HÄ VA NAASHAND HÄ!

Elder tå Skakorkäpp-Maj sprang ondan skolappa siin allt ti Ameerika

På tärjärsvänsk

-Nä-ä, sa Maj. Väm har a mää si?

-Hjilpandis. Veit dy int hä heldär? Halvoll Anna-Kaj haar a mää si.

-Hä va naashand hä, Sko Knöus-Matt djild hännar?

-Söis er i ny bara. Mä tvätt fort åv di tjicksmörjo å lunt åv ti Knöusn, så fåår dy sii hor i gaar til tå ti riik byn slå pyssjona siin ihoop.

Maj too råådi för goo å sprang ti sjöstrandä åsta tvätt si. Saan foor o i lofti å droo sondas klänindjä åpåå si. Pjeeksona var int rikti heil. Lappa pingla jär och tär. Maj var rikti bekymra för tömte pjeeksonas hängo lappa. Mä ho droo döm åpåå äntå. Ho djissa fol et hä sko int vaal na viidare dansasi i kväld för ein fati in piigflicko, som foor å skåda tå ti rik tårnera.

Tå Maj var fäädi påklääd, knöip o si i ansiktä så ho sko vaal ryöbruuso å grann. Ti ha hä sorts sminkasi ha tiidn. Saan stjörta ho opp hati grann varprondikjoln sän och kipsa åv mot Knöusn.

Ti aader ungdoomi ha firi langosaan, så ho fi noo ha brååt. Tå ho kom ti Buusas lindo, tä di bruka si spöötsi ha tiidn, ha ho rej låckvååt ävädeiln å så tröitto var o så ho rikti djäärn sko ha flaiska si åsta siti breivä veiji, må tå mä sama höört o toko rooli smackasi ti moot ti stor talla vi mosaliidä, tä di förr i väädä ha hengd in ryiss. Om i förr ha viri brååt i Majas klääda, så vaalt ny än brååttari. Ho sprang så i knaka i ä, å ju mein o sprang tes meir smacka i. (Hä va skolappa hännas som smacka tå di flaiska i veiji, må hä visst int Maj å tärmän sprang ho).

Tå ho kom fram ti Knöusn var leikdansn i gang på föusgåln. Ho stoo å skåda åpåå ein stånd, män mä hä sama ropa ein pojknyrvil från rindji:

 -Va staar dy tär Maj å veglar, kom in å firr mä oss.

Maj to råådi för goo å kneid åv i rindji. Å ho bööva int na läng gaa i hati stöör rindji fön ho slapp in i hati mindär. Mä tii sko int o ha booda gaa. För mä sama ho byija firr mä pari sett så skreik allihoopa til rikti som di sko ha viri göulo. Ti skreik å klappa i händrä å picka åpåå Maj, som ny stoo eismän i rindji och stjämst, fast ho int visst fö vah ho stjämst. Ti sist kom in flicko å droo bort ännar ur rindji å viisa. Jaa, ja veit int om an ska kuna seij söis som i var, mä flicko viisa et tär bakåpåå syynst ein par tyym åv... ävädeilssteinfotn..

Mä Maj saa bara:

Hä va mitt i nattä, tå ho kom heim ti Brytjos. Ho kneid åv opp ti lofti å klääd oåv si varinda plagg. Å tå såå ho hor allt hengd ihoop, elder rättare sagt int hengd ihoop. För ävädeilssteinfotn va ti hölftä löösräpa. Hä djitt gaa tå ho sprang ondan hati pickvisbacktontn. Tå fik ho ny för syndä sim: ho va så hyögfäädi i vintras tå ho syöma hati ävädeiln, så ho int djilda Biggas kårantråån, än too engäsgaani, som er fröun å roko. Så gaar i mang gang tå a vil vara fin jär i vääda

Ny too Maj fram in hamphehlo å byrja snoo åt si kårantråån. Hä veit jo all hon hä gaar til ti snoo kårantråån: Ha haldär i hampo mä vänstärhandä, spottar i hyögär handä å snoor åpåå hyögär lååri. Söis djo Maj å hä vaalt stedo.

Sann syöma ho ävädeiln sän. Å int bööva ho meir stjäms för hyögfäädä siin. Int jär i landi åtminstoni. För viko täret foor Maj ti Ameerika. Ho kund jo int byri vara jär i landi saan i händ hännar toko, som i händ vi Knöusn. Mä sko Skakorkäpp-Maj ha veta, et hä va skolappa hännas som rååd för alltihoopa, för Pickvisback-tontn, för springasi, för ävädeilsfeili, ja, tå sko ho noo sääkert ha sakt:

- Hä va naashand hä.

Den lille

("Den lille” var signaturen för chefredaktör Joel Granvik)