| Dans på Jungsborg 07.11.2015 - BILDER |
| Skrivet av Loffe |
| 2015-11-09 07:36 |
|
NOSTALGISK DANSAFTON PÅ ANRIKA JUNGSBORG 07.11.2015 Under 500 personer hade samlats till en nostalgisk dansafton på den anrika Jungsborg. Det ruskiga och höstlika vädret
lämnades utomhus för på den välpreparerade parketten var det tjo och tjim blandat med trillande tårar som lossnade i
takt med toner från fordomdags. Den ungdomliga orkestern Guns Rosor bjöd på en musikalisk resa som de flesta dan-
sarna ännu kunde komma ihåg. Nostaligin lossar oftast upp mossiga minnen. Guns Rosor är det bästa som skett öster-
bottnisk dansmusik. Dansen arrangerades av Pensionärsföreningen Vi Norrifrån r.f i samarbete med orkestern Guns
Rosor (Text och bilder: Loffe)
Eftersom det var en nostalgisk afton börjar vi nostalgiskt - i svart-vitt. Men det bjöds på färgglada melodier.
Här en färgglad kvintett som skulle förgylla den kommande kvällen som redan tog vid kl.19.00. Fr.v: Robin Grankvist,
Herman Hagnäs, Robin Hagnäs, Einar Holmbäck och Joel Åman.
Här bjuds det säkert på en het hit från förra seklet om man dömer efter den typiskt hagnäsiska posen.
Här en mera drömsk och sentimental låt med Joel Åman, något som även tycks
falla Robin Hagnäs i smaken.
Här ett mera dramatiskt intermezzo med sångsolisten Herman Hagnäs. Han
har fallenhet att sångmässigt väl tolka laddade skeenden inom de amorösa
parrelationerna.
Herman Hagnäs har blivit Österbottens Torleif Torstensson (han i Torleifs)
som kan växla mellan solosång och saxofonsolo lika lätt som en annan pensionär
bläddrar i Nya Öb.
 Guns Rosor vill skapa närhet mellan orkestern och dansarna. Och det gör man
bäst genom att just spela bland dansarna. Och står det inget spel eller ingen
sång på spellistan för egen del så bjuder man upp en dam, någon som också
Herman prövade på.
Som helt omusikalisk beundrar man dessa musiker som inte behöver se på vad
dom gör. Tänk att fingrarna hittar sina rätta platser. Robin Hagnäs tycks njuta
av det han gör.
Samma sak gäller också Joel Åmans agerande på scenen. Enligt laguppställningen
är det han som är bas. Eller han spelar bas. Men det gäller att vara samspelta.
Robin Grankvist är en mästare på keyboards och dragspel. Hemmavid är det fulla
drag med bälgaspel i helg och söcken. Hans intro på tangon "Tulisuudelma" var så
häftig och eldfängd så den bilden brann upp.
De flesta musiker som spelar i en orkester deltar ofta med ett solo eller så i
samsången eller refrängerna. Här får Robin dra sitt "strå till stacken" i något
speciellt viktigt budskap som kan ha en avgörande inverkan på ett framtida
kärleksförhållande. Ett stort ansvar vilar på dessa musiker.
Tidigare har Einar Holmbäck känt sig som en fri man, men nu är den tiden förbi.
Nu sitter han bakomn skottsäkra glas och trummar på. Som musikalisk analfabet
så har man frågat sig varför trummisen alltid måste sitta längst bak i klassen
- och nu även i inhägnade utrymmen. Men Einar tycks trivas i sin isoleringscell.
Det var oftast trångt på dansgolvet där man tryckte två och två, oftast ovetande av sin omgivning. Ibland visste man
inte om vissa blundanden orsakades av överväldigad nostalgi eller trötthet efter klockjusteringen till vintertid. Vem
Johan Grankvist (längst nere till vänster) dansar med - det får ni se efter pausen (så brukar man säga i Idols) - nej,
det framkommer först på nästa bild!
Här går vi lite bakåt i tiden och nere till höger ser vi vem Johan Grankvist dansar med. En aning blygt (för)för han sin
fru Mona-Lisa. På föregående bild var man i ett tryckande tillstånd, men här ovan tycks det vara rappare tag. När byt-
te man dansstil? Månne vi gick för långt bakåt i tiden - till sommartid? I en annan tid. Och paret Grankvist har hamnat
mitt emellan två tidszoner. Månne det är det som kallas för sjunde himlen!
Eftersom dansen började redan vid 7-tiden så var de dansande ovanligt pigga och lättfotade - i positiv bemärkelse. Den
repertoar som framfördes av Guns Rosor blev rena adrenalikickar för melodier från olika decennier väckte gamla minnen
- och många händelselösa minnen som inte ens hänt.
Våra finlandssvenska dansorkestrar - och speciellt rikssvenska - brukar köra med tryckare och snabbisar. Medlemmarna
i Guns Rosor har från början förstått att det finns andra danser och dansstilar mellan en långsam vals och en snabbare
foxtrot. Blandat med finskt, svenskt och internationellt skapar man en omväxlande repertoar som ger variation. Guns
Rosor har funnit sin marknadsnisch inom dansmusiken. Gehör betyder inte enbart musiköra utan också konsten att tolka
omgivningens önskemål.
Två passionärer i dansens virvlar. Ordföranden för Pensionärsföreningen Vi Norrifrån, Greta-Lis Nilsson och tidi-
gare musikern Nisse Nilsson njöt av dansmusiken och glada över att så många tackade ja till inbjudan till dans. Det
finns inte bättre represenatanter för landets GLADA PENSIONÄRER än dessa två!
Fan-klubben för Guns Rosor växer hela tiden. Enbart för fansens skulle poserade medlemmarna i Guns Rosor för foto-
grafen. Nedan finns samma foto som fansen kan färglägga under lediga stunder då de har "dryyft" efter Guns Rosors
danskvällar. Ha det så färgglatt!
Tack! Vi syns!
|
| Senast uppdaterad 2015-11-09 21:38 |
