Resan till Jakobstad, Pedersöre, Larsmo, Öja,
Kronoby, Esse, Karleby, Nedervetil och Terjärv
i juli—augusti 1926

Den 14 juli på kvällen avreste jag med tåg från Helsingfors och fick som kamrat i sovkupén Sigurd Snåre. Jag anlände till Jakobstad följande morgon och uppsökte senare på dagen Hilda Blomqvist i Västersund by, som hade till låns en broderad bindmössa av vitt siden med vita broderier och vilken tillhört urmakare Käcklunds mor. Jag avritade mönstret. Hos Maria Mattsson i Fäboda fotografe­rade jag ett fälltäcke med stora röda, gröna och svarta fält och med figurer i randfälten. Dessutom fotograferades där två s.k. "ögontäcken" med rutor i rött och ränder i flere färger. Då jag sedan uppsökte Johan Andersson, f. 1850, berättade han bl. a. om knäbyxor med knappar upp längs sidan och om randiga dubbelradiga västar av tyg som liknade kjoltyget. Johanna Nyman, f. 1853, berättade att hennes mormor använt "styttje" och "mysso". Liven var urringade och fastsydda vid kjolen och de häktades med hakar framtill, något i kors. Ovanpå livet bars en bomullshalsduk och i kyrkan hade man skörtatröja ovanpå.

Sedan kom jag till Eugmo, där jag hos Hilma Vickström, Gädda gård, fotograferade två trevliga flagabrän, två "härvträn", det ena med fällhammare, det andra med knäppande fjäder, samt ännu två rullstolar. Hos Hilda Snellman, Gäddnäs gård, upptecknade jag ett fälltäcke. I Bosund by berättade Brita Kaptens, f. 1847 i Bråttöby i Kronoby, men sedan bosatt i Bosund, att hon mindes sin farfars, Anders Lötbackas, f. 1745, d. 1857, brudgumskläder, som förvarats mellan bottnarna i en låda. Till dem hörde en dubbelradig helröd ylleväst, skjorta med dubbelknappar av silver, med glaspärlor på, och knäbyxor med stora fyrkantiga spännen vid knäna. Hon beskrev även en del andra persedlar. Hon sade om sin farmors bindmössa, att den var så "skarp" (styv), "så man kund' klubb någon annan med den".

Färden gick sedan vidare till Öja, där jag tog in på Knivsund gästgiveri över natten. I Knivsund by berättade Sofia Lassfolk Skähl bl. a. att gubbar före hennes tid hade använt långbyxor med bred lucka och gula blanka knappar längs hela sidan. Hon hade sett en väst av tyg med ljusa blommor på mörkbrunt botten, sydd med ståndkrage och "snipor" (uppslag). Irene Viklunds farfar, f. 1831, hade berättat om låga, svarta "svass-skor" med ögla baktill och tygband som bands i kors över vristen och genom öglan och knöts framtill. Irene Viklunds livstycke till bygdedräkten avritades sedan hon fått uppgifter om detsamma av Janssons Maj i Bodö, som c:a 1909 hade beskrivit hela dräkten. Emma Thors' och Amanda Finnäs' bygdedräkter blev upptecknade. Föregående år hade använts ljusblått liv och ljusblåa strumpor till dräkten, men 1926 hade man börjat använda svart liv och svarta strumpor. Maria Rönnqvist hade en kjolsäck med enkel ficka, men även andra modeller hade förekommit. Jag fotograferade henne sittande på "skrubbelsätet" skrubblande ull. En bild togs även bl. a. av två "bjäroträn", dvs. ok med skaft, som man hade över ena axeln med en krok i övre ändan och en på framsidan, avsedda att bära "mjölkflaskor" av trä med. Hos Maria Djupsund avritades en bindmössa med "stycke" och hos Hjördis Sundberg en barnmössa av rött och vitt siden. Hos dem fotograferades flere textilredskap och fyra "stortättjen" färgfotograferades. Hos Leander Knivsund fotograferade jag ett ståndur hängande på väggen utan underlag jämte en del textilredskap.

Jag kom sedan till Bodö där den tidigare omtalade Janssons Maj, f. 1840, uppsöktes medan hon skar vass med en skära i en av vikarna. Hennes mor var född cirka 1806. De randiga kjolarna som nu återupplivats i Öja bygdedräkter hade använts under moderns tid. Hon beskrev dem noga och sade att de var med svart botten och randning i regnbågsfärger. Alla övriga till dräkten hörande persedlar, även tröjor som man hade på i kyrkan, beskrev hon i detalj. Hos Amanda Boberg och Maria Käld fotograferades tre flagabrän, ett med två rader piggar och två med lejonmotiv, och hos Lennart Boström fotograferades flere textilredskap. Sedan kom jag till Långö by, där jag hos Maria Svennfors och Edla Sundqvist i Svenngårdarna fotograferade en rullstol och tre flagaträn med lejonmotiv och hos Maria Kurtén i Kort gård ett "ögontättje" i vitt och rött samt två "nappatättjen", det ena i Nedervetil- de andra i Kronobymönster. Återvände till natten till Knivsund gästgiveri.

Följande dag gick färden vidare till Kronoby socken, närmast till Boholm. Hos Hanna Boholm fotograferade jag tre trevliga flagabrän med lejonmotiv. Hon berättade först ett och annat om mansdräkterna men fortsatte sedan med beskrivning av kvinnodräkterna. Hennes mormor, född på 1790-talet, hade burit kjol med blåa bottnar och tumsbreda ränder med flammor i gult, rött m.fl. färger. Hanna Boholms mor hade en blårödrandig kjol snarlik Tenaladräktens, "lisad i en knippo", dvs. veckad i ryggen. Hon berättade många andra detaljer om kvinnodräkterna.

