Småbönder -Trehundraårig hävdaberättelse

Skrivet av Immanuel Widjeskog

2008-10-18 14:51

SMÅBÖNDER
Trehundrårig hävdaberättelse

Av Im. Widjeskog

Fortsättning på artikeln:
Var låg det mystiska hemmanet Widieskog II?
Släkt och Hävd nr 10.

Berättelsen som gått från släktled till släktled och ännu lever kvar en första åboaren på Wistbacka är följande: För huru länge sedan det hände har ingen kunnat säga: En man kom från Evijärv/Lappajärvi-hållet, trött och hungrig till Widieskog. Efter det han fått mat och övernattat ser han sig om i marken och besluter bosätta sig i en vacker backsluttning och bygga sig ett hem. Åboarna på Widieskog låter honom försöka. Ett hem blir uppfört, men efter en mansålder är det åter öde och förfaller helt. Blott ett par stenkullar vittnar om den gamla platsen. Berättelsen poängterar alltid det jämna talet 100 år efter det den första åboaren kom, men platsen blev igen öde. Så kom nya som åter byggde ett hem och grundade skattehemmanet Vistbacka.

Det var ättlingar på mödernesidan från Widijeskog, även födda därstädes vilka som små hade flytta med sina föräldrar till Esse, men i början på 1730-talet återvänder och bildar ett skattehemman.

Enligt rotelängden från 1633 kommer Olof Markusson sommaren 1634, då 32 år gammal, från Pedersöre markene dvs från Evijärv/Lappajärv hållet och slår sig ned på Widjeskog. Åren 1635-37 antecknas han som husbonde på en 1/4 mtls hemmanet, men då försvinner namnet och är borta över 30 år, då det kommer tillbaka men bara med ett 1/12 hemman, härefter har han titeln "soldat." Kanske denne Olof tidigare försökt skaffa sig hemman för att inte behöva uttagas som kneghtsoldat, men det lyckades inte liksom den alltid namngivne ägaren till Widieskog 1/3 mtls hemmanet, Hans Olofsson fick han vara kneght i 20 år.

Möjligen var det Widieskog 1/4 hemman som Oluf Markusson stod för 1635 och -37, men säkert är det inte. Vem som bebodde hemmanet tidigare är även oklart. En personlängd från samma tid upptar efter Hans Olofsson Widieskog en Margareta, Enkia. Det frestar att tro att det var där hos änkan som Olof Markusson lät skriva sig som husbonde, men bäst att låta saken vara oavgjord.

Efter Olof Markusson kommer Hans Jakobsson omkring 1640 och står som husbonde över 40 år, eller till 1682. Det är under hans tid som hemmanet bokföres en tid bland Hopsala hemmanen. I 30 års tid saknas Olof Markussons namn, men i slutet av 1660-talet kommer det åter. Om det är samma eller en annan med samma namn, vet vi inte, men när det båda gångerna gäller Widieskog hemmanen så kan vi tro att det är samma person, soldat är han åtminstone. Men nu har han tre gånger mindre hemman, det minsta av alla, 1/12 mtl. Detta är ett nytt hemman ty filmrullen 2473, början fol. 250 har sirligt infört alla Cronoby-hemmanen i storleksordning, tydligt textat:

1/3 hemmanen bl.a Hans Olofsson Widieskog och allra sist sid. 246 och ensam 1/12 mtls hemman Olof Marcusson. Och sist bland Hopsala hemmanen 1/4 Hans Jakobsson. Detta ligger vid Södra fögderiet.

