JOHANNES  KLOCKARS

Det var ett verksamt liv, som till synes alltför tidigt ändades med Johannes Klockars' oväntade bortgång den 2 oktober detta år. Mitt uppe i sitt arbete och full av verksamhetsiver nåddes han av den obevekliga döden vid endast 65 års ålder.

Johannes Klockars' arbetsrika liv var framför allt ägnat folkbildningen och under många år främst hans hembygd, svenska Österbotten. Johannes Klockars föddes i ett bondehem i Malax den 7 september 1867. Han lärde alltså tidigt känna landsbygdens förhållanden och behov. Redan som ung hade han sett det liv, som fördes av den. tidens ungdom på landsbygden, och efter att ha blivit student år 1887 stiftade han följande år i sin hemsocken den första svenska ungdomsföreningen i vårt land. Den unge studenten lade härvid i dagen den ideella läggning, som karakteriserade hela hans senare verksamhet.

Ungdomens liv på den österbottniska landsbygden tedde sig för honom tomt och andefattigt. »Kunde den ej få några ädlare, bättre nöjen? Kunde ej livet göras mera mänskligt, mera skönt?» frågade sig den unge studenten. Han började med att hålla föredrag, vilka samlade rätt talrikt med åhörare. Under denna föredragsverksamhet fann föredragaren, att de unga icke voro alldeles omottagliga för andra intressen än dem, som hittills fyllt deras liv. Därför mognade hos honom tanken på att samla ungdomen till regelbundna möten, där man skulle sysselsätta sig med läsning, sång, lekar, åhörande av föredrag m.m. Klockars har meddelat, att den samvaro han tänkte sig rätt mycket sammangår med den nutida studiecirkeln, ehuru detta begrepp då ännu ej uppstått.

Johannes Klockars hade sålunda av sitt ideella intresse letts in på folkbildningens väg, och det var här, som hans arbete skulle sätta de djupaste spåren. Då på inom österbottniska studentavdelningen väckt initiativ Folkhögskolan i Kronoby öppnades hösten 1891, blev Johannes Klockars utsedd till dess föreståndare, och på denna post kvarstod han i 27 år. Innan han tillträdde tjänsten hade han såsom avdelningens stipendiat företagit en studieresa till Danmark för att lära känna den danska folkhögskolan, vilken uppställdes såsom mönster för denna skola hos oss.

Johannes Klockars hade många förutsättningar för att bli en lämplig ledare för en skola för landsbygdens ungdom. Hans livssyn präglades av idealitet. Han hade ett glatt och ungdomligt lynne och vann därigenom ungdomen. Han var kunskapsrik och vaken och en framstående talare. Klockars undervisade i modersmålet och dess litteratur, Finlands och allmän historia, kommunalkunskap och samhällslära m.fl. ämnen. Hans undervisning var intresseväckande, och han begagnade sig ofta av åskådliga metoder, sådana som nu föras fram i den s.k. arbetsskolan.

Eleverna mottogo ett starkt intryck av den anda av idealitet, som rådde i hans skola, men de erhöllo även en handledning, som blev av värde under deras framtida verksamhet i livet. Under de 27 åren steg sammanlagda antalet av Klockars' elever till inemot ett tusental, och genom dem har han utövat ett stort inflytande på det kulturella livet i svenska Österbotten. De flesta av eleverna ha stannat i sin hembygd och blivit intresserade jordbrukare eller ägnat sig åt andra av landsbygdens yrken. En del har fortsatt sina studier och blivit lärare, präster, tidningsmän, affärsmän. Många av dem ha varit ivrigt verksamma inom ungdoms- och nykterhetsrörelsen och i det kommunala livet på sina hemorter. Att ungdomsrörelsen i svenska Österbotten allmänt upptagit nykterhetssträvandet på sitt program, är främst Klockars förtjänst. Inom ungdomsrörelsen verkade Klockars såsom ordförande i Kronoby ungdoms- och nykterhetsförening, såsom mycket anlitad föredragare och såsom mångårig redaktör av tidningen Ungdomen. Småningom trängde sig hos honom nykterhetsintresset alltmera i förgrunden. Klockars var sekreterare i Finlands svenska nykterhetsförbund åren 1905—1910 och förbundets ordförande åren 1912—1932. Härunder höll han en stor mängd föredrag, redigerade nykterhetstidningarna Balder åren 1899—1910 och Fram från 1911 till sin död samt förbundets publikationer. Han omfattade ivrigt förbudslagen, emedan han trodde på densamma. Under talrika resor trädde Klockars i nära kontakt med folkbildnings- och nykterhetsarbetet i Skandinavien, särskilt i Sverige. År 1909 företog han en resa till Förenta Staterna och besökte där våra landsmän på en mängd orter.

