Byagårdar och byahemsföreningar
 

Grundskolreformen genomfördes under 1970-talet. Reformen medförde betydande svårigheter, vilkas övervinnande krävde ett fördomsfritt samarbete såväl mellan kommuner som mellan dessa och de skolor som kom att ombildas till s.k. ersättande skolor. (ur SFV kalendern).

Centraliseringsvågen slog först till mot Nabba och Kortjärvi småskolor. Verksamheten över flyttades till andra skolor och de fritidsaktiviteter som utövades i de forna skolorna fortsatte, men under andra förvaltningsformer.

De forna skolbyggnaderna var, uppriktigt sagt, i stort behov av en grundlig översyn. Fyllningen i golv och väggar förmådde inte helt utestänga vinterkylan. Fönsterkarmar och fönsterbågar hölls nödtorftigt ihop.

Utsedda kommittéer med uppgift att förvalta och sköta det löpande hade förvisso inget lätt uppdrag. Det ordnades basarer och insamlingslistor cirkulerade mellan byarna och gårdarna. Nog kom det in pengar, men inte de stora sedlarna som behoven påkallade. Och för att få de sedlarna fordrades en styrelse, stadgar och anteckning i föreningsregistret. Med andra ord, förbättra trovärdigheten.

Nabba byahemsförening

Nabba byahemsförening antecknades i föreningsregistret den 13 december 1969. Ordförande var Ellert Lindvik, Alina Wiik var sekreterare, medlemmar och suppleanter, Rolf Lillrank, Elsa Byström, Lisa Byström, Dagny Byskata, Edit Björk och Hjördis Björk.

I byahemmet har under år som gått insiktsfull handledning förmedlats i ämnen som ingått i medborgarinstitutets kursprogram. I byahemmet har hållits läsförhör, söndagsskola och föreningars årsmöten. Rädda Kaitsjön-rörelsen har ofta varit samlad, liksom 4-H organisationen.

Församlingens präster och lekmannapredikanter har medverkat i andaktsstunder. Byafester med inslag av allvar och menlöst gyckel har vunnit bifall. Likaså den stora finalen mellan byahemsföreningarna inom Terjärv.

Kortjärvi byagårdsförening

Ett konstituerande möte den 5 mars 1973 beslöt att bilda en förening vars syfte var att främja bybornas andliga, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Föreningen antecknades i föreningsregistret den 18 januari 1974.

Styrelsen valde Göran Forsander till ordförande, Marita Edsvik till viceordförande, Bernhard Sjölind till sekreterare, Maj-Britt Österbacka till kassör, samt Per Österbacka. Suppleanter blev Berit Byggningsbacka, Jarl Byggningsbacka och Sven Nygård. Revisorer Benita Sjölind och Folke Österbacka.

En oljekamin köptes och installerades i förra skolsalen. Golvet förstärktes med sokopan skivor och en plastmatta med filtunderlag limmades på dessa. Även väggarna bekläddes med insulitskivor.

En kommitté för byggande av ett el-ljusspår anhöll om tillstånd att få ansluta el-ledningarna till byagårdens el-nät samt låta installera ett tidur för av- och påslag av strömmen. Deras behjärtansvärda vädjan lämnades inte ohörd. Året var 1975.

1976 påbörjades byggandet av en ny vindstrappa. Köket restaurerades, samt el installerades i alla rum. Kortjärvi Sjö anslöt sig som en del av föreningen.

