Anekdoter och dialektdrag

Några anekdoter och ordstäv får åskådliggöra folklynnet i skilda kommuner. Samtidigt visar dessa småplock prov på våra mångskiftande dialekter.

För att du skall kunna läsa och förstå dialekterna så "uttalsenligt" som möjligt använder vi följande ljudbeteckning:         

Alla långa ljud dubbelskrives. De ljud, som är skrivna med en bokstav, uttalas således som korta. Följande vokalljud har denna beteckning:

å användes enbart  för  å-ljud,      t.ex.     klåttsåttjin,

o      ,,              ,,        „    o-ljud,    „       monnhoggas,

u      ,,              „        „    u-ljud,    „       bruudkroonon,

ä      ,,              „        „    ä-ljud,    „       bräästapolin,

e      „              ,,        „    e-ljud,    ,,      sleetmåsan.

De vanliga diftongerna skrives med tecknen för de ljud, som ingår, t.ex. gröytlyttjon, breidjääLon, tåodivilin.

Beträffande  konsonantljuden bör  observeras: sj och ssj användes för kort eller långt sje-ljud, t.ex. sjuutjääni, fjetaknåssjin,

tj och ttj användes för kort eller långt tj-ljud, t.ex. tjeetarin, bättjisbråoin,

j och jj användes för kort eller långt j-ljud, t.ex. mejtspöö, möjjona.

L och S för s.k. "tjocka" uttal i t.ex. kaLvhåLmin, kåSSöörin, haLSååkrin.

Betoningen (') anges endast för de ord, som har huvudtonen på annan stavelse än den första, t.ex. paradiisi, ryssjärsháruna.

Så kommer historierna!

Närpes :

Sigfrid utbrister, då han kritiskt betraktar sin ungdoms­kamrat Ellen, som han inte sett på många år: "Å tu som soåg så braa uut, tå et va ong, å nu siir et uut såm in hoopröusa konstjyyl!"

En vasabo ute i tjänsteärenden skulle i god ordning pas­sera ett hästfordon på landsvägen i Finby. Ett tiotal meter förrän omkörningen skulle ske, svängde häst och lass tvärs över vägen. Bilisten bromsade häftigt, men var tvungen att köra i diket för att undvika kollision.

Topprasande kravlade han sig ut och överöste kusken med flera skopor av sin vredes galla: "Va - ä - ni - för - ärkeåsna? Hur kan en karl bära sej så idiotiskt åt på en riks­väg? Ni såg ju, att jag kom . . ." Finbybonden åhörde tåligt den svavelosande salvan till slut. Han pekade med tummen över axeln och svarade fullkomligt oberörd med endast fyra ord: "Ja båor tenn, ja!"

På en lantbruksutställning i norra Österbotten demonstre­rades traktorplöjning. Det blev oväntat en lång paus i visningen. Mycket folk samlades, men trots upprepade påstötar att fortsätta ville traktorföraren inte sätta i gång. Slut­ligen gick en stadig bonde fram och viskade några ord i föra­rens öra. Till allas förvåning blev det genast fart i spelet. "Kva saag et åt an, tå et fieg an ti tjyör?" frågades det. "Ja saag bare åt an, he ja va från Ytermartjän."

Korsnäs:

En "förstoringsagent" besöker en änka några dagar efter mannens död. Det gäller naturligtvis en fotoförstoring av den avlidne. Änkan är inte intresserad och försöker bli kvitt den enträgna agenten. Det finns bara ett foto, och där är mössan på. Agenten försäkrar, att det är enkelt ordnat. Mössan kan tas bort på förstoringen. Han börjar anteckna de nödvändiga uppgifterna och frågar: "Vilken hårfärg hade er man?" Änkan svarar irriterat: "Du saa ju just, he du sku ta oåv an luuvon. Tå du jeer he, så vaar du sii sjölv va färg an haar på hoåre."

Solf :

En kvinna från Sundom är på tillfälligt besök i en vasa­familj.   En  liten  parvel  kommer  inrusande  och  rabblar  en lång ramsa på finska. Mamman är nämligen finsk. Sundom-kvinnan utropar ytterst förvånat: "Jessos påjk, taLa tö finsk å jä så de liitin."

