– Det visar att livet alltid går vidare, konstaterade Kelloniemi.

Familjerna Kelloniemi svarade för sången och musiken. Från vänster Jorma Kelloniemi och döttrarna Katariina och Pauliina samt  Esko Kelloniemi och dottern Kaisa Koskinen. (Ole Granholm)

Musiken och sången flödade

Efter hälsningsorden framförde Kaisa Koskinen och Pauliina Kelloniemi Slumrannde toner och Kemijärven kotiseutulaulu. Toivo Kelloniemi läste två dikter, den ena på svenska. Sedan stod Kaisa och Pauliina i tur. Jorma Kelloniemi framförde Itkupolska och Katariina och Jorma Kelloniemi (far och dotter) bjöd på en spelmansvals.

Gåvor överräcktes och kommunens hälsning framfördes av kommundirektör Michael Djupsjöbacka. Avslutningsordet hölls av kyrkoherde Timo Saitajoki. Ett trevligt besök som inleddes på lördagen var till ända. Nu var det tid för avskedskaffe.

Ole Granholm

 Evakot sopeutuivat hyvin kultturieroista huolimatta
Vieraita vuosikymmenten takaa