Terjärv 1947.
Areal 207,8 kvkm, därav åker 3339 hektar (16,1 %). Folk­mängd 2972, därav svenskar 2839 (95,S %). Byar Hästbacka, Kortjärvi, Kyrkoby (nyskifte pågår i hela socknen).

TERJÄRV

Alfred Forss

Terjärv är till sin figuration långt och smalt. Socknen mäter i längd 42 kilometer samt i bredd 12 kilometer på det bredaste stället. Den har därför fått av sina grannsocknebor öknamnet 'Smala-Terjärv'. Genom Terjärv stryker Kronoby å i socknens hela längd och slingrar sig i hundradetal bukter kring de många backarna och höjderna. Ån tager sin början i en sjö, benämnd Porasjärvi, varav Poras by och kapell troligen fått sitt namn. Porasjärvi ligger i Viitasari socken. Meranämnda å går inom Terjärv genom Pickvis-, Peto-, Peckas-, Tvära-, Långveka-, Kortjärv- och Retjärsjöarna. På sidan av ån ligga sjöar till ett antal av 18, av vilka de förnämsta äro Stor-Emas, Stor-Särs, Kajtsjön, Hemsjön och Emet. Hemsjön, gemenligen kallad »Heimsjön», som är den vackraste av dem alla, har i tiden burit annat namn. Dessa sjöar och Kronoby å äro helt obetydliga till sin vattenmängd, men ha stort värde för dess bebyggare till följd av den kraft, de giva åt de många kvarnar, sågverk och elektriska anläggningar, som funnit plats i forsarna vid ån. På vardera sidan om ån gruppera sig såväl i Kronoby som i Terjärv gårdarna, och landskapet är synnerligen kuperat.

Terjärv kyrka ligger på ett avstånd av 44 kilometer från Rådhustorget i Gamlakarleby och 37 kilometer från Järnvägsstationen i Kronoby. Vägarna från nämnda orter träffas på en punkt, som ligger 14 kilometer från kyrkan i Terjärv.

Terjärv har en mager och stenbunden jordmån och är fattigt på lera. Redan de resliga stengärdena kring åkrarna vittna om, att det är idoghet och fast omtanke, som ligger till grund för att socknen kommit till det välstånd, vari den i detta nu befinner sig. Terjärv Sparbank, som den 7 novem­ber 1890 vidtog med sin verksamhet, är det närmast till hands liggande beviset på att socknens bebyggare stå sig väl. Insätta­renas tillgodohavanden utgjorde den 31 december 1942 mk 24.213.034:05; bankens egna fonder uppgingo samma dag till mk 2.511.312:05. Banken intager tredje platsen bland landsortssparbankerna i svenska Österbotten. Den kyrkskrivna befolkningen utgjorde den 31 december 1942 blott 3.748 personer och socknen hade omkring 500 rökar eller hushåll. Socknens hela mantal uppgick vid storskiftet till 29,2907. Enligt 1939 års kommunalbeskattning räknade socknen i ängsmark 825 hektar och utgjorde enligt 1941 års uppskattning skogsmarksarealen 6.437 hektar och åkerarealen 3.231,53 hektar. Då det kan ha sitt intresse att höra en så högt uppskattad fackman som professor C. C. Böckers ut­talande om Terjärv från ett besök, som denne gjorde år 1815 såsom utskickad stipendiat av Kejserliga Finska Hushållnings­sällskapet, tager jag mig friheten att citera några meningar från detta uttalande, som finnes återgivet i sällskapets skrift­serie.

»Teerjärvi lämnar en av de småtäckaste belägenheter i Finland. Inom föga mer än en kvadrat mil finnas där omkring 42 träsk, avskurna av tämmeligen höga kullar. Var och en gård ligger som ett slott på en backe i mitten av en åker och albevuxna ängslindor. Ögat möter där oftare än i Tavastland välbehållna skogslundar, som giva utsikten en förträfflig hållning.   Landets skönhet och inbyggarenas enkla, rena seder ger detta kapell ett visst romaneskt intresse och Teerijärvl omtalas över allt såsom Österbottens Arkadien.»

