| Interiörer från värnepligtens område |
| Skrivet av tidningen Morgonbladet |
| 2007-12-24 09:01 |
|
Interiörer från värnepligtens område. Inför häradsrätten i Kronoby och Teerijärvi socknars tingslag stod krono- länsmannen J. Herpman och bondesonen Johan Sandvik från Teerijärvi vid nyss afslutade hösteting anklagade, den förre för olaga häktning och den senare såsom vållande dertill, af bondesonen Matts Wistbacka från sistnämnda socken. Under ransakningen kom följande i dagen. Vid uppbåd med värnepligtige senaste vår i Kronoby hade Wistbacka såsom andesvag" af besigtningsläkaren förklarats för alltid oduglig till krigstjenst. Sandvik, som vid samma uppbåd drog lott till inträde i aktiv tjenst, besvärade sig till länenäranden öfver uppbådsnämndens utslag vis a vis Wistbacka och anförde som skäl det bemälde Wistbacka veterligen aldrig varit andesvag eller lidit af klent förstånd. I anledning af detta Sandviks besvär fann länsnämnden för godt att genom kronolänsmannen Herpman förständiga Wistbacka att till en viss dag infinna sig i Wasa för undergående af ny besigtning. Wistbacka, som ej åtlydde länenämndens kallelse, införpassades nu med fångskjuts i enlighet med guvernörens å länenämdens anhållan bifogas de resolution. Att Sandvik haft skäl till sitt besvär framgår otvetydligt af vittnes målen. Alla intygade nämligen enstämmigt att Wistbacka icke dem vetande varit sinnes- eller andesvag, men huru fin vetä" han har det kunde de ej säga, då han mången gång förefallit klokare än andra. Af vittnesmålen framgick vidare: att Wistbacka då det gäller allvarsamma saker resonnerar klokt och förnuftigt men vid skämt åter är ,,gälnare än ader": att han yttrat det man beslutit vara riktigt ,,muntra" vid uppbåds tillfallet, hvarest han äfven efter att i förstugan ej varit obenägen att emottaga 500 mark, som skulle hopsamlats åt två de der frivilligt inträdde, då han inträdt i salen begynt hoppa på ett ben och ställa till alla möjliga upptåg; att han vid utträdet från besigtningslokalen sagt: nog brukar man i bland säga att men förlorat en kil från mössan, man jag förlorade en kil från mitt hufvud fast jag redan hittat upp den igen". Äfven i Wasa kan jag vara glad, hade han sagt, och som andesvag" återvände han äfven derifrån. Vi kunna tillägga att ansvar yrkades å Wistbacka och hans ombud, en brofogde Hohenthal från öfver-vetil. (W. var sjelf frånvarande.) Målet tog uppskof. (N. Posten.)Kort artikel i tidningen Morgonbladet no 279, sid 3 28.11.1884 Redigerat av Elof Granholm 24.12.2007 |
| Senast uppdaterad 2007-12-24 09:04 |