Malax :

En malaxkvinna stod en het sommardag på salutorget i Vasa och sålde mjölk i 4-litershinkar. En av kunderna kla­gade över att mjölkkärlet inte var fullt nog. Malaxkvinnan tittade bekymrat i hinken och utbrast: "Ja sini! Ä a sjvapa så ä a sjvippa i sjvett."

Det hade kommit en ovanligt stor potatisskörd i Malax. Ett äldre par satt efter slutförd potatisupptagning en kväll och fröjdade sig över de rika håvorna. Så sade gumman:
"Hö du Matt, booda vi int reint ut stiig på kneede å takk Guu fö all pääror vi a fååji?"
Gubben funderade litet, så sade han:
"Nää, vi ska biid å skååd fösst. Bäst ä je, buri päärona sjömms i tjällari, så vi vaar alldeiles uta."

Vörå :

Tå Bodd-Mååstin sko ga ett kaLvan ti hagan in kveLLd, så möött an dem i påostin. "Tå ja ein gang ha määra gaa, så gaa ja änttå," sa Mårten och gick ända fram till haggrinden, där han beslutsamt vände om.

Det var krigstider och knappt om mat i synnerhet i stä­derna. En vasabo diskuterade ransonering och hamstring med en bonde från Vörå och undrade: "Nog har ni väl ändå det bra i Vörå?" Värdigt knäppte vöråbon upp rocken, stop­pade händerna i byxfickorna, bröstade sig och sade; "Va sko int vi måå i Rejjpelt, tä vi dåmbas i råjjin."

En kronobybo, som flyttade till Vörå, förvånade sig över att jorden i såningstiden fastnade på stövlarna. Grannen gav förklaringen: "Jär ä jåuLin fröudo å tung. Ä je kveedon i an, såm liimar fast an po stöövLan." "Nu förstaar ja," säjer den inflyttade bonden, "i Kroonbi haa vi rein skoova i sååningtiidn. He e sandö å moosoin jooL såm ä så pass maager, så an int fassn fast i skoovan."

Oravais :

Det är fullmäktigesammanträde. Frågan om uppdelning av jord, skog och husbönder i skilda skatteklasser diskuteras livligt. Flera talare har framhållit, hur jämn och rättvis skattebördan nu kommer att bli. Brams-Kaal, en sansad och stadig baggasbo, anhåller om ordet och säger: "Ja a gobbar, ni kLasifisäärar, he ni kLasifisäärar, men it kLasifisäärar ni jäänan naa it. Han såm haa naa ti kåm mee millan gåomani å skalltaatji, han kLaarar nåo se braa ijinom kLasifisäärasi."

Munsa1a :

Brita hade haft ett gott öga till de soldater, som under kriget förlagts till Munsala. Fadern konstaterade "Faar militään in gang tili jinom MunsaL, tå er e nåo hent me Brita våån."

Pedersöre:

Koll-Jokk, en järnvägens trotjänare i Bennäs, varnar en flicka, som går längs banan: "Ty ska gaa ååv spåri, fö tåågi kåmbä!" Flickan sätter näsan i vädret och säjer: "En ymmärrä;" Koll-Jokk konstaterar lugnt: "Int spelar he na råll he, noo tjöör he påå de änntå."

En herreman frågar: "När går sista tåget till Jakobstad?" Koll-Jokk svarar rappt: "Tå lever int ja na meir!"

"Tå e ska djäävlas ti he ytäst," sa tsändjä tå o stegd på knää vi allttari å bröit åv piipskafti.

Purmo:

"Tjärnga behööver int va så grann, he gaar noo saan a vaar vaan mää döm."

Terjärv :

"I Nedevetil e di så roko ti sjong, så di måst bliister uut liitje."

Nedervetil :

Mannen kommer trött och hungrig hem från en slitsam arbetsdag. Det är helgdagskväll. Hustrun är känd för att vara slarvig med städning och matlagning. Den här kvällen ser det rörigare ut än vanligt. Inga matbestyr är heller i gång. Mannen betraktar länge eländet men vänder sig slut­ligen till hustrun och konstaterar lågmält: "Tu ha liti ä gaa i lind!"

Kar1eby :

"Akt öögona diin fö knappa," sa gobbe, tå an piiska häste me vammalsböxona.

William Hägg

Ur ”Österbotten - hembygd svenskbygd” - 1964