Vid uppräknande av socknarna i Österbotten, som han ställde främst, säger han:

»I bland dessa står Teerijärvi alldeles som en dröm från forntiden. Av 1800 personer finnes ingen som lidit kropps­straff och före kriget knappast en enda förförd kvinna.»

Huvudnäringar i Terjärv äro åkerbruk och boskapsskötsel. Vad dessa givit för resultat, kan jag icke uppge. Endast resul­taten av mejeriernas hantering har stått till mitt förfogande. Sålunda har under 1939

Insjö Andelsmejeri invägt 2.575.180 kg mjölk, varav erhållits 112.874 kg smör.

Småbönders Andelsmejeri invägt 622.566 kg mjölk, varav erhållits 26.925  kg  smör.

Bland industrier är att anteckna följande:

Sandkulla Kvarn och Elektricitetsverk, ägare Bröder Ahlbäck, vilken inrättning omfattar tidsenlig såg-, mjöl- och vetekvarn samt levererar elektricitet för ljus och kraft, omfattande för fjolåret omkring 1 miljon kilowatt.

Furu Mjölkvarn och Elektricitetsverk.

Wistbacka & Mandelbacka Motorsåg.

Bröder Hanssons Såg.

Djupsjöbacka Såg- och Snickeri, ägare Bröder Forsen.

Hästbacka Såg & Snickeri.

Granfors Mjölkvarnsbolag.

Långbacka Mjölkvarn.

Kolam Garveri, ägare Anders Knutar.

Gårdarnas namn i Terjärv sluta merendels på -backa, beroende på den kuperade terrängen. Här följer namn på en stor del av gårdarna:

Kristjas, Göykbacka, Kovas, Stormossbacka, Kvärnusbacka, Norr­backa, Nörrbacka, Sonabacka, Zittra, Sågslamp, Sågfors, Sand­kulla, Storrank, Lillrank, Messveka, Dövnäs, Lassas, Näse, Sko­makas, Bråttbacka, Hackas, Nabba, Byskata, Kaitbacka, Österbacka, Gistö, Dahlbacka, Djuplasbacka, Bredbacka, Wambacka, Pilkkabacka, Kaggisbacka, Fulisbacka, Timmerbacka, Kjelisklubbi, Lyttsbacka, Hässjebacka, Keurkarl, numera Fagernäs. Många av dessa namn hava fått vika för modernare namn.

Varifrån Terjärv har fått sitt namn är omtvistat. Faktum är att en stor del av dess sjöar ursprungligen burit finska namn, såsom Rekijärvi, Kaitajärvi, Kortjärvi, Peto m. fl. Men att den sjö, som numera kallas Hemsjön, skulle burit namnet Teiri­järvi, måste jag förvisa till mytens område. Namnet skulle enligt denna version härlett sig därav, att orrar särskilt till nätterna hade plägat slå sig ned på den i sjöns mitt liggande holmen, som är bevuxen uteslutande med björkskog. För det första skulle ett sådant levnadssätt strida emot orrars vanor, ty de gömma sig till natten på ett säkrare sätt, helst i granar eller ock i tallar. Och för det andra skulle en ändring av det vackra namnet Teirijärvi knappast kommit ifråga. Däremot är det sannolikare, att sjön ifråga ursprungligen burit namnet Tervajärvi, med vilket namn de genomresande Evijärvi-, Lappajärvi- och Alajärviborna fortfarande kalla Terjärv. Denna be­nämning  har nog skäl för sig till följd av sjöns mörka vatten, som beror på den dyiga bottnen. Att de svensktalande terjärvborna icke gärna skulle kallat sin socken Tervajärvi, före­faller mig helt naturligt.