Såsom lärare i kommunalkunskap och samhällslära och såsom mångårig kommunalstämmo-ordförande i Kronoby kommun kom Klockars att ägna sig åt kommunala frågor, i vilka han förvärvade sig stor erfarenhet och grundliga insikter. Dessa framlade han i flere utmärkta publikationer, såsom Kommunalmannens handbok, Landsbygdens kommunallagar, Formulärbok för var man m.fl. När år 1927 Finlands svenska landskommuners förbund stiftades, blev han dess sekreterare och föreståndare för dess centralbyrå, en post för vilken han var utmärkt väl skickad på grund av sina insikter i kommunala frågor. Man torde kunna anse, att han var den främste på detta område inom det svenska Finland. Hans bortgång utgör en stor förlust för det kommunala samarbetet mellan de svenska kommunerna. År 1920 hade Klockars erhållit titeln kommunalråd.

Klockars var riksdagsman åren 1924—1927. Han ledde under flere år Ab. Frams förlagsverksamhet i Vasa och var huvudredaktör för tidningen Vasa Posten. Utom tidigare nämnda arbeten har han utgivit ett betydande antal andra, bland vilka må nämnas Vårt modersmål, en läro- och övningsbok för undervisningen i folkskolan, samt skrifter i folkbildnings- och nykterhetsfrågor. Under flere år av sitt liv var han i den mån hans tid medgav sysselsatt med forskningar i sin hemsockens historia. Resultatet därav framlade han år 1930 i en volym, Första boken om Malax, med vars andra del han vid sin död var sysselsatt.

Johannes Klockars ägde en rik begåvning. Hans syn på tingen var personlig och obunden av fördomar. I sitt arbete och sitt uppträdande var han osjälvisk. Mycket av vad han gjort för andra har utförts utan ersättning. Hans framställningskonst och hans undervisning präglades av åskådlighet och snabb kombinationsförmåga, varigenom åhörarnas intresse ständigt hölls vaket. Undertecknad påminner sig en lektion i folkhögskolan morgonen efter det bud om Topelius' död ingått. Magister Klockars bar in i skolans föreläsningssal alla av Topelius utgivna arbeten, staplade upp dem på varandra och begynte så sin allvarsfyllda framställning av Topelius' person, liv och verk. Eleverna fingo genom mängden av böcker, som de hade för sina ögon, ett livligt begrepp om storleken av Topelius' litterära produktion. I skolan voro alltid framlagda bilder och böcker, som anslöto sig till de under lektionerna behandlade ämnena. Så präglades undervisningen av vakenhet, aktualitet och äkta folkhögskoleanda. Johannes Klockars var en av vår folkhögskolas förgrundsgestalter. Och spåren av hans verksamhet inom vårt folkliga bildningsarbete, inom nykterhetsrörelsen och på det kommunala området skola ej snart utplånas.

J.Rdt (Joel Rundt)
Ur "Svenska Folkskolans Vänners Kalender 1932"

Redigering Elof Granholm 13.04.2014