TERJÄRV FÖRSTA KYRKA
 

TEIRIJERWI KYRKIO—BOK, av år 1738.Teirijärwi Capelli Cronoby befinnes wara funderadt år 1667, och samma tid til wäggar och tak uppbygt. Hwarom Kolamb— Boerne Anders, Daniel och Mårten Olofssöner sig mäst winlakt; Som det och för wisso berättas, att dän första af dässe Bröderne äfwen gjort Predikostolen. Och som de till dänna bygnad intet hade någon hjälp af andra Församblingar, betiente de sig af sitt egit arbete så godt de kunde,utan främmande Byggmästare. År 1669 Doca IV.p.Epiph, som då inföll på dän 31 Januarii blef dänna  Kyrkia inwigd af då warande Kyrkioherden och Probsten Jacob Brennerus: -- och Kyrkian wardt Kallad, Vår Frälsares Kyrkia.

PREDIKOHUS 

En speciell grupp av gudstjänstrum var predikohus. Dessa fick man tillstånd att bygga av kontraktsprosten eller domkapitlet. Genom att bygga predikohus kunde myndigheten se byalagens intresse och strävan till att få kapellrättighet och småningom få bli en självständig församling. För att bli en kapellförsamling fordrades konungens tillstånd och medgivande. Predikohusen fick ej byggas med branta tak eller torn, endast låga enkla hus med minsta möjliga kostnader i byggande och underhåll.

På grund av dåliga vägar och långt till s.k. moderkyrkan i Kronoby, säges ett predikohus ha funnits här i Terjärv. Uppfört år 1662, ”invid gårdarna på stranden av Teirijärfwi sjö”, kanhända på samma plats som kyrkan nu står.

Några år senare, eller år 1667 blev Terjärv en kapellförsamling. De fick tillstånd därtill mot löfte om att ej moderförsamlingen därav blir lidande på kapellförsamlingens tillkomst.

År 1667 lades grunden för den första kyrkan av de 19 bönder som då fanns i Terjärv. Av dem var tre bröder KOLAM, Olofssöner Anders, Daniel och Mårten,” som sig mäst winlakt”, och ledde arbetet vid kyrkbygget, ingen byggmästare anlitades. Anders torde vara den som gjorde den första predikstolen.

Redan den 31 januari 1669 invigdes kyrkan av kyrkoherden i Kronoby, Jacobus Brennerus, och kallades VÅR FRÄLSARES KYRKA, och J.Brennerus höll den första predikan och mässan i den nya kyrkan. År 1671 erhöll Terjärv sin första präst, kapellanen  Carolus Werander, som verkade i Terjärv till sin död 1699, lades i ”Prästegraven” inunder kyrka mellan koret och prästbänken. Inalles tjänstgjorde 11 st kaplaner i Terjärv intill år 1872 och 11 st kyrkoherdar i Kronoby, med vilka kaplanerna samarbetade. Församlingens tillkomst sammanfaller med stormaktstidens utveckling på det kyrkliga området. Karl XI gynnade nya församlingars uppkomst, varför han till Terjärv församling skänkte den första kyrkklockan år 1684, samt den då nyutkomna kyrkohandboken. År 1687 köpte kapellborna för egna medel två större klockor. Kyrkan dekorerades också småningom med ljuskronor, ljusarmar och nattvardskärl samt mässhake anskaffades.

Församlingen växte och en utvidgning av kyrkan blev nödvändig.  Kyrkoherden i moderförsamlingen, Jacob Falander tog initiativ till en tillbyggnad av kyrkorummet. (Jag citerar skrivaren Anders Skullberg. 1811—1873). ”År 1701 blef kyrkan utwidgad vid stora dören jemti klockstapeln ” ? Fanns där ett tomrum mellan kyrkan och klockstapeln, som nu utbyggdes, jag Sven H. frågar blott ??

Åren 1725 och 1727 blev de två större klockorna omgjutna i Stockholm. År 1730 blev kyrkan och predikstolen målad, 1731 köptes en liten silverkanna som brukas på altaret. År 1748 den 30 Maij begynte gamla sakristian nedtagas och utvidgas, byggmästare var då Carl Andersson Hästbacka d.ä.

År 1774 den 25 april började man bygga en ny kyrka, citerar åter A.Skullberg; ”Allra först börjades med klockstapelns rullande som då var vid den Gl.kyrkan. Byggmestaren var Mattz Lillhånka som lätt rulla den på 4 dagar till sitt nu varande ställe,”så långt A.S.