I detta sammanhang vill jag omnämna en företeelse, som på senhösten kan iakttagas sedan kråkornas årsungar blivit flygfärdiga och som består däruti, att kråkorna i hundratal på aftnarna samlas på ovannämnda holme i Hemsjön. De komma från alla väderstreck och tillbringa natten i björkarna på hol­men och föra vid ankomsten dit ett förfärligt väsen. Detta kan väl ej bero på annat än att de dragas till kyrkbyn för den täta bosättningens skull med många lockande avskrädeshögar. Det är troligtvis av denna företeelse myten om orrarna upp­kommit.

År 1661 erhöll Terjärv vederbörligt tillstånd att uppföra ett bönehus, däri präster från Kronoby höllo gudstjänst. Terjärv blev med andra ord ett predikogäll. Var detta böne­hus stått, har jag icke lyckats utleta. Terjärv erhöll snart kapellrättigheter. Kapellet hade då blott 19 rökar. Detta skedde år 1667, men först 1669 blev dess första kyrka upp­förd, utan anlitande av vare sig arkitekt eller byggmästare. Vid byggnadsarbetet voro trenne bröder Anders, Daniel och Mårten Olofssöner Colam synnerligen verksamma såsom arbetsledare och snickare. De förfärdigade även prediksstolen. Till en början betjänades kapellet av präster från Karleby och Kronoby. Först 1671, efter trägna böner såsom det heter, förunnades kapellet rätt att avlöna en egen kapel­lan. Till kapellets första kapellan valdes Carolus Verander, som verkade såsom sådan i kapellet ända till sin död år 1699. Då kapellets kyrka snart blev för trång, beslöts att med prosten Falanders råd, såsom det heter i protokollet, utvidga den­samma genom att bygga till den i ena ändan. Detta skedde år 1701, men redan år 1775 visade sig även denna kyrka ha ett alltför litet utrymme. En så snabb tillväxt hade kapellet vunnit. Nu beslöts att bygga en helt ny kyrka. Byggmästare var Matts Lillhonka. Klockstapeln, som var byggd i anslut­ning till den gamla kyrkan, revs från sin plats och rullades till den plats söder om kyrkan, där den ännu står. När det var verkställt, revs kyrkan och en ny uppfördes så snabbt, att den redan den 2 juli samma år kunde invigas. Invigningen verkställdes av den kända prosten i Gamlakarleby Anders Chydenius. Sin tredje kyrka byggde terjärvborna, efter det kapellet år 1868 blivit självständigt pastorat. Detta inträffade år 1877. Denna kyrka, som är en korskyrka, liknar i påtaglig grad den i Kronoby efter ritning av överintendenten Fredenheim uppförda korskyrkan. Såsom byggmästare fungerade vid bygget Jaakko Kuorikoski.

Av de elva präster, som verkat såsom kapellaner i Terjärv, hava endast tre sökt sig annan prästtjänst, medan åtta tjänat till sin död i Terjärv och på dess kyrkogård funnit den eviga vilan.

I detta sammanhang vill jag omnämna en kuriositet. Medan Laurentius Häggman var kapellan i Terjärv, tjänstgjorde hos honom såsom hemlärare Johan Gabriel Porthan, efter det han år 1754 blivit student. Medan Porthan bodde på präst­gården, planterade han i dess trädgård en hägg. Denna hägg finnes ännu vid liv.

Det kan antecknas såsom motsatser till de i Terjärv ver­kande kapellanerna, att de efterträdande kyrkoherdarna samt­liga förutom den nuvarande sökt sig bort och vunnit anställ­ning på annan ort. De ha i följande ordning beklätt kyrko­herdeämbetet, nämligen Carl August Mellberg, Johan Wilhelm Fontell, Ernst Gustaf Appelberg, Erik Isidor Eriksson samt Johan Runar Wickström.

