Tonttn å Maj - Freck å Anna-Kaj

Skrivet av Julius Björkbacka

2008-10-11 13:45

Julius Björkbacka:

JAG    MINNS.....
Tott'n å Maj - Freck' å Anna-Kaj

Kanske hör det till god ton att först presentera "Totten" för hans yrkes skull, som tiderna igenom varit ett uppskattat sådant, nämligen handelsmannens.

Anders Gustav Andersson var född i Terjärv den 14.11.1825 och hade binamnet "Tott'n" vilket han kom att bära för den oskyldiga orsakens skull att han var kortväxt och för att han hade oturen att leva i mitten av förra seklet då det var gängse sed bland allmogen att nästan alla innehade ett binamn eller öknamn.

Socknens tre byar hade i slutet på 1800-talet varsin handelsbutik. Hästbacka by butiken innehades av handl. K J Granholm, Kyrkoby butiken av handl. Matts Fors och i Småbönders på Högnabba av en handl. Nyberg (Pedersörebo) och mellan de två sistnämnda byarna låg väl stationerad "Tottens" kammarhandel och uppehöll konkurrensen.

Konkurrensen ja. Det berättas att då Nyberg på Högnabba, enligt Tottens mening, började sälja tändstickor och risgryn till underpris så rann bitterheten på Totten och han stegade av till Högnabba för att ge Nyberg en grundlig uppsträckning - muntligen - men eftersom Totten hade ett häftigt sinnelag så blev det "litet till övers". Och då handl. Matts Fors senare frågade honom om han slog Nyberg, så yttrade han trosskyldigt: -Int slog ja a naa, än ja klööst a i ögo bara. - -För denna sin "bragd" förärade kollegan Fors honom tapperhetsmedalj vilken han troget bar på sin söndagsrock.

Anders Gustavs mest framträdande egenskap var företagsamhet, kanske var han också till ytterlighet snål och gnidig. Redan i unga år var handelssinnet vaket hos honom då han reste omkring på de inhemska marknaderna och inköpte gamla hästar för avyttring. Senare blev det handel med bondsmör. Det säges att Totten hade två olika bessman, ett för inköp och ett annat för försäljning. Han var särdeles mån om att få varorna fraktade från Gamlakarleby sådär 1/4 eller 1/2 penni billigare än andra handelsmän och för det varufraktandet var han nog mest efterhängsen på släkten. De kunde förebära hinder och ge ett nekande svar men innan Totten avlägsnade sig yttrade han alltid: - Nå, ja litar på hä tå et du taar åt mi. - - Ännu i dag fortlever detta hans yttrande som ett allmogeordstäv.

"Tottens" kammarhandel vidtog först år 1889 då han gifte sig för andra gången med den 16 år yngre Maria Mattsdotter. Totten gick även i byn under namnet "Kamar-Gosta" (efter kammarhandel) och hustrun kom sedermera att bära namnet Kamas-Maj.

Totten a Maj levde i nära grannskap till Freck' å Anna-Kaj och hade de tillsammans arrenderat Flakaback-Pitters torplägenhet.

Det var en höstdag i skördetiden för omkring 70 år sedan. Arrendatorerna hade samlat sig till en riebyggnad i avsikt att sätta in en kornria för tröskning. De klev på och i ordningsställde passtängerna och annat, men gubbarna kunde omöjligt samsas om vems andel som skulle tröskas först, och så blev det handgripligt nappatag. Maj, som hörde till krafttypen, tog sig an situationen och ropade: - "Vil ni si gobba vann timbermann ha' laga riidörä," och med ett huj var Gösta förpassad ut i det fria. - - Anna-Kaj, som stod på trappan ropades - Kast ut Fredrik å'. Detta verkställdes och det hela slutade med försoning, ty Maj var en klok och rättrådig kvinnan, som ännu hade mycket att uträtta i livet, t.o.m för kommunen.

Kammarhandelsmannen Anders Gustav Andersson slutade sin handel och vandel den 16 januari 1899 och hans hustru Maj kom att bli en självförsörjande kvinna för sina 17 återstående levnadsår. Man kan säga att änkan Kamas-Maj varit innehavare av Terjärv sockens enda hittillsvarande sjukstuga(om den ock var privat). Då kommunens fattiga, sjuka och hjälplösa utauktionerades (i regel jultredjedagen) för det kommande året så var alltid Maj tillstädes. Hon höll sig med omkring fyra patienter i gången, vanligen till deras död och så fick nya sjuka inta de avlidnas plats. Då man föreställer sig fyra sjuksängar inrymda i Majs' lilla stuga, så blir det ej stor plats över att röra sig på. - Och denna sysselsättning hade hon åtminstone 10 år.