Här fick jag åter bevis på huru tillfälligheterna kan spela en i händerna. Genom att det kom en längre regnskur kom jag att stanna betydligt längre i gården än jag hade ämnat och fick därigenom en gammal släkttradition bekräftad. Min mor hade för länge sedan berättat för oss en sällsam händelse. Hennes mor hade avlidit i januari 1851, endast drygt 22 år gammal, någon tid efter tredje barnets födelse. Min mor var då ej fyllda fyra år, och sju år senare gifte min morfar om sig. Min mamma sörjde djupt sin mor och då det på den tiden ej fanns fotografier och ej ens en s.k. daguerrotypi hade tagits av hennes unga mor i livet, hade hon som ung en stor längtan att få se en bild av sin mor. Hon begrovs i januari nära kyrkomuren i Kronoby, i vilken socken min morfar, sedermera normallyceirektorn Alfred Kihlman var comminister och hans far, Anders Gustaf Kihlman, då ännu var prost. Graven hade grävts på ett ställe där marken var fuktig, men vattnet hade frusit till i gravens botten, då det var stark köld vid begravningen. Omkring 19 1/2 år senare, dog i juni 1870, morfarsmor, prostinnan Sofia Kihlman. Då graven grävdes invid svärdotterns grav, kom där så mycket vatten fram att gravgrävarna tyckte, att "inte kan vi lägga prostinnan i en så våt grav". Det beslöts då att hon skulle begravas på en torrare plats närmare kyrkan. Man beslöt då att också flytta min mormors kista invid hennes. Då kistan ficks upp ur graven befanns den vara väl bibehållen. Min mor bad då att hon om möjligt skulle få se sin mor. Sedan locket på kyrkogården lyftats av, lyfte min morfar åt sidan den duk, som lagts över ansiktet, för att först själv se om hans dotters önskan kunde uppfyllas. Och då fann han att min mormors ansikte bibehållit sig fullkomligt och hon låg i samma vackra ställning som vid gravläggningen. Min mor var överlycklig över att ha fått återse sin mor och den brinnande önskan att få ha hennes bild gick över. Härefter lades duken åter på ansiktet och locket på kistan, varpå hon begrovs invid svärmodern. "Gamla moster Emma", Emma Amanda Candelin, som var vårdarinna i min mors hem och senare vistades mycket i mitt barndomshem, hade även berättat om samma händelse. Då jag nu för Hanna Boholm berättade att Alfred Kihlman var min morfar, började hon alldeles självmant tala om denna händelse och sade att hon själv stått alldeles nära kistan och sett min mormors väl bibehållna ansikte, Men, sade hon, och det var en nyhet för mig, efter det luften hade sluppit till, hade ansiktet fallit ihop, vilket konstaterats något senare, innan locket skruvats på. Denna sista omständighet berättade jag inte åt min mamma vid hemkomsten efter denna resa, fastän jag annars berättade om denna oväntade bekräftelse på den sällsamma händelsen.

I Ytterbråtö by i Näsigårdarna hos Hanna Näsi, Sofia Nyqvist och Mina Wiklund fotograferade jag två trevliga flagabrän, flere textilredskap och en liten stol som kallades "kräntjo".

Sedan cyklade jag till Kronoby kyrkby och kom till Sigurd och Gerda Snåres hem hos deras mor och styvfar, bagaren Lill-Broända, där jag fick bo under forskningarna i Kronoby. Fröken Gerda Snåre, numera fru Fors i Vörå, hade sedan vårvintern 1925 korresponderat med mig om Kronobydräkterna, ty man hade till Kulturveckan i Wasa 1921 komponerat en bygdedräkt med helblå kjol, vilken man nu ville ersätta med en genuinare, baserad på forskningarna. Dessa igångsattes på Brages förslag bland ortens ungdomar med stöd av Brages dräktformulär och med fröken Snåre i spetsen. Flere gamlingar utfrågades och olika kjolrandningar beskrevs av dem. En av dessa randningar, som gummorna i forna tider hade provat genom att linda garn i olika färger kring en sticka, utvaldes i samråd med Brage och blev sedan basen för bygdedräktens kjoltyg. Dräkten återupplivades våren 1925, men angående förklädet rådde olika åsikter och den frågan var ännu oklar.

Först besåg jag kyrkbyn i lärare Herman Cygnels sällskap. Fröken Snåres bygdedräkt upptecknades. Hos Lillbroändas färgfotograferade jag ett "stortättje" och två fälltäcken och tog sedan en vanlig foto av en rullstol och ett "härvträ" med knäppande fjäder.

Följande dag, måndagen den 19 juli, cyklade jag i sällskap med Sigurd Snåre cirka en mil till Merijärvi by, där Anna Brita Merijärvi (Sjölind), f. 1843, bevarat en enradig väst av rutigt bomullstyg med nedvikt krage och uppslag, vävd av henne år 1862 åt hennes fästman. Färgfoto togs senare av västen hos Lillbroändas. Till västen hade fästmannen haft kort vadmalströja och långbyxor. Gumman var motsträvig och ville helst inte berätta något, men då jag bara envisades med mina frågor, lyckades jag erhålla en hel del uppgifter om både mans- och kvinnodräkter. I Storskrubbgårdarna fotograferade jag ett flertal etnografiska föremål. Gubben Ståhl sade att man på långbyxor tidigare hade "lillspjäldi" och senare "storspjäldi", dvs. smal och bred lucka.

Dagen därpå cyklade vi till Pårasby. Hos Johanna Hellman fotograferades ett par flagabrän och andra textilredskap. Jakob Hellman, f. 1868, hade haft en mössa av blå vadmal, sydd av 24 kilar med knopp upptill och försedd med grön skärm. Hos Emil Skuthälla tog jag en bild av en "högsäng" eller "förlåtssäng", utdragbar åt sidan, samt av ett "härvträ", ett flagabrä och en möss-stock för bindmössor. Hos Hans Leander Lillbjörk fotograferades en vagga med medarna på längden, några andra föremål och en vackert broderad röd bindmössa, den sistnämnda även i färger. Den hade använts av hans mormor, Greta Holgers, f. c:a 1785. Hans farfar, f. 1785, hade använt en vadmalsjakett (långrock) med ståndkrage. Värdinnans morfar hade använt väst med ståndkrage. Där avritade jag två stora söljor till ett söljebälte. Vi fortsatte sedan färden till Jeusen, som ligger 18 km från kyrkbyn. Hos Matts Bjulin i Skutnabba fotograferades fyra flagabrän och ett redskap som kallades "stråttjin", använt att "stråka" tjärtunnor med. Han hade sin fars en lång blå vadmalsjacka med nedvikt krage och uppslag, slät i ryggen, och han hade också sett sin fars blåa knäbyxor med smalt "spjäld" och med linning vid knäna. Nabbas mor berättade bl. a. om långrockar och livstycken med ståndkrage, äldre med två, yngre med en rad knappar. Sedan kom vi till Lovisa Asplund, född Bledbacka. Då hon hörde att jag hette Heikel, sade hon genast: "Nog har jag sett dej springa som liten". Jag fick då höra att hon hette Bledbacka i sig själv och mindes genast att hon i min tidiga barndom i förra delen av 1890-talet blivit opererad på Diakonissanstalten i Helsingfors, som på den tiden hade sina lokaliteter i huset med nuvarande adress Hamngatan 5, där min mor hälsade på henne. Och under konvalescentstiden efter operationen bodde hon en tid i vårt tjänarinnerum vid Bulevarden 7. Hon började genast fråga efter mina föräldrar och alla mina syskon, vilkas förnamn hon kom bra ihåg. Hon berättade självmant om huru min mormors lik bibehållits väl i cirka 20 år. Ännu en tredje gumma berättade samma sak. — Hos henne fotograferades fyra flagabrän med utskurna "turbinsolar", stjärnfigurer m.m., ett av dessa märkt 1876 Greta Gunell (såsom en av mina brordöttrar numera heter!). Hos Anna Sofia, John och Amanda Bäckström togs en bild av dem, mannen med två flagabrän i handen. Då Sigurd Snåre var med, var kontakten med alla dem vi besökte genast glad och gemytlig.