Soldaten Olof Marcusson har säkert tidigare haft sitt ställe, men det har inte varit infört i mantals-crono- eller nybyggarhemmanslängderna. I personlängderna efter 1665 antecknas för honom son och sonhustru. Olof Marcusson uppkommer med sitt lilla hemman, sista gången 1682. Film. 2475. Med detta år börjar enligt tingsprotokollen processer om ett litet hemman vid Widieskog, mellan släktingarna till Marcusson, och de tillfälliga innehavarna av hemmanet. Detta lilla hemman är det Gamla-Wistbacka, ehuru namnet då ännu inte fanns, men stället och ruinerna finns kvar. Före 1690-talets slut har hemmanet övergått i Widieskog och Furu hemman. Marcussons hemmans ängar var på östra sidan av ån. De närmare gården belägna kom åt Widieskog och de något lägre ner belägna W(?)illkärret benämnd - åt Furu. Ännu är denna mark inte sammanhängande med Furu markerna utan en enklav mellan Widieskog och Storbackas marker. Denne Olof Marcusson har två söner, Johan och Jacob Olofsson. Av tingsprotokollen framgår att en Tomas Marcusson uppträder som är styvbror till dem. Dennes far, som hette Marcus Marcusson, har gift sig med Olof Marcusson änka. Härtill gör Olofs måg Jacob Widieskogs son Matts även anspråk på Furu Cronohemman. Ang dessa processer kan jag hänvisa till tingsprokollen med kort angivning vad de handlar om.

KT 26.8.1681 framgår, att Jacob Hansson är måg på Hans Olofssons hemman och inte son fast han är Hansson. Enda barnet till Hans Olofsson hette Carin.
KT 22.9.1682 talar om Marcus Marcussons son Tomas Markson son i Widieskogen.
KT 18.3.1687 talar om styvsyskonen Johan Olofsson och Tomas Markson i Widieskogen.
KT 3.1.1708 Matts Johansson Svartsjö mot Mickel Mattsson Furu. Matts Johansson antecessor Tomas Marcusson fråntagit Matts Jacobsson Widieskog Mickel Mattsson Furus hemman tvist 1684 då Johan Olofsson innehade det.
Så får vi erinra oss tingsprotokollet KT 18.1.1675 från "Processen om Särsbäck äng å Wistbacka":

Nämndeman Anders Olofsson intygade för denne Engh förvetta, at för en 40 år tillbaka haver en torpare satt sig här upp i Kronoby sockn Skata, av byses utmark upprögt bemälte eng, senare försålt den för en tunna smör och sedan har bemälte torpare avijkit samma torpställe och då skall han sig tillvällat engen.

Tinget hölls 1675, 40 år tidigare är 1635,eller året efter det Olof Marcusson inkommer. Den bästa marken var då som nu Särsbäck ängen som gav 25 skrindar hö. Den som bebodde torpet och det lilla hemmanet vid Gamla-Vistä, som det senare kallats, har också haft Särsbäcken. Omnämnde Olof Marcusson hade ett litet hemman i Småbönders och tills någon annan utredning visar något annat, så må vi antaga att det var han som bebott det gamla stället.

Bröderna Jakob och Gabriel Anderssöner kom till Wistbacka omkring år 1750. Deras far var Anders Olofsson. Han arbetade länge som måg åt svärfadern Johan Johansson Widieskog, gift med dottern Lisa född 1694. Enligt J.A. Strömsnäs utredning är Anders Olofsson född 1685. Det vore angenämt att kunna ange Anders Olofsson som Olof Marcussons son, ty då vore Wistbacka trakten liksom bördejord åt Jakob och Gabriel. Men om Olof Marcusson är den som kom 1634, då 52 år, så är han född 1602, eller -03 och vore då 82 år vid Anders födelse, vilket inte torde passa. Men om Olof Marcusson är den som kom 1652, sin ålder 10 år mera än han var, för att eventuellt slippa bli utskriven som knekt, eller om den Olof Marcusson som kom och fick det lilla hemmanet på 1660-talet är en helt annan, så kunde det nog passa. Tillsvidare anser vi dock de första Wistbacka böndernas far Anders Olofsson liksom mågen Johan Johansson Widieskog, död 1741, härkomst vara oklar. Men Wistbacka hemman har blivit till, först ett försök på 1600-talet som dock ej ledde till resultat och så ett nytt som ledde till att ett skattehemman på 1/8 mantal kom till.

