Anette Forsström
Som sig bör skall det alltid vara en festtalare vid festliga tillfällen och i år var det kommundirektör Stig Östdahl
som fick äran att tala till de församlade Terjärvborna. Östdahl belyste
i sitt tal möjligheterna, svagheterna och utmaningarna inför framtiden,
både med tanke på Terjärv och vår region i allmänhet.
Vår
styrka är det sociala kapitalet och gemenskapen, medan det som kan
uppfattas som en svaghet är tillgängligheten, det vill säga de långa
avstånden och möjligheten till kommunikation, sade Östdahl.
Han
belyste de fakto att vi är beroende av tillgängligheten och nåbarheten
för att få tjänster levererade till oss och för att kunna leverera det
vi producerar.
Vägtransporten och flygtrafiken är viktiga för
oss, i synnerhet när man opererar utanför den egna regionen, sade
Östdahl som tillägger att något som säkert är av ännu större betydelse
för företag som Rani-Plast och Mini-Maid, är en kunnig och duktig
arbetskraft.
Östdahl poängterade att det finns orter som ligger
mycket mera centralt men inte lyckats i konkurrensen. Han sade att
Finland enligt ekonomisk framgång, utgående från BNP, ligger mycket
bättre till än vad tillgängligheten skulle förutsätta. För att
vidareutveckla det kunnande som finns i regionen bör vi även i
fortsättningen satsa på att ge de unga en god och bred utbildning.
Vårt eget gymnasium har en nyckelroll som rekryteringsbas för
universitet och högskolor som ger högre kunskap med tanke på framtiden,
sade Östdahl.
Framtidens välfärds-samhälle
Det
som Östdahl ser som en viktig fråga inför framtiden, är hur vi skall
klara av den globala konkurrensen. Har vi råd med det som vi har i
dagens läge om vi samtidigt skall konkurrera med områden som har lägre
produktions- kostnader. Personligen tror Östdahl att det är möjligt att
uppehålla ett välfärdssamhälle i framtiden, men ett lite annorlunda
sådant där grunddragen dock finns kvar.
Det viktiga är att vi inom
EU får undanta välfärdstjänster av allmänt intresse för
konkurrensutsättning. Detta innebär att samhället även i fortsättningen
skall få sköta undervisning, sjukvård och hälsovård utan
konkurrens- utsättning, sade Östdahl.
De övriga tjänsterna som
kommun och stat står för, menade Östdahl att kan produceras på
alternativa sätt, effektivt och med god kvalitet. Enligt honom är det
viktigast att vi får tjänsterna i fråga, inte vem som producerar dem.
Östdahl påpekar att det inte saknas utmaningar i framtiden och hänvisar
till finansministeriets uttalanden om att produktiviteten inom den
offentliga sektorn borde öka med ungefär 25-30 procent för att vi skall
ha råd med våra välfärdstjänster. Han menar dock att man i Terjärv och
Kronoby kommun skall kunna verka i framtiden, bara man tar vara på det
goda som finns. Den samhörighet som man känner med bybor eller
kommuninvånare, är enligt Östdahl en kamp för överlevnad där man
tillsammans är starkare än om man vore ensam. Han värdesätter
hembygdsföreningens arbete med att kartlägga bygdens historia och
intygar att liknande föreningar behövs och fyller sin funktion.
Sång och musik
Musikanter
ända från lågstadieåldern till krigsveteraner, uppträdde på söndagens
festligheter. Solen sken över de olika uppträdandena och man klarade
sig utan regn under hela tillställningen, trots att molnen såg aningen
hotande ut. Festen inleddes av Terjärv skolas skolorkester som
framförde fartfyllda låtar, av vilken den sista var den kända låten I see a bad moon rising. Veterankörens dirigent Jan-Erik Granbacka menade att veteranerna hörde till de lite äldre bland de församlade, med en medelålder på 80 år och två månader.
Det är med oss som med Skrikopojkens kärlek, den har varit och farit, säger Granbacka skämtsamt om männen i kören.
Kören
sjöng flera låtar med anknytning till de krigshändelser de var med om
för dryga 60 år sedan. Kom ihåg att vi stred för att ha landet kvar,
löd ett stycke ur texten till veteranernas aftontapto som framfördes så
värdigt och klart.
Det mesta som framfördes under festen anknöt på något sätt till hembygden och det som är typiskt för våra trakter. Anita Lassas
framförde Runebergs dikt bonden Paavo och berättade för publiken att
hon valt den med tanke på att jordbrukarna ännu är beroende av vädrets
makter, som inte gynnat nämnda yrkesgruppen i år.
Jag valde den också för att det är viktigt att man skall komma ihåg grannen, också när det går bra för en, sade Lassas.
Hon
syftade på Paavos medmänsklighet och solidaritet när hans skörd
äntligen lyckades, men grannens åker stod frusen och Paavos fru fick
fortsatta med att sätta hälften bark i brödet så att deras mat även
kunde räcka till föda för grannen.
Mats-Olav Sågfors hade gjort melodi till en dikt av Dan Andersson och framförde den som ett sångnummer till dragspelsackompanjemang av Boy Rönnbacka. Ytterligare uppträdde Terjärv damkör som sjöng tre låtar med Thomas Enroth som dirigent och Klaus Vistbacka som
framförde en låt som en del av en Småböndersrevy. Till sist åtnjöts
kaffe och bulla och hembygds- föreningens ordförande Raymond Storrank var
glad att det var uppehållsväder under de timmar man vistades vid
hembygdsgården.
Frey Vidjeskog som spår väder, sitter i
föreningens styrelse och lovade bra väder till just denna tidpunkt,
berättar Storrank som tyckte att den sextionde hembygdsfesten var
trevlig och givande.