Härefter vände vi hemåt. I kyrkbyn besökte vi Sigurds farmor, bandväverskan Johanna Lillbroända, som fotograferades på gårdsplanen vävande band, medan en annan kvinna höll på att knyta skaft. Hon gav prov på "stjärtaband" och "krokaband". Jag avritade båda bandgrindarna, likaså en "storpaito" som bruden skulle sy åt sina blivande svärföräldrar. Hon hade två broderade bindmössor, båda från Bjons i Norrby, vilka även fotograferades. John Broända, f. 1866, berättade att höga hattar av yllefilt använts i hans farfars tid. Han berättade om kapprockar och långa rockar, åtsittande i livet men utan skört. Han berättade vidare om huru man förr använde barnnappar som kallades "hornkickan", gjorda av ett kohorn, som stacks genom hålet i ett böjt trä, "tutt-trä", vilket stacks in i ett härför gjort hål i vaggans kant. I ändan av kohornet hade man en tutt gjord av skinnet från fårets ljumsk. Men detta blev hårt då det torkade. Hans mor hade då låtit tvätta ett par sämskskinnsbyxor som fanns på vinden och sedan ur dem skurit ett stycke till tutt! Dessa byxor hade bred lucka och mässingsknappar med "heldane" längs hela sidan. Han uppgav även att det första vattenverket i Kronoby vid Åminne var ett sämskinns stampverk. Anna Brita Klubb, f. 1841, gav många uppgifter om dräkterna. Bindmössan bars utan band under hakan, men man knöt en smalt viken sidenduk över hjässan och knöt den sedan under hakan. Söndagarna under fastan, på långfredagen och böndagarna gick man i kyrkan mörkt klädd. I hennes barndom hade karlarna långbyxor med knäppbara mässingsknappar från foten till knäet och till dem blåa eller gråa långa vadmalsjackor med ståndkrage och släta i ryggen. Västarna var av "köpistyg", rosiga eller storrutiga. Vid bröllop 1857 hade brudgummen ensam en kort tröja på, medan alla andra var i skjortärmarna. "Pauluskoar" med långa skaft, omlindade med pjäxband, virkade tobakspungar, hängslen och storbälten med tofs användes, likaså "piltnickor" med 8 kilar och en knopp upptill, dels med skärm och dels — för "skönare" — utan skärm.

Följande dag besöktes bl. a. plåtslagar Anders Åström, f. 1849, som hade sett knäbyxor med "Wasaknappar" längs hela sidan med en "pjuk-kon" på. Han berättade även om s.k. "hostbyxor", långbyxor av hamptyg, och dessutom flere andra detaljer om dräkterna. Sedan for vi till folkhögskolan, men föreståndarin­nan, fil. mag. Signe Strömborg var tyvärr bortrest. Men på hennes initiativ hade i mars samma år anordnats en hembygdsutställning och till densamma hade samlats en mängd vackert utsnidade textilredskap. Mag. Strömborg sände senare till Brage 2 stora fotografier av denna utställning. Av föremålen fanns kvar i folkhögskolan 39 flagabrän, av dessa 15 med lejonmotivet, och 10 linklubbor. Jag fick lov att ställa upp dem i grupper mot väggen och en bänk och fotograferade hela samlingen på tre bilder, (bild 65). Av de med årtal märkta flagabräna var de äldsta från 1803 och 1809. Av linklubborna var många snidade som små kyrktorn och en hade en snidad fågel liksom i en bur. Färgfotos togs av två till utställningen lånade slädtäcken, utsydda med vackra mönster på svart botten, märkta 1827 och 1844. Bilder togs också av en ovanligt formad axelduk, kallad "hemduken". Hos Sofia Andersson eller Levander fotograferade jag en spinn­rock med ett flagabrä och ett "härvträ" samt hos Tilda Biskop ett "härvträ" och en vacker sidenschal i flere färger. I Samlingshuset upptecknade jag en mansdräkt, som dock var sydd i rätt modernt snitt, rock och byxor av gråblått cheviottyg, västen rutig i flere färger.

Därefter tackade jag Lillbroändas och fröken Snåre för all gästfrihet och vänlighet under de trivsamma dagarna i Kronoby och cyklade sedan i sällskap med Sigurd Snåre längs stora landsvägen åt SW. I Hopsala by hos Anna Brita Storsund m.fl. fotograferades en bordduk i helvitt, sydd på ett nätverk, ett lustigt "härvträ" med urtavla, tidigare försett med ett gökur, samt andra textilredskap. Hos henne antecknade jag benämningen på vävstolens alla delar. Anna Björklund, f. 1851, berättade även ett och annat om dräkterna. I Norrby fotograferade jag hos Anna Bjon ett "stortäcke" med ägarinnans initialer KSGDB (Kajsa Sofia Gustafs Dotter Bjon) och 1879 invävda i de granna röda och gröna fälten, en svartbottnig rosig schal samt en ynglingastav, som brukade innehas av den äldsta i ynglingalaget. Simon Norrbygård, f. 1840, mindes långbyxor med mässingsknappar från foten till fickan och dubbelradiga västar och tröjor med fällkrage. "Skörtarena" hade ståndkrage, en rad knappar och fem veck i ryggen. Sofia Eklund, f. 1854, berättade om vita hamptygströjor och långbyxor av lärft, om "pittnilkor", och västar av rosigt siden eller av randigt hemvävt tyg. I Norrby tog jag en bild av det hus som min morfarsfar, prosten Kihlman låtit bygga åt sin familj i nuvarande prästgården, men vilket hus flyttats hit år 1876. Efter en kort avstickare till Lepplax by i Pedersöre socken där läraren ej var hemma, tog jag farväl av Sigurd Snåre, som vände hem, och cyklade ensam till Kållby i samma socken. Hos Maria Lill-Kåll tog jag en färgbild av två fälltäcken, det ena med stora fält i rött, grönt, brunsvart och gult utan figurer i fälten, det andra i ranaväv med rutor randvis i rött och grönt. En bild togs även av ett "härvträ" och två flagabrän. I Sträng gård hos Maria Nylund och Sofia Eklund tog jag en bild av ett kavelbräde från 1825, ett "flaskträ" (ok) från 1762 jämte flere textilredskap. I Pettil gård hos Milia Gustafsson färgfotograferade jag ett fälltäcke och en blomstermönstrad rya, vävd omkring 1910 i hennes hemsocken Lappfjärd. Hos Johan Pettil tog jag en bild av två flagabrän och två "härvträn" m.m.

