TILLNAMNSSKICKET I SIDEBY OCH TERJÄRV
— NÅGRA JÄMFÖRELSER

 
Om socknarna Sideby och Terjärv

Sideby är den sydligaste socknen i Österbotten. Den har Lappfjärd som granne i norr, Storå (fi. Isojoki) i öster, Sastmola (fi. Merikarvia) i land­skapet Satakunta i söder och Bottenhavet i väster. I historisk tid har svenskt och finskt mött varandra i dessa socknar. I Sastmola och det söderom belägna Vittisbofjärd (fi. Ahlainen) har det funnits en liten svensk mino­ritet in på 1900-talet. Namnförrådet och dialektuppteckningar berättar att det svenska inslaget varit större i äldre tid. Förfinskningen har skett stegvis söder- och österifrån. 1880 var den svenska andelen av befolkning­en i Sideby 96,1 %, 1900 80,8 % och 1930 66,6 %. Folkmängden i sock­nen uppgick 1860 till 1887 personer och 1920 var av 3546 registrerade per­soner 2720 närvarande.1)

Sideby består av tre byar: kyrkbyn, Skaftung och Ömossa. Landarea­len var 1920 203,3 km2, varav 1779 ha åkermark. Småbruken har domi­nerat och i kustbyarna har jordbruk och fiske, tidigare också säljakt, of­ta kombinerats. Handel, sjöfart och skeppsbyggeri har också bedrivits. Närmaste stad var Kristinestad.2)

Sideby blev kapell under Lappfjärds modersocken 1785, och två år se­nare började kyrkböcker uppgöras på ort och ställe. Dessförinnan finner man sidebyborna antecknade i moderkyrkans böcker, av vilka de äldsta går tillbaka till 1754.3)

Storskiftesreglering genomfördes i socknen 1889—1910.4)

Terjärv ligger i den nordöstra delen av svenska Österbotten, gränsande till de svenska socknarna Purmo, Esse och Kronoby i väster och till de finska socknarna Kaustby (fi. Kaustinen) och Vetil (fi. Veteli) i norr och öster samt Evijärvi i söder. Terjärv har varit en svensk utpost i nordost, men i motsats till Sideby har socknen lyckats bevara sin svenskhet intill våra dagar. 1920 fanns 3634 personer upptagna i socknen, av vilka 2932 var närvarande, och av de senare uppgav sig 2848 som svenskspråkiga.5)

Byarna i Terjärv är tre: kyrkbyn, Hästbacka och Kortjärv. Deras sam­manlagda landareal var 1920 206,9 km2, varav 2302 ha åkermark. Jord- och skogsbruk har varit de viktigaste näringarna. Småindustri har också förekommit, såsom sågar, kvarnar, elektricitetsverk och garverier.6)

Terjärv avskildes till kapell under Kronoby församling 1669. Kyrkböck­erna i kapellförsamlingen går tillbaka till 1691.7)

Nyskifte påbörjades i socknen 1937 och slutfördes 1969.8)

7.2   Bruket av tillnamnskategorier i Sideby och Terjärv 1780—1930

Bruket av tillnamnskategorier i Sideby och Terjärv 1780—1930 har jag undersökt i respektive sockens vigselböcker 1780—1930 och mantalslängd 1930 G fr s. 56 ff.).

7.2.1   Patronymikon

I Sideby liksom i Replot förekommer fyra typer av patronymikon: patro­nymikon som enda tillnamn, patronymikon som mellannamn, dubbelnamnspatronymikon och ärftliga patronymikon.

Patronymikon som enda tillnamn möter man i Sidebys vigselböcker un­der undersökningsperioden i fråga främst årtiondena före och efter 1800. Men namnkomplexet förnamn + patronymikon är under dessa år i avta­gande. Prästerna här liksom i Replot har stegvis övergått till att bokföra personerna med mera identifierande kombinationer av namn. Av 84 vig­da par 1780—1810 är det sålunda 10 män och 17 kvinnor som antecknas med endast patronymikon som tillnamn. Åren 1811—40 har andelen sjun­kit ytterligare, och därefter hör det till sällsyntheterna att man i vigselböck­erna stöter på namnkomplexet förnamn + patronymikon. (Jfr s. 65 f. och 68 f.)