Kyrkan byggdes nu till en korskyrka, med ritningar och kostnadsförslag av byggmästaren Lillhånga. Korsarmarna skulle mäta 10 o. 1/2 alnar i djup och 17 alnar i bredd inom knutarna. Av östra korset skulle en sakristia om 6 alnars bredd avstängas, och altaret skulle stå mot mellanväggen. Enligt uträkning kunde nu kyrkan rymma 800 personer, mot 400 den gamla.

Den nya kyrkan kommer att resas längre upp i backen så att södra korsets gavelvägg skulle löpa där klockstapelns norra vägg då stod.

Efter några veckors förlopp blev kyrkan så långt färdig “at der kunde beqvämligen hållas Gudstjenst, hwilket skiedde första gången Dominica Trinitatis”. I början av oktober avslutades arbetet med byggnaden. I april följande år vitlimmades kyrkan invändigt och beströks utvändigt med grundfärg. Nu gjordes också altartavlan, som blifvit skänkt af några gudälskande vänner. Den 2 juli som var Dom. III post Trinitatis, (3:dje söndagen efter Tref.), blev den nya helgedomen högtidligen invigd av Kyrkoherden i Gamla Carleby, Herr Magister Anders Chydenius, och enligt Församlingens åstundan, kallad, VÅR FRÄLSARES JESU KRISTE KYRKA. Predikan hölls av församlingens Capellan, Georg Mathesius.

Den nya korskyrkan mätte 39 alnar o.18 tum från västra till östra korset, och 44 alnar o.8 tum från norra till södra korset. Kyrkan var 16 alnar o. 21 tum bred i alla korsen, och 9 alnar o.20 tum hög till takbandet. Byggkostnaderna täcktes till en del med kapellets kyrkokassa, som för tillfället steg till 744 daler kmt. Klockstapeln var 15 alnar lång och 18 alnar o 10 tum bred, och underbyggnaden 11 alnar o 11 tum hög . Överbyggnaden bestod av ett (?) konkav = inåtbuktad spåntak, 9 alnar högt, och därpå ett fyrkantigt klockrum, 8 alnar o 10 tum brett och 9 alnar högt.  Överom klockrummet vilar ytterligare ett spåntak med ett åttkantigt torn, bägge tillsammans 8 alnar högt. Tornet uppbar slutligen en 17 alnar hög spira med järnkors.

I medlet av 1800-talet var kyrkan ännu målad med röd färg, och omgiven av ett rött plank med två göna portar. År 1852 blev klockstapeln försedd med ny brädfordring, gjord på liggande, och det åttkantiga tornet ersattes med ett runt, försett med träspira och kors. Här kommer igen en fråga som ingen, knappast kan svara på, var det nu som taket blev ombyggt till konvex = utåt buktat, man kan se från insidan att det omändrats, tornet var grönt, men stapeln i övrigt gul med vita knutar och taklister.

Vi förflyttar oss till 1870-talet, nu börjar taket på kyrkan bli trasigt och fordrar extra åtgärder, vi går till stämmoprotokollen, som de återges i SVENSKA ÖSTERBOTTENS HISTORIA del V, av professor Lars Pettersson:

”Vid stämman 15.8 1875 konstaterades, att yttertaket vid nyligen verkställd besiktning icke visat sig så bristfälligt, att skada för kyrkan därav vore att befara, varför reparationen skulle anstå tills ”densamma blefwe af behofvet påkallad”. Vid stämman 31.10 1875 togs ärendet åter upp med hänvisning till föreskrifter givna vid senaste prostevisitation, då även andra bristfälligheter iakttogs, bl.a. beträffande brädfodringen, stenfoten och inredningen. Församlingen ansåg nu, att den till ifrågavarande arbete föreslagna byggmästaren “Jacob Rauma” från Kaustby, nyligen återkommen till sin hemort, borde om ärendet underrättas och kallas till nästa kyrkostämma.