Till natten tog jag in på Kållby gästgiveri som låg vackert vid ån just ovanom Herrfors träsliperi, och det var pittoreskt när de röda stugorna på andra sidan ån speglade sig i vattnet.

Följande morgon tog jag en uppfriskande simtur i ån och for sedan till Ytteresse. I Smeds gård hos Kajsa Smeds Jörasfolk tog jag en bild av flere textilredskap samt ett fälltäcke och en broderad styckomössa. Hos Lena och Maja Lisa Lassfolk togs en bild av fyra flagabrän, en "linpurvil" (linklubb) m.m. och en annan bild av en barngungstol, en väcka med beslag m.fl. föremål. Hos Påvalsfolk fotograferades ett "härvträ" och två flagabrän. Greta Lisa Pettersson i Jomusbacka, f. 1844, mindes att gubbar förr gick med knäbyxor med smalt "spjäld" och mässingsknappar och knäspänne samt med "stecko tröjor", korta rockar, och dubbelradiga västar med fällkrage och uppslag. I Jomusbacka uppsökte jag en 100-åring, Lovisa Jomusbacka, f. 1826, som kunde berätta om "stecko jackor" med fällkrage, "så korta att de gick blott ner ett' räven. — Hon var ensam hemma, ur humör, sjuk och ville ej lämna flere uppgifter. Återvände sedan till gästgiveriet där jag åt middag.

Här kan inflikas, att jag under Kulturveckan i Wasa upptecknade en Essedräkt och att folkskolläraren Albert Borgmästars i kyrkbyn redan i juni 1922 hade insänt talrika uppgifter om Essedräkterna på Brages dräktformulär jämte flere tygprov, varvid hans främsta sagesman hade varit Sofia Portin Teirfolk. Jag uppsökte nu Sofia Portin, f. 1834, vars dotter Edla Sofia är brudkläderska och hon hade den stora skravelmässingskronan färdigt monterad jämte metallkronan och jag tog en bild av dessa. Hon beskrev sedan hela brudstassen. Hänvisar till Budkavlen av 1927. Sofia Portin, som hade gott minne, beskrev klart och tydligt både mans- och kvinnodräkterna i detalj. Karlarna hade "stecko tröjor", dubbelradiga västar, bägge med fällkrage och uppslag, långbyxor med smalt "spjäld", förr med knappar längs sidan. Kring halsen utanpå skjortan hade de en nattkappa eller "maniska" med band i nacken och runt midjan och med hålsöm framtill. Skjortan hade hålsöm, s.k. "loppstegar" på stolpen framtill, veck på ärmarna upptill och rynkor nedtill. Söljebälten, virkade tobakspungar, "frias-pungar", dvs. fästmögåvor, virkade hängslen med vitt botten och röda "essor" samt pärlsnoddar, höga hattar, skärmmössor, hundskinnsmössor med röda kilar och s.k. "riksdalermössor" av tyg med en stor skärm hade använts. Esse kvinnodräkt har i huvudsak gjorts efter hennes beskrivning. Dessutom berättade hon mycket om bröllopsseder samt om i vilken ordning menuetten och polskan dansades som pällhållardans. Endast två par dansade i gången, en med bruden och en med brudgummen. Sedan dansades det vals, polka, "stortrimpo", kadrilj och purpun. Jag övernattade på kyrkbyns gästgiveri.

Härefter cyklade jag längs en sidoväg till Wärnå by. Hos Jonas Wärnström, f. 1851, som bodde ensam utan hushållshjälp i sin gamla stuga, tog jag två fotos av diverse textilredskap, bl. a. av tre "härvträn" i lustigt utförande, gjorda av hans far Jonas Hansson Wärnström, samt en ställning som kallades "vammalstugarn", på vilken härvorna sattes för att hållas rediga. Sedan for jag vidare över Esse å och uppför en hög åbrant till Bäckby, där jag hos Johanna Lassila tog en bild av ett fälltäcke vävt i Kronoby. Hos Anna Sofia Sandbacka och Selma Flink togs en bild av ett flertal etnografiska föremål. Också Ivar Backman, f. 1842, kunde ge en del uppgifter om dräkterna. Cyklade sedan tillbaka till stora landsvägen och for vidare söderut och kom till Humla gårdarna. Där fotograferade jag tre "härvträn" och fem flagabrän. Dessutom togs en bild av två randiga s.k. "syskontäcken" med tandade ränder och ett "granntäcke" med stora röda och gröna fält och invävda initialer och årtalet 1882. Till kvällen kom jag till Hatt gästgiveri i Neder Lappfors by.

Följande morgon togs en foto av ett vackert "granntäcke" hos Ida Högkulla i en gård nära gästgiveriet. I Smedibackan hos Irene Maria Lindroos tog jag en bild av en spinnrock, ett "härvträ", tre flagabrän och en rullstol. Sedan kom jag till Leander Häll där jag stannade i flere timmar och fotograferade en massa saker, som jag släpade ned från vinden. Det var som ett helt museum. Först togs en bild av en spinnrock, två "härvträn" och fem rullstolar, därefter en bild av tre olika typer av nystfötter, vidare en nyckelharpa, en bandvävstol för pjäxband, ett flagabrä, två linpurilar och två små modeller av klockskåp, blomsterornerade och med krona upptill, cirka 40 cm höga. Vidare togs färgbild av 4 fälltäcken, ett litet täcke och en enradig ljusrandig väst med ränderna löpande i sned vinkel nedåt och med ståndkrage. Enligt Leander Hälls mor, Kajsa Greta Häll, f. 1839, hade den använts av hennes svärfarsfar. Om kvinnodräkterna gav hon även en del uppgifter. En mässingssölja till ett bälte avritades. Ytterligare tog jag en bild av flere bindmössor, en vackert broderad, och tillhörande "stycken", spetsar utbredda på två sidenschalar. Hos Sofia Häll tog jag en färgbild av ett s.k. "fälltättji", vackert utsytt i många färger på svart botten och märkt KGMD 1836 (= Kajsa Greta Matts Dotter).