I bruket av patronymikon som enda tillnamn föreligger en viss social variation. Flertalet av de personer som antecknas med denna typ av namn­komplex är nämligen drängar, pigor och torpare, t.ex. drängen Philip Johansson (vgb 1780) och torpardottern Caisa Maths dr (vgb 1802). Också i detta avseende kan man dra en parallell till Replot (jfr s. 94).

Patronymikon som mellannamn är allmänna i Sidebys vigselböcker re­dan 1780—1810, förekommer rikligt under hela 1800-talet och används i stor utsträckning fortfarande 1930 såväl i vigselboken som i mantals­längden. I Sideby liksom i Replot tas en ny typ av vigselbok i bruk 1930. Kyrkoherden i Sideby, Gabriel Erik Stenfors, fortsätter av gammal vana att skriva in patronymikon som mellannamn i den nya boken i motsats till Replotherden, August Julin, som bryter med traditionen och fr.o.m. 1930 konsekvent utelämnar patronymikon som mellannamn (jfr s. 95). Det sista paret som vigs i Sideby 1930 är backstuguänklingen Johan Vik­tor Johansson Lindgren och inhysesänkan Adelina Matilda Enoksdr Vikeus.

{mosgoogle}

Dubbelnamnspatronymikon påträffas i vigselböckerna för Sideby, men inte på långt när i samma utsträckning som i Replots vigselböcker (jfr tabell 13, s. 125). De äldsta beläggen i Sideby är från perioden 1811—40, och sammanlagt är det fråga om 42 belägg. I förekomsten av dubbel­namns-patronymikon finns mellan vigselböckerna i Replot och Sideby, om man bortser från antalet, vissa likheter. De tas i bruk i stort sett samti­digt och de är mest frekventa 1871—1900. Det finns också ortografiska likheter mellan dem, vilket betyder att dubbelnamnspatronymikon kan särskrivas, sammanskrivas, förenas med bindestreck eller avskiljas från förnamnet med kommatecken. (Jfr s. 126 f.) I Sideby är det på 1890-talet i motsats till Replot vanligt att patronymikon, både enkla patronymikon och dubbelnamnspatronymikon, avskiljs med komma inte endast från för­namnet utan också från andra tillnamn. Exempel:

—    bondsonen Johan Erik Johan Henrikson Hedkrok (vgb 1833)

—    bonddottern Selma Josefina, Josef Reinholdsdr Lillbäck (vgb 1885)

—    bonden Frans Henrik Werner, Josef-Henriksson, Westervik (vgb 1897)

—    parcellägaren Karl Algot Axel KarlEriksson Johansson (vgb 1929)

Personerna i Sideby som, när lagen om släktnamn 1921 trädde i kraft, valt ett son-namn som släktnamn är få. Liksom i Replot rör det sig om ca ett dussin familjer. Ett exakt antal har jag för Sidebys del inte kunnat fastställa, då namnkomplexen i källorna, närmast mantalslängden 1930, är ofullständiga (jfr s. 56 f.) och det kräver ytterst god lokalkännedom för att man skall kunna avgöra om en person faktiskt stannat för ett patronymikon som släktnamn. Säkra fall är: klockaren Johannes Anders­son, backstugusittaren Josef Henrik Karlsson och fyrvakten Josef Emil Josefss. Karlsson (far och son), medåbon Frans Nelsson, backstugusitta­ren Sigrid Eriksson och ovannämnde parcellägaren Karl Algot Axel Karl-Eriksson Johansson.

Också i Terjärv förekommer 1780—1930 de nyssnämnda fyra typerna av patronymikon.

Patronymikon som enda tillnamn tillhör liksom i Replot och Sideby namnskicket i vigselböckerna före och efter 1800. Beläggen är få och fler­talet påträffas hos drängar, pigor och andra obesuttna.

Patronymikon som mellannamn är gängse i vigselböckerna under hela undersökningsperioden. Också i Terjärv tas en ny vigselbok i användning 1930. Kyrkoherden i Terjärv, Isidor Eriksson, fortsätter i likhet med kyrkoherden i Sideby att skriva in patronymikon som mellannamn i den nya boken för flertalet allmogemän och -kvinnor. De första avstegen från den gamla regeln finner man likväl. Utan patronymikon som mellannamn står exempelvis bondsönerna Oskar Bärtil Lind och Anders Alf red Forsblom antecknade (vgb 1930).

