Handel och köpenskap

Skrivet av Byforskarna/H.Smedjebacka

2008-01-15 23:03

På vilket sätt våra bygders invånare tidigare fick de varor de behövde för sitt liv är svårt att säga. Det finns inte alltför mycket av traderade berättelser härom. Det är först från mitten av 1800-talet som vi har en bättre bild av den handel eller köpenskap som bedrevs i våra trakter.

Förmodligen var det i början så, att en var fick ta sig till städerna för att göra de inköp man behövde och hade råd till. Sedan begynte s.k. kringvandrande handelsmän bjuda ut varor - kanske t.o.m. sedan de första lanthandlarna hade etablerat sig på 1860-1870-talen. En av de första kringvandrarna som omtalas är laukku-ryssen Vasiljev. Hans egentliga namn var Vaselij Prauhaloff. Han lär ska ha varit storväxt och mörkhyad, där han med sin läderväska vandrade omkring från gård till gård. Hans varor bestod till största delen av tyger.

En annan som beskrivs är Matts Nauklin. Han sålde trähästar, trätuppar och dockor som han själv hade förfärdigat. Han textade även s.k. "lyckönskor" vilka gavs åt brudpar och ofta var försedda med målade blomstermotiv.

Av andra gårdfarihandlare som omtalas kan man nämna Uddman, som körde omkring med sin pränicklåda och sålde sin syster Tildas bakverk, speciellt vid större folksamlingar. Lilla-Janne hade specialiserat sig på pastiller och almanackor, medan Evjärv-Ant handlade med beckolja. Kassos-Maj sålde strumpeband medan Vitsvedi-Kaj ofta uppenbarade sig om vårarna med hemvävda, rutiga huvuddukar i rött och vitt, samt skära, luftiga flordukar, allt i bomull. Visto-Kal (Karl) lär ha sålt rovfrön, men väckte en del misstankar sedan det befanns vara en stor del "maldär" (ogräsfrön) i hans vara. Kal's finskfödda hustru Anna-Liisa följde ofta med på affärsresorna. Hon hade lärt sig "knida" (massera) och fick på så sätt bidra till familjens inkomster. Deras dotter Hanna (Bergströms Hanna) begynte tillverka hemkokta karameller, som hon sålde i pappersstrutar under benämningen "kneckona". Även "Frosi-Matt" var ett slags handelsman. Hans varulager bestod av hakor och lyckor, som han jämte makan Kaja-Lisa bjöd ut under sina vandringar. Att de därtill var rotehjon, förtog inte det uppriktiga i deras strävan, att genom kommersen få ett tillskott till den magra näring ett rotehjon fick sig till de. En alldeles speciell typ var "Lihl-spelman" och hustrun Greta. Han bjöd på violinmusik i utbyte mot ett mål mat.

Kammarhandlarna

Det förefaller som om kammarhandlarna skulle ha föregått de stationära butikerna eller lanthandlarna. Redan 1838 lär sjökaptenen Vilhelm Fontell, en son till kapellanen Sven Abraham Fontell, ha öppnat en dylik handel. Man har funnit ett anteckningshäfte med en lång lista namn med okvitterade eller obetalda varor. Var butiken fanns har ingen kunnat ange, men man kan förmoda att den fanns i någon av prästgårdens utebyggnader.

Ingen har berättat om någon kammarhandel i Hästbacka by men däremot har speciellt en, i Lytsbacka byn blivit bekant, Anders Gustav Fors på Kälisklubben med smeknamnet "Tott'n". Man har sagt att Tott'n handlade med två besman, det ena som han köpte in med och det andra som han använde då varorna såldes ut. Underförstått var de graderade så att han skulle bli med en viss vinst av sitt handlande.

Lanthandlare

Det första tillståndsbrevet till bedrivande av lanthandel i Terjärv fick Johan Elfström den 25.9.1862. Han hade ett hemman på Storrank där han bedrev sin rörelse, som också innefattade ett garveri.

Det skulle dröja hela tolv år efter detta innan Hästbackaby fick sin första lanthandel. Det var Matts Henriksson Smedjebacka (sen. Nylund) som i sin relativt nya bondstuga vid Nygåln öppnade sin lanthandel enligt tillståndsbrev av den 10.11.1874. Det var ett stort framsteg för byborna. Dock skulle det inte dröja många år innan Matts bjöd ut sin affär åt Karl Gustaf Hässjebacka som sedan 1865 bedrev en likadan rörelse i Kyrkbyn. Hur det blev med den saken är inte riktigt klart, men 1882 säljer Matts Henriksson sitt hemman (del av Smedjebacka) vid Nygård åt en släkting till hustrun eller Leander Backända från Nedervetil.

Efter detta blir Matts torpare på Stormossbacka. Synbarligen hade affärerna gått dåligt, eller lämnat efter sig skulder, ty eljest hade han säkert hållit sitt hemman.

Nu följde några år av oklarhet. Huruvida och var man fortsatte lanthandeln är inte klar, men då Johan Rudbäck köper hemman på Nybondas, stomdelen av Smedjebacka, övertar han också lanthandeln vilken han i slutet av samma år överlåter åt sin butikspraktikant i Kållby, den unge Karl Johan Granholm.

Från början av 1889 är det Granholms som utgör centrum för handeln i byn. Butiken flyttas också in i Granholms nybyggda bostad, där den skulle förbli ända till mitten av 1920-talet. I början av 1900-talet byggde Granholm en skild del för butiken. Karl Johan Granholm höll lanthandelns i sin ägo till sin död 1920 och han efterträddes av sönerna Lennart och Elis Granholm. Efter att Lennart blev direktör för Karlebynejdens Handelslag övertog Elis Granholm handeln i Hästbackaby. Sedan Elis Granholm med familj i början av 1930-talet hade flyttat till nya sparbankshuset i Kyrkbyn begynte KNH bedriva lanthandeln och bedrev den under några år, tills Terjärv Handelslag bildades och etablerade en filial i Hästbackaby i början av 1930-talet. Nu bedrevs rörelsen några år i "Klockar-Moras" torpstuga, tills man återflyttade tillbaka till Granholms fastighet. 1938-39 byggde Terjärv Handelslag en ny filialbutik i byn, i vägkorsningen på Norrbacka. Där bedrevs butiksfilial ända tills handelslaget i början av 1980-talet drog in filialen.

Men i slutet av 1930-talet var tron på näringslivet i byarna stor. Så snart som Granholms fastighet blev tom, på grund av handelslagets flyttning i egen fastighet, öppnade Firma Granholm & Kåll en filial i samma utrymmen som handelslaget verkat. Från 1939 fanns nu hela två butiker i byn! Dessa två filialer bedrev nu jämsides sin verksamhet tills Granholm & Kåll ansåg byns underlag för litet och under slutet av 1950-talet drog in sin filial. Då avslutades också den granholmska butikseran i byn, efter att inalles ha varat i dryga sextio år!

Ännu hann byn under 1980-talets slut få en privat köpman i ett av byn grundat aktiebolags fastighet, Hästbacka-Hallen. Butiken hann dock inte verka mer än några år innan den indrogs i början av 1990-talet.

Byforskarna / Helge Smedjebacka

Senast uppdaterad 2008-01-15 23:21