Uppdraget gavs åt kommunalnämndens ordförande Anders Karlsson Hässjebacka. Vid stämman 14.11 1875 beslöts om kyrkans reparation, att det högst bristfälliga taket “skulle ånyo byggas i plattare form än det nuvarande, som ansågs vara alltför brant och derföre svårare att underhålla äfvensom af mindre prydligt utseende; tornet skulle utvidgas, kyrkans väggar höjas och utrymme beredas för en läktare, som skulle anbringas ofvanför vestra ingången, framför hvilken en förstuga borde inrättas”. Stenfoten ävensom kyrkans inredning skulle behörigen repareras och uppsnyggas. Hela arbetet skulle uppdragas åt byggmästaren Jacob Rauma el. Kuorikoski, vilken lovade inom 3-4 veckor häröver uppgöra ritning och kostnadsförslag. Beträffande tidpunkten för arbetet yppades olika meningar. En del ansåg i likhet med byggmästaren att det kunde företagas redan följande vår medan andra menade, ”att virket, som under instundande vinter borde anskaffas, behöfde få torka under nästa sommar, hvarföre byggnadsarbetet borde begynna först derpå följande vår. Till denna sednare mening slöt sig flertalet af de närvarande”.

Vid nästa stämma 28.12 1875 granskades och godkändes den av kyrkobyggmästaren uppgjorda ritningen, likväl med den förändring, att alla korsen skulle byggas med upprätt stående gavlar. ”Angående fönstrens höjande voro meningarne skiljaktiga, hvarföre denna fråga lemnades oafgjord till dess väggarne erhållit sin erfoderliga höjd.” Materialförslag utlovades av byggmästaren inom två veckor, varefter man skulle sammanträda för att besluta om åtgärder för arbetets “sättande i verkställighet”. Vid stämman 9.1 1876 upplästes och godkändes det av byggmästaren uppgjorda materialförslaget, varpå kyrkorådets medlemmar fick i uppdrag att uträkna peningvärdet på materialierna. Slutsumman blev 6.607 mark finskt mynt. Vid nästa möte 23.1 1876 upplästes och godkändes den nämnda värderingen, men beslut om vidare åtgärder uppsköts till följande möte.

Vid stämman 6.2 1876 fick ärendet en ny vändning. Vid föregående stämma hade åtskilliga av församlingens medlemmar yttrat, att den tillämnade reparationen bleve alltför kostsam och betungande för de fattigare i församlingen, varför reparationen “borde inskränkas derhän, att, med hibehällandet af kyrkans nuvarande form, skulle densamma till tak, brädfodring och stenfot behörigen iståndsättas äfvensom invändigt uppsnyggas”. Vid omröstning utröntes, att nyssanförda mening delas av flertalet. En ytterligare syn ansågs likväl böra verkställas och utsågs till synemän bönderna Johan Andersson Warg, Anders Mattsson Kolam, Anders Gustaf Mattsson Aspfors, Matts Andersson Bredbacka, Anders Andersson Sandkulla, Matts Mattsson Skytte samt bondemågen Nils Johansson Widjehag,(måste vara Widjeskog), biträddä av kyrkoherden C.A.Mellberg och kyrkovärden. Synemännens förslag skulle meddelas församlingen vid kyrkostämma nästkommande söndag.

Vid stämman 13.2 1876 upplästes och godkändes synemännens förslag, som innehöll bl.a. följande punkter: a) stenfoten skulle iståndsättas och rappas, vartill prövas åtgå 6 tunnor kalk; b) till brädfodringens reparation skulle anskaffas 20 tolfter bräder av 8 alns längd, 9 tums bredd och 1 tums tjocklek, varjämte kyrkan utvändigt skulle målas med rödfärg samt dörrar och fönsterbågar jämte poster och foderbräder med oljefärg, ävensom alla bristfälligheter å dessa skulle avhjälpas och till fönstren på södra sidan borde anskaffas rutor av tjockare glas än de nuvarande; c)på taket skulle alla bristfalliga spån ersättas med nya, 26 tum långa och 9 tum breda, vilka kunde levereras av församlingens medlemmar efter beräkning av ett spån för varje skriftgången mansperson, varjämte hela taket skulle tillspikas och ånyo tjäras, kamstockarna förses med ny fodring, de gamla takrännorna borttagas och nya inrättas ovanför trapporna, d) till avhjälpande av bristfalligheter inuti kyrkan borde anskaffas 1/2 tolft bräder av 1 1/2 tums tjocklek, varjämte kyrkans väggar och tak på inre sidan skulle målas med vattenfärg, men om bänkarnas målning skulle framdeles beslutas.

Vid stämman 5.3 1876 beslöts, att till byggmästare för kyrkrepararationen skulle antagas bonden Matts Henriksson Smedjebacka, med vilken utan tidsutdräkt överenskommelse skulle träffas. Angående kyrkans invändiga reparation ansågs närmare böra bestämmas först sedan den yttre blivit verkställd, och skulle medlen till bestridande av kontanta utgifter för hela arbetet utgå ur församlingens kyrkobyggnadskassa. Om anskaffande av takspånen bestämdes, att detta skulle åligga endast hemmansinnehavare. Materialernas fördelning å deltagarna uppdrogs åt bonden Gustaf Hästbacka.