Dubbelnamnspatronymikon påträffas också, men de är ytterst få: to­talt 22. Det äldsta belägget är från 1829 och bärs av bonddottern Marga­reta Johan Fredricsdotter Granö. Bland de övriga kan nämnas bonde­änklingen Johan Johan Henrikss. Byskata (vgb 1857), bonddottern Aman­da Sabina Anders-Gustafsdotter Aspfors (vgb 1891) och bonden Matts Teodor, Matts-Leanderss., Lillrank (vgb 1928).

Ärftliga son-namn bärs i början av 1900-talet av omkring ett dussin familjer eller med andra ord av ungefär lika många som i Replot och Si­deby. På grund av källornas ofullständighet (jfr ovan) har jag inte heller för Terjärvs del kommit fram till ett exakt antal. I 1930 års mantalslängd bärs son-namn av förutom kyrkoherden Isidor Eriksson bl.a. bondeän­kan Ida Hansson (jfr s. 136), skräddaren Anders Jansson, målarmästa­ren Frans Jansson, skräddaren Herman Johnsson, backstuguänkan Jo­hanna Karlsson och bonden Joel Mattsson.

7.2.2   Speciella tillnamn

I Sideby och Terjärv bärs i slutet av 1700-talet och under förra hälften av 1800-talet speciella tillnamn av i stort sett socknarnas "högre" tjäns­temän, klockarna, hantverkarna och soldaterna samt ättlingar till dessa. Mönstret är detsamma som i Replot (jfr s. 69 ff. och 99) och som på den finländska landsbygden överlag (jfr 1-3). Ett särdrag bör dock påpekas för Sidebys del. Där påträffas redan i slutet av 1700-talet drängar med speciella tillnamn och deras antal ökar i början av 1800-talet, ungefär i takt med att prästen upphör att anteckna dem med enbart patronymikon som tillnamn.9) En del drängar är inflyttade och har sina speciella till­namn med sig från annan ort, andra är tagna i Sideby. Att seden att anta speciella tillnamn spridit sig just bland drängarna i Sideby, men inte i Rep­lot eller Terjärv, har jag inte funnit någon rimlig förklaring till. En orsak kan möjligen närheten till Kristinestad vara och det faktum att en del drängar tjänat också i staden.

Exempel på speciella tillnamn ur vigselboken för Sideby omkring se­kelskiftet 1800 är följande:

—  klockarsonen Hans Hellman (1780)

—  drängen Michel Jacobi Söderberg (1786)

—  jungfru Anna Elisabeth Fonselia (1788)

—  soldaten Johan Henric Panther (1804)

—  sockenskräddaren Joseph Lindbäck (1809)

Ur Terjärvs vigselbok för samma tid kan följande belägg nämnas:

—  klockaren Gustaf Holmsten (1787)

—  trosskusken And: Ahlroth (1793)

—  sockenskräddaren Petter Höglund (1797)

—  soldatänklingen Matts Sill (1808)

—  kyrkoväktaren Carl Öberg (1823)

Antalet speciella tillnamn växer i Sideby och Terjärv mot slutet av 1800-talet. Orsaken är densamma som i Replot: det är främst obesuttna som byter ut sitt hemmansnamn mot speciella tillnamn (jfr s. 82 ff.).

Merparten av de speciella tillnamn som förekommer i Sidebys man­talslängd 1930 är tvåledade. Sådana bärs exempelvis av snickaren Viktor Ivar Berglund, fiskaren Erik Emil Ekholm och bönderna Oskar Edvin Hedenkvist, Klas Forsstén, August Valter Karsström och Frans Johanss. Sandström.

De enledade och avledda svenska speciella tillnamnen i Sidebys man­talslängd 1930 utgör i det närmaste jämstora grupper, omfattande knappt ett tiotal olika namn var. Enledade är t.ex. Berg, Dahl, Lund, Till och Vräng. Bland de avledda finner man Chydenius, Molander, Nummelin, Sorell och Vallenius.