Relativt sent erhöll Terjärv sin första folkskola. Från den 12 september 1859 upprätthölls en lägre folkskola av kantor K. J. Bergman. Denna skola, som gemenligen kallades klockarskolan, hade lärokurser ungefär motsvarande en lägre folk­skolas. Disciplinen var sträng och i skolan vankades plagg i ymnig måtto. Det var som en av de forna eleverna en gång på tal om kroppsagan i klockarskolan yttrade: »Jag hann få två gånger stryk, förrän jag blev inskriven.» Skolans under­visning stod pedagogiskt på en låg ståndpunkt. Klockaren Bergman verkade såsom lärare till år 1890 och efterträddes av sin dotter Sigrid Bergman. Förutom den undervisning, som meddelades i klockarskolan, gåvos abcedarier, undervis­ning av särskilda äldre gummor och ogifta kvinnliga åldringar, såsom »Mommos-Maj» och »Sanjäls-Lisa-Gret» och flere andra i pedagogyrket förfarna mostrar.

Först år 1885 öppnades den första folkskolan, som under­hölls privat i en för ändamålet upplåten stuga. Den första läraren i skolan var folkskolläraren A. N. Winell, som sedan blev anställd vid folkskolan i Kyrkslätt, där han verkade såsom ivrig nykterhetsvän. Under tidernas lopp har Terjärv fått den ena folkskolan efter den andra, så att numera fem fasta folkskolor i för ändamålet uppförda skolhus arbeta i socknen.

Folkbiblioteket i Terjärv har varit i verksamhet sedan år 1886. Numera går det under namn av Kommunalbiblioteket och skötes av Ungdomsföreningen. Tvenne gånger har ung­domen anordnat lotterier för att utöka bibliotekets förråd av böcker för utlåning.

Terjärvborna tala sin egen kännspaka dialekt, som närmast liknar Kronobymålet, men skiljer sig från detta genom sitt tjocka l-ljud och sin sparsamma användning av den bestämda formen. Den liknar icke den dialekt, som talas i Karleby och Nedervetil, vilken utmärker sig genom sitt missbruk av genus och den stora rikedomen på finska ord. Terjärvborna ha ett ofelbart öra för genusreglerna, men brista vid användningen av pluralis efter räkneord. Följande prov på dialekten må anföras:

»Hä e no göulot ett ein gambel kar, såm ja nu rei er, ska lät ain räv narr si, men he e ju så ti pa sei, ett ha e int narr såm narrar, utan ha, såm leggä narr si. Å he e no sant he. Ja ska berät hur e jikk till.

Ja had lagt ut harasnärona fö ti pyt harona å räva tär i Bakkskataklobbi. Så gikk ja ut på mårni biti för ti viti dem. Rei på langi hald så ja ett ein räv had fastna i ein åv snärona, som var utlagt i eit hål på akergåln. Tå ja kom nembär så ja, ett rävi var dö å lå tär så stårtin, såm ein räv kan vara. Ja låsa först opp snäro från rävnakka å kasta rävi på snödriv o fö ti bränn bårt dåftin åv an, fö si he förhäldar si på he visi, ett an jitär jöra söis åm an ska ha lykko ti få ein räv till på sama snäro. Ti räva har så för­häda bra väderkon, så ti tjennär straks åm ein kamrat ha gai i sama snäro. Tå  an brännär snäro, så gar rävdåftin  bårt. Just som ja hold på me brännasi, springer rävi opp från snödrivo å katar åv in i skoje, sa ja int henda rykk til mi bysso, förrän ha var lang veje å synts int meir. Tär va he tå. No kan Ni första, ett ja valt så brinnande förarga, så ja tenkt kast bysso baket an. Ja gambel karn leggä ein rävrakkar narr mi. Å så er i så stint ett tåko stjinnä nu för tidin och dyr, di e så he int passar ti na. No ska he ein ana gang ga aleis till, hä låvar ja, så sant ja heitär Fulisbakk-Ant. Int sleppä ja rävi ur nava men, förrn ja ha klobba gåri ur an, sa Ant å proikka ein dåvli tobaksgållo i spisrågä.»

