STADENS SVENSKA NAMN 

Någon egentlig förändring i namnbruket skedde inte förrän på 1920-talet. Dittills hade pastoratet omfattat både lands- eller moderförsamlingen och staden. Men från 1920 uppträder Gamlakarleby stadsförsamling och Gamlakarleby landsförsamling som olika pastorat i statskalendern. Delningen kommenteras även av Tor Krook i Karleby sockens historia (I, s. 296). Nu önskade man inom landskommunen återuppliva det gamla namnet Karleby. Namnändringen slogs fast genom ett statsrådsbeslut av den 19.4.1927: Gamlakarleby landskommuns namn skulle "hädanefter" vara "Karleby, på finska Kaarlela". Det kan nämnas att Mustasaari genom ett samma dag givet statsrådsbeslut därefter på svenska skulle heta Korsholm. Genom ett statsrådsbeslut av den 9.6 samma år fick också Gamlakarleby landsförsamling namnet ändrat till Karleby församling, på finska Kaarlela. Namnfördelningen fi. Kokkola, sv. Gamlakarleby,  sv. Karleby, fi. Kaarlela fungerade tills staden och landskommunen sammanslogs 1977.

Sammanslagningen av staden Gamlakarleby och landskommunen Karleby var inte oproblematisk. Man tycks inom landskommunen ha krävt att stadens svenska namn skulle bli Karleby; kanske var det fråga om ett slags kompensation, i och för sig förståelig. Det vanliga förefaller dock vara att en stad som utvidgas med kringliggande landsbygd behåller sitt namn.

Efter vissa aktiviteter som jag inte är insatt i blev resultatet att den utvidgade stadens svenska namn genom en förordning, av den 23.12. 1976 blev Karleby från början av 1977. Genom att den förra landskommunen uppgick i staden, förlorade Karleby tingslag sin huvudort, varför tingslagets namn genom ett statsrådsbeslut den 27.5. 1976 ändrades till Kronoby tingslag från den 1.1.1977.

Stadens kyrkliga samfällighet består, om jag har tolkat statskalendern rätt, av Kokkolan seurakunta, som hör till Uleåborgs stift,

Karleby svenska församling och Gamlakarleby svenska församling, d.v.s. den gamla stadsförsamlingen, inom Borgå stift. Det gamla svenska stadsnamnet kan enligt normrekommendationen i Svenska ortnamn i Finland (4:de upplagan, 1984) fortfarande brukas om stadskärnan i Gamlakarleby, vilket dock inte avspeglas i postnummerkatalogen; det kunde det i och för sig göra.

Då namnet Karleby som namn på landskommunen relativt nyligen har återuppväckts från de döda (1927) har det inte i de kringliggande dialekttalande trakterna hunnit få någon dialektal uttalsform, vilket däremot Gamlakarleby har i gammbäkaabi el. likn. Från dialektsynpunkt är uttalet Karleby inte idiomatiskt eftersom mellanvokalen normalt skall falla bort efter lång stavelse. Också namnet Kokkola brukas ofta av svensktalande i fråga om staden, kanske av fler än förr efter namnändringen 1977.

I skrift har stadsnamnet länge uppdelats på två ord liksom i många parallellfall (Gamla Uppsala, Gamla Vasa). Sammanskrivningen är en ganska ung företeelse, men den har blivit vedertagen och är bekvämare än särskrivning, eftersom man inte behöver fundera på om senare delen skall ha stor eller liten bokstav. Parallelliteten med det stadgade Nykarleby stöder också sammanskrivning. Vid sidan av normalskrivningen Gamlakarleby, har rubrikförkortningar som Gla Karleby, G. Karleby, Gkby förekommit. På liknande sätt förkortas många andra jämförelsevis långa namn på städer.

Karleby stads namnhistoria är jämförelsevis komplicerad, såsom framgår av det föregående. Den senaste förändringen trädde i kraft från början av 1977, då landskommunen Karleby, vartill Öja kommun tidigare (1969) anslutits, införlivades med staden och Karlebys dåvarande namn togs i bruk för helheten. Diskussionen härom har pågått sedan dess, och förslaget om återgång till det ursprungliga stadsnamnet har tydligen vunnit ganska stor anslutning men också motarbetats.

I samband med förändringen 1977 hade jag inte tillfälle att uttala mig. Men jag ansåg att beslutet om namnbyte för staden inte var något lyckligt beslut. Argumenten att staden ända från sin grundläggning hetat Gamlakarleby, med något växlande skriftformer, och att städer i regel behåller sina namn även när deras område utvidgas hade enligt min mening förtjänat beaktande. Framförallt ansåg jag det som en värdefull omständighet, att Gamlakarleby var ett unikt namn, medan det finns en rad Karlebyar inom det svenska språkområdet. I flera fall har namnen försetts med särskiljande tillägg (Östra, Västra el. likn.). Om stadens nuvarande namn får bestå kan det bli aktuellt med ett sådant tillägg också här: Österbottens Karleby? Norra Karleby? Finska Karleby? Gamlakarleby?

Jag ansåg alltså och anser fortfarande att Gamlakarleby hade varit ett bättre alternativ, och jag ser för min del gärna att det återkommer som officiellt svenskt namn på staden.

Det har invänts att en ny namnändring leder till besvärliga praktiska konsekvenser. Namnet måste ändras på en del kartor osv. Men om de besvären vägs mot en tydligare markerad identitet hos staden och dess invånare, är deras vikt knappast betydande. Så vitt jag kan se är en återgång till det gamla namnet utan större svårigheter genomförbar, om beslutsfattarna stannar för den lösningen.

Lars Huldén

Österbottningen 08.09.1995 

Redigering Elof Granholm 20.05.2015