Av dessa tillnamn är vissa sådana som är allmänna på det svenska språk­området, såsom Berglund, Ekholm, Dahl och Lund G fr s. 203 f., 208). Andra är däremot speciella för Sideby, såsom Hedenkvist och Sorell samt soldatnamnen Till och Vräng. Om namnet Hedenkvist kan nämnas att det ursprungligen togs av eller gavs en yngling Thomas Thomae från hem­manet Hedkrok, när denne 1826 skrevs in vid trivialskolan i Björne­borg. 10) Överhuvudtaget kan om de speciella tillnamnen i Sideby konsta­teras, att de antagits senast omkring sekelskiftet 1900 och att släktnamns­lagen inte nämnvärt påverkat namnskicket.

De finska tillnamnen i materialet har jag inte — på några undantag när — närmare utforskat. Speciella tillnamn är möjligen Halminen, Ja­lonen, Koskinen, Rimpinen, Salminen och Tähtinen. Men man får kom­ma ihåg att nen-namn också förekommer som hemmansnamn.11)

I Terjärv förrättades inga nyskifteskompletteringar åren 1895—1921, vil­ket betyder att det då inte var aktuellt att ta namn på lägenheter med undantag för inlösta torpställen (se s. 235). Det gick likväl en namnbytes­våg också genom Terjärv vid den tiden. En av mina informanter, Tyra Sandberg (f. 1903), vet sålunda berätta att det i hennes barndom diskute­rades eventuella namnbyten på hemmanet Hästbacka. Hon antar att det var kyrkoherde Appelberg som uppmanat bönderna att byta tillnamn. Men då de inte kunde komma överens om vem som skulle få behålla hem­mansnamnet och vem som skulle byta, kom de inblandade att ha kvar hemmansnamnet som tillnamn. Något direkt tvång förekom alltså inte.

På andra hemmansnummer skedde däremot en viss nybildning av spe­ciella tillnamn. Hur den kunde arta sig, skall belysas med några exempel från kyrkbyn. Tillnamnen i fråga har bildats antingen 1901—1910 eller 1911—1920 av anteckningar i kommunionböckerna att döma. Också i Ter­järv har de flesta speciella tillnamnen tillkommit innan lagen om släkt­namn var aktuell.

På hemmanet nr 5, Sandkulla (se s. 230), tog två bröder Sandelin respektive Sandberg, medan en backstugusittare ursprungligen från hem­manet Grannabba förkortade sitt hemmansnamn till Gran. På hemma­net Timmerbacka (nr 6) togs Timgren och på Långsjö (nr 7) Sjöberg. På hemmanet Fagernäs (nr 11) bytte nämndemannen ut hemmansnamnet mot Wiik (jfr s. 144). Gården ligger vid Hemsjön och heter Petas. Något ort­namn ansluter sig det nya namnet inte direkt till. Till hemmansnamnet Fors (nr 13) bildades både Forsen, Forsman och Åfors. På Byskata (nr 14) togs Byström och Vikman, efter 1915 skrivet Vickman/Wickman. På hemman nr 14 råkade det sig så att det i seklets början bodde två bönder med namnet Oskar Björkbacka. Personerna var inte släkt. För att skilja sig från den andre förkortade den ene sitt tillnamn till Björk. Samma bon­de reste flera gånger till Amerika, och det är troligt att han började an­vända kortformen redan där. Också andra av de nyss nämnda namnby-tarna hade för övrigt vistats någon tid i Amerika och det är inte omöjligt att också de inspirerats till namnbyte i den främmande miljön. (Jfr s. 135.) Av de svenska speciella tillnamnen i mantalslängden 1930 för Terjärv dominerar de tvåledade namnen klart: Bergström, Friman, Grankvist, Hägglund, Karlström, Sundblad, Vikström osv. De enledade består av ett tiotal, bland dem Björk, Flöjt, Gran, Holm, Lindh, Spets, Strand och Wiik. Ungefär lika många är de avledda. Av dem kan nämnas Byggdén, Calonius, Forsander, Lindell, Mandell, Sandell, Tavén och Vallenius.