Efter ett längre uppehåll var reparationsfrågan åter framme 21.1 1877. Byggmästaren Jacob Rauma hade vid senast gjord förfrågan angående övertagande av kyrkoreparationen i skrivelse till ordföranden 18.10 1876 meddelat, att han såsom ännu fästad vid kyrkobyggnadsarbetet i Gamlakarleby, icke kunde bestämma något. Emedan tiden dock nu redan var inne för anskaffande av virke frågade ordföranden, om icke nu en ytterligare förfrågan i ärendet skulle göras hos byggmästaren. Sedan kyrkvärden C. G. Hässjebacka upplyst, att Jacob Rauma nyligen för honom förklarat sig villig till verkstallande av ifrågavarande arbete, beslöts att genom kyrkvärdssonen, kommunalnämndens ordförande Anders Karlsson Hässjebacka utan tidsutdräkt träffa avtal med Rauma rörande tiden och villkoren för arbetets utförande, varom församlingens medlemmar om möjligt redan nästkommande söndag borde underrättas. Emellertid borde utan dröjsmål åtgärder vidtagas till anskaffande av virke, vars fördelning å de deltagande uppdrogs åt bonden Gustaf Hästbacka, varjämte församlingens kyrkvärd anmodades att ha tillsyn över virket, pröva dess duglighet m.m.

Till stämman 28.1 1877 hade byggmästaren Jacob Rauma på kallelse infunnit sig. Han lovade verkställa den nödigansedda kyrkoreparationen och ansåg den kunna börja i mediet av nästkommande mars månad för en summa  av 700 mark jämte fritt uppehälle under arbetstiden. Han förbehöll sig därjämte sex ständiga timmerkarlar till biträden vid arbetet och övriga dagsverken efter behov. Församlingen skulle anskaffa material enligt av byggmästaren förut uppgjort förslag, vilket nu upplästes, varjämte församlingens medlemmar bestämde penningvärdet på det i förslaget upptagna trävirket. “Beträffande kyrkans blifvande form ansåg hvarken byggmästaren eller församlingens närvarande medlemmar de beslutna förändringarne påkalla särskilda, vederbörligen fastställda ritningar”.

Vid nästa stämma 18.2 1877 förelåg från byggmästaren en skrivelse, som föranledde ett beslut, enligt vilket kyrkans inre tak borde bibehållas orubbat, ”såvidt den beslutna reparationen sådant medgifve.” Bonden Johan Andersson Warg utsågs att med byggmästaren överenskomma om härav betingad nedsättning i arbetslönen samt göra förfrågan om icke till underlättande av arbetet takspånen finge vara sågade och deras bredd inskränkas till 8 tum. Virket ansågs böra anskaffas med det första och senast före mediet av nästkommande mars.

Vid stämman  8.4 1877 valdes till ledamöter i kyrkobyggnadskommittén kyrkvärden C.G.Hässjebacka, bondemågen Henrik Gustaf Byskata samt bönderna Gustaf Andersson Hästbacka och Gustaf Andersson Ahlsved. Härjämte beslöts, att kyrkobyggmästarens inkvartering och kosthållning ävensom fullgörandet av det åt honom utlovade arbetsbiträde av sex ständiga timmerkarlar skulle åt de minst fordrande utbjudas medelst entreprenadauktion, som komme att hållas på Hässjebacka gästgiveri måndagen 16.4 samt att de, som oaktat därom skedd kungörelse ännu ej framforslat dem påförda bjälkar och takspån till kyrkobyggnaden skulle medelst ytterligare kungörelse tillsägas, att senast inom därpå följande vecka denna sin skyldighet fullgöra vid äventyr, att sagda virke., eljest komme att på den försumligas bekostnad medelst köp anskaffas.

Den följande stämman 6.5 1877 hölls ej längre i sakristian utan på Hässjebacka gästgiveri, vilket antyder, att reparationen kanske redan var igångsatt. Det av byggnadskommittén uppgjorda förslaget till fördelning av dagsverksskyldigheten blev godkänt. Angående kyrkans inre tak beslöts utan motsägelse av någon bland de närvarande, att denna fråga skulle hänskjutas till byggmästarens prövning och avgörande.

