VÅRA SOCKENMAGASIN
 

Uppe på krönet, bredvid kyrkan och gravgården, ett litet stycke utanför stenmuren runt den helgade platsen, har de blivit placerade — sockenmagasinen — som vi i dagligt tal gett dubbelnamnet ”magasins-boda”.

De sockenbor, som räknar sina 50 — 60 år har lyckligtvis aldrig sett dessa sockenmagasin fullgöra sitt avsedda ändamål. Ensliga och. hemlighetsfulla står de där på sitt krön, medan vintrarnas snö lägger sig över dem och vårsolen smälter den orörda snön från trappstegen — på vilka sommarsolen igen med tillhjälp av regn, bildar lager av mossa, som efterhand åstadkommer förmultnande.

Initiativet

Initiativet till uppförandet av sockenmagasin togs av svenske konungen Karl XI redan i början av 1700-talet. Eftersom ödesdigra missväxter inträffade i Finland, riktades regeringens uppmärksamhet på nödvändigheten av att inrätta spannmålsupplag på olika platser i riket.

Redan 1734 försökte konungen i brev till landshövdingarna förmå socknarna att inrätta egna spannmålsmagasin. Avsikten var ursprungligen att lindra nöden under missväxtår, men därmed förenades också tanken på att inrätta en lånefond för orten. Uppmaningen upprepades 1757, men 1766 påpekades att intet tvång dock förelåg att bygga sockenmagasin. Man ansåg att sockenstämman till en början icke skulle äga insikt nog att själv organisera magasinförvaltningen. Utkast till ett normalreglemente utgavs därför, och socknarnas nytillkomna reglemente blev ofta godkända och stadfästa av konungen. Stadgarna vann därigenom tillbörlig fasthet.

Trots landshövdingarnas upprepade anmodan om byggandet av sockenmagasin, avancerade planen ej. På uppmaningen svarades, att det rådde spannmålsbrist och att allmogen ej hade någon spannmål att avstå till ett sådant förrådsmagasin.

Planen i verkställighet

Efter 1808-09 års krig, sedan vårt land förenats med Ryssland och fredliga förhållanden inträtt, upptog den nya regeringen redan 1810 den gamla planen på sockenmagasin. Inte heller nu förelåg något tvång, men vid sockenstämmorna skulle allmogen uppmuntras att grunda inrättningar av detta slag. Flere mindre socknar kunde sammansluta sig om ett magasin, liksom också flere magasin kunde byggas i samma socken, om den var stor.

År 1826 hade Terjärv kapellbor överenskommit om och uppförde egna magasin med en fond på 300 tunnor, och man beslöt att tillgodogöra sig den organisationsform, som landsdelens södra och mera spannmålsrika socknar infört vid sina sockenmagasin. Terjärv sockemagasins första förvaltare var bonden Hans Henrik Backlund, som handhade befattningen mot ett värde av ¼ kappe för varje in- och utgående tunna. Magasinsföreståndaren Backlund biträddes av två bönder, som omvaldes vart tredje år. Utlåningen vid magasinet skedde mot 3 kappars växt på tunnan.

Av sockenmagasinets stadgar återfanns ett exemplar ibland en bondesläkts efterlämnade papper. Stadgarna är tryckta på Lewons Boktryckeri i Vasa år 1859

Från sockenmagasinets sista tider

Från sockenmagasinets sista tider framstår i minnet året för sekelskiftet, då de ryska rågmjölsmattorna importerades. En lång fora med hästar anlände från staden och stannade framför magasinsbodarna och det gällde att bära upp till övre våningen de s.k. mjölmattorna med en vikt på 120 kg stycke. Gubbarna kom till korta.  Då tillkallades kyrkbyns kraftkarlar L.Lindkvist och gubben Hansson,  de klarade uppgiften.

Som den sista magasinsförvaltaren för Terjärv sockenmagasin fungerade poliskonstapel John Sandvik. Hans föregångare var mejeridisponenten Viktor Timgren. I medlet av 1800-talet sköttes förvaltningen även av byskrivaren Gustav Forsander från Kortjärvi.

Ett nödår

Ett nödår har våra sockenmagasin skådat, nödåret 1867. Vi låter ett par nödårsbilder från hemsocknen - enligt våra föräldrars berättelser passera revy i sammanhanget. Det första tecknet till ett ankommande nödår var, att ingen vår förmärktes ännu i mitten av maj mån. 1867. Snön låg i en aln höga drivor i skogarna och annorstädes. Den 18 maj beslöt sexman Matts Eriksson Byskata (Nabb Ejrikas Matt) att lämna ett minne för eftervärlden. Han samlade ihop ett slädlass barn och körde dem med släde runt Heimsjön. ( Framlidne kommunalkassören L.Granö var också med på färden som en sexårig gosse.) Det förelåg ingen risk att det uppväxande släktet skulle hamna i vattnet, ty isen låg kvar ända till omkring den 10 juni.

Dagarna före midsommarn verkställdes vårsådden, men redan den 12, 13 och 14 augusti var de mera låglänta markerna betäckta med rim, som dock, ej gjorde någon skada, men på morgonen den 3 sept. stod allt fruset och efter några frostnätter till sveks de sista förhoppningarna och för mången allmogemän spökade den bistra hungersnöden. Några undantag gavs, särskilt på vår ort med den kuperade terrängen. De högst belägna åkrarna nåddes ej av frosten, såsom på Nabba, Sågslamp och Petas-backen. Men även den saken kunde ha sina menliga följder. När den s.k. söndagsgubben gick på sin rotgång van som han var att äta surrogatbröd - stamppi - och fick vanligt bröd på Sågslampbacken blev han sjuk och dog därav.

På nämnda Petas-backen igen kom andras nöd att skapa hårda hjärtan. Husbonden önskade flera fattigår så att han skulle få sälja utsäde. Det var visst ingen from önskan, som åtminstone ej välsignade sig i att “besitta jorden” ty 20 år efteråt inflyttade ett annat släkte till platsen. Överhuvudtaget sägs om nödåret 1867-68 att spannmålsbristen var total och varken säd eller mjöl kunde köpas i Gamlakarleby eller i de andra närliggande städerna.

Än då sockenmagasinerna med sina utsädes- och undsättningsfonder? Oberoende, av de olika fondernas olika  ändamål  hade säden gått åt till människoföda, ty terjärvborna måste låna utsäde från kronomagasinet i Vörå.

1969 års nyårsklockor

När 1969 års nyårsklockor tonar ut över bygden, står Terjärv sockenmagasin där på sitt buktande krön som en levande predikan om den gamla, hårda tiden, vilken vi gärna inte ville kalla vår. De såg det 143:e bladet vändas i sina hävders bok medan nyårsklockorna sjöng i årlig nyårsbön:

Från eld och. brand och fiendehand
bevara Gud båd stad och land.
Klockan är tolv slagen.

 
Emma Björkbacka
04.05.1891-29.05.1971

1969