7.2.3    Hemmansnamn som tillnamn

Sideby har under undersökningsperioden sammanlagt 40 olika hemmans­namn, kyrkoherdebolet Rosnäs och klockarbolet Strömsnäs undantagna. De är i nummerordning följande:12)

Kyrkbyn:

Teir, Hanses, Lassfolk, Kars, Pellfolk, Jossfolk, Appelö, Bodman, Västerback, Högbacka, Hedkrok, Lillbäck, Norrback, Storsjö, Silverberg, Hedback, Gäddvik, Gädd-träsk, Kallträsk, Badstuvik

Skaftung:

Teirfolk, Grannas, Ingves, Norrgård, Demansör, Öster­bygd, Grankull, Sundnäs, Henriksdal, Rosen- lund, Lång­fors

Ömossa:

Skogman, Öman, Öström, Heden, Västervik, Österback, Rosenback, Kivistö, Bergvik

Terjärv har under undersökningsperioden inalles 56 olika hemmansnamn, kyrkoherdebostället Häggmans undantaget. De är i nummerord­ning följande:13)

Kyrkbyn:

Granö, Granbacka, Granholm, Skullbacka, Sandkulla, Timmerbacka, Långsjö, Storrank, Hässjebacka, Fagernäs, Lytts, Fors, Byskata, Björkbacka, Kaitajärvi, Lillrank, Bredbacka, Sågslamp, Sågfors, Särs

Hästbacka:

Backmans, Zittra, Sunabacka, Hästbacka, Ravall, Smed­jebacka, Varg, Forsbacka, Vuojärvi, Knutar, Kolam, Bexar, Aspfors, Emmet, Åsbacka, Åsvik, Drycksbäck, Djupsjö

Kortjärv:

Näse, Dövnäs, Gistö, Kortjärv, Alsved, Sandvik, Grannabba, Skytte, Högnabba, Dalvik, Granvik, Svartsjö, Furu, Storbacka, Widjeskog, Vistbacka, Manderbacka, Lång­backa

I vigselböckerna för moderförsamlingen Lappfjärd, dit Sideby i äldre tid hörde, påträffar man från första början hemmansnamn i funktion som tillnamn. De äldsta beläggen från Sideby är från 1758, då bonddottern Maria Olovs dotter Öman "ifrån Ömåsan" och änklingen Johan Jacobs­son Teir sammanvigs. På 1760-talet blir hemmansnamn som tillnamn små­ningom vanliga. Det betyder att de kommer i allmänt bruk något tidiga­re i modersocknen Lappfjärd än i Korsholm, dit Replot hörde (jfr s. 72).

I vigsellängderna för Sideby 1780—1810 antecknas av 86 vigda par näs­tan hälften av männen och drygt 60 % av kvinnorna med hemmansnamn som tillnamn. Hemmansnamnen är den största tillnamnskategorin un­der 1800-talet, men får mot slutet av århundradet konkurrens av andra namnkategorier, framför allt av speciella tillnamn och andra bebyggelse­namn — både svenska och finska.

I Terjärvs vigsellängder, som går tillbaka till 1691, möter det första be­lägget på hemmansnamn som tillnamn 1700: Lijsa Pehrs dotter Ranck. Antalet ökar stegvis och fr.o.m. 1727 blir det allmänt att de vigda män­nen antecknas med hemmansnamn och fr.o.m. 1740-talet kvinnorna. Hem­mansnamn som tillnamn kommer således i bruk betydligt tidigare — eller drygt 50 år — för brudgummarnas del i Terjärv än i Replot och om­kring 30 år tidigare än i Sideby. Hemmansnamn som tillnamn dominerar i Terjärvs vigsellängder under hela undersökningsperioden.

För att få en uppfattning om hur stor andel av familjerna i Sideby och Terjärv — i jämförelse med Replot — som behållit hemmansnamn som tillnamn efter det att lagen om släktnamn trätt i kraft, har jag undersökt förekomsten av hemmansnamn hos "matlagens huvudmän" i mantals­längderna 1930 i de tre socknarnas kyrkbyar. (Beträffande komplettering av namnkomplex, se s. 54 ff.)

Det förefaller som om andelen hemmansnamn som tillnamn vore lägst i Sideby. Jag har bland de 229 matlagen i kyrkbyn funnit endast 60 eller omkring 26 % som med säkerhet bär ett hemmansnamn som tillnamn. Procenten torde dock i verkligheten vara något högre. Kategorin  "okategoriserade tillnamn" är nämligen störst för Sidebys del. Den består av en hel del finska tillnamn, av vilka en del troligen genom noggrannare forskning kunde påvisas vara hemmansnamn (jfr s. 228, 233). I Replots kyrkby bär 1930 50 "huvudmän" eller omkring 33 % ett hemmansnamn som tillnamn.14) Det högsta antalet finner man i Terjärvs kyrkby, där in­te mindre än 65 % av "matlagens huvudmän" eller 106 av 162 har ett hemmansnamn som tillnamn. Bland de okategoriserade namnen i mate­rialet döljer sig kanske ytterligare något hemmansnamn.