Föreningsverksamheten har i Terjärv på olika områden vuxit sig stark. År 1891 startades Terjärv Ungdomsförening. På fjärde året av dess tillvaro eller i juni månad 1895 kunde föreningen inviga sin första föreningslokal. Det var en hög­tidsdag för föreningen, som var den andra i ordningen av ungdomsföreningarna i svenska Österbotten som hade kommit så långt, att den kunde samlas under eget tak. Men snart visade det sig, att lokalen var alltför liten och otidsenlig, var­för föreningen beslöt bygga en ny sådan av större mått och bättre lämpad för sitt ändamål. Den nya lokalen byggdes efter ritningar av en byggmästare och invigdes den 3 september 1905. Till följd av vådeld, som hade sin grund uti åsk­slag, brann emellertid huset ned till grunden den 13 juli 1917. Föreningen lät emellertid ej avskräcka sig. Redan påföljande år vidtog föreningen med uppförandet av ett nytt föreningshus, som blev invigt den 19 juni 1921. Men även denna lokal visade sig snart vara för trång. I det skick, som ungdomshemmet nu har, blev det invigt den 16 september 1934. Så som framgår av det ovan anförda, har föreningen målmedvetet strävat att kunna erbjuda sina medlemmar ett trivsamt och ändamålsenligt hem och icke allenast egna med­lemmar utan även andra sammanslutningar på orten.

Ungdomsföreningen har ända från sin första början haft till mål att förädla ungdomens nöjen och att höja sina med­lemmars bildningsstandard. Detta har den försökt efter för­måga åstadkomma genom föredrag, diskussioner, övningar i sång och genom uppförande av lämpliga teaterstycken, vars ten­dens gått ut på höjande av åskådarens moral. Naturligtvis har ungdomen även blivit i tillfälle att dansa mellan verserna, utan att dansen fått urarta till huvudsak.

Terjärv ungdomsföreningslokal har vid behov stått andra sammanslutningar, såsom Lotta Svärd och Marthaföreningen till förfogande. Den har jämväl tjänat såsom samlingsplats för andra av kriget påkallade ändamål. Lokalen har tjänat kort sagt nyttans och nöjets syften, där de gått ihop med med­borgarnas andliga intressen och välfärd. Under sin 52 åriga tillvaro har föreningen blivit ledd av 22 i tur och ordning valda handhavare av ordförandeposten. Av dessa ha folkskol­läraren K. J. Sundell och ekonomierådet J. E. Hästbacka hanterat ordförandeklubban den längsta tiden. Vicehäradshövdingen Alfred Forss var föreningens första ordförande och blev senare vald till hedersledamot av föreningen. Nuvarande ordförande är bondesonen Hilding Granö.

Utom Terjärv Ungdomsförening verkar i socknen en annan ungdomsförening, nämligen Småbönders Ungdomsförening, som jämväl har byggt åt sig en egen föreningslokal. Småbönders by ligger på ett så långt avstånd från kyrkobyn, att dess bebyggare endast med svårighet kunnat betjäna sig av den i kyrkobyn befintliga samlingslokalen.

Sporten har i Terjärv funnit varma vänner och utövare bland ungdomen, som i en del sportgrenar gjort sig bemärkt. Särskilt har detta varit fallet på skidsportens område. Ung­domen har skaffat sig egen sportplan, där den samlas för övnin­gar och tävlingar.

Terjärvborna ha tätt och ofta gripits av religiösa väckelser. Dock vann icke pietismen vidare stort anhang i Terjärv. Däremot har en del andra religiösa riktningar där vunnit an­hängare. Till och med den ökända Maria Åkerblom-rörelsen skaffade sig där proselyter.

(Redigering 22.07.07  Elof Granholm)