Gammalt om släkten Wirkkala

I Wirkkala släktboken har de äldsta gårdsägarna kallats byfogdar eller länsmän Äldsta traditionen i släkten omnämner dem som fogdar. Men en fogde var dock förr en mäktig herre, som bodde på Korsholn, om det då har varit fråga on byfogdar eller länsmän, som magister O.V.Kankaanranta har kallat dem. Men nu har det kommit mera i dagen.

Den 5:e ägaren av gården Matts Jönsson åren 1626- 1637 kallas en hål1mästare för Kaustby, d.v.s en herre, som höll reda på skjutshästar för resande och i synnnerhet för den som reste i kungens ärenden. I 1442 års Landslag i Kungsbalken kallas dessa i Herr Martins finska översättning: "Wirkamiehiä", när alla andra tjänstemän kallas "Ammattimiehiä."                         

Matts var således ”Virkamies" och därav fick  gården namnet Wirkkala. Kanske hade hans far haft samma syssla, men hur som helst, under hans tid stabiliserades namnet så att döttrarna även i äktenskap använde flicknamnet, liksom adelsdamer.  Så var det i synnerhet ned dottern Helga 1610 —1680, som var gift i Luomala  och Carin 1612  - 1697, som var  gift  i Torppa.

Matts  son ,  JÖNS Wirkkala,  som ägde  gården 1637 -  74, dog inte år 1674 som Kankaanranta antog, utan Gösta Näse  har funnit  en skattelängd av  samma år, där det tydligen står att han skrivit  sig  som soldat vid 58  års  ålder och låtit  sönerna Matts och Anders  svara för  skatten. Saken måste ha varit på följande sätt:

Wirkkala måste ställa en egen soldat i arméns rullor. Sverige hade tvingats in i ett krig mot Brandenbürg som Frankrikes bundsförvant och måste därför sända en armé på10.000 man till Tyskland.  Enligt Pentti Wirrankoskis "Kokkolan pitäjän yläosan historia" var Jöns Wirkkala en mycket aktad man. Förutom att han var kyrkvärd i Yli-Weteli kapellförsamling, var han nämndeman i lagmansrätten, eller i den tidens instans som motsvarade hovrätten. Han hade säkert gjort sitt beslut i ”ilskona”. Faktiskt blev han hemma och äldsta sonen Mattsson Jöns trädde i stället. I alla fall känner vi till, att denna Jöns omkring 10 år senare bor på Herlevi i Såka by och kallas soldat "som talar finska.” Först år 1698 kunde han beträda sin hemgård, som en självständig husbonde.

Kyrkvärden Jöns stannade således hemma, men skötte ej gården tack vare sina många sysslor. Enligt sytningsbrevet av år 1681 äges gården härefter av sonen MATTS och han får utlösa den av sina bröder Anders, Johan, Erik och Jakob, vilkas arvedel är följande för var och en:

200 koppardaler i mynt, 2 kor, l  ungtjur, 1 kviga och 5 får. Däröver får de gemensamt ärva en häst, 5 tunnor säd, 15 famnars not och annat smått.

Döttrarna Margareta och Carin jämte deras män eller mågar i huset får vardera ärva hälften av en brors del eller 100 koppardaler i mynt o.s.v.

Dottern Margareta var gift med Jakob Olofsson Kentala-Kuorikoski   -  Kent-Olles  son  -  och  Carin med  Olof Andersson, som flyttade till Gers i Norrby, Kronoby för år 1681 enligt Gösta Näse, och har fyra söner där: Matts, Anders, Johan och Olav samt dottern Brita. Olof Andersson kan vara hemma från Kattilakoski  i Kaustby.

Genealogen Gösta Näse har spårat upp att bröderna Erik och Jakob infann sig på konkursauktionen på Snåre hemman i Kronoby och köpte gården för 1,400 koppardaler, av vilken summa de kunde erlägga 400 genast. Förra ägaren, Henrik, hade fått en olycklig död i sågkvarnen. Erik gifte sig samma år 1665 med änkan och Jakob, år 1667 med dottern i huset.

Matts på Wirkkala dog 1682 förrän han hunnit utlösa syskonen från gården.

Gamla kyrkvärden på Wirkkala omnämnes sista gången år 1684.

Ilmari Wirkkala
Utti

Ur ”Släkt och Hävd”, nr 5 – 1963 , sid 13-15

Redigering Elof Granholm 29.04.2013