Svartsjö blir skattehemman

Nära beläget till det gamla hemmanet Enaperä i Evijärvi, Pedersöre ligger Svartsjö som även länge varit bebott. I medlet av 1600-talet omnämnes orten som boplats under namnet Halttal, på svenska Haltas, som ena delen av Svartsjö ännu kallas. Antagligen har jorden ägts av någon på Terjärv Kyrkobys hemma eftersom här inte talas om något nybygge eller kronohemman utan genast uppträder som skattehemman. Det var Olof Marcusson här redan omnämnda son Johan och hans yngre bror Jakob, som här blev de första skattebönderna på 1/4 mtl. Dessa kom hit 1688 och två år senare inregistreras hemmanet och får namnet Svartsjö. Johan Olofsson äktade den välsituerade bonden Henrik Josepssons dotter Maria i Enaperä. Hon var född 1663.

Personlängden av 1690 upptar på Svartsjö:

Johan Olofsson, hustru Maria Henriksdotter
Bror Jakob Olofsson, hustru (efter 1695) Kierstin.
Syster Malin.
1696 Jakob Olofsson husbonde, hustru Kierstin, syster Malin, samt
Broders änka Maria.
1698 Jakob Olofsson, husbonde, hustru Kierstin.
Syster Malin.
Svåger Matts Johansson, hustru Maria Henriksdotter.

Denna Maria Henriksdotters andra man var hemma från Vetil, Torppa. Han blev en av förgrundspersonerna den tiden i vida bygder. Han satt nära 30 år som nämndeman och måste till sist skriftligen anhålla om att bli befriad.

1743. "Matts Johansson Svartsiö framkom nu med bigiäran,thet Han för sin ålderdoms skull måtte ifrån thenna syssla entledigas hwilket honom inte heller förvägras kunde, utan blev thess anhållan samtyckt."

Tvenne barn av familjen blev bortförda av ryssarna, men år 1723 säges "sonen Matts nyligen af Ryska fångenskapet hemkommit." Han blev senare handlande i Jakobstad, tog tillnamnet Nyman och är Runebergs morfarsmorfar.

Det var dock Johan Olofssons söner som fortsätter som bönder på Svartsjö. Nämndemannens andra son for som måg till Hästbacka, en tredje Johan blev handlande i Helsingfors, tog tillnamnet Frisk.

Det sägs, att Matts Johansson från Torppa ville styra och ställa för mycket, och att svågern Jakob och svägerskan, ogifta Malin, inte kunde dra jämnt med honom. Om detta var orsak eller inte vill vi inte säga, men nära till fanns "kronans obrukade mark" på Storbacka. Jakob Olofsson får rätt att där uppodla mark och då flyttar han dit med sin hustru Kierstin, familjen samt ogifta systern Malin.

Flyttningen till Storbacka skedde 1706. Stället anmäldes genast och blev upptecknat som ett nybygge på 1/4 mtl. De som flyttade dit från Svartsjö var:
Jakob Olofsson Svartsjö med hustru Kierstin Mattsdotter Jacobs syster Malin Olofsdotter Jacobs son Jacob Jacobsson med hustru Juliana Jakobsdotter och sönerna Simon och Per.

Detta var familjen som bröt upp de första åkrarna på detta kronobygge, som genast hade namnet Storbacka, Men blott åtta år efter flyttningen hände det sorgliga, att den unga ägaren Jacob Jacobsson blev "ihjälslagen" av ryssarna. Detta och annat till gjorde, att det räckte över 50 år efter inflyttningen innan Storbacka blev skattehemman.

Både Svartsjö och Storbacka blev således allra först bebodda av så att säga ortsbor, Olof Marcussons söner, han som var soldat och senare innehade 1/12 dels mantals hemman vid Widjeskog/Wistbacka trakten.

Furu hemman

Furu hemman tillkom och blev bebott ungefär samtidigt som Svartsjö. Här tidigare nämnda Matts Josepsson och hans son Mickel träder nu fram. Det var ju Matts Josepsson som fick hustruns hemgifte från Kultalahti och hans bror Henrik som ägde Enabyn. Han uppträder efter, det Hans Jakobsson är borta.

Personlängden 1686,filmrulle 2475 fol.447-600 upptar:
Terfjärf:
1. 1/3 mtl Jacob Hansson Widieskog.
2. 1/4 mtl Matts Josepsson, hustru Brita Mickelsdotter
     Son Mickel (Hon som var från Kultalahti hette Brita)
3. 1/12 mtl Tomas Marcusson, styvsyskonen hustru Margareta Tomasdotter.