Av dessa kommunens skötebarn, som hon omhänderhade, kan nämnas Langback-snickarn(lam och utan talförmåga) Langfors-Manda (lungsot) "Småle" (orkeslös åldring) Rosas-Lovisa (rubbad, hölls fängslad) Trampis-Lisa Greta, Simis-Nänno (gammal o. orkeslös) m.fl.

Kamas-Maj var särdelse lämplig som sköterska, efter den tidens mått och krav. Därtill var hon varmt religiös och kunde leda sina patienter in på den väg, som leder till det himmelska livet. Prosten Appelberg upprepade ofta sina besök till hennes sjukstuga.

Vi kan i fantasin göra oss en bild av denna enkla kvinna med sin öppna blick för livets högsta värden där hon vakar vid de döendes bäddar. Vi kan därtill citera några författarord skrivan för klosterväsendet: - Hur mången gång ett pater-noster för själens frid har betts därvid.--- Maria Mattsdotter Fagernäs dog den 1.4.1916 och det kan nämnas att hon testamenterade sin kvarlåtenskap till Finska missionssällskapet.

Det har sagts att det finns två väktare, som aldrig sover, nämligen älskare och hatare. Och att vår berättelses Freck' hörde till de förra klargjordes en julmorgon på kyrkbacken. Från tempelfönstren utbredde sig ljusstrimman av de flämtande talgljusen längs kyrkogårdsgångarna medan sockenborna sökte sig till julsexan. Även Anna-Kaj och hennes man kom efter den något motlutande gången då Fredrik blev varse dem och hörde mannen utstöta några häftiga hostningar.- - Då tänkte Freck: Nå,nu är int' e läng förrän Anna-Kaj är miin. - - Så skedde ock.

Hunger ock kärlek regerar världen, heter det. Åtminstone för Freck och Anna-Kajas vidkommande blev dessa egenskaper två dominerande faktorer i deras gemensamma liv. Fredrik ägde ingenting annat än sin stora kärlek att bjuda Anna-Kaja på i hennes andra äktenskap. Hungern fick kommunen stilla. Dessa två av kommunens skötebarn hörde dock till det slaget, som förmådde sköta sig själva och de bodde endräktigt tillsammans i en liten stuga. Freck orkade t.o.m. att på den dyiga platsen i Pitters-krootje gräva en liten brunn, som han ofta skröt med:- Tär kom så bra it vattn, så hä er rikti´som såker-vattné´.Freck var inte medveten om att en handlande V ur grannskapet hade sänkt en sockertopp i hans brunn. Och så förflöt paradislivet - - Om någon, främmande trädde in i stugan, när Freck sysslade med sina laggstavar och Anna-Kaj med kokgrytan i öppna spiseln, så kunde Freck inte underlåta att ge hustrun komplimanger såsom: - "Anna-Kaj kokar toke nymoode kootjä, ho lägger smöre i päärogröjtn."

Men hur varm än guden Amors låga brinner, så kan inte lagen om "mötas och skiljas" förändras. År 1898 hade Anna-Kaj en egen grav på socknens kyrkogård. Dock ville Freck ännu uppehålla förbindelsen med Anna-Kaj. Han snickrade ett gravkors, på vilket hustruns dödsårtal var inskuret jämte bokstaven A och ovanpå korset placerade han en bild , som han förfärdigat av trä. Var månne tanken den att symboliskt närvara vid Anna-Kajs sida när ryggen blev krokig och fötterna inte mera kunde bära för gravbesök. Han närmade sig 90 år. Kärleken är starkare än dödon.

Våren 1903 var engrupp fjärdeklasspojkar från Kyrkoby folkskola på hemväg förbi kyrkan och en av de äldsta och mest försigkomna i hopen kom med förslaget, att man skulle göra en avstickare in på begravningsplatsen för att se på Frecks gravkors . Utan att närmare tänka efter var sällskapet med om saken.

Himangos Richard var en av kommunens "egen" och han bodde i samma stuga som Freck och hade åsett snidandet av korsprydnaden. Richard lyfte handen - törnade till - och med en omätt hastighet i sekunden flög trägubben in bland de andra gravarnas gräs. Pojkgruppen stod som förlamad inför detta hån på helgad plats och ingen kom sig för att söka upp trägubben. Men - med eller mot sin vilja - finns det ändå något som vare sig pojkstreck eller annan förintelse kunnat rå på. Det är minnena eftersom minnena lever.

Ur Släkt och Hävd nr 7 , 1964

Redigerat av Elof Granholm 11.10.2008

Senast uppdaterad 2008-10-21 00:00