Cancerklubben hörde om Britt G. Hallqvist

Ett 50-tal personer kom till cancerträffen på församlingshemmet i Terjärv den 11 november. Det blev mycket sång och tal under kvällen för de närvarande fick stifta bekantskap med Nordens främsta psalmskapare, Britt G. Hallqvist. Den person som kanske vet det mesta om kyrkomusiken är emer.prof, FD, TD, teologen och musikforskaren Karl-Johan ”Jocke” Hansson, som fängslade åhörarna. Han berättade om minnen och möten med författarinnan. Deras vägar möttes i samband med arbetet kring den nya psalmboken på 70-80-talen. Diplomorganist och förra Vöråkantorn Leni Granholm spelade solo och ackompanjerade på piano.

Efter inledande psalm, hälsade Ann-Sofi Granholm de närvarande välkomna genom att citera en vers av Britt G Hallqvist. I psalmen talas om stormar, ensamhetens timmar och sorgens mörka stund, några upplevelser som hon menade varit närvarande hos många i publiken. Från att livet lekte, genom insjuknanden, behandlingar och senare genom överlåtelse acceptera det man inte kan ändra på samt göra det bästa av dagens situation. Genom att leva nu och inte lämna till morgondagen. Hon tog också upp godhet, något självklart mänskligt, men som kommit mera i skymundan. I en egoistisk värld vill man inte höra det tysta ropet eller se den dolda sorgen. Men hon uppmanade de närvarande att göra en varm insats i ett kallt samhälle.

Till först spelade diplomorganist Leni Granholm med bravur en variation över psalmen ”Till det härliga land ovan skyn” på piano. Det är inte ofta man får höra så många melodier i en och samma melodi, men det är som med det kristna hoppet att det eviga målet är berett åt alla, men att vägvalen dit kan variera.

Musikforskaren Karl-Johan Hansson höll ett intressanta anförande om psalmförfattaren, översättaren och bearbetaren, Britt G. Hallqvist, umeåflickan som senare blev prästfru. Hon skrev vår mest kända psalm och ”kyrkoschlager” ”Måne och sol”, tillsammans med tonsättaren och gode vännen Egil Hovland från Norge. Britt G. är mycket aktuell i år, det är 100 år sedan hon föddes 1914. Hon dog 1997 vid 83 års ålder. Hon har 29 psalmer i vår psalmbok, av vilka 20 är översättningar.

Det var ingen överraskning att hon började skriva tidigt, hemmet var en litterär salong med uppläsningar och bokdiskussioner. Som student läste hon litteratur, filosofi och språk. Under sin produktiva tid skrev hon psalmer, sagor, läroböcker för barn, dikter och visor, översatte klassiker, skrev musikaliska verk, operor, böner, kyrkospel och artiklar. Som 30-åring skrev hon barnboken ”Rappens på Blåsopp” och fick SvD:s litteraturpris. Då hon översatte ”Hamlet” för Dramaten sa Ingmar Bergman: ”Nu vet jag vad G:et står för i Britt G.Hallqvist. Det står för genialitet.” Men G:et står också för Gerda.

Hennes psalmtexter kunde tyda på en stark övertygelse, men för henne var tron ingen självklarhet, hon hade svårt att ta till sig det kristna budskapet. Det visar bl.a. vägran att låta sig konfirmeras efter skriftskolan, vilket skedde senare. Hon läste för teol.prof. Anders Nygren, sedermera biskop. Hennes texter var ofta skrivna för den tvivlande kyrkobesökaren, för den som känner sig utanför, för marginaliserade människor, för invandrare och flyktingar, även för barn med skrivsvårigheter. Hon var kritisk till andlig självsäkerhet och uppblåst tro. Något som visade sig i ”De skall gå till den heliga staden.” Varför ”de” och inte ”vi”? Därför att vi inte vet vem som kommer dit! (Hon skrev inte vers 4). Flera psalmer handlar om döden. Hennes mest trosvissa psalm är ”Min Frälsare lever.” Hon skrev mycket om änglar – även mänskliga sådana. I hennes språkbruk och i en psalm använder hon de mindre högtidliga nya orden ”hopprep”, ”knuffas” och ”bråkar.”

Britt G. hade dräpande humor, en självironi och en vass, men vänlig tunga. En gång mötte Britt G. den talföre Jörn Donner och då sade hon barskt: ”Hör du Jörn, med ålderns rätt ber jag dig att hålla tyst!” Efter tystnaden fann de varandra. Britt G. var mångsidig, skrev för barn och vuxna, för troende och sökare, om olika sidor i det mänskliga livet, både med humor och allvar.

Britt G. har, som Jocke kunde, både berätta om och intyga, även nått utanför kyrkdörrarna. Som då han för tio år sedan på Sandvikens bollplan hörde en hejarklack inom Vasa IFK:s fotbollslag, sjunga ”Måne och sol” då laget kvalificerade sig till Div.1. Det är inte vanligt i finska förhållande att från läktarhåll höra ”Herre vi tackar dig.”

Ordförande Britt-Mari Sahlberg informerade om aktualiteter i klubben. Speciellt om den ekonomiska situationen kring den palliativa vården inom verksamhetsområdet. Som det nu ser ut blir det mycket bekymmersamma år framöver. Julfesten hålls den 14 december kl. 14.00 på Byacenter i Öja.

Sedan följde trevlig samvaro med kaffe och lottdragning. Tack till Österbacka Trädgård!

Elof Granholm