Sedan flyttade jag mig till en annan gård i byn och träffade Anna Lisa Nybacka, där jag igen stannade ett par timmar. Hon hade bevarat tre gamla västar, en av dem helröd med svart sammetskant, hög uppstående krage och 1 + 11 par små kullriga mässingsknappar i lodräta rader och med vitt ryggstycke. Den hade använts av hennes svärfarsfar, Anders Andersson, f. 1799, som brudgum år 1815. Till den hörde ännu bevarade men mycket malätna svarta vadmalsbyxor. De hade bred lucka, knäppt med 4 stora platta mässingsknappar och pryddes på var sida upptill med tre stora knappar vid sidofickorna. Till dräkten hade hört en kort svart vadmalsjacka med hög ståndkrage och två långa knapprader samt tre fickor på var sida. Andra dagen på bröllopet, hade han haft en annan väst av rödgulrandigt bomullstyg i samma snitt men med 1+9 par knappar. Denna och en tredje väst av smalrandigt tyg i samma snitt men med 1 + 7 par knappar fanns i behåll. Denna hade i ryggen ett sömmat avlångt lodrätt hål i ryggen. Dessa två västar, långbyxorna jämte två flagabrän och en rullstol fotograferades. I gården bevarades ytterligare tre västar, enradiga med nedvikt krage, två av svart lasting, den tredje av randigt bomullstyg samt en rock av brun vadmal med nedvikt krage och uppslag och så lång att den nådde till knäna. De tre förstnämnda västarna fick jag köpa till Brages museum och dessa här lämnade uppgifterna blev grundläggande för Esse mansdräkt. I gården hade tidigare funnits ett par knäbyxor och en sidenbrännare. Lena Mattsdotter Forsbacka (Heide) skänkte till Brages museum en möss-stock, som använts att göra bindmöss-stommar på.

Maria Wiks bygdedräkt upptecknade jag, emedan den var en av de första som gjordes då Esse nykterhetsförening år 1910 igångsatte forskningar. Maria Wik hade då hittat originalet till kjolen, ett tyg med svarta bottnar och osymmetrisk randning i grönt, gult, rött, svart och ljusblått, insytt som foder i en kofta tillhörig Sofia Häll. Det hade använts som kjol av Sofias mormorsmor. Det var Sofia Hälls svärmor som beskrev livstycket för Maria Wik.

Sedan vände jag åter norrut och kom till Bärklars gård i Ytteresse. Vid husesyn i gården fann jag en hel rad träskulpturer utförda av snickaren Bärklars, som levde där i förra hälften av 1800-talet. Det var ett par änglahuvuden, pelarkapitäl m.m. Han hade antagligen varit kyrkosnickare. Dessa skulpturer fotograferades. En av pjäserna hade andra sniderier på baksidan.

Därpå cyklade jag till Kållby station och tog tåget till Gamlakarleby, där jag tog in på ett resandehem. Följande morgon gick färden till Karleby Storby kyrkbyn. I Kiviniemi nya gård hos Sofia Wikman fotograferade jag två "härvträn", ett flagabräde med lejonmotiv och en rullstol med två rundade bågar över en låda, som hade liksom kyrkofönster på sidorna. Vidare togs en färgbild i samma gård av ett fälltäcke, sytt i färger på ljusgult botten av "Porko moster" i Såka by och märkt 1808 MIDN, dvs. Maria Johans Dotter Nabbala. Hos Charlotta Akö, fotograferades två fälltäcken, det ena med stora röda och svarta fält, det andra med huvudytan i svart med kantränder och triangelfigurer i rött, svart och vitt. I Kiviniemi äldre gård hos Maria Furu fotograferade jag ett flagabrä, en "linpuril" och ett "härvträ" med en låda som hade en urtavla på var sida och flere "turbinsolar". Den var gjord av hennes farfar i Småbönders by i Terjärv. Hos Anders Sandström tog jag en bild av ett flagaträ med fem fyrfotadjur (lejon?), en dubbelörn, ett hjärta m.m. och hos Johanna Nyberg togs en bild av en rullstol och ett flagabrä med lejon och med ett ur upptill.

Härefter cyklade jag tillbaka till staden och besökte museet där det bl.a fanns en mängd textilredskap. Här fotograferades en spinnrock och tre "härvträn" samt 9 flagabrän av många olika typer, bl.a. ett med tre rader piggar. På eftermiddagen besåg jag staden, bl. a. utsikten från vattentornet.

Följande dag uppsökte jag Jussi Björk, som varit bortrest men nu återvänt. Hans frus bygdedräkt blev upptecknad. Till Karleby-dräkten hade tidigare använts en kjol med rödbrunt botten och ränder i regnbågsfärger. Mönstret hade beskrivits av Lovisa Andersdotter Fordell i Vittsar by, f. 1827, d. 1923, som i sin ungdom haft sådana kjolar. Men senare hade man på svenskt håll inom socknen börjat använda liknande kjolar med grönt botten, medan den förra dräkten under benämningen Kokkoladräkt fortfarande användes av finnarna. Uppgifter om det grönbottniga tyget hade Jussi Björk år 1923 fått av en gumma i Silakka gård i Rödsö by. Härefter cyklade Jussi och jag först till läraren och körledaren Herman Remell i Vittsar by. Hos hans bror Fritiof Remell fotograferades ett fälltäcke med mattgröna, mörkbruna och grannröda stora fält men av något annan typ än tidigare avbildade. Herman Remell, som var intresserad av forskningarna, följde sedan med oss. Johan och Karl Fordell hade en spegel med änglar och ett öga i en triangel, snidade upptill på ramen, samt tre flagabrän med lejonmotiv. Dessa blev fotograferade. Johan Fordell, som var född 1839, mindes att det användes knäbyxor av s.k. "pissblått" tyg, med knappar från knäet till midjan. Hans farfar, d. 1792, hade haft bred "fläka", lucka intill sidorna, men hans far, f. 1818, d. 1895, hade haft smal "fläka" på byxorna. Hans farfar hade haft tröja av blårandigt tyg, sydd med en rad mässingsknappar och "midiband" nedtill och med skört i ryggen. Charlotta Fordell fotograferades medan hon tillverkade kardor för hand. I Visur gård fotograferade jag flere textilredskap, likaså hos Johan Lillhonga, där även "Visus fasters" broderade bindmössa avbildades. Hos Impi och Maria Borg i Kauko gård i Korplax by fotograferades ett fälltäcke och dessutom tre flagabrän, tre hnklubbor, tre "härvträn" och två rullstolar. I Heikkilä gårdarna fotograferades flagabrän, linklubbor och en del andra föremål. Matts Heikkilä, f. 1839, mindes att långbyxor med knäppbara knappar från foten till knäet använts, tidigare med smal, men från 1850-talet med bred "flaka". Han beskrev också korta tröjor med fällkrage och två rader knappar. Det var en mycket livlig och språksam gubbe. Hos Elisabet Björkskog, Hauhtonen gård, togs en bild av en "skrubbelstol", tre rullstolar och två rankor vid en brunn med vindspel. Hos Anna Prest fotograferades två blommiga ylledukar med frans, kallade "hoito", ett fälltäcke med ovanligt mönster samt flere andra föremål. Till sist besökte vi Erik Huhta där jag fotograferade två flagabrän. På kvällen kom vi till staden och Jussi Björk inbjöd mig att bo hos dem.