I juni 1976 beslöt styrelsen att anslå 1.000 mark till vägbelysningskassan. I februari 1977 introducerades pilskidningsstafetten som byahemsföreningarna ställde upp i. Denna tävlingsform blev en stor framgång och vanns överlägset av arrangörerna. Februarimötet 1979 beslöt att låta tillverka 70 st tävlingsnumror, samt begärde uppgifter och prislägen på orglar för eventuellt köp. Mötet i juli 1984 stödde Kortjärvi Sjös strävan att inköpa en båt med motor jämte slåttermaskin. Finansieringen bör företaget själv ordna. I oktober 1985 beslöts enhälligt att godkänna Vasa Väg & Vattenbyggnadsdistrikts gjorda anbud på byagården, 75.000 mark. Ordförande och sekreteraren gavs fullmakt att verkställa beslutet. En tillbyggnad vid bönehuset verkställdes sommaren 1986. Denna tillbyggnad skulle enligt befintliga ritningar även vara till en del bönehuset men också till alla delar vara den nya byagården. Den nya delen blev inflyttningsklar lagom till den sista november 1986 då en medlem skulle hålla födelsedagskalas där. Kostnadsförslaget för tillbyggnaden lydde på 297.000 mark. Ett 100.000 mark lån från Terjärv Sparbank lyftes av ordföranden och sekreteraren, medan hela styrelsen stod som borgesmän. Junimötet 1986 utsåg Anna Ahlsved, styrelsemedlem, till dragare för lotteri och andra penninggivande aktiviteter. Medhjälpare var Kristina Österbacka, Marita Edsvik och Benita Sjölind. Brandförsäkringen höjdes till 500.000 mark. Hyra för privata tillställningar fastställdes till 200 mark. En vaktmästare för byagården/ bönehuset anställdes.

All kursverksamhet som hållits i den gamla byagården flyttades till den nya. Nya kursformer tillkom, såsom stenslipning och byggandet av Kortjärvi i miniatyr. Sykurs, hattkurs, bibelkurs, damgymnastik och kurs i finska jämte sångövning har trogna utövare.

Söndagsskola och andliga möten förekommer också. Byafester med värdefullt program har hållits årligen. Festtalare har varit någon med anknytning till byn. Tillfällena har varit talrikt besökta.

Hästbacka byahemsförening

Då byborna fick vetskap om att folkskolan skulle komma att upphöra som läroinrättning i byn vid utgången av läsåret 1971, samlades dessa till möte för att utröna om intresse fanns för bildandet av en byahemsförening. En interimsstyrelse tillsattes som anmodades rikta en begäran till kommunfullmäktige om att den under bildande varande byahemsföreningen skulle få övertaga folkskolbyggnaden jämte tomt och därpå befintliga byggnader.

Konstituerade mötet 30 juni 1971 valde Rurik Nygård till ordförande, Ellen Högkvist till viceordförande, Helge Smedjebacka till sekreterare samt Alf Höglund till kassör. Medlemmar och suppleanter blev Deli Sunabacka, Eskil Sandkulla och Anita Forsbacka. Skolan överläts före utgången av år 1971.

Gemensamt med de andra byahemsföreningarna var syftemålen med verksamheten. Stadgarna tala om att främja bybornas andliga, sociala och kulturella behov. Byahemmet blev nu namnet på den samlingsplats som skolan tidigare varit. Där höll medborgarinstitutet sina kurser. Läsförhör, andliga och profana tillställningar, söndagsskola och 4H-samlingar, jämte knatteskidtävlingar har samsats om tid och utrymme. För ungdomen blev byahemmet en daglig samlingsplats efter läxläsningen.

1972 köptes 50 st stolar och 1973 installerades el-värme. 1974 fick föreningen 2.000 mark av marthakretsen. 1975 revs den gamla slöjdsalen och virket bortauktionerades 1976. För virket erhölls 4.000 mark, 1977 målades byahemmet av en entreprenör och 1978 påbörjades arbetet med simstranden vid Vitsjön.

Sommarfest ordnades första gången 1980 och samma år övertogs el-ljusspåret av föreningen. (med skulder och tillgångar). 1981 grundrenoverades klubbrummet, men simstrandsprojeketet var tyngdpunkten i verksamheten för året. 1982 gjordes beaktansvärda förbättringar i byahemmet. De gamla fönstren utbyttes mot fönster av s.k. värmeglastyp. 1983 sattes värmeisolerande skivor på väggarna i salen. Väggarna och taket målades.