Jag har inte påträffat att Matts Josepsson skulle ha använt tillnamnet Widieskog, men hans l/4 (mtl) del hemman är upptaget i kolumnen "mantals-hemman."

Papper tillhörande honom, även tingsprotokollet från Pedersöre, Östensö, där han kärar mot sin svåger Påhl Mickelsson Kuldalax är tillsammans med Widieskog hemmans papper, varför han varit bosatt där.

År 1690 är Matts Josepsson borta och då är småbönderna följande:
l. 1/3 Jacob Widieskog, "Conan" Lijsa.
Cronohemman 1/4 Mickel Mattsson Furu, hustru Carin Olofsdotter
Mantalshemm. l/4 Johan Olofsson Svartsjö, hustru Maria Henriksdtr.brodern Jacob, hustrun Kierstin,syster Malin.

Här har ingen kommit i stället till Widieskog 1/4 hemmanet.
Likaså är även Tomas Marcusson borta och återkommer inte mer.

Mickel Furus första hustru var dotter till soldaten Olof Marcusson, likaså var Matts Jacobsson Widieskog gift med ena systern, Brita. Dessa två har en tid bebott sin svärfars 1/12 hemma, och har, efter det de utlöst de Övriga arvingarna, delat hemmanet sig emellan. Mickel Mattson Furu var således svåger till Johan på Svartsjö, och Jakob, som senare flyttade till Storbacka. Och eftersom Henrik Josepsson i Enaperä var bror med Matts Josepsson så var Johan Svartsjös hustru Maria kusin med Mickel Furu. Efter det Widjeskog först i början på 1600-talet blivit bebott, har inga främmande flyttat till Småbönders som blivit bosatt, utan det är på orten födda personer, som utbrett sig i byn. Den första familjen på Furu Cronohemman var:

Mickel Mattsson, hustru Carin Olofsdotter
Son Matts (Dennas hustru blev senare Margareta Gabrielsdotter Lytz)dotter Anna, faster Vendela Mattsdotter, dräng Matts Hyyti. Enligt Kb 1708.
Ännu 1713 går Furu som Kronohemman.

Den 8 december 1699 gifter sig Mickel Furu andra gången nu med Sara Olofsdr. Rapp.

Widjeskog - Wistbacka hemman

Om den gamla bosättningen på Wistbacka har redan framhållits. Vem som bodde där kan med full säkerhet inte sägas. Vi vet bara att där varit boplats. Vi vet också att 1660 talet fanns ett litet hemman i nära samband med Widieskog, innehavare Olof Marcusson. Hans två söner och två döttrar blir ortsbor, Svartsjö, Storbacka, ena dottern till Furu. Andra dotterns man Matts Jacobsson Widieskog dör 1708 vid 36 års ålder. Deras enda barn Matts togs av ryssen. Änkan Brita lever ganska länge med sina svägerskor Brita och Maria och "deras" måg Johan Johansson.

Även har i olika sammanhang framkommit om dottersönerna till denne Johan Johansson, vilka på 1750-talet blev de som grundade det nya Wistbacka, varför jag här förbigår händelseförloppet. I denna berättelse bevisas tydligen, att människan vill lyssna till den granens susning, vid vars fot vaggan stått.

Widieskog. När hit kom de första åboarna är oklart, likaså är det ännu oklart om här varit någon finsk bosättning innan svenskarna kom. Det gamla ortsnamnet Myngels är av finsk ursprung. Innehavarna i början av 1600-talet Jönsson, Mickelsson och Olofssöner är antagligen de flesta från Terjärv övriga hemman. Olof Marcusson som kom 1634,kom från Pedersöre markene. De tre hemman, som var före stora ofreden bytte först i början ofta ägare, men så kommer två gubbar, Hans, som biter sig hårt fast.