Följande morgon cyklade Jussi och jag till Rödsö by där vi besökte Silakka gård. Där fanns i behåll en väst som använts som brudgumsväst av värdinnans farfar, Gustaf Bredkärr, f. c:a 1827, i medlet av 1840-talet. Den hade hög ståndkrage, en rad knappar och var sydd av rutigt tyg med ränderna rätt upp och ned och på tvären. Den hade sedan blivit original till Karleby mansdräkts väst. Den färgfotograferade jag jämte tre fälltäcken i granna färger. Där fanns även en storrutig rockklänning och en yngre rutig klänning samt två förkläden med vävda blommor, resp. tryckta figurer på. Jag tog en bild av ett fälltäcke, utsytt i färger på svart botten och märkt MMDF 1823 (Maria Matts Dotter Finnilä). Dessutom upptecknades mönstret till en tvärrandad underkjol samt en bevarad del av ett söljebälte. Härefter återvände vi till staden. På Hakalax sidan uppsöktes Jussi Björks svärfar, gubben Palmqvist, som bekräftade de uppgifter han givit åt Jussi om mansdräktens tröja och knäbyxor. Efter frukosten for vi söderut till Såka by och uppsökte läraren Verner Sweins, som med intresse visade oss omkring i byn. Hos Alexander Rasmus fotograferades ett fälltäcke och en del textilredskap och hos Elvi Backman-Björk, Harju gård, ett vackert fälltäcke med röda fält och rutränder i grönt och gult. Därefter besöktes Fanny Venman och togs en bild av ett fälltäcke med rödbruna fält och initialerna: KATARINASIALOTAHÄLLES och årtalet 1888 invävda i dem med svart, ljusrött och grönt garn. Hos Fridolf Backman och Hugo Björk fotograferades flagabrän, linklubbor, rullstolar m.m. och hos Wiklunds togs en bild av tre nystkors, ett "härvträ" och två flagabrän. Hjalmar och Lennart Wiklund, som i tiden varit med i Brages danslag, var hemma från denna gård. Hos Brita Johanna Hellis fotograferades en vävstol för tillverkning av hästgjordar, ett "härvträ" och ett flagabrä ävensom en golvmatta, virkad i allehanda färger på säcktyg med flossanål. Dessutom fotograferades ett väggskåp, masurerat och med ett landskap målat på dörren. Hos Edla Kullström i Kulla gård tog jag en bild av ett "härvträ", ett flagabrä och ett "bjäranträ", dvs. ett ok, som var märkt 1753. Hos Brita Gåsström, Stor Skräddares gård, fotograferades två flagabrän med lejonmotiv och en soffkarm med ställning för ett ur. Hos Ernst Tast fanns ett ståndur med följande text: "Uret vårt och Herrans klocka göra sällan lika slag, Tider som så ofta locka till att hålla natt för dag. Gud som styrer år och tider han vet bäst hvad tiden lider."

Sedan tog jag avsked av mina vänliga ciceroner och cyklade till Nedervetil socken. Efter en lång avstickare längs sidovägar till Lahnakoski och Apalahti återvände jag till stora landsvägen och kom till Slottebacken. Där upptecknade jag Martha Slottes bygdedräkt och fotograferade fyra flagabrän. Jag inbjöds att stanna hos dem över natten och blev visad till ett rum i stora gården med vacker utsikt över slätten och ån åt söder.

Följande dag gjorde jag en rundtur inom socknen med jordbrukaren Erik Slotte som välvillig ciceron. Hos Sofia Forsell och Lovisa Ahlström i Åbacka fotograferades ett "härvträ" med urvisare, hos Senne Brännkärr ett grant fälltäcke med röda och gröna fält med figurer i varje fält, hos Maria Slotte, Bastubacka bl.a. prov på tryckbilder för hemgjorda tapeter, hos Johan Björkmark och Sofia Molander i Brännkärr flere textilredskap, hos Hilma Brännkärr och Elisabet Dahlvik i Brännkärr två "härvträn", en nystfot, ett seldon, två möss-stockar (den ena inköptes till Brage museum), 4 flagabrän, ett dihorn, en åldermansstav och två rullstolar. I Backända hos Hanna Backända, Fridi Backfält, Hendrik Backström och Johan Börger fotograferade jag 7 flagabrän och två "myssaskar", den ena med lejonmotivet på locket. I Murik hos Anders Saarlund togs en bild av fyra flagabrän. Härefter besökte jag kyrkoherden, sedermera prosten Alarik Forsblom, som med iver hade insamlat flagabrän m.m. från olika byar. Hos honom fotograferade jag 16 flagabrän, av vilka 10 hade lejonmotiv, ett par av dem daterade 1796, jämte en linklubb. På kvällen återvände jag till Slotte-backen.

Dagen därpå for jag över ån till Pelo by. Hos Ingrid Hansén och Irene Hansell fotograferades olika textilredskap och likaså hos Irene Gustafsson. Flere äldre personer råkade vara samlade i en gård då jag kom dit. "Hansas Greta", f. 1851, berättade att "Ivers Isakas modro", f. 1780, d. 1862, hade en sådan kjol som den nu i bruk tagna dräktens. Men hon var hemma från Kaustby och talade finska. Flere detaljer i dräkten beskrevs vid tillfället. Här kan nämnas att originalet till bygdedräktens kjol erhölls från Brännkärr. Hansas Greta berättade även om dubbelradiga korta karatröjor med fällkrage och med bälte om livet och med knappar i ryggen, om byxor med smal lucka, "storkullamössor" med läderskärm och söljebälten som hon kallade "naamobälte". En rektangulär sölja fanns i behåll och avritades. Hennes far, f. 1815, hade som brudgum blå vadmalströja med fällkrage, blått livstycke, med rosor på, och långbyxor. En gammal gubbe hade haft kort tröja med ståndkrage och byxor med bred lucka. Karl Gustaf Gustafsson, f. 1852, mindes att en del gubbar hade randiga knäbyxor med mässingsknappar från knäet ända upp och korta tröjor med ståndkrage. Hos Sofia Murik i Murik gårdarna tog jag en bild av fyra flagabrän, en hopfällbar stol, en nystfot och en rullstol. I Viitavesi by fotograferade jag hos Hanna Palm och Hilda Kamberg ett kavelbräde från 1692, en rullstol och ett "härvträ" med urvisare. Hos Edit Enroth, Maria Willner och Johanna Wikman togs en bild av en linklubb, två flagabrän och tre "härvträn", en av dem med slaghammare, gjord år 1800.

