Debattinlägg 1: Anders Chydenius livsgärning lever men hans grav är okänd

Skrivet av Arne Appelgren

2015-01-13 15:09

Fil.mag. Arne Appelgren:

Anders Chydenius livsgärning lever men hans grav är okänd

Har hans ben kastats i okänd massgrav?

För saken intresserade personer i Gamla Karleby och medlemmar av släkten Chydenius hade ca 1940 anhållan om Arkeologiska kommissionen bistånd för att få frågan om den namnkunnige nationalekonomen och Gamla Karleby-prostens gravställe slutligt utredd. Platsen har nämligen under de 130 år som förflutit sedan Chydenius död hunnit bli förgäten. Det nyväckta intresset för saken hade redan hunnit ge upphov till en sägenbildning som gjorde anspråk på att veta det verkliga förhållandet. Först för en del bidraga till att i saken klarlägga vad som ännu utredas kunde, sände kommisionen 1942 undertecknad som sin representant för att göra sig förtrogen med saken.

I samband med sina forskningar för sin Chydenius-biografi hade dr. Georg Schauman för omk. 50 år sedan försökt utreda frågan om Chydenius sista lagerstad. Hans arkivstudier gav till resultat som den förnyade undersökningen bekräftar.

I kassaboken för Gamla Karleby stadsförsamling står det för år 1803 under rubriken ”mull-Klock- och Bårkläde-Pengarna antecknat: ”hr Doctor And. Chydenius för Kyrckans graf l 32”. Denna summa avser utan minsta tvivel inlösen av gravplats för evärdig tid i den s.k. kyrkans bättre grav eller grav under proprierätt. För dylik gravplats har samma summa särskilda gånger influtit under åren 1800, 1802 o 1804. För socknens egen kyrkoherde uppbars självfallet icke några mull- klock- eller bårklädespengar utan endast gravplatslösen vilken summa för övrigt i början av 1800-talet alltid har antecknats såsom särskild post. Av de kyrkstämmoprotokoll av 16 XI 1784 o 19 VII 1785 vari beslutet, att kyrkan för dem som icke hade egen gravbyggnad skulle låta uppmura en särskild kyrkans grav, finnes antecknat, framgår läget av denna grav otvetydligt. Den uppmurade ”i västra änden” av Catharina i södra hörnet närmast handelsman Rahms grav. Tvenne handelsmän Rahm hade egna gravbyggnader på Catharina kyrkgård. Den i detta sammanhang omtalade har efter hans svärson Anders Roos gått under namnet den rooska graven. Här i detta sydvästra hörn lågkyrkans tvenne gravar i bredd: ytterst den bättre graven, där inlöst plats gällde för evärderlig tid, vid sidan av denna låg den allmänna graven varifrån lik efterhand nedsattes på kyrkogården på kyrkans bekostnad. Här i den yttersta eller bättre graven har för Chydenius enligt anteckningarna i kyrkans räkenskapsbok en gravplats blivit inlöst.

När det gäller att klarlägga en sak som denna, måste de skriftliga urkunderna i arkiven anses äga vittnesbörd. Intet har heller kunnat framletas ur arkiven, som kunde föranleda andra slutsatser. Detta betyder dock inte, att den muntliga traditionen vore beaktansvärd, så snart den innehåller något utöver rena förmodanden. Men i fråga om Chydenius´ gravställe har den icke något säkert att förmäla. Vid den gravtömning som 1902 företogs, synes intresset för Anders Chydenius´ kvarlevor förts på villospår. Intresset för en märkvärdigt stor dubbelkista, som först av någon anledning antogs vara Chydenius´, fångade tydligen till den grad uppmärksamheten, att det icke är otänkbart att en enklare kista som verkligen innehållit kvarlevorna efter Chydenius, kunnat bli obemärkt och jämte övriga förd till massgraven på den nya kyrkogården, Marie gravgård.

Den muntliga traditionen lämnar icke heller någon ledtråd för vidare efterforskningar. Platsen dit Anders Chydenius´ ben år 1902 jämte gravens övriga innehåll fördes, är massgraven på Marie. Närmare kan den inte preciseras. Ett gravmonument kan i detta fall undvaras, då ju Gamla Karleby med omnejd äger verkligt betydelsefulla och värdefulla Chydenius-monument. Hans porträtt hänger i både stadskyrkan och Nedervetil kyrka och har senare blivit kopierat för övriga kyrkor inom den församling där C. var kyrkoherde. Hans bild blev redan år 1805 stucken i koppar och spridd över landet i ett stort antal vackra exemplar. Den gamla ärevördiga prästgården, vårt lands äldsta bevarade prästbostad, står kvar och är försedd med en minnestavla. Staden har till 100-årsminnet rest hans bild i brons. Och slutligen står den murade grav kvar, som tillkommit på hans initiativ och där hans stoft vilat och måhända förmultnat.

Debattinlägget publicerat i

Tidningen Österbottningen, no 17, 21.1.1950, sid 1

(P.g.a. dålig originalkopia har texten omskrivits

och redigerats / Elof Granholm 13.01.2015)

Senast uppdaterad 2015-01-13 16:26