Samma år påbörjades grundförbättringsarbeten på idrottsplanen. 1985 iordningställdes en tennisbana vid sportplanen. Sommarfest anordnades för femte gången. Tillställningen var, liksom vid de föregående, välbesökt. Lokala förmågor skötte om programmet som uppskatta- des. Också förmågor utifrån har förgyllt stämningen på festerna. Ett vävutrymme som ställts i ordning möjliggjorde vävstolarnas förflyttning ur festsalen. Detta blev klart våren 1991.

Dessa sakuppgifter äro tagna ur sekreteraren Gun Gistös verksamhetsberättelse, Hästbacka Byahems förening 1971—1991. Avslutningsvist ger hon följande sammanfattning: “Ja visst kan vi vara glada och nöjda med det byahem vi har i dag! Här har vi en samlingsplats för såväl gammal som ung. Här får vi möta upp till söndagsskola, församlingsmöten, 4H-samlingar, knatteskidtävlingar och mycket annat.”

Kolam byahemsförening

De olympiska sommarspelen i Rom 1960 televiserades till de nordiska länderna. Någon TV- sändare med räckvidd till våra nejder fanns inte här i landet. På andra sidan Bottniska viken (Vännäs) hade byggts en TV-sändare varifrån det var möjligt att även med bristfälliga antennarrangemang få fram synbara bilder. Företeelsen blev upphovet och en tillskyndan till organiserat samarbete kring det nya och märkliga som nått landskapet.

I Kolamby befanns Albert Knutars stuga stå tom och oanvänd. Ett avtal gav tillåtelse att få använda stugan för TV-mottagning. En stabil antennkonstruktion anlades och en TV-apparat — troligen den första i byn — anskaffades. Då och på så sätt inledde TV-studio Kolamby sin verksamhet, som varade ända till 1975. Alla studiobesökare erlade en fastställd tittaravgift som reserverades för kommande utgifter. Då verksamheten vid studion upphörde hade kolamborna “skådat lös” tre TV-apparater.

1970 och vårterminens slut var också det definitiva slutet för byaskolan. Byborna bereddes möjlighet att övertaga skolan jämte tomt och övriga byggnader. För att på ett rättsligt sätt rättmätigt stå som mottagare bildades en förening som förutom att äga och underhålla en byagård, även skulle arbeta för bybornas andliga, sociala och kulturella intressen.

Alf Knutar blev vid det konstituerade mötet, den 7 april 1970, föreningens första ordförande, John T. Knutar blev sekreterare (en syssla han inte lyckats skaka av sig) samt Gunnevi Knutar, Gunvor Lindell och Gunvor Kolam som övriga medlemmar.

Säkert medtogs teorier och ordningsföreskrifter till det nya byahemmet från TV-studion? Det fungerar bäst med vant och kunnigt folk?

I byahemmet har hållits söndagsskola, andliga och materiella sammankomster. MI-kurser har hållits i damgymnastik, matlagning, sömnad, vävning, båtbyggeri och finska.

Ett bolag med tips och lotto som hobby samlas varje tisdagkväll. Att bränna påskbrasa har blivit tradition, ävenså sommarfesten (jippo). I år medverkade Alf Robertson med ensemble. Tillställningarna samlar enorma publikmängder. Sommarfesterna avslutas i regel med dans.

Sommartid spelas tennis på den ypperliga planen som föreningen äger. Varje höst efter det skördarna inbärgats bjuds byborna på mat och kaffe i byahemmet.

Högnabba byahemsförening

Protokoll fört vid ett allmänt möte i Högnabba skola den 29 maj 1971. Närvarande var 35 personer. Mötet öppnades av skoldirektionens ordförande, Bror Dahlvik, som meddelade att direktionen sammankallat mötet i och för diskussion om och vidtagande av nödiga åtgärder för bildandet av en förening, som vid tillfälle kan emottaga och förvalta någondera av de nu ledigblivna skolbyggnaderna samt ansvara för den verksamhet som däri kan komma att bedrivas. Texten är Lars Nylunds för mötet utsedd sekreterare. Protokollet justerat av Harry Dahlvik och Harry Sunde.