Efter en avstickare till Gåsjärv och Viberg kom jag över till Terjärv socken. Hos Lovisa Granbacka i Granö färgfotograferade jag två granna fälltäcken, det ena i huvudsak med mörkröd bottenfärg och en del figurer i hörnen, det andra med röda och gröna fält med figurer i varje fält. Sedan anlände jag till Terjärv kyrkby och uppsökte organisten och bankdirektören vid Helsingfors Aktie­banks filial på orten, Otto Sundblad och hans fru, som synnerligen vänligt tog emot mig och bad mig bo hos dem under forskningsdagarna i socknen. Där tillbringade jag sedan några mycket angenäma dagar. Min värd gav mig goda anvisningar om vilka personer jag skulle söka upp och följde med mig till en del ställen. Först uppsöktes i kyrkbyn folkskolläraren Artur Hedlund, f. 1876, och hans syster Selina. De kunde berätta om Terjärv dräkternas uppkomst omkring år 1909. Västens tyg och snitt hade gjorts enligt ett "livstyttje" som använts av Artur Hedlunds farfar, Karl Gustaf Hedlund, Hässjebacka, f. 1823, d. 1909, eller eventuellt av dennes far, f. 1792, d. 1878. Dock gjordes ränderna något bredare än på originalet och kjoltyget vävdes lika som västtyget. Rocken, som är halvlång, har nedvikt krage och uppslag och s.k. "Wasapuggar" och har skört och knappar i ryggen. Även byxorna gjordes enligt uppgifter som erhölls av Artur Hedlunds farfar och farmor, Brita Kajsa Hässjebacka, Anna Greta Forss och sexman Matts Bredbacka. Under helgen användes en c:a 14 cm hög sidenbrännare, i vardagslag en skärmmössa, om vilken jag erhöll närmare uppgifter. Förklädet gjordes enligt ovannämnda personers uppgifter. Livstycket gjordes nog enligt de gamlas utsago, men däri fick man ej full klarhet. Det blev halvöppet med snörning genom blott två par snörhål upptill, och sålunda blev det icke åtsittande. Blusen hade röd kråkspark på kragen och motvecket framtill. Dräkten hade dittills använts utan blommig duk. Nu önskade man på orten få livet mera stadigt åtsittande och därjämte få möjlighet att använda blommig duk till dräkten. Hos Artur Hedlund fotograferade jag ett hörnskåp och flere stolar i allmogestil ävensom ett fälltäcke vars hela mittelyta hade grått botten samt dekorerad med ett flertal figurer i olika färger. Täcket hade som vanligt många färger i kantränderna. Hos fröken Else Roos fotograferades ett trevligt hörnskåp med masurering och blomstermönster på dörrarna, en allmogestol med för orten typiska utskärningar med hjärtan på ryggbrädet. Där togs även en bild av två flagabrän, det ena dekorerat med två kvinnor i bredd. Hos fröken Gerda Björk fotograferade jag två flagabrän och en rullstol. På eftermiddagen cyklade vi till Lillbäck. Johanna Lytz, f. 1843, mindes att en gumma som lik kläddes i "styttje" och mössa. Hon hade kvar flere mössor, bl. a. en svart broderad, vilka fotograferades. En annan obroderad köptes till Brage. Hon hade vackra schalar bevarade och berättade att hennes mor hade varit brudkläderska och hon bevarade även skravelmässingskronan, metallkronan och hårvalken, vilka blev fotograferade. Vidare beskrev hon själva brudklänningen med tillbehör. Se Budkavlen av 1927. Ytterligare fotograferade jag hos henne en s.k. "tjelastol", dvs. en bobinapparat med utväxlingsvevanordning, "linpurvlar", flagabrän, rullstolar och ett "härvträ". På kvällen var det tebjudning hos Hedlunds.

Följande morgon uppsöktes Anna Storrank, "Kajas Ann"', f. 1845, som tidigare utfrågats av magister Valter W. Forsblom i fråga om magiska mediciner och trollformler och som nu berättade, att hennes mormor haft stycke och mössa samt delgav en del andra uppgifter om dräkter. Hon fotograferades och dessutom togs en bild av två "härvträn" och en rullstol. Lisa Greta Timgren, f. 1838, berättade att livet häktades mitt framtill något i kors och var fastsytt vid kjolen, åtsittande och slätt i ryggen. Förklädena var långrandiga men en del kunde ha bred "bigärning", tvärbård nedtill. Hos Herbert Granbacka, Broända gård, fotograferade jag ett blågrått masurerat väggskåp med en bild av Adam och Eva i paradiset målat på skåpdörren. På insidan av dörren fanns följande text: "Förärt Til Matts Johanson Margareta Mattsdotter Kolam 1796." Jag tycker mig senare ha sett ett sådant skåp i Nationalmuseet, dit det eventuellt inköpts. Sedan cyklade jag till Risbacka och träffade väverskorna Sofia och Alice Skullbacka. De hade sju vackra fälltäcken, som utbreddes på en gräslinda och en gemensam färgbild togs av dem. Det var skada att jag i allmänhet ej ägnade mera tid och använde flere plåtar för att varje täcke skulle komma på skild plåt. Särskilt var de medförda plåtarnas (färgplåtarnas) antal rätt begränsat. Hos Skullbackas fotograferades även ett underligt format "härvträ" med urtavla märkt 1815, en svarvad "linpurvil" och tre flagabrän. På vinden fotograferades ett vackert klockskåp, målat med blomstermönster och märkt 1803. Hos Elna Skullbacka tog jag en bild av ett "härvträ" från 1755 med knäppande fjäder samt ett flagabrä. Hos Rosa Skullbacka togs en bild av ett flertal textilredskap och andra föremål. Lovisa Skullbacka, f. 1852, berättade om rödbottnade kjolar med fingersbreda ränder, med gult och plättar i och med vitt, svart och grönt. De stora breda förklädena var randiga som kjolen men hade ljusare bottnar. Hon hade en svartbottnig "hoito", dvs. en stor ylleduk med granna rosor. Hon gav prov av ett tyg med flammor uti, som i början av 1800-talet använts som klänningstyg. Vidare berättade hon om "storkragajackor" (kapprockar), om "stecko tröjor" och karalivstycken som gjordes av samma tyg som kjolarna, sydda med ståndkrage och stora "snepor", uppslag, och med två rader knappar av ihålig mässing, liknande bjällror. Tilda Skullbacka hade sin svärfarsfars bruna "storkragajacko" i behåll, likaså en hög filthatt, som nu fotograferades på huvudet av en pojke, som samtidigt höll i en stake för ombundet garn. Härifrån cyklade jag vidare till Sågfors där jag hos Johanna Sågfors tog en bild av två flagabrän. Ännu besökte jag Maja Greta Skytte där jag tog en bild av ett "härvträ". Sedan återvände jag till herrskapet Sundblads. Samma kväll firades där en födelsedag och huset var fullt av släkt och vänner, bl.a. läraren J.H. Furu med fru, vilka bad mig uppsöka dem föjande dag.