I Sideby är 1930 alla kyrkbyns egna hemmansnamn representerade som tillnamn förutom Gäddträsk, Högbacka, Kallträsk och Vesterback. Hem­mansnamnen Norrback och Storsjö bärs rentav av fem olika familjer, Joss­folk och Teir av fyra olika. Namnen Utter och Ådgers har kommit till byn genom inflyttare från Lappfjärd, Sorila härrör från Stora.15) Det fins­ka inslaget i Sideby kyrkby gör att tillnamns förrådet där är variations­rikt. Förhållandet mellan antalet "huvudmän" och antalet olika tillnamn rör sig kring 1,5. En liknande spridning har för övrigt tillnamnen i kyrk­byn i Replot, medan kvoten för hela socknen Replot är ca 2,5 (jfr. s. 67).

I Terjärvs kyrkby är byns samtliga hemmansnamn representerade som tillnamn. Genom inflyttning har från Kronoby hemmansnamnen Lind­bäck och Sunde kommit till byn och från Nedervetil Palm.16) From och Stål är förmodligen också hemmansnamn och inte soldatnamn, som man vid första ögonkastet kunde tro.17) Då i Terjärvs kyrkby antalet "huvud­män" är 162 och antalet olika tillnamn 80, betyder det att samma till­namn bärs av i medeltal två familjer. I verkligheten bärs hemmansnam­nen av fler familjer, då de speciella tillnamnen är i det närmaste unika. Att hemmansnamnen i Terjärv är så väl bevarade, beror väl dels på att storskiftesreglering inte genomfördes i socknen i seklets början, dels på att socknen inte genomgått större demografiska eller språkliga föränd­ringar och dels på att terjärvborna inte i högre grad påverkats av namn­modet i städerna.

7.2.4   Gårdsnamn som tillnamn

Gårdsnamn som tillnamn förekommer i Sideby och Terjärv liksom i Replot.

Svenska gårdsnamn i tillnamnsfunktion i Sideby 1930 är bl.a. Lillteir och Storteir, Långvik, Nybond och Rosenholm. Lillteir, Storteir och yt­terligare Norrteir har tillkommit vid klyvning av hemmanet Teir vid stor­skiftet på 1780-talet.18) Av dessa möter Lillteir som tillnamn ett flertal gånger i kyrkböckerna redan i början av 1800-talet, exempelvis bonde­dottern Maria Maths dr Vesterback eller LillTeir (vgb 1803). Gårdsnam­net Norrteir togs som namn på en lägenhet (jfr nedan) i början av 1900-talet men kom i bruk som officiellt tillnamn först på 1940-talet. En­ligt en av mina sagesman fanns det i socknen i seklets början två perso­ner Axel Teir, och då förväxlingar uppstod beslöt familjen på Norrteir att ta gårdsnamnet som släktnamn.

Att svenska gårdsnamn fått funktion som lägenhetsnamn och/eller till­namn var dock i Sideby liksom i Replot mindre vanligt (jfr s. 74). På exem­pelvis hemmanet Hedkrok i kyrkbyn hette de fem bondgårdarna i var­dagslag omkring 1920 Pellas (131), Nybond (132), Josepas (133), Mickas (134) och Målarinas (135) (jfr nedan). Av dem fick endast Nybond(e) officiell status, dels som namn på en lägenhet, dels som släktnamn. De öv­riga förblev endast i muntligt bruk.19)

Bland finska namn i Sideby, som förekommer i mantalslängden 1930 och som kan gå tillbaka på gårdsnamn (eller hemmansnamn, jfr ovan), kan nämnas: Aho, Hirsimäki, Lamminpää, Ollila, Perätalo, Rajala, Uusitalo och Välimäki.20)