Hans Olofsson nämnes som ägare redan 1626 och ännu 1682,således 56 år. Ovanligt lång tid, men vi kan inte heller säga om det funnits två med samma namn. Han är född i Karleby, således nånstans mellan Gamlakarleby och Perho, vilket allt var Karleby den tiden. En längd säger födelseåret vara 1607, en annan åter 1613. Han dog 1689 och var då antingen 76 eller 82 år. Eftersom han redan 1626 nämnes som husbonde, vore han enligt födelseåret 1613 blott 13 år varför 1607 passar bättre, då 19-årig husbonde.

Förutom att alla längder efter 1626 alltid framhåller Hans Olofsson som ägare till det Widieskog hemman som först var 1/4 men sedan ökats med 1/12 redan 1628 och blev 1/3 så finns i Lappajärvi kyrkobok en randanteckning som närmare presenterar detta par som så länge bodde på Widieskog. Det antecknades i samband med änkans dödsanteckning:

Fordom Anna Olofsdotter, Hans Olofssons änkia från Cronoby sockn Skata. Dödde i Enaperä 21 Februarij 1699, där hon bodd i nio år sedan hon bliwijt änkia. War blind i 20 år. Blev 80 år och lijtet över gammal.

Hans Olofsson hade en dotter, Carin, som tog måg och blev på hemmanet. Detta att änkan Anna flyttade bort efter mannens död tyder på att Hans - soldaten - var två gånger gift, att Anna var styvmor åt Carin och att hon hade nära anhöriga i Enaperä, som ville sköta henne då hon var blind. Hans Olofssons första hustru torde ha hetat Brita, ty av fem var det tre Knegthustrur i Terjärv, som hette Brita.

Vem Hans Jakobsson var som hade det andra 1/4 Widieskog från 1638 till 1683 - då Matts Josepsson antagligen köper det - är ännu inte heller klart. Det framgår inte heller om Hans Jakobsson lämnade efter sig bröstarvingar. Däremot härstammar alla som utgått från Widieskog och de nu kvarboende efter Hans Olofsson 1607 - 1689 som var soldat och bonde på en gång. Undertecknad får räkna tio släktled tillbaka till honom.

Manderbacka

Det yngsta av Småbönders hemmanen är Manderbacka. Det var nybygge på 1760 talet, blev skattehemman 1776. Första bonden hette Johan Mickelsson. Då jag ännu inte tagit del av dessa yngre papper får jag återkomma med Manderbacka en annan gång.

Vid rågången mellan Cronoby och Karleby 1773-76 kom en del av Manderbacka att bli på Vetil-sidan om rån. Manderbacka kom då delvist att höra till Vetil och en kortare tid i början av 1800-talet hörde Manderbacka i kyrkligt avseende till Vetil.

Namnet Småbönders är av lika gammalt datum som själva byn. Första gången anföres det i mantalslängden år 1695. Först var det inte officiellt namn, utan användes som adjektiv före alla hemman i Småbönders gemensamt emedan de alla var de minsta tillåtna till mantal eller storlek 1/4 mantal. Mindre hemman registrerades blott på särskild anhållan och på särskilda villkor.

Namnet användes inte regelbundet, eftersom det först inte var beteckning för orten. Ortbenämningen var Socken Skata, för utsocknes Kronoby Socken Skata. I mitten av 1700-talet blir namnformen i genetiv form och blir därmed även gängse namnet på orten ifråga.

Artikeln upptar namnen och årtalen såvitt de kan läsas från tillgängliga officiella gamla urkunder. Men då olika personer vid samma tid kunde ha samma namn - och då förväxlingar även kan förekomma i urkunderna och texterna i många fall är svåra att tolka, så är det inte uteslutet att fel kan förekomma. Men vi får forska vidare, och där korrigeringar är behövliga, bör de framföras positivt - i syfte att befrämja vidare forskning. Artikeln ger dock en bild av de 6 mantalshemmanens uppkomst, som tillsammans bildar en by.

Yngre generationer har möjlighet att forska efter huru många släktled och genom vilka personer de själva går tillbaka till dem, som skapat plats för ett hem åt sig och åt efterkommande släkten.

Ur Släkt och Hävd nr 11, 1966
Redigerat av Elof Granholm 18.10.08

Senast uppdaterad 2008-10-21 00:01