Vid stämman 10.6 1877 på Häggmans kyrkoherdebol beslöts, att kyrkan skulle målas och dess yttertak tjäras, vilket allt med det första skulle företagas. Utvändigt ävensom till sin nedre del invändigt skulle kyrkan målas med oljefärg, varemot interiörens övre del skulle bestrykas med “vattufärg”. Arbetet skulle utföras av torparen Johan Johansson Lytz, biträdd av torparen Karl Johansson Storrank, samt under inseende av byggmästaren, åt vilken även bestämmandet av färgen överlämnades. Vardera målaren skulle erhålla samma dagpenning som envar av de sex ständiga timmerkarlarna.

Vid stämman 9.12 1877 var man åter samlad i sakristian. Kyrkobyggnadskommitténs räkenskaper över uppbörd och förvaltning av byggmedlen, granskade av vederbörligen utsedda revisorer, delgavs församlingen och godkändes med obetydliga rättelser. Därjämte granskades förteckningen över resterade dagsverken och beslöts, att de dagsverksskyldiga skulle medelst i kyrkan skeende kungörelse kallas att på bestämd dag till kyrkokassan avbetala sina rester kontant, enligt beräkning av 1 1/2 mark för varje dagsverke. Den genomförda reparationen fick i själva verket karaktären av en påtaglig ombyggnad, som märkligt nog inte översågs av ÖAB eller approberades av Senaten.

Åsikterna tycks ha varit många angående ombyggande av kyrkan, med många stämmor och byten av byggnadskommittéer i en kortfattad beskrivning av det hela finner man med följande innehåll:

År 1877 höjdes kyrkans väggar 3 1/2 alnar, ävenså inre taket, det yttre taket gjordes plattare, västra korset förlängdes med 3 alnar och framför detta inrättades en förstuga, och där ovan en läktare. Här var alltså orgelläktaren, för då redan hade en tanke väckts om att en orgel borde inrättas i kyrkan.) Fyra nya fönster öppnades i övre delen av skeppet, och ett i vänstra korets gavel. Över kyrkans mittparti byggdes en åttakantig attika med tympanonfält, och överst placerades en ny lantärnin med karnis-svängd huv och kors.

(Här var några främmande ord som jag skall se om det finns motsvarande svenska, ATTIKA = överbyggnad, TYMPANONFÄLT = bågfält, benämning på gotiska kyrkoportaler, KARNISSVÄNGD = S-formad huv el. tak på lantärnin.)

Uppgifter om Terjärv kyrka har hämtats ur Terjärv församlings arkiv samt Kronoby sockens historia och Svenska Österbottens historia, del V av professor Lars Pettersson. På uppmaning av Levi Johnsson har jag försökt göra denna enkla sammanställning om TERJÄRV KYRKA

 Terjärv, i januari 1993.

Sven Hästbacka

Kapellaner i Terjärv församling 1672 — 1871

1 Carolus Werander, 1672—1699 dog här, första i prästgården

2 Mathias Mejlund, 1700—1702 dog här, begravd under kyrkan

3 Gabriel Werander, 1703—1731 dog här

4 Laurentius Häggman, 1732—1758 dog här

5 Georg Mathesius, 1760—1781 till Solf - Nykarleby

6 Mattias Köping, 1781—1794 dog här 

7 Sven Abraham Fontell, 1795—1819 dog här

8 Jonas Reinhold Granlund, 1821—1839 dog här

9 Lars Schalin, 1842—1847 dog här

10 Carl Josef Häggström, 1851—1863 till Lillkyro

11 Josef Wilhelm Fontell, 1863—1871 till Vörå

Kyrkoherdar i Terjärv församling

Johan Oskar Bergrot, intermisspredikant här

A.Saarinen, intermisspredikant här

1 Carl August Mellberg, 1875—1889, till Parikkala

2 Johan Wilhelm Fontell, 1890—1900, till Malax

Isak Elenius och Henrik Lindgren,  intermisspredikanter här

3 Ernst Gustaf Appelberg, 1901—1917, till Nykarleby

4 Erik August Isidor Eriksson , 1917—1936, till Pernå

5 John Runar Alfred Weckström, 1937—1970, till Kristinestad

6 Alf Eigil Joel Granvik , 1970—1984  *)

7 Klas Gunnar Hilding Böling, 1984—1989

8 Timo Tapani Saitajoki, 1990-

----------
*) avled 29.10.1993