Bland gårdsnamnen i Terjärv som fått tillnamnsfunktion finns Bod­backa, Byggningsbacka, Dahlbacka, Djupsjöbacka, Lassas, Nygård, Rym­backa, Storede och Österbacka. I mantalslängden 1930 bärs dessa namn av drygt 20 familjer. Tilläggas kan att Rymbacka ursprungligen var nam­net på ett soldattorp och att Storede /utt. sto:reidi/ ibland skrivs Storrede, så bl.a. i mantalslängden 1930. Genom inflyttning från Esse och Kaustby har gårdsnamnen Hufvudsjö respektive Kuorikoski tillförts Terjärvs tillnamnsförråd.21)

7.2.5   Lägenhetsnamn som tillnamn

Då storskiftesregleringen genomfördes i Sideby 1889—1910 tog sakägar­na liksom i Replot officiella namn på lägenheterna. Hurudana namn lä­genheterna i Sideby kunde få, skall belysas med exempel från två hem­man i kyrkbyn, nämligen nr 3 Lassfolk och nr 13 Hedkrok. Hemmanen skiftades kring sekelskiftet och den slutliga granskningen skedde den 18.9.1906. Av mötesprotokollet från nämnda datum framgår namnen på lägenheterna. I jordregistret registrerades de 1911.22) Lägenheterna och de­ras namn är följande:

Hemman nr 3, Lassfolk:              

Solgård 33 (LÄN)
Forsbacka 34 (HEN)
Sandström 35 (STN)
Juhola 36 (GÅN el. HEN)
Långvik 37 (GÅN)
Dahlsback 38 (GÅN)
Lassfolk 39 (HEN)
Stengård 310 (HEN) 

Hemman nr 13, Hedkrok:

Nordlund 131 (STN)
Nybonde 132 (GÅN)
Hed 133 (LÄN)
Hedkrok 134 (HEN)
Rosenholm 135 (GÅN) 

Av uppställningen framgår att hemmansnamnen Lassfolk och Hedkrok regelrätt återfinns på en av lägenheterna, nämligen 39 och 134 (jfr s. 42). Nytagna namn är endast Solgård och Hed, vilka således klassificeras som primära lägenhetsnamn. De övriga namnen på lägenheterna existerade från förut: Nordlund och Sandström som speciella tillnamn, Hedkrok och Lassfolk som hemmansnamn i Sideby och Forsbacka och Stengård som hemmansnamn i Siikais. Långvik, Dahlsback och Nybond var levande gårdsnamn (Jfr ovan) och Rosenholm ett torpnamn, belagt vid 1800-talets början. Juhola härrör från Sastmola, där det förekommer både som hemmans- och gårdsnamn.23)

Av lägenhetsnamnen kom Hed i bruk som tillnamn omkring 1910 och Solgård kort innan lagen om släktnamn trädde i kraft. Familjen Solgård hette ursprungligen Lassfolk efter hemmanet. Men då det råkade sig så att det i byn fanns två personer Hilma Lassfolk, beslöt den familj som hade tagit Solgård som namn på lägenheten och till vilken den ena Hil­ma hörde, att börja använda lägenhetsnamnet som tillnamn för att skilja de två Hilmorna åt.24)

Långvik och Nybonde fick också omkring 1910 funktion som tillnamn, Dahlsback förblev däremot endast ortnamn. I fallet Nybonde skall näm­nas att Nybonde var jordregisterformen men som tillnamn valdes den folk­liga, apokoperade formen Nybond. Gårdsnamnen från finnsocknarna ha­de redan när de kring sekelskiftet kom till Sideby tillnamnsfunktion.25)

Valet av namn på lägenheterna på de två hemmanen i kyrkbyn i Sideby visar att man i 11 fall av 13 tog ett existerande namn och att man i endast två fall skapade helt nya lägenhetsnamn. Förhållandet på de andra hem­manen i kyrkbyn och Skaftung förefaller att vara likartat. Följden är att lägenhetsnamnen som tillnamn i Sideby kom att bli färre än exempelvis i Replot.