Någon lång diskussion fordrades inte för att få fram ett positivt beslut om bildandet av en förening. En interimsstyrelse för utarbetande av stadgar och att sköta förekommande ärenden utsågs. Bror Dahlvik valdes till ordförande. Övriga medlemmar blev Eric Högnabba, Fritz Högnabba, Linda V. Högnabba, Lisbeth Skytte och Per-Erik Granvik. Mötet i juni 1971 riktar en anhållan till kommunfullmäktige i Kronoby om rätt att få inlösa Högnabba högre folkskola jämte tomt och tillhörande uthusbyggnad att användas som samlingsplats att utöva olika aktiviteter i.

På ett allmänt möte i oktober 1971 presenterades förslag till stadgar för byahemsföreningen. Det allmänna mötet godkände stadgarna i den form de framställdes. Interimsstyren avgick och en ny trädde till med Bror Dahlvik som ordförande, Sture Högnabba som viceordförande och Eric Högnabba som sekreterare, samt Greta Högnabba och Sten Skytte. Suppleanter blev Aini Sunde, Per-Erik Granvik, Kjell-Anders Dahlvik. Kassör valdes utanför styrelsen.

I december 1971 fattade styrelsen beslut om att acceptera ett av kommunstyrelsen framställt önskemål om att föreningen övertar ett statslån på 1.350 mark som belastar den tidigare skolan mot att kommunen inte gör anspråk på inventarierna i skolan. 1972 beslöt styrelsen att de bär som finns på buskarna vid byagården plockas och försäljes på auktion. I oktober 1975 beslöts att installera el-värme i byahemmet. Den 24 juni 1977 får föreningen lagfartshandlingarna på sin fastighet. Årsmötet i mars 1978 beslöt att låta bygga ett el-ljusspår som skulle anslutas till byahemmets el-nät. I november 1978 gav styrelsen rätt att låta ansluta byahemmet till Terjärv Vatten och Avlopps distributionsnät. I april 1980 gjordes beslut om att höja brandförsäkringen till 400.000 mark (inberäknat uthusen och inventarierna). I mars 1981 höjdes hyrorna i byahemmet. Användes endast salen kostar det 100 mark per tillfälle. Användes köket också blir hyran 130 mark. Årsmötet 1985 tillerkände Greta Högnabba någonslags belöning som tack för frivilliga åtaganden i byahemmet. Dock inte pension ännu.

Augustimötet 1985 valde en byggnadskommitté med uppgift att leda arbetet, samt informera medlemmarna om tilltänkta ingrepp. I november 1985 förtäljer en paragraf: “Då vi på grund av renoveringen är i stort behov av pengar, kommer vi att hålla en auktion för byahemmet.”

I maj 1990 kallades medlemmarna till “skrapantalko”. All gammal och lossnad målfärg på ytterväggarna skulle skrapas bort och målningstalko hållas i juni.

Varje år hålls MI-kurser på byahemmet. Bl.a. har man hållit kurser där tyg till terjärvdräkter vävts. I årsberättelsen för 1982 framhåller Lisbeth Skytte fördelarna med att ha ett byahem som samlingslats. Utsagon torde vara synonym med övriga byahem. — “Ett verksamhetsår har gått till ända. Vi skall kasta blicken tillbaka på det år som svunnit hän, och se vad som skett i vår lilla by under år 1982. Något märkvärdigt är det inte. Livet går i de vanliga hjulspåren och allt är sig likt i stort sett. Men att byahemmet är något som vi behöver, som vi skulle ha svårt att klara oss utan, är en sak som vi alla är överens om. I enighet och med gemensamma krafter skall vi även i fortsättningen uppehålla denna byggnad som vårt byahem — som vi alla är beroende av.”