Dagen därpå, tisdagen den 3 augusti, cyklade jag till Högnabba. Maria Högnabba, f. 1848, kunde berätta ett och annat om dräkterna, bl. a. om liv som var fastsydda vid kjolen, ofta gröna och häktade med hakar mitt framtill och med rygg av "en beta", ett stycke. Sedan kom jag till läraren Furu där jag fotograferade ett vackert vitt storskåp jämte ett ornament, nämligen en oval med lejon från en sänggavel. Vidare fotograferades där ett flagabrä. Därifrån for jag vidare till Furugårdarna i Småböndersby. Hos Ellen och Irene Furu fotografera­des på en bild en nystfot och tre "härvträn", på en annan tre flagabrän, en röd broderad och en blåsvartrosig bindmössa samt på en tredje bild en egendomligt snidad stol med lejon, en ängel och flere symboliska figurer på ryggstödet, ävensom en "åldermansstaka" nästan fullristad på fyra sidor med bomärken och nära skaftet försedd med sex inskärningar med förskjutbara klossar, på vilka sex av veckans dagar utom lördag är märkta, se Budkavlen av 1933. Hos Maria Sofia Nyberg togs en bild av en rullstol och ett flagabrä, hos Emma Videskog av två flagabrän, hos Hilma Forss av två fälltäcken och ett flagabrä. I några av Vistbacka gårdarna togs även några bilder. Hos Anna Lovisa, Edla Johanna, Sofia, Matts och Anders Vistbacka fotograferades en nystfot, en bandgrind, två linpurvlar och tillsamman 11 flagabrän. Sedan jag besökt den yttersta gården vid finngränsen vände jag om och sökte mig över till stora landsvägen, som för från Terjärv genom finnbygden via Evijärvi, Lappajärvi, Alajärvi och Kuortane till Alavo station. På kvällen kom jag till Lappajärvi gästgiveri, som låg vid stranden av Lappajärvi stora sjö. Det var skönt att kunna fara förbi alla gårdar utan att behöva tänka att man försummat något genom att inte stiga av och söka efter något.

Följande dag trampade jag vidare söderut. På ett ställe tog jag fel på väg och fick sedan jag upptäckt misstaget cykla några kilometer tillbaka. Kom sedan till Kuortanejärvi där vägen löpte längs med stranden, så att jag fick mig ett uppfriskande dopp i sjön. Då jag cyklade förbi en gård några kilometer norrom Alavo kom en "byracka" och skällde intensivt på mig. Något förargad skulle jag skrämma den med en spark men straffades genast själv genom att jag vinglade till med cykeln och stjälpte med min tunga packning och rev ett stort hål på mitt ena byxben vid knäet med något blodvite under. Jag ledde cykeln till närmaste gård, där en gumma var vänlig nog att provisoriskt sy ihop byxbenet. Men vidare presentabelt blev det nog inte. — Jag kunde dock cykla vidare och kom sedan till Alavo station och tog nattåget till Helsingfors. Från stationen fick jag lov att cykla hem med regnrocken på, för att inte de trasiga byxorna skulle synas. Jag var glad över att missödet hände i slutet av resan då forskningarna var slutförda. Den 5 augusti på morgonen var jag åter hemma.

Denna och de följande resorna präglas till stor del av fotograferingen av textilier och träslöjd, främst vackert snidade textilredskap som förekommer i så rikliga mängder i Österbotten. Textilierna bevarades i allmänhet i bostadsrummet, i "framstugan" eller i loft och bodar, medan textilredskapen — ofta betraktade som onyttigt skräp — fanns på vinden, "skullan". Om man bad att få gå upp på "skullan" för att se om där kunde hittas något, var värdinnan ofta ovillig att släppa en dit upp, emedan vinden i de flesta fall inte hade golvbräden utan sågspån eller annan golvfyllning och låg öppen, varför ordningen inte alltid var den bästa. Det gällde därför för mig att fråga om det i gården fanns ett flagabrä, en linklubb, en rullstol, en härvel, en spinnrock eller något dylikt föremål, tills man då kom att nämna något som fanns och som värdinnan då var villig att gå och söka. Då hon sedan gick upp på vinden var jag inte sen att springa efter henne, och då man en gång var där och fick söka i skrubbar, vinklar och vrår, och man kunde då t. ex. i golvfyllningen få tag på flagabrän och linklubbor eller annat som värdinnan knappast själv visste om att det fanns där. Jag hoppas, att dessa föremål efter mitt besök värderades högre, då de av mig ansetts värdiga att "poträtteras", som det ofta kallades, och jag uppmanade även ägarna att bevara dem i rummen som prydnadsföremål. Av princip bad jag ej alls att få köpa alster av träslöjd utan ville att de skulle bevaras i hemgården. Endast en del dräktpersedlar inköptes för Brages dräktmuseum i o.f. belysande av dräktskick­et. Ibland möttes man av frågor såsom "Vadan ä' tu heim?" eller "Vadan ä' kar'in?". Då jag svarade att jag reste på uppdrag av Föreningen Brage eller Svenska litteratursällskapet, blev man mera tillmötesgående, och vänligt bemötande fick jag nog överallt. Men då man sedan hållit på i två, tre veckor och åkt omkring och besökt ett otal vindar blev man nog led på sig själv med de vanliga frågorna, om de mindes den tiden då gubbarna gick i knäbyxor och kvinnfolket i "bara särkärmarna", med urringade livstycken utan ärmar osv., med vilka samtalet för det mesta inleddes, för att de skulle komma in på rätt spår i fråga om vad man ville utreda. Det var därför en skön avspänning att få åka hem igen.

Yngvar Heikel

Brage Årsskrift 1974 - 1986