I Terjärv togs officiella namn på lägenheterna först vid nyskiftet 1937—69. Undantag är inlösta torp, som exempelvis i mantalslängden 1930 har officiella namn. Som namn på torpen förefaller Terjärvtorparna att ha valt antingen det namn torpstället hade till vardags, såsom Gabriels, Nylands eller Rymbacka (jfr s. 233) eller det tillnamn torparen hade, så­som Damström, Lindström och Sunde. Ett fantasinamn är Äppelbacka, bildat efter modell av de många hemmans- och gårdsnamnen på -backa i socknen (jfr ovan).26)

Marianne Blomqvist

Ur” Från tillnamn till släktnamn i österbottnisk allmogemiljö”
”Arkiv för Svenska Österbotten 18”
1988

Noter:

1) Uppgifterna hämtade ur Suomenmaa VII, s. 42; Wallén 1932, s. 34 ff., 117 ff., 349; Valtavuo-Pfeifer 1975; Åkerblom 1975, s. 72 ff.; Svenska Österbottens historia I, s. 219 f., 295; Huldén l984c.

2) Suomenmaa VII, s. 42 ff.; Åkerblom 1975, s. 86 ff.; Svenska Österbottens historia III, s. 314, 357 f.

3) Suomenmaa VII, s. 45; Åkerblom 1975, s. 69 ff.; kyrkböcker i Sideby kyrkoarkiv.

4) Enligt storskiftesregleringsKandlingar för Sideby vid Lantmäterikontoret i Vasa: I:sta bandet 1889—1904, II:ra bandet 1902—1910.

5) Statistisk årsbok för Finland 1925, s. 28; Suomenmaa VII, s. 252 ff.; Wallén 1932, s. 60 ff., 206, 328; Slotte 1978, s. 12 ff., 15 ff.

6) Suomenmaa VII, s. 252 ff.; Svenska Österbottens historia III, s. 279 ff., 288, 339.

7) Suomenmaa VII, s. 255; kyrkböckerna i Terjärvs kyrkoarkiv.

8) Jordregistret för Terjärv; Uljas 1983, s. 134—140.

9)Jfr drängen Henric Johansson Bolund, s. 146.

10) Nybond 1980, s. 61.

11) Se t.ex. Karsten 1923, s. 113—152. Jfr Nikkinen och Pesonen i Replotmaterialet (s. 171) samt Kaminen, Kaustinen och Nikonen i Vöra (s. 39).

12   Hemmansnamnen anges i den följd och form som de har hos Karsten (1923, s. 6 ff.).

13) Se Karsten 1923, s. 216 ff.

14) Jfr tabell 3 (s. 67) av vilken framgår tillnamnen hos samtliga matlags huvudmän i socknen enligt mtl 1930.

15) Enligt släktutredningar gjorda av G. Nybond. Om hemmansnamnen i fråga, se Kar­sten (1923, s. 11, 17, 22).

16) Enligt släktutredningar gjorda av V. Lindsjö. Beträffande hemmansnamnen i fråga, se Karsten (1923, s. 211, 216, 230).

17) From är hemman nr 21 i Forsby i Pedersöre och Stål nr 14 i Poras i Kronoby (Karsten 1923, s. 194,209). Stålis är enligt mina informanter ett gammalt gårdsnamn i Terjärvs kyrkby. Min förmodan är att tillnamnet kommit till byn med Jacob Eriksson Ståhl, bondson från hemmanet Stål i Kronoby, vilken 1784 gifte sig i Terjärv. (Vgb Terjärv 1784; kmb Kronoby 1784—90.)

18) Jordregistret för Sideby; Karsten 1923, s. 6.

19) Uppgifterna lämnade av G. Nybond; jfr SLS 706.

20) De finska ortnamnen kan tolkas på förslagsvis följande sätt: Aho "Sved", Hirsimäki "Timmerbacka", Lamminpää "Träskända", Ollila "Oilas", Perätalo "Uppgård", Rajala "Rågård", Uusitalo "Nyård" och Välimäki "Mellanbacka".

21) Mtl Terjärv 1930; kmb Terjärv 1930; intervjuer med V. Lindsjö och T. Sandberg; SLS 305 och 945.

22) Jordregistret för Sideby; handlingar rörande storskiftesregleringen, I:sta bandet, s. 144 ff.

23) Intervjuer med G. Nybond och G. Solgård; kmb Sideby 1880—90, 1891—1900, 1901—10,
1911—20, fdb och vgb 1890—1921; Nybond 1980, s. 35, 95 f., 137, 143; mtl 1899 för Siikais och Sastmola. I mtl 1899 för Siikais skrivs Forsbacka Forsbakka och Stengård Steengoord.

24) Muntligt meddelande av G. Nybond och G. Solgård.

25) Ibidem.                            ,