Skogsby byahemsförening

Enligt stiftelseurkunden, godkänd av registermyndigheterna den 5 augusti 1957, är föreningens namn Backmans läslags byahemsförening Tillämpningen Skogsby byahemsförening ansågs vara en ändamålsenligare namnform — lättare att hantera.

Ett av den 12 juli 1957 daterat första protokoll förtäljer att ett sammanträde med intresserade inom Backmans läslag — för uppförande av ett byahem kallas till möte som hålles hos Adolf Svartsjö.

Sammanträdet inleddes med psalmsång, bön och en kort andaktsstund av kyrkoherde Runar Weckström. Möteskallelsen hade hörsammats av 35 personer vilka efter det beslut om bildande av föreningen fattats — inskrev sig som medlemmar. Vid mötesförhandlingarna som leddes av kyrkoherden och nedskrevs av Hugo Särs, gavs en sammanfattning över vad som till dags dato uträttats av interimsstyrelsen: Runar Weckström valdes till ordförande, Runo Renlund till viceordförande, Hugo Särs till sekreterare, Ruben Backman till kassör och Alfons Vuojärvi medlem. Suppleanter blev Elis Björk, Valter Högnabba, Signe Forsell, Maria Hästbacka och Richard Backman

I andra paragrafen av stadgarna för byahemsföreningen framkommer att ändamålet med byahemsföreningen och byagården är: Att på egen tomt bygga och underhålla ett byahem för vår kyrkas inre och yttre mission, samt för församlingsverksamheten inom Terjärv ev .luth. församling och vilket byahem också skall betjäna behovet av en samlingssal för Backmans läslags medlemmar. Föreningen uppfyller sitt ändamål genom att: 1) Insamla medel i form av kollekter och gåvor, mottaga testamenten, anordna möten, försäljningar och lotterier. 2) Anskaffa tomt och verkställa bygget. 3) Upplåta huset för olika kyrkliga sammankomster. 4)

Upplåta huset för olika sammankomster inom läslaget, såsom symöten, läsförhör, byamöten, privata högtidsdagar m.m.

En anhållan till kyrkofullmäktige om rätt att disponerera ett av prästgårdsuthusen som byggnadsmaterial för byahemmet hade godhetsfullt godkänts av desamma. Ritningar färdigställd av Erik Granvik, jämte tomten som ägdes av Per Backman, ställdes till föreningens förfogande utan kostnader. Sammanträdet utsåg en fem-manna byggnadskommitté som skulle ordna en talko för nedrivning och transport av byggnadsvirket från prästgården till byggplatsen, planera för gjutning av sockeln, samt överlåta husets färdigställande åt en lämplig entreprenör.

Fjalar Brännström och Sigurd Bast från Nedervetil hyvlade timret och uppförde bygget med takstolarna fastspikade för ett pris av dåtida penningvärde 80.000 mk. Övrigt arbete utfördes i talkoform där läslagsmedlemmarna deltog synnerligen flitigt och talrikt. Murmästaren, glasmästaren, el-firman och vissa andra specialarbeten avlönades enligt överenskommelse.

Specialvirke för golv och tak, fönsterkarmar och bågar, jämte dörrar, blev stora utgiftsposter. Målfärg, tapeter samt inköpet av de 80 stolarna tärde också på ekonomin. Från sparbanken togs ett lån, stort 90.000 mk. Kollekten vid en tvådagars pimpeltävlan gav 25.000 mk, syföreningsmedel 27.628 mk samt gåva av en medlem 5.000 mk. Kollekter vid olika tillfällen gav 12.375 mk. Syförsäljningen vid Adolf Svartsjös inbringade 103.000 mk. En stockinsamling gav över 700 kbf, medan en storförsäljning senare på hösten förstärkte kassan md 150.000 mk.

