| En 15-årings färd genom Österbotten |
| Skrivet av Ragnar Hertsberg |
| 2012-09-27 20:32 |
 Minnesmärket i Ömossa (Lars Axén)En 15-årings färd genom Österbotten Wilhelm von Schwerin i Ömossa, Oravais och Kalajoki Få dikter i Fänrik Ståls sägner vilar på ett så fast verklighetsunderlag som dikten om Wilhelm von Schwerin. Runeberg kunde forma dikten efter uppgifter i det brev, som von Schwerin skrev till sina föräldrar i Sverige tre dagar efter slaget i Oravais, då hären var på reträtt norrut. Och få, ens någon av alla de målande personskildringarna i sägnerna har på ett mer gripande sätt förmått fängsla ynglingasinnet. Wilhelm von Schwerins fader var såtillvida en märklig person, att han var kavalleriofficer, utbildad i Berlin, men som senare beslöt att ägna sig åt prästkallet och studerade bl.a. i Uppsala. Han blev prästvigd och utnämnd till hovpredikant. Efter giftemål med hovfröken Louise af Petersén blev han kyrkoherde och sedermera kontraktsprost i Västerås. Han deltog som fältpräst i Gustav III:es fälttåg till Finland och blev senare bekant som politiker. Wilhelm von Schwerin föddes den 2 dec. 1792 på möderneättens vackra gård, Erstavik, vid Stockholm. Redan år 1806, således som 14 åring, inskrevs han som kadett på Karlberg. Hans utbildningstid blev icke lång. Somaren 1808 bestämdes, att de mest försigkomna av krigsskolans elever skulle befordras till officerare och W, utnämndes till underlöjtnant vid Svea Artilleriregemente. Han kom sedan att åtfölja von Vegesacks landstigningskår, som i augusti månad 1808 avseglade från Grisslehamn och i slutet av månaden landsteg i Kristinestad. Våra trupper befann sig i Lappfjärd, där en strid utkämpades och ryssarna blev slagna och drivna på reträtt till Ömossa i Sideby. I Ömossa avdelade överstelöjtnant Drufva 500 man samt två kanoner under von Schwerins befäl. Ordern lydde, att man här skulle "stå till sista man". Uppgiften var svår, von Schwerin skulle "försvara platsen med två kanoner mot fiendens oändligt många haubitser och kanoner". Situationen försvårades ytterligare av att han ej hade manskap med stridsvana. Många var nu första gången i elden, och "de såg efter kulorna och sprang bakom just i den mest avgörande stunden". Men S. bevarade ett sinneslugn, som skulle ha anstått en veteran. Han lyckades samla sitt folk, som intogs av hans egen djärvhet. Kosackerna gjorde tre gånger chock på sina blottade kanoner, berättar han i brevet, men "jag mötte dem med druvhagel och de retirerade". Efter fem timmars strid i Ömossa tvangs våra trupper att återtåga till Lappfjärd. Här möttes Schwerin och hans folk av överstelöjtnant Drufva, som i hela officerskårens åsyn omfamnade Schwerin i och tackade honom "för att han frälst dem". I Ömossa stod överste Drufvas trupp mot omkring 2.000 ryssar med sex kanoner och haubitser. von Schwerins grupp i Ömossa utgjordes av ett par tiotal man, av vilka en sårades under striden. Att han själv i ett visst läge gjorde "fem mans tjänst" syftar på att så många ansågs behövliga för att effektivt sköta en sexpundig fältkanon under strid. Under arméns marsch norrut, med småstrider, som förekom, omtalas! inte von Schwerin, men så kom man till Oravais, där sedan krigets sista, blodiga slag skulle utkämpas. Nu hade S. artillerister redan fått stridsvana och uppträdde som gamla soldater. I Oravais var förposterna placerade ca. två km framom huvudstyrkan vid Fjärdsbacken. Från Lillträsket rinner en bäck, och den steniga skogsbacken jämte bäcken ansågs vara förmånlig förpostställning. Tillsammans med manskap ur tre bataljoner var S. där placerad med sina två sexpundiga kanoner, som uppställdes en på vardera sidan av vägen för att bevaka landsvägsbron. Tidigt på morgonen gick han ut för att rekognoseera, då en krypskytt riktade ett skott mot S. och en kula gick genom mössan, Under striden vid förpoststtällningarna fick han tre kulor genom kappan, men de åstadkom inte större skada. Efter tre timmars strid på morgonen drog förposten sig tillbaka till huvudställningarna vid Fjärdsbacken. Efter ett motanfall på dagen drevs ryssarna tillbaka till Lillträsket, och von S. följde med. Under den andra striden där på e.m. blev S. svårt sårad och fördes in till byn till en stuga. Här låg han till sent på kvällen och ryssarna, som strömmat in i byn, sköt vilt omkring, så att deras kulor kam in genom fönstret i stugan. Sårad och blödande hade han lett utbrytningen. Hans avdelning förlorade åtta man i Oravais. I sista stund räddades S. av en officerskamrat, som tog honom på sin rygg och bar honom till ett fordon, och man kunde följa med den retirerande hären norrut till Nykarleby. Från Nykarleby fick S. följa med general Aminoff i hans schäs till Gamlakarleby. Den 17 sept. skriver Aminoff till Schwerins far, som var en av hans ungdomsvänner: "Din värdige son mår Gudskelof väl efter överståndna faror. Lyckliga de föräldrar, vars son börjat sin bana så ärorikt". Den 20 september hade man kommit till Gamlakarleby, då Schwerin drabbats av hög feber, troligen förorsakad av det kalla höstvädret. Man hade först tänkt att den sjuke skulle lämnas i Gamlakarleby, men man fruktade grymhet av fienden, och Schwerin själv bad enträget att icke bli lämnad i ryssarnas händer. General Klercker tog honom då med i sin ensitsiga vagn och färden fortsatte norrut. S. febersjukdom förvärrades, och när man kom till Kalajoki stod den ej att hävas. Den 27 sept. 1808 avled Wilhelm von Schwerin i Kalajoki. Vid hans dödsbädd stod gen. Aminoffs systerson och adjutant, löjtnant von Kothén. Denne kunde sedan i brev till Wilhelms far redogöra för de sista dagarna och bl.a. om jordfästningen i Kalajoki kyrka. Då bars S. till graven på Kalajoki kyrkogård av åtta dragoner. Femtonåringens resa genom Österbotten blev icke lång i tiden men desto mera händelserik. Ingen har som Wilhelm von Schwerin vid så unga år vunnit ära och berömmelse. Och hans namn och hjältemodiga bedrifter har hugfästs i Österbotten genom det minnesmärke, som år 1936 upprestes i Ömossa i Sideby. I Oravais begynte man kalla bron vid förpostställningarna Wilhelm von Schwerins bro. Så kallas den än i denna dag, och det namnet skall den säkert få bära i all framtid. "Långt var det liv dock han leva fått, om liv är bragd". Ragnar Hertsberg Ur Botnia-75 Redigering Elof Granholm 27.09.2012 Läs Runebergs dikt om Wilhelm von Schwerin |
| Senast uppdaterad 2012-09-28 09:49 |