Det intensiva arbetstempot fortsatte i oförminskad takt 1959. Och den 30 augusti samma år invigdes byahemmet på ett högtidligt och värdigt sätt. Invigningen förrättades av kontraktsprosten Selim Melin som assisterades av kyrkoherdarna Runar Weckström och Erik Hedman. En till detta tillfälle av Albin Wickman skriven festprolog upplästes av Lori Särs.

Men många samlingstillfällen har präglats av djupaste sorg och förstämning när nära och kära anförvanter som gått in i den eviga vilan avtackats med minnesteckning. Minnet av dessas och de bortflyttades osjälviska nybyggarflit lever vidare med byahemmet.

Kyrkoherde Runar Weckström satt som ordförande i 13 år, efterträdaren Olof Särs i 15 år och Anton Forsén i tre år. Stig Högnabba är ordförande sedan 1989.

Den mera utåtriktade verksamheten skedde under Fars Vilas täckmantel. De som minns, vet att organisationen sysslade med avkoppling i stor skala, underhöll vilohallar — och var en föregångare inom rehabiliteringsverksamheten! Fars Vila firade sitt 20-års jubileum den 15 juli 1972. Evenemanget TV-filmades och sändes i TV på bästa tittartid. Kortvanns Mört (Rakas vihollinen) var en akilleshäl för Fars Vila — eller var det tvärtom.

Idoga insamlingskvinnor/män skötte om att medlemsavgifterna flöt in. Kommunens kulturnämnd har även ihågkommit Skogsby byahem liksom övriga motsvarande inom Terjärv med penningsummor. Ortens sparbank har på ett likadant sätt gett av årsöverskottet.

Småbönders byaråd

Vid ett möte hösten 1984 framförde Marketta Vidjeskog en önskan och en förhoppning på bybornas medverkan för bildandet av ett s.k. byaråd. På finskt håll är denna form av föreningsverksamheten mycket utbredd. Vi här i Småbönders har säkert likartade problem vi kunde lösa tillsammans.

Orden föllo tydligen i god jord, ty i mars följande år hölls konstituerande möte som valde Marketta Vidjeskog till ordförande, Boy Wistbacka till sekreterare samt till övriga medlemmar Nils-Anders Granvik, Tom Furu, Ann-Katrin Storbacka, Tage Svartsjö, Alf Furu och Dan Wistbacka. Alla sex byagrupperna hade en representant i styrelsen. Alf Furu var pensionärernas man och Dan Wistbacka ungdomens.

Gamla fotografier insamlades och katalogiserades. Äldre personer intervjuades om bebyggelsen från fordom och om gamla traditioner. Vägskyltar utvisande vägen till Småbönders vid Torpa i Vetil och Ina i Evijärvi uppsattes. Pärtspikantalko ordnades, liksom muddringen vid Haltas sjön. Vykort med Småbönders motiv framställdes och såldes.

Sommarfest har hållits alla år. Talare har varit människor med anknytning till Småbönders. Byarådet blev den instans det var tänkt att bli, något att samlas runt.

Djupsjöbacka byaråd

Byarådet började sin verksamhet våren 1986. Ett konstituerande möte valde Ragni Djupsjöbacka till ordförande, Guy Grannabba till sekreterare, samt Harri Djupsjöbacka, Kyllikki Långbacka och Hans Sandvik till övriga medlemmar. Sommarfest har hållits sedan starten. Talare har varit personer med någon anknytning till Djupsjöbacka. Julfest med julgröt har även anordnats.

För några år sedan startade projekt simstrand vid Rapapära. Triathlon-tävlingar med många deltagare har anordnats. Ett annat projekt som sysselsatt medlemmarna är Grundfors kvarns iståndsättande. Aktuellt just nu är isättande av nya fönsterbågar.

Byarådet ansvarar också för el-jusspåret. Skidlöpare med massor av energi får här sitt lystmäte tillgodosett, terrängen där spåret är draget, är både höglänt och kuperad.

Bernhard Sjölind

(Ur ”Hundra år för hembygden: Sparbanken i Terjärv 1891-1991”)